SE362892C - Komposition, avsedd att bilda ett kontaktheftande bindemedel sedan den vetskeformiga komponenten avlegsnats, omfattande en dispersion eller lesning i ett vetskeformigt medium av en polymer med ett tg-verde legre en ... - Google Patents

Description

lO 50 40 FO 362892 tallföreningar i ett speciellt förhållande flervärd metall till karbo- xylgrupper. Vanligen, men icke nödvändigtvis, är mediet ett vattenme- dium, i vilket fall det antas att den flervärda metallföreningen disso- cieras till flervärda metalljoner eller flervärda metallhaltiga joner, som bidrar till att_förnäta karboxylatgrupperna vid avlägsnande av vattenmediet. Det har överraskande befunnits att den förbättrade skjuv- resistensen erhålles utan någon nämnvärd sänkning av klibbigheten. En värdefull och oväntad egenskap hos bindemedlet enligt uppfinningen är dessutom den, att det är resistent mot avlägsnande med alkaliska lös- ningar, speciellt när karbonsyramonomeren användes i lägre halter.å Enligt uppfinningen åstadkommes sålunda en komposition avsedd att, sedan den vätskeformiga komponenten har avlägsnats, bilda ett kontakthäftande bindemedel, vilken komposition omfattar en dispersion eller lösning i ett vätskeformigt medium av en polymer med ett Tg-vär- de lägre än OOC och härledd från eteniskt omättade monomerer samt inne- hållande en andel fria karboxylgrupper, vilken dispersion eller lös- ning även innehåller en eller flera flervärda metallföreningar, som verkar som bryggbildare för polymeren. Det kännetecknande för uppfin- ningen är härvid att A) polymeren är härledd från en monomersats som i huvudsak består av a) 0,5-3,5 viktdelar, per 100 viktdelar av den to- tala monomersatsen, av en eller flera monoeteniskt omättade karboxyl- syror, b) en eller flera monoeteniskt omättade föreningar med formeln R I 1 CH2 = C - COOR vari R är väte och Bl är G2-C12-alkyl eller R är -CH3 och Rl är G6-C14-alkyl, och eventuellt c) en eller flera monoeteniskt omättade föreningar med formeln 1? CH2 = C - COOR vari R är H eller Cl-C4-alkyl och R2 är metyl eller C15-C20-alkyl när R är H eller Cl-05-alkyl eller C15-C20-alkyl när R är Cl-04-alkyl, varvid det relativa förhållandet mellan komponenterna b) och c), om 2 c) är närvarande, är sådant att polymeren har ett Tg-värde ej översti- gande OOC, och Eàden flervärda metallföreningen är en förening av en metall ur grupp IB, IIA, IIB, IIIA, IIIB, IVA, IVB, VA, VB, VIA, VIB, VIIB eller VIII av det periodiska systemet, vilken förening är åtminsto- _ ne delvis löslig i det vätskeformiga mediet och är närvarande i en mängd som ger ett ekvivalensförhållande flervärd metalljon till kar- boxylgrupper inom intervallet 0,0l:l - 2,0:l.

Kontakthäftande tejp är i princip en skiktstruktur och innefattar lO 50 55 40 b! 362892 vanligen ett bärande ark, som på den ena sidan är försett med ett släpp- skikt eller limbeläggníng och på den andra sidan med en primer, på vil- ken det kontakthäftande bindemedlet är anbringat. av ovanstående framgår att en av de monomerer som användes i en väsentlig andel för framställning av polymerbasen i bindemedelskompo- sitionerna enligt uppfinningen är en monomer som när den homopolymeri- seras ger en homopolymer med ett Tg-värde ej överstigande OOC, vilka monomerer är kända som "klibbnings-" eller "mjuka" monomerer. En even- tuell-komponent är en "hård" monomer, dvs en monomer som när den homo- polymeriseras ger en homopolymer med ett Tg-värde överstigande OOC, varvid gäller att andelen "hård" monomer ej är sådan, att polymerens totala Tg-värde överstiger OOC. Polymerens totala Tg ligger företrädes- vis under -1500.

