SE435541B - Festelement - Google Patents

Description

l0 l5 20 25 30 35 40 THhhOQ-O g ningsförfaranden. _ H _ H _ _ _ _ Ett mönsterexempel för problemen och svårigheterna med limningstekniken är dörrblad av ihåliga dörrar, som ju ej är något annat än vid alla sidor slutna. ihåliga, limnade skalelement. Visserligen har sådana dörrar, bortsett från sitt estetiskt goda utseende, den fördelen att deras dimensioner är underkastade normer och framställaren kan lyckas välja ut och inköpa.ramträet, men ändå erhålles vid sådana dörrar jämnt och ständigt som resultat spänningsskador; dörrarna slår sig och sluter sedan ej längre riktigt till samt ser dessutom osköna ut. Därutöver är vid dessa hela dörrblad ljuddämpningen ringa, emedan ramträet i tvärsnitt bildar ungefär 80 % och de båda dörrplattorna var och en med sin tjocklek endast bildar ungefär 10 % av dörrens totala tjocklek, varför dörrplattorna alltså måste vara mycket tunna. Dessutom måste de båda dörrplattorna - och detta påverkar i ännu ogynnsamnare grad den eftersträvade ljuddämpningen - av de ovan redan nämnda skälen för den för användningen av limningsförfaranden erforderliga jämviktens skull ha precis samma tjocklek; verkningsfullt ljuddämpande kan emellertid QfldêSt Sådana Skäl- lelement vara, vars båda plattor av egenfrekvens - eller_resonansskäl ha från varandraav - vikande tjocklekar. Detta gäller på motsvarande vis också för väggelement, vars hoplimning redan på grund av bristande jämvikt då ej är möjliga om de båda trä- plattorna uppvisar olika tjocklekar såsom skulle vara erforderligt för uppnående av den önskade ljuddämpningen. Härutöver kan det noteras att det genom hoplimning mellan de till varandra gränsande trästyckena uppstår en genomgående homogen för- bindning, vilken å sin sida vad avser ljudisoleringen är en nackdel.

Vidare måste vid användning av limningsförfaranden för att möjliggöra fram- ställning av skalelement för väggar, golv eller tak stora mängder trä med olika dimensioner lagras pâ omsorgsfullaste vis under år, vilket erfordrar luftkonditione- rade lagerutrymmen och torkanläggningar. Dessuton erfordras emellertid också en luftkonditionerad bearbetningsverkstad liksom införskaffande och drift av dyra maskiner, såsom vânings-varmpressar eller högfrekvens-limningsanläggningar. Använd- ningen av limningsförfaranden är således ej endast som sådan i-tekniskt hänseende högst problematiskt och otillräcklig utan kräver också stora insatser av maskiner och är mycket dyr, särskilt vad avser både lagerhållningen och erforderlig bearbet- ning. Alla dessa nackdelar med limningsförfaranden innebär helt allmänt, att limmade skalelement av trä är alltför dyra och inte klarar konkurrensen med motsvarande, av oorganiska material framställda element. Å andra sidan föreligger vid förfaranden som utnyttjar fästelement den tungt vägande olägenheten att tidigare kända fästelement eller spikar för trä trots de vid dessas nagelskaft anordnade tandartade utsprângen, t.ex. utförda som räfflor eller kilar, endast är bristfälligt förankrade i träplattorna, dvs. lätt lossnar eller t.o.m. vid redan relativt liten s.k."utdragningskraft" kan dragas ut ur plattorna. l0 l5 20 25 30 35 40 vviuuoz-o 3 Ändamålet med uppfinningen är att undanröja ovan nämnda olägenheter.

Detta ändamâl uppnås medelst ett fästelement med tandartade utsprång för för- bättring av fasthâllningsfunktionen, vilket fästelement enligt uppfinningen utmärkes av de i efterföljande patentkrav l angivna särdragen.

Pâ bifogade ritning visas olika utföringsformer på fästelementet enligt upp- finningen, vilka samtidigt åskådliggör användningen och verkningssättet för fäst- elementet samt också förfarandet för dess framställning.

