SE427604B - Apparat for att alstra en modulerad vag som har multipla sidbandpar med effekter som approximerar beragens effekt - Google Patents

Description

20 25 30 35 7813206-5 2 denna idé har emellertid fört med sig de betydelsefulla spektrala korsmuduleringsverkningar som redan beskrivits.

Ernâendet av distorsionsfri effektiv förstärkning av sig- naler med multipla bärvâgor med lika effekt har därför be- gränsats till fallet med spektra med tre lika amplituder, nämligen en bärvâg och ett första sidbandspar.

Redogörelse för uppfinningen Ett syfte med den föreliggande uppfinningen är där- för att åstadkomma en moduleringsanläggning som alstrar "flerbärvågs"-vâgformer som kommer att utsättas för minimal distorsion när de förstärkas medelst en mättad eller olinjär anordning. Detta uppnås i enlighet med uppfinningen genom de medel som anges i den kännetecknande delen av det efter- följande patentkravet 1.

Den moduleringsanläggning som är uppbyggd på det nu angivna sättet alstrar FM-vågor med multipla sidband- spektra med effekter som noga approximerar bärvâgseffekten.

Föredragna utföringsformer Andra syften, fördelar och särdrag hos uppfinningen kommer att framgå av den efterföljande beskrivningen tagen i samband med de bifogade ritningarna, där fig. 1 är en schematisk vy av en generaliserad ut- föringsform av den föreliggande uppfinningen, fig. 2 är en schematisk vy av en alternativ generali- serad utföringsform av den föreliggande uppfinningen, fig. Sa är en schematisk vy av den med sju lika linjer fasmodulerade kretsen, fig. 3b är en schematisk vy av den med nio lika linjer fasmodulerade kretsen, fig. 4 visar moduleringsvågformen för anläggningen för fasmodulering med nio lika linjer, fig. Sa är en schematisk vy av kretsen för frekvens- modulering med sju lika linjer, fig. Sb är en schematísk vy av kretsen för frekvens- modulering med nio lika linjer, 10 15 20 30 35 7813206-5 3 fig. 6 visar det spektrum med sju lika linjer som presenteras av en spektrumanalysator, fig. 7 visar moduleringsvågformen för anläggningen med frekvensmodulering med nio lika linjer, fig. 8 visar det spektrum med nio lika linjer som presenteras av en spektrumanalysator och fig. 9 visar det spektrum med tretton lika linjer som presenteras av en spektrumanalysator.

Moduleringsanläggningen enligt den föreliggande uppfinningen visas i sin allmänna form i fig. 1. Den i fig. 1 visade anläggningen alstrar modulerade vågformer med 2L sidband med effekter som nära approximerar bärvâgens.

Den generaliserade moduleringsanläggningen omfattar fyra funktionsgrupperingar av element. Dessa funktionsgrupper är från vänster till höger i fig. 1: det grund-(modul- erings)~frekvensalstrande organet 10, moduleringskompo- santkonditioneringsorganet 12, komposantkombinationsorganet in och bärvågsmoduleringsorganet 16. Ehuru deras funk- tioner måste utföras för att den föreliggande uppfinningens fördelar skall ernås, kan även andra generaliserade kom- binationer anges och betraktas såsom fallet inom den före- liggande uppfinningens ram.