Polymerens "Tg-värde" utgör ett konventionellt kriterium på poly- merens hårdhet och beskrives av Flory, "Principles of Polymer Chemistry", sid 56 och 57, (1955), Cornell University Press. Även om verklig upp- mätning av Tg-värdet är att föredra kan det beräknas såsom beskrives av Fox, Bull.Am.Physics Soc. 1, 5, sid 125 (1956). Exempel på Tg-värden för homopolymerer och gränsvärdet för Tg som möjliggör sådana beräk- ningar är följande: Homopolymer av ' ïg n-oktyiakryiat -8o°c n-decyimetakryiat r _ -6o°c a-etylhexyiakryiat -7o°c oktylmetakrylat -2000 n-tetradecylmetakrylat - 900 metylakrylat 900 n-tetraaecyiakryiat i 2o°c metylmetakrylat 10500 akrylsyra 10600 De "mjuka" monomerer som användes vid framställning av polymer- basen för bindemedelskompositionerna enligt uppfinningen kan återges med följande formel: EJJ-d-onl är alkyl med 2-12 kolatomer eller R är metyl och Bl är alkyl med 6-14 kolatomer. Exempel på lämpliga alkylgrupper är etyl, propyl, n-butyl, 2-etylhexyl, heptyl, hexyl, oktyl, propyl, 2-metyl- butyl, l-metylbutyl, 2-metylpentyl, oyklohexyl, n-hexyl, isobutyl, n-oktyl, 6-metylnonyl, decyl och dodeoyl. vari R är H och H1 Förutom klibbningsmonomeren är den andra väsentliga monomeren en lO \ \ 362892 eteniskt omättad karbonsyra, exempelvis 2,4-hexadiensyra, cinnamylsyra, vinyl-pyronucinsyra, d-klor-2,4-hexadiensyra, p-vinylbensoesyra, akryl- syra, metakrylsyra, maleinsyra, fumarsyra, akonitsyra, atropinsyra, krotonsyra och itakonsyra, eller en blandning av två eller flera därav, varvid itakonsyra och de a,6-omättade monokarbonsyrorna, speciellt metakryl- och akrylsyra, är att föredra. Syramonomeren kan även inne- hålla mer än en karbonsyragrupp, såsom framgår av ovanstående konkreta exempel.

De "hårda"-monomerer som eventuellt kan användas i kombination med ovannämnda mjuka monomerer och syramonomerer, förutsatt att de ej negativt påverkar bindemedlets önskade egenskaper (exempelvis medför för stor höjning av totala Tg-värdet) och ej allvarligt påverkar för- nätningen med den flervärda metallen, kan återges med formeln: I 2 g H20 = C - C - OR vari R är H eller Cl-G4-alkyl och R2 är metyl eller C15-C20-alkyl när R är H eller Cl-G5-alkyl eller C15-C20-alkyl när R är Cl-G4-alkyl. Det framgår av det ovan angivna att vid alkylakrylater och alkylmetakryla- ter Tg-värdet först sjunker med stigande kedjelängd för alkylgruppen och därefter åter stiger, dvs alkylakrylaterna och alkylmetakrylaterna är "hårda" eller "mjuka" beroende på kedjelängd. Exempel på dessa hårda monomerer och andra hårda monomerer innefattar: metylakrylat, akrylamid, vinylacetat, tetradecylakrylat, pentadeoylakrylat, metyl- metakrylat, etylmetakrylat, t-butylakrylat, butylmetakrylat, styren¿ pentadecylmetakrylat, vinyltoluen, metakrylamid och N-metylolakrylamid.