Fig. l visar i perspektivvy ett H-format fästelement§ fig. 2 visar i för- storad, partiell perspektivvy ändpartiet hos en av förankringsskänklarna hos fäst- elementet enligt fig. l, fig. 3 visar i perspektivvy ett fästelement, vars livartade basparti är bandformigt utbildat och på vars båda kortsidor är anordnade två par motbelägna förankringsskänklar, fig. 4 visar i tvärsnitt genom ett parti av ett skalelement fästelementet enligt fig. 3 efter inpressning av dess förankrings- skänklar i en platta och ett ramträ, fig. 5 visar i perspektivvy fästelement, vilka är fästa pâ en som bärare för fästelement och distanshållare för ett skalelement tjänande, vâgformad böjd I-profil, fig. 6 visar i tvärsnitt bäraren för fästelement med ett därpå fäst fästelement för trä enligt fig. 5 och tvâ träplattor, innan för- ankringsskänklarna inpressats i de båda träplattorna hos ett skalelement, fig. 7 visar i tvärsnitt fästelementsbäraren med fästelementet enligt fig. 6 efter in- pressning av förankringsskänklarna i de båda träplattorna, fig. 8 visar i perspektiv- vy ett fästelement med ett zick-zack-format, trapetsliknande vinklat, bandformat bas- parti och i dettas längdriktning parvis med varandra i plan belägna förankrings- skänklar, fig. 9 visar i tvärsnitt ett fästelement, som med sitt basparti är inskjut- bar i en strängsprutad profil samt mot varandra vända utsprång liksom vid utsidorna av dess båda förankringsskänklar anordnade, i riktning mot de fria skänkeländarna konvergerandesadelytor och vid skänklarnas innersidor i denna riktning divergerande, mindre motbelägna ansatsytor, fig. l0 visar i perspektivvy ett fästelement, vilket är utformat som en bägar- eller rörliknande rotationskropp och på vars omkrets för- ankringsskänklarna är anordnade som ringsegment, fig. ll visar i perspektivvy ett H-format fästelement med ytterligare hullingliknande utsprâng.

I fig. l visas ett fästelement l för trä utfört med H-form. Ett liv- eller band- format basparti 2 hos fästelementet l är försett med två par förankringsskänklar 3, vilka är parvis motbelägna och i motSättH riktningar sträcker sig från baspartiet 2. Fästelementets l basparti 2 bildar alltså med de båda från fästelementet rätvinkligt uppåt och de båda likaså rätvinkligt nedåt sig sträckande, parvis med varandra i linje liggande förankringsskänklarna 3 en tvärsektion med formen svarande mot bok- staven H. De båda förankringsskänklarna 3 är på motbelägna skänkelsidor, dvs. här vid de från varandra vända utsidorna, försedda med hulling- eller kilartade utsprâng 4 och vid sina mot varandra vända insidor försedda med i riktning mot de fria skänkel- ändarna divergerande sadelytor 5, vilka vid förankringsskänklarnas 3 fria skänkeländar l0 15 20 25 30. 10 1v1auo2-o 4 bildar skär- eller eggkanter 6. De båda divergerande sadelytorna 5 hos varje par av förankringsskänklar 3 bildar med två vid utsidan av de båda förankringsskänklarna 3 anordnade, i riktning mot de fria skänkeländarna konvergerande, motliggande ansats- ytor Sa, vilka är avsevärt mindre än de divergerande sadelytorna 5, liksom med två åtminstone i det närmaste parallellt med varandra löpande ytterytor 7 vid de båda förankringsskänklarnas 3 fria ändar ett i tvärsnitt kilformigt ändparti för varje förankringsskänkel 3 (jf också fig. 2), vilkas ändamål senare kommer att belysas i detalj. De av ytorna 5, Sa och 7 bildade kilformade ändpartierna hos fästelementet l, vilka tjänar som fästelementets undanträngningsdelar, mäste vara utbildade jämna och släta, så att vid inpressning eller inslagning av fästelementet det av för- ankringsskänklarna 3 undanträngda träet ej inverkar hindrande eller stoppande utan med så litet motstånd som möjligt föres längs dem, eftersom hindrande påverkan från träet skulle åtminstone avsevärt försvåra fästelementets l inträngning i platt- eller ramträmaterialet, om inte göra denna inträngning helt omöjlig. För att säkerställa eggkanternas 6 skärpa och den likformiga utfonnningen av de parvis konvergerande, motliggande ansatsytorna Sa vid de båda paren av förankringsskänklar 3 bearbetas de motstående ansatsytorna Sa, t.ex. medelst en fräs före avskiljningen eller kapningen från den strängsprutade profil av aluminium, av vilken fästelementet l företrädesvis framställes, dvs. alltså innan de, de enskilda fästelementen l bildande avsnitten avskiljes eller kapas från den strängsprutade profilen bearbetas denna profil, före- trädesvis medelst en fräs. Förankringsskänklarna 3 är parvis utbildade spegelbild- vänt lika med varandra. ' I Fig. 2 visar ett parti av fästelementet i fig. l, nämligen det fria ändpartiet av en av de fyra förankringsskänklarna 3 hos det H-formade fästelementet l i fig. l -(jmfr i fig.l den främre, uppåt sig sträckande förankringsskänkeln 3), varvid nämnda partil visas i perspektiv och i förstorad skala. Av fig. 2 framgår tydligt,.att den relativt smala, plana, motbelägna ansatsytan Sa, den därtill anslutande, jämna, plana ytterytan 7 liksom de därunder förefintliga hulling- eller kilartade utsprången 4 är anordnade på förankringsskänkelns 3 utsida, medan sadelytan 5, vilken är avse- värt större än den motliggande ansatsytan Sa, dvs. sträcker sig väsentligt längre nedåt än denna i riktning mot det livliknande baspartiet 2 hos det H-formade fäst- elementet l, är anordnad på förankringsskänkelns 3 insida (jmfr också fig. l).