En sinusformig signal med grundmoduleríngsfrekvensen mm (uttryck i radianer per sekund) alstras genom att ledas till ett flertal konditioneringskanaler, som om- fattas av moduleringskomposantkonditioneringsorganet 12, av grundfrekvensgenereringsorganet 10. Grundfrekvens- genereringsorganet 10 omfattar en moduleringssignalkälla 18, som alstrar en sinusformig referensspänning med grund- moduleringsfrekvensen, mm, koppad till effektuppdelaren 20, vilken leder den sinusformíga signalen till de till ett flertal uppgående konditioneringskanalerna. Samtliga utom en av konditioneríngskanalerna (där kanalen N för den Nzte övertonen är typisk) innehåller ett frekvensmulti~ pliceringsorgan 22 (exempelvis en frekvensmiltiplikator kopplad till en begränsare eller ett bandpassfilter), ett amplitudskalningsorgan 24 (exempelvis en förstärkare eller 10 15 20 25 30 35 '7813206-5 H en dämpanordning) och ett fasvarieringsorgan 26 (exempel- vis en fasskiftare). Alla dessa apparater är väl kända och anses som standard inom elektroniken. Den kombina- tion av dem som visas i fig. 1 tillåter genom korrekt parameterval att förverkliga alla variationer inom den föreliggande uppfinningens ram. En kanal inom modulerings- komposantkonditioneringsorganet 12, nämligen grundkanalen 28, visas försedd med ett amplitudinställningsorgan 29, men har, i olikhet med de övriga övertonskanalerna, inga organ för fas- eller frekvensinställning. Utsignalen från grundkanalen 28 är sålunda en sinussignal med grund- moduleringsfrekvensen mm i fas med utsignalen från modu- leringssignalkällan 18. De moduleringsvågkomposanter som alstras av det återstående flertalet (övertons-) kanaler ligger i fas med grundkanalen 28. Frekvensmultiplicerings- organet 22 i kanalen 21 för övertonen N visas omfatta en kombination av en frekvensmultiplikator 30 och ett band- passfilter 32, som är avstämt till kanalens överton. När kanalen 21 för övertonen N har tagits som belysande exempel, utgöres frekvensmultiplikatorn 30 av en sådan som multi- plicerar N gånger och bandpassfiltret 32 är inställt på frekvensen Nmm. Amplitudskalningsorganet 24 kan omfatta antingen en förstärkare eller en dämpanordning beroende på den relativa amplituden hos kanalens moduleringsfrekvens- komposant (såsom kommer att diskuteras) och på utsignalen från moduleringssignalkällan 18. Pasvarieringsorganet 26 kan inställas för en given (analytiskt förutbestämd) fas- skiftning eller kan vara av den inställbara typen, som systematiskt varieras för att man skall komma till det specifika fassamband mellan moduleringsvågskomposanter som ernâr det önskade spektrum som har "lika" linjer. En dylik fasinställning kan ske genom visuell hänvisning till presentationen av den modulerade signalen medelst en spekt- rumanalysator. Förfarandet kommer att diskuteras längre fram.

Det linjära kombinerandet av valda utsignaler från _det flertal kanaler som moduleringskonditioneringsorganet 12 omfattar ernâs genom komposantkombineringsorganet 14, år! 10 15 25 3G 7813206-5 5 som kan bestå av en linjär effektkombínerare av standard- typ. Det linjära kombinerandet av konditionerade modu- kríngskomposanter kan alternativt ske inom effektupp- delaren 20. Detta betyder att för en given spektral ut- signal kan effektuppdelaren 20 tillhandahålla grund- moduleringssignalen med sinusform endast till de kondi- tioneringskanaler som åstadkommer en nödvändig frekvens- komposant i den sammansatta moduleringsvàgen. Utsignalen från effektkombineraren matas i sin tur in på ett bär- vägsmoduleringsorgan 16. Detta bärvâgsmoduleringsorgan 16 är en för spänning reagerande anordning, som kan ut- göras av antingen en spänningsstyrd oscillator, vars omodulerade frekvens är bärvågsfrekvensen, wc, eller en spänningsstyrd fasskiftare, som fasmodulerar bärvågen med frekvensen wc som har erhållits från en separat bärvågs- källa. Den typ av anordning som användes som bärvågs- moduleringsorgan 16 kommer att ändra moduleringstypen och amplitudskalníngen i det flertal kanaler som modu- haángskomposantkonditioneringsorganet 12 omfattar för att ernå det önskade utgångsspektrum. Det är tydligt att dessa anpassningar kvarstår inom den i fig. 1 visade generaliserade utföringsformen.

En alternativ generaliserad form av uppfinningen visas i fig. 2. Denna anläggning skiljer sig från den i fig. 1 visade genom sättet för frekvensalstring för modulering av vågkomposanter. Moduleringssignalkällan 34 alstrar en sinussignal med N gånger grundmodulerings- frekvensen, d.v.s. Nmm. Liksom i den i fig. 1 visade an- läggningen pålägges denna referensspänning på de N kondi- tioneringskanalerna i moduleringskomposantkonditionerings- organet 12 medelst en effektuppdelare 38. De N kondi- tíoneringskanalerna i det i fig, 1 visade modulerings- komposantkonditioneringsorganet 12 skiler sig från de i flg. 1 visade genom användning av frekvensdelare, exempel- vis en krets 38 för delning med N/2 i kanalen 40.