Polymerer som anges som i huvudsak bestående av omättad syramonomer och akrylsyraester innefattar sålunda dylika tillsatsmonomerer som ej förändrar de grundläggande egenskaperna hos bindemedelsmaterialet en- ;1§ïÜ_ïigt uppfinningen. _ De specifika halterna av hård och mjuk monomer är ej kritiska, 0 förutsatt att produktpolymeren har ett Tg-värde icke överstigande OOC, företrädesvis icke överstigande -1500. Generellt gäller emellertid att halterna av monomererna faller inom följande intervaller: Monomer Viktdelar/ï00 delar monomer Användbart intervall Föredraget inter- ¿ vall Mjukmonomer 10- - 99,5 70 - 99,5 Karbonsyramonomer \u- 0,5 - 3,5 Hård monomer 0 - 89,7 0 - 29,5 De föredragna polymerer som användes enligt föreliggande uppfin- ning är emulsionspolymerer med en molekylvikt av mellan ca 70.000 och 2.000.000 och företrädesvis mellan ca 250.000 och 1.000.000. Sådana lO l5 ÉO 55 40 , .aßzssz polymerer kan framställas genom konventionell emulsionspolymerisations- teknik, såsom exempelvis beskrives i amerikanska patentskrifterna 2 754 280 och 2 795 564. Monomererna kan sålunda emulgeras med ett an- joniskt, ett katjoniskt eller ett nonjoniskt dispergeringsmedel, som normalt användes i en mängd av 0,05 till 10% räknat på totalvikten av monomererna. Syramonomeren är vanligen löslig i vatten, varför disper- geringsmedlet har till funktion att emulgera de två övriga monomerer- na. En polymerisationsinitiator av friradikaltypen, såsom ammonium- eller kaliumpersulfat, kan användas enbart eller i kombination med en accelerator, såsom kaliummetabisulfit eller natriumtiosulfat. Organiska peroxider, såsom bensoylperoxid och t-butylhydroperoxid, är även an- vändbara initiatorer. Initiatorn och acceleratorn,.vanligen benämnda katalysator, kan användas i en mängd av 0,1-10% vardera räknat på vik- ten av de monomerer som skall sampolymeriseras. Mängden_kan såsom an- tytts ovan modifieras för reglering av polymerens gränsviskositet.

Temperaturen kan vara från rumstemperatur till 6000 eller högre i en- lighet med_konventionell teknik.

Lämpliga dispergeringsmedel användbara vid emulsionspolymerisa- tion innefattar anjoniska typer,”šåsom natriumsalter av högre fett- syrasulfater, såsom det av laurylalkohol, högre fettsyrasalter, såsom oleater eller stearater eller morfolin, 2-pyrrolidon, trietanolamin eller blandade etanolaminer, eller någon av de nonjoniska typerna, såsom etylenoxidmodifierade alkylfenoler, av vilka tert-oktylfenol modifierad med 20 HO etylenoxidenheter är representativ, etylenoxid- modifierade högre fettalkoholer, såsom laurylalkohol, innehållande -50 etylenoxidenheter, på samma sätt modifierade, långkedjiga mer- kaptaner, fettsyror, aminer eller liknande. Blandningar av nonjoniska och anjoniska dispergeringsmedel är även användbara.

Ehuru i vatten framställda emulsionspolymerer är att föredra, är även polymerer framställda i organiska lösningar, exempelvis i xy- len, metylcellosolve och liknande, på välkänt sätt, såsom friradikal- initiering med bensoylperoxid eller liknande, användbara. Lösnings- polymerer användbara vid uppfinningen har.företrädesvis en molekyl- vikt av mellan ca l0.000 och l.O00.000.

Den flervärda metallförening-som användes i kompositionen enligt uppfinningen kan utgöras av en enkel jonisk förening eller ett metall- komplex eller ett metallkelat, som är åtminstone partiellt joniserbart eller lösligt i systemet. De flervärda metallerna är utvalda ur grupper- na I-B, II-A, II-B, III-B, IV-B, V-B, VI-B, VII-B, VIII, III-A, IV-A, V-A och VI-A i periodiska systemet. Företrädesvis är den flervärda metallen utvald ur gruppen II-B eller IV-B. Lämpliga flervärda metaller 40 362892 innefattar: Koppar, gallium, tenn, cerium, titan, vanadin, krom, molyb- den, mangan, järn, kobolt, nickel, beryllium, kadmium, kalcium, magne- sium, zink, zirkonium, barium, strontium, aluminium, vismut, antimon, bly och kobolt vilka tillsättes kompositionen i form av en oxid, hydroxid eller basiskt, surt eller neutralt salt eller annan förening eller komplex som har väsentlig löslighet i vätskemediet, exempelvis minst ca l viktprocent däri. Zink-, kadmium- och zirkoniumföreningar är att föredra. Valet av flervärd metall och anjonen bestämmes av lös- ligheten för bildat metallkomplex eller -förening i det använda fly- tande mediet.