Beroende på till vilken höjdnivå, dvs. hur djupt nedåt den sneda, motliggande ansats- ytan 5a vid förankringsskänkelns fria ände fräses, kommer dennasstorlek att bli olika, vilket är antytt i fig. 2 med streckade linjer. Härigenom kan inträngningsförloppet för förankringsskänklarna 3 eller hela fästelenentet (jmfr fig. 4 med fig. 3 eller fig. 7 med fig. 6) styras i beroende av för handen varande tjocklek eller hårdhet hos plattmaterialet, vilket senare kommer att beskrivas mera i detalj med hänvisning till fig. 4. Av fig. 2 framgår också tydligt, att den frästa, plana, motliggande an- satsytan Sa med den väsentligt större, likaså plana sadelytan' 5 vid det i tvärsnitt kilformade ändpartiet av förankringsskänkelns 3 fria skänkelände bildar en rak, skarp 10 l5 20 25 30 35 40 s 7714402-0 skär- eller eggkant 6, vilket gäller för var och en av de fyra förankringsskänklarna hos fästelementet l enligt fig. l. De tre ytorna 5, 5a och 7 och deras inbördes an- ordnande, liksom deras lägesförhållande till utsprången 4 samt de av de båda ytorna 5 och Sa bildade eggkanterna 6 förefinnes - i princip just så såsom allt detta tydligt framgår av fig. 2 och ovan beskrivits i detalj - också vid alla andra ut- föringsformer av fästelementet, dvs. också vid förankringsskänklarna 3d, 3e och 3f hos fästelementen ld, le respektive lf enligt fig. 8, fig. 9 respektive fig. l0.

I fig. 3 visas ett fästelement lb, vid vilket det livliknande baspartiet 2b är utbildat bandformigt och vid var och en av sina båda kortsidor är försedd med två par motstående förankringsskänklar 3, varvid hela fästelementet är så utbildat, att vid området för det livliknande baspartiets 2b båda ändar föreligger var sitt H-format parti, som i arrangemang, formgivning och verkningssätt (det senare be- skrives nedan med hänvisning till fig. 4) helt motsvarar det H-formade fästelementet l enligt fig. l. Fästelementet lb enligt fig. 3 uppvisar således totalt åtta för- ankringsskänklar 3, som här vad avser form, storlek och dimensioner är lika varandra, varvid formgivningen av hela fästelementet lb med avseende på de genom fästelementets basparti 2b sig sträckande båda huvudaxlarna för fästelementet är noggrant axel- symmetriskt. Denna axelsymmetriska uppbyggnad av fästelementet föreligger för övrigt också redan vid fästelementet l enligt fig. l. Också fästelementet lb enligt fig. 3 är ett avsnitt av en strängsprutad profil, som företrädesvis är framställd av alu- minium.