H1 för övertonen N erfordrar icke någon frekvensdelnings- Kanalen krets medan däremot en krets H2 för delning med N er- fordras för alstringen av grundfrekvensen mm i grund- 10 15 20 25 30 35 7313206-5 6 kanalen 43. Genom en dylik modifikation erhålles en ekvivalent anläggning som utgör ett användbart alternativ till den i fig. 1 visade anläggningen och som är sär- skilt användbar för att förverkliga den föreliggande upp- finningen medelst förenklade digitala kretsanordningar.

För att den föreliggande uppfinningen skall förstås bättre kan en teoretisk förklaring nu givas. Det är emellertid tydligt att denna teoretiska förklaring anges endast i belysande syfte och för att uppfinningen skall förstås bättre. Ehuru denna teoretiska förklaring anses vara korrekt, är den icke nödvändigtvis fullständig och uppfinningens verksamhet beror icke på densammas noggrann- het eller något annat.

En siusvåg med bärvågsfrekvensen wc (uttryckt i radianer per sekund) en frekvensmodulerad med en sinus- väg med frekvensen mm kan anges genom: e&)= finW¿H Faktorn Bär känd som moduleringsindex eller svingfaktor sinwmt) och defineras som Am/mm, där representerar bärvågens toppfrekvensavvikelse från det omodulerade tillståndet.

Spektrumamplituderna av bärvågen och sidbandparen i den modulerade vågen är proportionella mot Bessel-funktioner av det första slaget Jí(ß). Det är väl känt att valet av ett sådant värde på ßatt J0(ß) = J1(ß) resulterar i likhet mellan spektrumamplituden av bärvågen och första ordningens sidband. Detta betyder att en sinusfrekvens- modulerad våg med ßsådan att Jn(ß) = J1(ß) har en bärvåg och ett (första sidband) par frekvenser med lika effekt.

Härigenom erhålles en modulerad vågform utan amplitudmodu- lering och med ett spektrum som består av en bärvåg och där amplituden hos sidbandparet av den första ordningen är lika med bärvågen och där sidbanden av högre ordning har snabbt minskande storlekar. På grund av denna våg- forms avsaknad av amplitudkrusning kan den ledas genom en olinjär förstärkare med ett minimum av distorsion.

Ehuru detta resultat är väl känt har försök att finna en moduleringsindex som åstadkommer flera än tre linjer med lika amplituder och därigenom ytterligare fördelar 10 15 20 30 35 7813206-5 7 vid enkel sinusformig frekvensmodulering visat sig hittills vara fruktlösa.

Genom utveckling av det angivna kan en sinus- formig frekvensmodulerad vågform, där en bärvåg med frekvensen mc moduleras med ett antal moduleringsfrekvenser, som var och en är en heltalsmultipel av grundmodulerings- frekvensen mm och där det förefinns en fasskriftning qi mellan en godtycklig given moduleringsvägkomposant, ut- tryckas som: N e(t) = sin (met + Zsisín (iwmt + ai) i=1 där u1= O. Vid den föreliggande uppfinningen har det visat-sig att ett spektrum med den nu angivna vågformen (en bärvâg modulerad med vissa fasade kombinationer av sinusvågor, som var och en utgör en överton till en grund- moduleringsfrekvens mm) kommer att uppvisa likhet med nära approximation mellan bärvågen och de intilliggande L spektrallinjerna på ömse sidor om bärvågen, om var och en av moduleringsvägorna skaländras så att alla qi är lika och för dylika Si J (Bi) = J1(Bi).

Omfattande teoretiska och experimentella veri- fieringar har utförts för fall med sju lika linjer (tre lika sidbandpar) och nio lika linjer (fyra lika sidband- par) i nämnda spektrum. Det har visat sig att båda dess önskade vågformer kan alstras genom kombination av tvâ modulerande sinusvågor valda i enlighet med teorin för den föreliggande uppfinningen.