Exempel på organiska och oorganiska metallsalter och -föreningar innefattar karbonsyrasalter och kelater, såsom zinkacetat, zinkbensoat, tenntartrat, blyacetat, kromacetat, mangantartrat, manganbensoat, mag- nesiumoitrat, ferroacetat, jarnlaktat, nickelacetat, koboltacetat, ko- boltbensoat, koboltpropionat, kopparacetat, -kelater eller -komplexer, som innebär koordinationsbindning och kan vara partiellt joniserbara, såsom zinkkelatet av alanin eller glycin, kalciumklorid, aluminiumdi- acetat, magnesiumacetat, kalciumkarbonat, zinkoniumacetat, kalciumace- tat, kaleiumhydroxid, bariumacetat, magnesiumklorid, mangansulfat, ammoniumkomplexer, såsom av zinkbensoat, zinkkarbonat eller zinksulfat.

Vilket som helst salt eller kelat, som har både jonisk bindning och 'koordinationsbindning vari metallen är tillräckligt tillgänglig eller dissocierbar för bindning av karboxylgrupperna i polymeren, är använd- bart.

Ammoniak och aminkomplexer (speciellt sådana koordinerade med NH5) av dessa metaller är speciellt användbara. Aminer som kan bilda komplex innefattar morfolin, monoetanolamin, dietylaminoetanol och etylendiamin. Flervärda metallkomplexer (salter) av organiska syror __; ¿ som kan åstadkomma solubilisering inom det alkaliska pH-intervallet, ' å-kan även användas. Sådana anjoner som acetat, glutamat, formiat, kar- å*bonat, salicylat, glykolat, oktoat, bensoat, glukonat, oxalat och lak- tat är tillfredsställande. Flervärda metallkelater, vari liganden är en bifunktionell aminosvra, såsom glycin eller alanin, är speciellt föredragna. Den flervärda metallföreningen måste vara sådan, att me- tällen är tillgänglig för att kunna utöva sin förnätande verkan, dvs dissocierbar i viss utsträckning till bildning av flervärda, metall- haltiga joner, eller kan attraheras av karboxylgrupperna genom någon :llikvärdig mekanism. Det är ej avsikten att uppfinningen skall begrän- åïsas till dessa eller andra teorier eller hypoteser beträffande den me- kanism som försiggår vid samverkan mellan metallföreningen och poly- 'merens karboxylgrupper. Det häri använda uttrycket "förnätning" avser BO 55 40 362892 att täcka varje tänkbart fenomen eller mekanism, genom vilken den fler- värda metallen modifierar bindemedlet enligt uppfinningen.

Föredragna, flervärda metallföreningar, komplexer och kelater innefattar zinkacetat, kadmiumacetat, zinkglycinat, kadmiumglycinat, zirkoniumkarbonat, zinkkarbonat, kadmiumkarbonat, zinkbensoat, zink- salicylat, zinkglykolat och kadmiumglykolat. Ehuru den flervärda me- tallföreningen kan sättas till bindemedelskompositionen i torr form såsom i form av ett pulver, är det att föredra att först solubilisera den flervärda metallföreningen under användning av en flyktig ligand, såsom ammoniak eller en flyktig amin. För ändamålet vid föreliggande uppfinning betraktas en ligand såsom flyktig om åtminstone en del av nämnda ligand har tendens att förflyktigas under de betingelser be- träffande filmbildning som råder. Eftersom ammoniaken kan vara komplex med den flervärda metallföreningen kan en förening, såsom zinkglycinat, när den solubiliseras i utspädd vattenlösníng av ammoniak benämnas zinkaminglycinat eller zinkammoniumglycinat.