I fig. 4 visas i tvärsnitt fästelementet lb enligt fig. 3 efter inpressning i en träplatta 9 vid ena sidan och i ett ramträ 10 vid andra sidan. Nu är de motbelägna förankringsskänklarna 3 hos var och en av de fyra skänkelparen i motsats till vad som visas i fig. 3, där de ännu förlöper rakt och parallellt med varandra, i riktning mot de fria skänkeländarna böjda utåt, dvs. parvis svängda utåt från varandra. Vid förankringsskänklarnas 3 inträngning i träplattan 9 respektive ramträet 10 svänges de fyra förankringsskänklarna 3 till följd av de vid skänklarna anordnade sneda sadelytorna 5 parvis automatiskt ut bort från varandra, varvid de samtidigt under formändring böjer sig utåt och deras fria ändar strävar från varandra.Detta resulte- rar i förening med de hulling- eller kilartade, här sågtandformigt utbildade ut- sprången 4,i en ytterst grundlig eller intim,fast och varaktig förbindning mellan fästelementet lb och träet hos plattan 9 resp. ramträet l0. När utdragningskrafter uppträder på fästelementet lb griper de redan tidigare i träet fast förankrade såg- tandsformade utsprången 4 fast i träet ännu starkare ju större ifrågavarande utdrag- ningskraft är. Förankringsskänklarnas 3 skänkeltjocklekar är så anpassade till håll- fasthetsegenskaperna hos fästelementets lb utgångsmaterial (aluminium), att i förening med den mellan ytan 5 å ena sidan och ytorna 5a och 7 å andra sidan bildade kil- vinkeln samt de hullingliknande utsprångens 4 sågtandsprofil under samtidigt beaktande av struktur och hâllfasthet hos ramträet respektive plattmaterialet önskad särföring 10 l5 20 25 30 35 40 _vv1u4oz-o 6 eller utsvängning av de samnanhörande förankringsskänklarna 3 verkligen uppträder vid förankringsskänklarnas inträngning i ramträet respektive plattan. 0 Det är därvid mycket viktigt för felfri eller fullkomlig, dvs. förutbestämd nktig deformering av fästelementet ld i plattan 9 respektive ramträet l0, att dessa båda delars material vid början av inpressningsförloppet först slås in vinkelrätt mot sina ytor f9 resp. fl0, vilket säkerställes medelst de vid för- ankringsskänklarnas ändar inrättade, i motsatt riktning mot sadelytorna 5 lutande relativt smala motliggande ansatsytorna Sa (jmfr också figt 2 och 3). Om nämligen dessa yttre motliggande ansatsytor 5a vid förankringsskänklarna 3 skulle saknas, så skulle eggkanterna 6 innan de tränger in i materialet kunna böjas ut, dvs. däri- genom skulle eggkanten 6 berövas den för inträngningen i ytan f9 resp. fl0 erforder- liga skärpan, vilket då ofta skulle omöjliggöra inpressningsförloppet, ja till och med kunna ha till följd att förankringsskänkeln 3 brytes bort vid sitt basparti 2b (jmfr fig. 3). Om emellertid denna motliggande ansatsyta 5b förefinnes, så tränger fästelementets lb förankringsskänkel 3 in i materialet vinkelrätt mot ytan f9 resp. fl0 hos plattan 9 resp. ramträet l0 utan att därvid eggkanterna 6 böjes, avtrubbas eller glider i sidled på ytorna f9 resp. flO, och närmare bestämt så länge eller så djupt tills hela ansatsytan 5a pressats fullständigt in i plattan 9 resp. ramträet 10. Först sedan börjar vid den ytterligare in i materialet inträngande förankrings- skänkeln 3 det förutbestämda deformeringsförloppfl tom åstadkomnes genom de ytter- ligare växande, här divergerande tryckkrafterna på de avsevärt större, inåt liggande sadelytorna 5 hos paret av förankringsskänklar 3. De vid insidorna hos paret av för- ankringsskänklar 3 anordnade, relativt höga, mot förankringsskänklarnas 3 fria ändar divergerande sadelytorna 5, resp. de på dessa ytor utövade kraftkomponenterna av inpressningstrycket tvingarnämligen under fästelementets lb fortsatta inträngning in i materialet isär de parvis varandra motbelägna förankringsskänklarna 3.

Därvid underlättas avsevärt förankringsskänklarnas 3 inträngning i plattmate-, rialet resp. ramträet medelst de skarpa eggkanterna 6, vilka vid de fria skänkel- ändarna bildas av de släta sadelytorna 5 och de motliggande ansatsytorna 5a samt tränger in genom träfibrerna, så att vid förankringsskänklarnas 3 inträngning träet ej kan inverka hindrande och därför också de för inpressningen av fästelementet lb i plattan 9 resp. ramträet l0 erforderliga krafterna håller sig inom rimliga gränser, dvs. ej ökar till överdrivna värden. Genom inpressningsförloppet komner de längs- gående huvudytpartierna hos bandlivet 2b till anliggning mot de motstående inre ytorna f9 och fw has piamn 9 resp. ramträet io (jmfr fig. ia). ' .