Det allmänna uttrycket för den frekvensmodulerade väg som alstras genom kombinationen av två modulerande sinusvågcr är: e(t) = sin(wct + ßísin awmt + ß2sin(bmmt + u)) där a och b utgör positiva heltal. 61 och 32, som utgör moduleringsindex, är i enlighet med den föreliggande upp- finningens teori valda lika och bestämmas av ekvationen Jø(ß) = J1(ß). För att erhålla en dylik likhet kan det 10 15 20 25 7813206-s 1-8 visas att den toppfrekvensavvikelse som beror på kompo- santen med frekvensen bwm är lika med bÅw under det att den som beror på komposanten med frekvensen amm är aAw. Det har analytiskt fastställts att den modulerade vägform av den här angivna typen där a= 1, b = 2 och u= H/2 har ett spektrum med sju lika linjer ooh att den modulerade vägform av den här angivna typen är a = 1. b = 3 och G= W/2 har ett spektrum med nio lika linjer.

Resultatet av en teoretisk analys av spektrum för den modulerade vågform av den här angivna typen där a = 1, b = 3 och a: W/2 har i det följande angivits i tabell- form: Sidbandets ordning Relativ effekt* Relativ effekt (dB) i förhållande till bärvågen* 0 (bärvág) 1 0 dB 1 1,17 + 0,69 dB 2 1,11+ + 0,59 dB 3 1,02 + 0,08 dB u 1,02 + 0,09 dß 5 0,312 - 5,12 dB 6 0,167 - 7,8 dB 7 0,156 - 8,08 ÖB 8 0,034 -14,6 dB 9 0,011 -19,5 dB * värden härledda genom Fourier-Bessel-utvecklingar 50 G0 c(t) = Z 2 k=o n=o “+“f(n,k) (-1) a2n<ß2> J (31) + <-1>k J <ßl> 6n-k '6n+k sin (mct + kwmt) + (~l)ksin(wCt - kwmt)) “*k*1 J <ß2>íš (el) + <-1>k*1 J <ß1> 2n+l 6n+3-k 6n+3+k + (-1) 0 _ k+l _ __ 1 Gos(wct+kmmt) + ( 1) cos(wct kwmtÛ 10 15 20 25 30 35 7813206-5 där f(n,k)= 1/4 när n=k=0 f(n,k)= 1/2 när n=0 eller k=0 men icke båda f(n,k)= när n>0 och k>0 Beräkningar har utförts för sidband av den nionde ordningen av e(t). Den andra kolumnen visar den rela- tiva effekten, normaliserad till bärvågen, av e(t) och den tredje kolumnen visar den relativa effekten i dB.

Effekten i var och en av de centrala nio linjerna är lika inom 0.89 dB. Effekten i de återstående sidbanden minskar hastigt, såsom framgår av tabellen. Approximativt 88 % av effekten inom spektrum förefinns i de zlika" linjerna 0 under det att återstoden, 12 6, förefinns i sidbanden av högre ordning.

Spektrum med sju lika linjer, spektrum med nio lika linjer eller spektra för godtyckliga andra lika linjer i spektra kan alternativt alstras medelst en spän- ningsstyrd fasskiftare (direkt fasmodulering) eller en spänningsstyrd oscillator (frekvensmodulering). De modu- lerande vågformer som sålunda måste pâläggas på styrin- gången på en spänningsstyrd fasskiftare är (under hän- visning till det föregående stycket): ßsinwmt + ßcos2u%t (för sju lika spektrallinjer) besp. ßsinmmt + Ecos3wmt (för nio lika spektrallinjer). Dessa analytiska resultat kan förverkligas inom ramen för den i fig. 1 visade generalíserade anläggningen. I fig. Sa har det presenterats den version för sju lika linjer som bygger på direkt fasmodulering. En signalgenerator HH in- för en sinussignal, sinuht, till en tvåvägseffektupp- delare H6. Effektuppdelaren H6 leder sinussignalen till en grundkanal M8 och en övertonskanal 50. Inom övertons- kanalen 50 erhåller sinussignalen en frekvensökning medelst en frekvensfördubblare 52, och därefter bortfiltreras icke önskade övertoner genom ett bandpassfílter 53 in- ställt på 2wm, för att avgiva sinussignalen sin2wmt.