En grupp av flervärda metallkomplexer använda i bindemedelsbe- redningarna enligt föreliggande uppfinning innehåller en flervärd me- tallenhet, en organisk, bifunktionell aminosyraligandenhet och vanli- gen en alkalisk enhet om kelatet skall tillsättas beredningen i solu- biliserad form. De flervärda metalljonerna kan vara de ovan nämnda, såsom beryllium, kadmium, koppar, kalcium, magnesium, zink, zirkonium, barium, strontium, aluminium, vismut, antimon, bly,kobolt, järn, nickel eller någon annan flervärd metall, som kan sättas till komposi- tionen i form av en oxid, hydroxid eller basiskt, surt eller neutralt saltkelat eller komplex med väsentlig löslighet i vatten, såsom minst ca l viktprocent däri. Den alkaliska enheten kan tillhandahållas i form av ammoniak eller en amin. Den bifunktionella aminosyraliganden är företrädesiv en alifatisk aminsyra men kan även utgöras av en hetero- cyklisk aminosyra. * De bifunktionella aminosyraliganderna kan återges med formeln BRN- R -ßß ° H2/ 3 \<>H vari Rl och RE oberoende är väte, alkyl, fenyl eller bensyl, och EB representerar en rak eller grenad alkylen-, alkyliden- eller aralkylidenradikal med 1:12 kolatomer, företrädesvis l-6 kol- åatomer, med det förbehållet att l-3 kolatomer är i den raka kedja som är knuten till kväveatomen och karbonylkolatomen, eller "" Vari R2 är väte och Bl och H5 kan bilda en 5- eller 6-ledad he-- terocyklisk ring med den därtill anslutna kväveatomen. lO 50 40 362892 8 Ehuru Rl och R2 företrädesvis är väte kan lämpliga Bl--och R2-alkyl- radikaler innehålla l-6 kolatomer, såsom metyl, etyl, propyl, isopro- pyl och butyl. H3 propylen, etyliden, n-propyliden, isopropyliden, butyliden och fenyl- etyliden. är företrädesvis metylen men kan även vara etylen, Representativa aminsyraligander av ovan angiven typ innefattar glycin (aminoättiksyra), alanin (a-aminopropionsyra), B-alanin (B-ami- nopropionsyra), valin (a-isopropylaminoättiksyra), norvalin (a-n-pro- pylaminoättiksyra), a-aminosmörsyra, leucin (2-amino-4-metylpentan~ syra), norleucin (2-aminohexansyra), N-metylaminoättiksyra, N-etylamino- ättiksyra, dimetylaminoättiksyra, dietylaminoättiksyra, N-n~propyl- aminoättiksyra, N-isopropylaminoättiksyra, N-butylaminoättiksyra, fenylalanin, N-fenylaminoättiksyra, N-bensylaminoättiksyra, prolin, nikotinsyra och tetrahydronikotinsyra.

Föredragna flervärda metallkomplexer innefattar kadmiumglycinat, nickelglycinat, zinkglycinat, zirkoniumglycinat, koboltalaninat, kop- paralaninat, zinkalaninat, koppar-B-alaninat, zink-B-alaninat, nicke- norvalinat, zinkvalinat och koppardimetylaminoacetat.

De flervärda metallkomplex som användes i kompositionen enligt uppfinningen måste vara stabila i alkalisk lösning. Ett komplex som är alltför stabilt är emellertid icke önskvärt, eftersom dissociation. av metalljonerna skulle hämmas under beläggningens filmbildning.

Den använda flervärda metallföreningen utnyttjas i en sådan mängd, att förhållandet flervärd metall till karboxylgrupper i den d,ß-eteniskt omättade syran eller annan polymeriserbar karbonsyra i additionspolymeren varierar från ca 0,01-2,0 och företrädesiv från ca 0,05-1,5. Detta uttryckes på ekvivalent bas som förhållandet metall, såsom Zn++, till -COOH- eller -COONH4-grupper, varvid ett förhållande av 0,5 är stökiometriskt. När polymeren är en dispersion eller emul- sion och metallen är kalcium och/eller magnesium kan den även helt eller delvis tillföras genom användning av hårt vatten i motsats till det vanliga förfarandet vid framställning av emulsionspolymerer genom användning av avjoniserat eller destillerat vatten. Det är att föredra vid de högre karbonsyrahalterna att använda proportionsvis mindre mängd flervärd metall. Proportionerna väljes så, att bindemedlet förblir klibbigt men ändå har god sammanhållande förmåga. I vissa fall har överskott av metallförening ingen skadlig effekt.