I fig. 5 visas fästelement lc för trä fästa på flänsarna l4 hos en sinusvågformad, böjd I-profil lLL-profilen ll, vilken företrädesvis består av aluminium, tjänar här alltså som bärare för fästelement och samtidigt som distanskropp för inbördes distans- hällning och förbindning av tvâ plattor för ett skalelement, vilket tydligt framgår av fig. 7. Här är två U-fonnade fästelementpartier 12 förbundna med varandra medelst 20 25 30 35 40 7 s 771440241 ett fäste1ementets1c basparti bi1dande bandformigt e1ement 2c (jmfr fig. 6 och 7).

De båda U-formade fäste1ementpartierna 12 motsvarar ti11 sin uppbyggnad de övre resp. undre häifterna hos fäste1ementet 1 en1igt fig. 1, varvid man sku11e kunna förestä11a sig baspartiet 2 hos fäste1ementet en1igt fig. 1 de1at på 1ängden och de därigenom bi1dade U-formade fäste1ementpartierna anordnade på inbördes avstånd från varandra och förbundna med varandra mede1st en bandformig förbindningsde1.

Fästelementen 1c fästes på så vis på I-profi1en 11, att de med sina bandformiga bas- partier 2c anbringas fortlöpande vid toppunkterna hos den sinusvågformade fram- och återböjda I-profi1en aïternerande från den ena och den andra sidan av I-profi1en 11 samt k1ämmes fast på denna.

Fig. 6 visar i tvärsnitt den vågformade I-profiien 11 med ett därpå anbringat fäste1ement 1c innan detta senare inpressats i två träp1attor 9a och 9b med o1ika tjock1ek. Fäste1ementets 1c i huvudsak U-formade basparti är försedd med k1ämvu1ster 13, vi1ka i sid1ed griper över I-profi1ens 11 ti11hörande f1äns 14 och därigenom säkerstä11er en säker förbindning me11an fäste1ementet 1c och I-profi1en 11. Den med fäste1ementen 1c försedda I-profilen 11 är anbringad me11an de båda p1attorna 9a och 9b, varvid den ti11 fö1jd av profi1ens vågform har en god stabi1itet. I fig. 7 visas ti11ståndet för anordningen en1igt fig. 6 efter inpressning av fäste1ementen 1c i de båda träp1attorna 9a och 9b. Förankringsskänk1arna 3 har parvis svängts ut från varandra på så vis som detta redan visats i fig. 4 och tidigare beskrivits i deta1j. Fästelementen 1c har mede1st en press tryckts i träp1attorna 9a och 9b från dessas insidor.

I fig. 8 visas ett fäste1ement 1d med ett zick-zack-format, trapets1iknande vink1at, bandformat basparti 2d i perspektivvy. Det bandformade baspartiet 2d är me11an två angränsande par av förankringsskänk1ar 3d över he1a sin bandbredd avböjd trapetsformigt i vinke1 två gånger i motsatta riktningar och därigenom i sin he1het zick-zack-format böjt fram- och ti11baka. Här 1igger de hophörande förankrings- skänk1arna 3d parvis i plan av ti11 varandra para11e11t för1öpande de1ar 2d' hos det bandformade baspartiet Zd. De sneda e11er 1utande sade1ytorna 5 1igger här - ti11 ski11nad från utförandet av fäste1ementet 1c en1igt fig. 5-7 - i p1an, vi1ka sträcker sig i 900 mot 1ängdmittaxe1n hos fäste1ementets 1d bandformade basparti 2d.

Motsvarande gä11er sjä1vfa11et också för de i fig. 8 ti11 fö1jd av eftersträvad, större tyd1ighet ej visade mot1iggande ansatsytorna (Sa i fig. 2), de sågtands1iknande utsprângen 4, ytterytorna 7 vid förankringsskänk1arnas 3d fria ändar 1iksom för eggkanterna 6. Inpressningen och deformeringen av fäste1ementen 1d sker i huvudsak just på det vis som tidigare âskåd1iggjorts med hänvisning ti11 fig. 6 och 7 resp. fig. 4.

Fig. 9 visar ett fäste1ement 1e för trä, vi1ket med sitt basparti 2e är inskjut- bar i en som pane1 tjänande strängsprutad profi1 12 av a1uminium e11er p1astmateria1.