Dennas amplitud ökas genom förstärkaren 54 (eftersom ß är större än ett och signalgeneratorn UM antages fram- bringa en våg med enhetsamplitud) till B. Denna våg skiftas 10 15 20 25 30 35 7813206-5 10 slutligen med 900 genom fasskiftaren 56 så att utsignalen från den harmoniska kanalen 50 utgöres av ßcos2wmt.

Den enda konditionering som sker inom grundkanal- en 48 är inställningen av amplituden med ßoch detta sker i förstärkaren 58. Därigenom inställes utsignalen från grundkanalen till ßsinwmt. Utsignalen från grundkanalen H8 och övertonskanalen 50 summeras i en effektkombinerare 60. Utsignalen från effektkombineraren 60 pålägges som styrspänning på den spänningsstyrda fasskiftaren 62 (vars bärvâgsfrekvens erhålles från bärvågsfrekvenskällan 63) och det alstras den fasmodulerade utsignalvågformen e(t) = sin(wct + ßsinwmt + ßcos2wmt) Det kan visas att när e(t) såsom ovan utvecklas i en Fourier-Bessel~serie, kommer de ledande termerna i ut- vecklingen för amplituden av bärvågen och de första tre paren sidband att samtliga vara approximativt lika med (Jo(ß))2 under det att de återstående termerna snabbt minskar i storlek. Det förutsäges sålunda ett spektrum med de tre första sidbandsparen i en första ordning lika ifråga om amplituden med bärvågen i enlighet med den före- liggande uppfinningens teori. På samma sätt förhåller det sig enligt fig. 3b, där det visas den ifrågakommande skaländringen för en moduleringsanläggning som kommer att frambringa den förutsagda modulerade vâgformen med nio lika linjer: e(t) = sin(mct + ßsinmmt Den i fig. 3a visade konfigurationen har bibehållits med + ßcosâwmt) undantag av frekvenstredubblingskretsarna 84 och band- passfiltret 65 för 23mm i stället för frekvensfördubblaren 52 och bandpassfiltret 53 för 2wm. Moduleringsvågformen, som är pålagd som en styrspänning på den spänningsstyrda fasskiftaren 64, visas i fig. 4. I Fourier-Bessel-ut- vecklingen för e(t) är de ledande termerna i utvecklingen för amplituderna av bärvågen och de första fyra paren sidband samtliga lika med med (JO(B))2 enligt första ordningens approximation och de återstående termerna minskar snabbt i storlek. De numeriska värden som förut- sagts för spektrum med nio linjer och diskuterats tidigare, bestryker analysen. 10 15 20 25 35 7813206-5 11 Pig. 5a och Sb utgör frekvensmoduleringsutförings- former av de anläggningar för sju och nio linjer som visats i fig. 3a och 3b. Var och en av dessa anläggningar har förverkligats i laboratoriet och visat sig alstra de förutsagda spektra. l olikhet mot kretsarna enligt fig. 3a och 3b använder kretsarna enligt fig. 5a och Sb en spänningsstyrd oscíllator för att frekvensmodulera bärvågen. Såsom kommer att framgå av den följande diskus- sionen nödvändiggör en dylik ändring en viss omkonstruk- tion av anläggningens parametrar, eftersom det är känne- tecknande för en spänningsstyrd oscillator att en spän- ning pålagd på densammas styringång kommer att frekvens- modulera oscillatorn. Detta är i motsats till den direkta fasmoduleringen, som redan diskuterats, där det känne- tecknande är användningen av en spänningsstyrd fasskiftare Det har emellertid visats att de resulterande ekvation- erna för såväl frekvens- som fasmodulering medför identiska utsígnaler och att följaktligen energifördelningen över det frekvensspektrum som exiaterar i en frekvensmodulerad vågform är identisk med en fasmodulerad vâgform. Se exempel- vis Zeines: "Electronic Communication Systems" (1979, sid. 406). Alla variationer kvarstår inom ramen för de all- männa konfigurationerna enligt fig. 1 och 2 genom att moduleringen lämnar funktionerna ifråga om alstringen av grundfrekvensen, moduleringskomposantkonditioneringen, komposantkombinerandet och bärvågsmoduleringen.