Den föredragna vattendispersionen bör när den slutligen är sammansatt till en bindemedelskomposition ha ett pH av 2,0-l0,0 eller mera. Dess pH är speciellt från 6,5 till ca 9,5. Lämpliga alkaliska ämnen eller buffertar, såsom borax, natriumhydroxid, ammoniak, eller lO 40 362892 aminer, såsom dietylamin, trietylamin, morfolin eller trietanolamin, kan tillföras för inställning av pH på önskat värde. Åtminstone en del av det alkaliska materialet bör vara sådant, att det förflyktigas vid härdning av bindemedelsbeläggningen, så att de flervärda metalljonerna kan utöva sin joniska förnätning eller därmed jämförbar funktion för sammanlänkning eller bindning av karboxylgrupperna.

Konventionella tillsatser för kontakthäftande bindemedel är även användbara, exempelvis fyllmedel eller pigment, klibbningshartser, såsom träkollofonium, polyestrar och liknande, mjukningsmedel, såsom alkylestrar av adipinsyra eller ftalsyra, antioxidanter, lösningsmedel, såsom alkanoler med 1-12 kolatomer, exempelvis isopropanol, skumhämman- de medel och så vidare. Många typer av fyllmedel eller pigment kan användas. Ett av de bästa är titandioxid i form av rutil. Andra, så- som titandioxid i form av anastas, litopon, magnesiumsilikat, lera, vollastinit, zinkoxid, kaloiumkarbonat, leror innefattande kaolin och bentonit, valnötsskal osv, är användbara. I viss utsträckning kan fi- berfyllmedel, såsom cellulosafibrer eller nylonstapelfibrer, användas.

Dessa tillsatser införlivas i den vattenfria eller vattenhaltiga dis- persionen eller lösningen före överdragningen av underlaget därmed.

Vilket som helst underlag eller bärare är användbar innefattande styva, böjliga, otänjbara eller tänjbara material, såsom textilväv, plastfilm, ovävda fiberark, innefattande vattenbelagda och luftbelagda produkter, metallplåt eller folie, gummi eller syntetiskt gummi, deko- rativa ark, plywoodkantremsor för plywoodskivor, dekaler osv. Om tejpen föreligger i rulle är den vanligen belagd med ett släppskikt, ett lim- skikt eller en bindemedelsbeläggning. Tvåsidigt häftande föremål är även användbara. Om produkten ej föreligger i form av en rulle anordnas avdragbart papper eller annan skyddande anordning. Vanligen är den yta av underlaget, på vilken det kontakthäftande bindemedlet appliceras, appreterad för att förbättra vidhäftningen mellan underlaget och binde- medel.

Bindemedlet enligt föreliggande uppfinning har befunnits ge ex- ceptionellt goda förband med ett otal material, innefattande trä, pap- per, Formica R) I klorid, Saran hartser, karbamid-formaldehydhartser och andra värmehärdande material, , andra plastmaterial, såsom metylmetakrylat, polyvinyl- , polyetylenglykoltereftalat, nylon, fenolformaldehyd- såsom melamin-formaldehydhartser3 rayon, bomull,silke, ull, fibrer av ovannämnda polymera material, läder, linoleum, asfaltplattor, vinyl- plattor, keramiska plattor, olika silikater, såsom glas, mineralull, asbest, betong, asbestoement, gips, metaller, såsom aluminium, stål, järn, koppar, zink, krom, nickel,såväl som målade eller emaljerade ytor, 40 lO 362892 såsom målade automobilkarosser, trädetaljer, väggar, tak eller golv.