Ti11 ski11nad från förhå11andena en1igt fig. 1-8 är här de hu11ing1iknande utsprången io: l5 20 25 55 77141102-0 8 4d anordnade på insidorna av de båda motstående_förankringsskänklarna 3e, dvs. de är här - i motsats till förhållandena vid utföringsformerna enligt fig. l-8 - vända mot varandra. I överensstämmelse därmed är här de sneda eller lutande sadel- ytorna Se, vilka bildar eggkanterna 6, anordnade på de båda förankringsskänklarnas '3e yttersidor, dvs. de är vända från varandra, varvid de konvergerar mot de fria skänkeländarna, dvs. ej divergerar såsom fallet är vid utföringsformerna enligt fig. l-8. Pâ motsvarande vis är här de smala, motliggande ansatsytorna 5a' belägna vid de mot varandra vända insidorna av de båda förankringsskänklarna 3e, varvid de i riktning mot förankringsskänklarnas 3e fria ändar divergerar. I enlighet därmed -kommer här de båda förankringsskänklarna 3e vid inpressning av fästelementet le ej att svängas bort från varandra, utan de strävar i stället mot varandra efter det att de motliggande ansatsytorna 5a' trängt in i träet, varvid de beskriver inåt mot varandra riktade bågformade banor i riktning av pilarna w3 och med sina fria skänkel- ändar likaså böjes inåt mot varandra. Emellertid är här förankringsverkan i princip precis densamma som vid paren av förankringsskänklar 3 hos utföringsformerna enligt fig. i-s. .

Fig. l0 visar ett fästelement lf, som är utbildat som en bägarliknande rota- tionskropp, på vars omkrets förankringsskänklarna 3f är anordnade som ringsegment, varvid den ringformade bägarbottnen 2f bildar fästelementets lf mitt- eller basparti.

Fästelementet lf kan framställas till exempel som ett profilsvarvat stycke på en avstickningsautomat i s.k. "avsticknings"-svetsarbete av en massiv rundstång, t.ex. av aluminium eller legerat stål. Fästelementets lf rotationskropp_kan i riktning av sin längdaxel också vara genomgående ihålig, dvs. den kan t.ex. vara utfört av ett aluminium- eller stålrör. Slitsar l3 är radiellt infrästa i fästelementets l ringcylindriska krage, varvid de kvarstående ringsegmenten 3f bildar förankrings- skänklarna. De segmentformade förankringsskänklarna 3f är vid sina insidor försedda med de snedställda eller lutande sadelytorna 5 och vid sina yttersidor försedda med de smala, motliggande ansatsytorna 5a, vilka tillsammans bildar eggkanterna 6, samt vidare vid sina yttersidor försedda med hulling- eller killiknande utsprâng 4, varvid alla dessa detaljer kan utföras som rent svarvarbete på avstickningsautomaten innan den radiella slitsen l3 fräses. När fästelementet lf för trä pressas in i en platta, så strävar dess förankringsskänklar 3f runt fästelementet isär liksom stjälkarna hos blomnorna i en blombukett, såsom visas i fig. l0 medelst pilarna w3. Fästelementet lf kan exempelvis med fördel användas till att åstadkomma punktvis förankring för tunga föremål både vid tak och väggar. För detta är i vissa fall redan ett enkelt bägar- forniat fästelement tillräckligt, vars höjd motsvarar ungefär halva höjden för fäst- elementet lf i fig. l0 och vid vilket bägarbottnen 2f bildar fästelementets basparti.

Fig. ll visar ett annat i motsvarighet till fig. l H-format utbildat fästelement l för trä, vars båda par av förankringsskänklar 3 vid sina insidor dessutom är försedda med hullingliknande utsprång 4, vilka ansluter till sadelytorna 5. Genom närvaron av 9 7714402-0 dessa inre hullingar 4 förhöjes vid indrivningen av fästelementet i naturträ (särskilt mjukt trä), som komprimeras mellan de båda skänklarna 3, fästelementets motstånd ytterligare mot utdragning.