För att en spänningsstyrd oscillator skall alstra samma modulerade signal som en spänningsstyrd fasskiftare måste oscillatorns styrspänning vara proportionell mot ändringsgraden ifråga om fasskiftarens styrspänning. Denna ändringsgrad kan visas vara Awcoswmt - 2Awsin2mmt (för en moduleringsfunktion för ett spektrum med sju lika linjer) och Awcoswmt - 3Amsin3mmt (för en modulerings- funktion för ett spektrum med nio lika linjer). Dessa styrspänningar påläggas på en spänningsstyrd oscillator som har bärvågen som sin omodulerade frekvens, och därvid alstras de önskade spektra. 10 15 20' 25 30 7813206-5 -12 Den korrekta moduleringssignalen alstras och pâ- lägges på den spänningsstyrda oscillatorn 66 genom de moduleringsanläggningar som visas i fig. Sa och 5b. En signalgenerator 68 avger en sinussignal coswmt till en" tvåvägs effektdelare 70, vilken i sin tur matar denna signal till grundkanalen 72 och till en övertonskanal 74.

Frekvensfördubblaren 76 är kombinerad med ett bandpass- filter 78 för Qwm för att omforma signalen till cos2wmt.

Denna inställes till 2Awcos2wmt genom en förstärkare 80 (Am dimensionslös). En fasskiftare 82 för 900 avger utsignalen -2Awsinwmt. En förstärkare 84 för grund- kanalen 72 inställer amplituden till Am. En effekt- kombinerare 86 summerar utsignalerna från grundkanalen 72 och den harmoniska kanalen 74 för att såsom en in- signal införa frekvensmoduleringsfunktionen Awcoswmt - 2Amsin2wmt på den spänningsstyrda oscillatorns 66 styr- ingång. Denna funktion har pålagts på styringången på en spänningsstyrd oscillator för X-bandet och arbet- ande med en Gunn-diod för att frambringa det spektrum som visas i fig. 6. Det förutsagda kännetecknet på en dylik vågform, nämligen sju-(7) approximativt lika amplitud- spektrumlinjer, inklusive bärvågen, och ett snabbt fall ifråga om sidbanden av högre ordning visas experimentellt verifierat genom det mönster som observerats på en spektrum- analysators skärm.

En moduleringsanläggning för nio lika linjer visas i fig. 5b. Liksom ifråga om den motsvarande anläggningen för sju lika linjer frambringar en signalgenerator 88 en sinussignal coswmt, vilken, när den pâlägges på en tvåvägseffektdelare 90, leder signalen till en grund- kanal 92 och en övertonskanal 94. Inom grundkanalen åstadkommer en förstärkare 96 för Åwden enda vågkondi- tioneringsfunktionen. Konditioneringen i övertonskanalen QH inkluderar verksamhet av en tredubblare 98 för frek- vensen och denna frambringar i kombination med bandpass- filtret 100 för 3¶n den önskade övertonen för ett spektrum med nio linjer, och vidare förefinns en förstärkare 102 för 3Am och en fasskiftare 104 för 900. Utsignalen från 10 15 20 25 7813206-5 N 13 övertonskanalen 94 är -3Amsin 3wm.

Utsignalerna från grundkanalen 92 och övertons- kanalen 94 summeras i en effektkombinerare 105 för att som insignal föra moduleringssignalen Amcoswmt - 3Awsin3mm till styringången på den spänningsstyrda oscillatorn 66. Den modulerande spänningens vågform visas i fig. 7.

Utsignalen e(t) såsom visad på en spektrumana- lysator för anläggningen enligt fig. 5b under användning av en spänningsstyrd oscillator med en Gunn-diod, med en modulerande vågform (vid grundmoduleringsfrekvens av 11,8 MHz för mm/2¶) visad i fig. 7, har angivits i fig. 8.

Pig. 8 visar en maximal effektvariation av 0.8 dB över de nio (9) linjer som är av intresse och detta är i överensstämmelse med den tabellerade analytiska tidigare förutsägelsen.