I förväg limmade föremål, såsom tejper, tapeter eller plattor för dekorering av väggar, golv eller tak, kan framställas, varvid den, del som slutligen skall appliceras på en yta för dekorering, såsom en tejp, tapet eller platta, på baksidan är försedd med ett skikt av kom- positionen enligt föreliggande uppfinning och ett skyddande skikt app- licerat på bindemedelsskiktet och kan avrivas när delen skall appli- ceras på den yta, för vilken den är slutgiltigt avsedd. Det skyddande skiktet kan utgöras av en tunn film av polyeten eller annat material, som kan avdragas mer eller mindre lätt från bindemedelsskiktet. Vid sidan av tejp, tapet och platta kan denna teknik användas i anslutning till plastfilmer, träfanerskikt eller tunna ark av harts eller plast- material, såsom ark av Formicaplast eller vinylharts. Dylika filmer eller ark kan vara av godtycklig storlek och kan skäras till slutlig storlek vid ytbeläggning på bord, diskar eller andra möbler.

Den kontakthäftande bindemedelskompositionen appliceras på bära- ren eller underlaget medelst konventionell beläggningsteknik, varefter g den torkas och upphettas för åstadkommande av förnätning av polymeren.

I följande exempel vilka illustrerar uppfinningen avser delar och procenttal vikten om ej annat anges.

Exempel l En glasflaska beskickas med lOO g destillerat vatten och en tetrafluoreten-överdragen magnetomrörare. Behållaren placeras på en magnetomrörarplatta och omröringshastigheten inställes så, att virvelns spets når nära intill vätskans botten. Zinkoxid (22 g) nedsiktas i vattnet och omröring utföres till dess att en välblandad uppslamning erhålles. Härefter tillsättes 40 ml 28% ammoniumhydroxid och därefter 42 g glycin och omröring fortsättes till dess att en klar lösning er- hålless En andra behållare beskickas med lOO g av en vattendispersion innehållande 55 viktprocent av en klibbande akrylemulsionssampolymer beredd på konventionellt sätt av butylakrylat och metakrylsyra i ett viktförhållande av 98/2. Emulsionen omröres under användning av magnet- omrörare, och zinkammoniumglycinatlösning*beredd såsom beskrivas ovan tillsättes i en mängd som motsvarar ca 0,25 ekvivalenter zink per kar- boxyl. Efter omblandning under flera minuter tillsättes en vattenlös- ning av 7% ammoniumhydroxid till emulsionen till dess att pH stiger till 9,5, vilket kontrolleras med en pH-mätare av typen Leeds and Northrup modell 7400-A-2.

En film av erhållen emulsion anbringas på ett polyetylenterefta- latark under användning av en inställbar Gardner-kniv inställd på ett lO 11 t 5 362892 gap av 0,2 mm. Efter 2 timmars stående vid 25OC bakas filmen l5 minu- ter vid l2O0C för avdrivning av ammoniak och åstadkommande av jonisk förnätning. Efter 48 timmar konditionering vid 2500 och 50% relativ fukt uppskäres det överdragna arket i tejpremsor med dimensionen 2,5 x cm. Skjuvresistensen uppmätes under användning av metod nr 7 enligt Pressure Sensitive Tape Council, enligt vilken bestämmes hur lång tid en tejpsektion lå x 25 mm uppbär en lOOO g vikt under standardbetingel- ser. Klibbning bestämmes med en 5-faldig provplatta under användning av kvalitativ jämförelse med beröring eller tumme. Resultaten visas i tabell I.

Exempel 2 En akrylemulsionssampolymer baserad på 98 viktprocent butylakry- lat och 2 viktprocent metakrylsyra behandlas med halva mängden zink- glycinat såsom den produkt som beskrives i exempel l, och pH höjes till 9,5. Omblandningen utföres på samma sätt som beskrivits ovan.

Testprov beredes och utvärderas under användning av samma metoder som de som användes vid undersökningen av produkten i exempel l. Erhållna data visas i tabell I.

Tabell I Prov ' Ekvivalent Skjuv- Klibbning zink per resistens 2 -COOH Produkt från ex. l 0,25 7 tim 'Utmärkt Produkt från ex. 2 0,125 6 tim Utmärkt omodifierad 98 BA/a MAsX ' sampolymer Ingen 0,9 tim Utmärkt x BA=butylakrylat MAS=metakrylsyra Exem el Upprepning av exempel l-2 men användning av zinkalaninat och zirkoniumalaninat som metallförening ger likartade resultat. Vilken som helst av ovan avslöjade lösliga eller solubiliserade metallföre- ningar är även användbara.