Medan vid utföringsformen enligt fig. 5-7 fästelementen lc anbringades på en vågfonnad, bandliknande I-profil ll, är vid utföringsformen enligt fig. 8 fäst- elanentet 8d i sig själv bandformat utbildat. Vid båda utföringsformerna av fäst- elementet hålles de båda plattorna (9a och 9b i fig. 6 och 7) på inbördes avstånd från varandra och fast förbundna med varandra medelst ett bandliv. Detta bandliv är ett idealiskt hjälpmedel för att under undanröjande av labiliteten hos tidigare vid limningsförfaranden utnyttjade träramar och deras höga kostnader åstadkomna skalelement, och särskilt utan någon form av ytskador på de synliga ytorna.Därvid övertar bandlivet funktionen att hålla skalelementen raka, vilka skalelements plat t.ex. sidostyckena hos ihåliga dörrblad, ej mer kan slå sig eller kastas, vilket vid utnyttjande av limningsförfaranden ofta sker. Följaktligen kan nu utan problem plattor med olika tjocklek sammanfogas med ett skalelement, vilket tidigare ej varit möjligt vid användning av konventionella limningsförfaranden till följd av den då bristfälliga ljuddämpningen. Möjligheterna att åstadkonma en bättre ljud- dämpning har nu avsevärt förbättrats tack vare den nya förbindningstekniken. Bneda med denna nya teknik de stora utgifterna för den luftkonditionerade lagerhållningei av ramträ, liksom också för den svåra bearbetningen medelst de mycket dyra lim- pressarna bortfaller, blir skalelementet nu också avsevärt billigare, varför det i prisjämförelse med de konventionella elementen av oorganiska material för första gången blir konkurrentkraftigt. Tillsammans med de kända fördelarna av trä som bygg material - här skall inte minst den estetiska aspekten beaktas - innebär detta ett genombrott för trä på marknaden, vare sig detta gäller framställningen av skaleleme för golv, tak eller väggar. Med det föreslagna fästelementet för trä öppnas dessutc en hel rad av nya tekniker, t.ex. lanseringen av paneler med massivt trä, aluminiun eller plastmaterial (jmfr fig. 9) på plattor eller element, produktionen av bärande golvelement med färdiga innergolvplattor eller av färdiga tak eller t.ex. den punkt visa förankringsmöjligheten för tunga föremål vid tak och väggar.

I stället för att pressa in fästelementen för trä, kan fästelementen i särskil ll fall också slås ih. I stället för att förse fästelementets bandformade basparti vid båda längsgående kanterna med förankringsskänklar (jmfr fig. 8), kan sådana också a ordnas endast vid en längsgående kant, t.ex. för nedhängda takelement.

Uppfinningen är således ej begränsad till de på ritningen visade utföringsform utan detaljutförandet kan varieras inom ramen för uppfinningen.

Claims (14)

1. 0 ?71hh02-0 w PHTENTKRAV i. Fästeiement med tvà,fran ett gemensamt basparti,i samma riktning bredvid varandra utstående förankringsskänkiar, som uppvisar var sin eggkant på dess kiiformigt avsneddade fria skänkeiändar och är försedda med tand- iiknande utsprång på motstående skänkeisidor för häftförbättring, varvid eggkanten iigger på var och en av förankringsskänkiarna meiian oiika iånga från motbeiägna skänkeisidor parvis mot varandra böjda snedytor, som kon- vergerar i riktning mot de fria skänkeiändarna, k ä n n e t e c k n a t av att fästeiementet (i, ib, ic, id, ie, if) består av ett piastiskt form- bart, metaiiiskt materiai och att på var och en av de båda förankringsskänk- iarna (3, 3d, 3f resp. 3e) den iängre snedytan som biidar en sadeiyta (5 resp. 5e) är anordnad på en sida och de tandiiknande utsprången och den kortare snedytan, som biidar en ansatsyta (5a, 5a') tiii sadeiytan (5 resp. Se) är anordnade på den på motsatta sidan iiggande skänkeisidan.

2. Fästeiement för trä eniigt krav i, k ä n n e t e c k n a t av att det är utbiidat i ett stycke och att de båda förankringsskänkiarna (3, 3e) är utbiidade spegeivänt iika varandra.

3. Fästeiement för trä eniigt krav i, k ä n n e t e c k n a t av att vid fästeiementets (i, ia, ib, ic, id) basparti (2, Zb, 2c, Zd) är anordnade parvis motstående, från detta i motsatta riktningar sig sträckande för- ankringsskänkiar (3, 3d).

4. Fästeiement för trä eniigt krav i eiier 3, k ä n n e t e c k n a-t av att det är H-format utbiidat och är försett med två par av motstâende för- ankringsskänkiar (3), viika är anordnade vid ändarna av det ett iiv biidande baspartiet hos fästeiementet (i, ia).