Spektra med mera än nio lika linjer kan erhållas enligt den föreliggande uppfinningen sådan den generali- serats i fig. 1 och 2. I det följande anges en tabell för analytiskt härledda Spektra med lika linjer som kan genereras när en modulerande våg som omfattar den linjära kombinationen av en grundfrekvens och två harmoniska frekvenser (d.v.s. en anläggning med tre konditionerings- kanaler) användes i enlighet med den föreliggande upp- finningen. (Det är att lägga märke till att spektra med sju och nio linjer sådana de redan diskuterats alstras genom anläggningar med två konditioneringskanaler). Modu- leringsvâgen är e(t) = sin(mct + ßsin ammt + ßsin bmmt + ßsinmc mt) 10 15 20 25 30 35 7813206-5 14 Antal spektrallinjer med lika amplitud 13 1 1 15 17 19 21 17 19 21 23 25 27 H re h= H he H »Å H P> H ha m w co w ua w co m ro nu N se U co w Q owcn c ~a m o1-= w 0 Någon fasskiftning har icke angivits men rätt fasning av moduleringskomposanter kan systematiskt härledas genom att 1) kombinera de (analytiskt bestämda) rätta frekvens- kanalerna i effektkombineraren utan någon fasskiftning mellan dem, därefter 2) observera den modulerade utsig- nalen från den spänningsstyrda oscillatorn eller den spän- ningsstyrda fasskiftaren på en spektrumanalysator, exempel- vis av Hewlett-Packard Model lkl-T, och därefter 3) in- ställa faserna för de två övertonskanalerna (i inställ- ningsförhållandet av exempelvis 1:360) till dess att det förutsagda antalet lika spektrallinjer observeras. Detta kombinerade analys-inställningssätt har använts för att alstra de observerade tretton linjerna i det spektrum som visas i fig. 9. Proceduren kan utsträckas såväl ifråga om termerna i det analytiska bestämmandet av de rätta frekvenskomposanterna (härledda från den utvidgade Fourier- Bessel-utvecklingen av e(t)) som det systematiska in- ställandet av faser.

Det framgår att det har ernåtts genom den före- liggande uppfinningen en moduleringsanläggning för att alstra en modulerad våg utan amplitudkrusning och med ett flertal sidbandpar med en effekt som är lika med bär- vägens, Skilda ändringar och modifikationer kan ske utan att uppfinningens ram överskrides och samtliga dylika änd- ringar kan komma inom patentkravens omfång.

Claims (1)

10 15 25 30 7813206-5 16 PATENTKRAV

1. Apparat för att alstra en modulerad våg som har multipla sidbandpar med effekter som nära approximerar bärvägens effekt, k ä n n e t e c k n a d av att den omfattar: a) organ (18, HH, 68, 88) för att frambringa en sinus~ formig signal, b) en grundkanal (28, 41, 48, 72, 92) med en ingång och en utgång, c) åtminstone en övertonskanal (21, 40, 43, 50, 7H, QR) med en ingång och en utgång, d) en effektuppdelare (20, 36, H6, 70, 90) med en ingång och ett flertal utgångar, med ingången i elektrisk för- bindelse med nämnda organ (18....88) för att frambringa en sinusformig signal för att mottaga den nämnda signalen, och med varje utgång i elektrisk förbindelse med ingången på en kanal för att leda den nämnda signalen till den nämnda grundkanalen (28...) och till åtminstone en av de nämnda övertonskanalerna (2L.....). e) ett första amplitudinställningsorgan (2§, 58, 8%, 96) i den nämnda grundkanalen för att skaländra den nämnda signalens amplitud till ett värde y som är proportionellt mot x, varvid x utgör lösningen på JÛ(x) = J1(x), där JO och J1 utgör resp. Bessel-funktioner, f) ett amplitudinställningsorgan (2U, 54, 80, 102) i var och en av de nämnda övertonskanalerna för att skaländra den nämnda signalens amplitud till det nämnda värdet y, g) frekvensinställningsorgan (30, 38, H2, 52, 6%, 76, 98) i var och en av de nämnda kanalerna för att omforma den nämnda signalens frekvens inom var och en av de nämnda övertonskanalerna till en heltalsmultipel av en grund- frekvens