Claims (9)

1. 7065900-1 12 PATENTKRAV A l. Komposition avsedd att, sedan den vätskeformiga komponenten har avlägsnats, bilda ett kontakthäftande binde- medel, vilken komposition omfattar en dispersion eller lös- ning i ett vätskeformigt medium av en polymer med ett Tg-värde lägre än 0°C, vilken dispersion eller lösning även innehåller en eller flera flervärda metallföreningar, som verkar som bryggbildare för polymeren, varvid polymeren är framställd av en monomersats som i huvudsak består av a) en eller flera mono- eteniskt omättade karboxylsyror, b) en eller flera monoeteniskt omättade föreningar med formeln R I one = c - coonl vari R är väte och R1 är C2-C12-alkyl eller R är -CH) och R1 är C6-CIÄ-alkyl, och eventuellt c) en eller flera monoeteniskt omättade för- eningar med formeln i* 2 CH2 = C - COOR vari R är H och RE är -CH; eller C15-C20-alkyl, eller vari R är -CH5 och R2 är Cl-C5-alkyl eller C15-C20-alkyl, och varvid den flervärda metallföreningen är en förening av en metall ur grupp IB, IIA, IIB, IIIA, IIIB, IVA, IVB, VÄ, VB, VIA, VIIA eller VIII av det periodiska systemet, vilken förening är åt- minstone delvis löslig 1 det vätskeformiga mediet, k ä n n e - t e c k n a d därav, att den monoeteniskt omättade karboxyl- syran (-syrorna) utgör från 0,5 till 3,5 viktprocent av den totala monomersatsen och att den flervärda metallföreningen är närvarande 1 en mängd som ger ett ekvivalensförhàllande fler- värd metalljon till karboxylgrupper i polymeren inom interval- let 0,05:l-l,5:l.

2. Komposition enligt krav l, k ä n n e t e c k n a d därav, att polymeren är härledd från en monomersats innehållande 0,5-3,5 viktprocent av komponent a), 70-99,5 viktprocent av kom~ ponent b) och O-29,5 viktprocent av komponent c). 7805900-1 13

3. Komposition enligt krav 1 eller 2, k ä n n e - t e c k n a d därav, att komponent a) är akrylsyra, metakryl- syra eller itakonsyra.

4. Komposition enligt något av de föregående kraven, k ä n n e t e c k n a d därav, att polymeren har ett Tg-värde understigande -l5°C.

5. Komposition enligt nagot av de föregående kraven, k ä n n e t e c k n a d därav, att det vätskeformiga mediet är vatten.

6. Komposition enligt krav 5, k ä n n e t e c k n a d därav, att polymeren är en emulsionspolymer med en molekylvikt inom intervallet 250 ooo - 1 ooo ooo.

7. Komposition enligt krav 5 eller 6, k ä n n e - t e c k n a d därav, att den har ett pH-värde av 6,5-9,5.

8. Komposition enligt något av de föregående kraven, k ä n n e t e c k n a d därav, att den flervärda metallen är ur grupp IIB eller IVB av det periodiska systemet.

9. Komposition enligt något av de föregående kraven, k ä n n e t e c k n a d därav, att den flervärda metallför- eningen är ett kelat av en flervärd metall med en aminosyra med formeln Bl \ /° 3 //// \\\\OH vari R1 och R2 vardera är H, alkyl, fenyl eller bensyl och RB är en rak eller grenad alkylen-, alkyliden- eller aralkyliden- radikal med 1-12 kolatomer som ger en kedja av 1, 2 eller 3 kolatomer mellan kväveatomen och karboxylgruppen, eller vari R2 är väte och Bl och R3 tillsammans bildar en 5- eller 6-ledad heterocykllsk ring innehållande kväve. ANFÖRDA PUBLIKATIONER: Sverige 335 397 (C091 3/14) US 2 976 203 (154-140), 2 976 204 (156-332)