5. Fästeiement för trä eniigt krav i eiier 3, k ä n n e t e c k n a t av att fästeiementets (ib) iiviiknande basparti (Zd) är utbiidat bandformat och på var och en av sina båda kortsidor är försett med minst tvâ par mot- stående förankringsskänkiar (3), och att bandiivets (2b) båda ändar biidar H-formade fästeiementpartier.

6. Fästeiement för trä eniigt krav i eiier 3, k ä n n e t e c k n a t ,av_att vid de båda fiänsiiknande ändarna (14) hos ett i huvudsak Ufformat, (samtidigt som fastgöringskiämma för fästeiementet (ic) tjänande och därtiii med kiämvuister (i3) försett bandformat basparti (2c) hos fästeiementet (ic) är anordnade var sitt par av motstående, från det kiämiiknande baspartiet (2c) parvis i motsatta riktningar utskjutande förankringsskänkiar (3).

7. Fästeiement för trä eniigt något av krav i eiier 2, k ä n n e t e c k- n a t av att fästeiementets (id) basparti (2d) är utbiidat bandformat och meiian två angränsande par av förankringsskänkiar (3d) över heia bandbredden är avböjt två gånger i motsatta riktningar, och att de parvis, spegeivänt mot varandra iika utbiidade förankringsskänkiarna (3d) iigger i pian hos med 10 15 20 25 30 H 771fiÄÛ2'Û varandra para11e11t fbr1öpande de1ar (2d') av det bandformade baspartiet (2d).

8. Fästeiemant för trä en1igt krav 1 e11er 7, k ä n n e t e c k n a t av att förankringsskänk1ar (3d) är anordnade endast vid en av de båda kanterna (R1) hos fästeïementets (1d) bandformade basparti (2d). I

9. Fäste1ement för trä en1igt något av krav 1, 2, 3 e11er 7, k ä n n e- t e c k n a t av att par av förankringsskänk1ar (3d) är anordnade vid var och en av de båda kanterna (R1) hos fäste1ementets (1d) bandformade basparti (Zd), vi1ka par av förankringsskänk1ar sträcker sig i motstatta riktningar från bas- partiet (Zd).

10. Fästeiement för trä en1igt krav 1 e11er 2, k ä n n e t e c k n a t av att utsprången (4) är anordnade vid de från varandra vända utsidorna hos fäst- e1ementets (1, 1b, 1c, 1d, 1f) båda förankringsskänk1ar (3, 3d, 3f) och att för- ankringsskänk1arna (3, 3d, 3f) vid sina insidor är försedda med i riktning mot de fria skänke1ändarna divergerande sadeiytor (5) och vid sina yttersidor med i riktning mot de fria skänkeländarna konvergerande, mot1iggande ansatsytor (Sa).

11. ' 11. Fäste1ement för trä en1igt något av krav 1 e11er 2, k ä n n e t e c k n a t av att utsprången (4e) är anordnade vid de mot varandra vända insidorna hos fäst- e1ementets (1e) båda ankarskänk1ar (3e) och att ankarskänkiarna (3e) vid sina yttersidor är försedda med i riktning mot de fria skänke1ändarna konvergerande sade1ytor (Se) och vid sina insidor med i riktning mot de fria skänke1ändarna divergerande, mot1iggande ansatsytorna (5a').

12. Fäste1ement för trä en1igt krav 1, k ä n n e t e c k n a t av att det är utbildat som en bägar- e11er röriiknande rotationskropp (1f) och att för- ankringsskänk1arna (Sf) är anordnade som ringsegment på dennas omkrets.

13. Fästeiement för trä en1igt något av krav 1-5, 10 e11er 11, k ä n n e- t e c k n a t av att de hu11ing1iknande utsprången (4, 4e), de snedstä11da sadeiytorna (5, Se), de motiiggande ansatsytorna (5a, 5a'), eggkanterna (6) och ytterytorna (7) 1igger i p1an, som sträcker sig i 900 vinke1 tvärs iängd- mittaxe1n hos fästeïementets (1, 1b, 1d, 1e) 1iv1iknande basparti (2, Zb, 2d, Ze).

14. Fäste1ement för trä eniigt krav 1 e11er 6, k ä n n e t e c k n a t av (att utsprången (4), de snedstä11da sade1ytorna (5), de mot1iggande ansatsytorna (Sa), eggkanterna (6) och ytterytorna (7) sträcker sig i iängdriktningen för de av det k1äm1iknande baspartiet (2c) hos fäste1ementet (1c) bi1dade fiänsarna (14).