SE440184B - Anordning for hypertermisk behandling - Google Patents

Description

7805812-0 i denna beskrivning.

Andra artiklar av intresse sedan datumet för symposiumet 1975 är följande: Hofer, K.G., Choppin, D.A. och Hofer, M.G.: Effekt of Hyperthermia on the Radiosensitivity of Normal and Malignant Cells in Mice.

Cancer, 38:279, 1976.

Larkin, J.M., Edwards, W.S. och Smith, D.E.: Total Body Hyperthermia and Preliminary Results in Human Neoplasmus. Surg.Forum, 27:121,1976.

Wheldon, T.E.: Exploiting Heat Sensitivity of Leukemic Cells.

Lancet. 1:1363, 1976.

Hyperthermia in the Treatment of the Cancer Patient. Cancer, 37:2075-2983, 1976.

Många av dessa artiklar innehåller rapporter om att hypertermi, använd i temperaturintervallet 41,5°C - 43,0°C orsakar speciella anti-cancereffekter, vid användningen antingen som ett första me- del eller ett hjälpmedel mot många maligna sjukdomar. Litteraturen utvisar att hypertermi har visat sig inducera cytotoxicitet i sar- com- och melanomceller i vävnadskultur (Stehlin et al.) och starkt förstärker antitumöreffekterna från bestrålning in vivo av L-1210 och Erlich askitesceller (Hofer et al.). Användning av hypertermi förutom regional perfusions kemoterapi av melanom resulterade i ett ökat antal fall av tumörkontroll och patientöverlevnad utan ökade bieffekter (Stehlin et al.). Hypertermi, använt såsom ett system- medel, orsakar objektiv regression hos 13 av 18 patienter (70 %) med utbredd sjukdomsresistens för annan terapi, av vilka 6 överlevde 11 - 22 månader efter behandlingen (Larkin et al.).

Försök, som utförts i samband med föreliggande uppfinning, visar att effektiviteten av hypertermi mot systemsjukdomar kan till och med vara större än vad som antydes av Larkin et al. Även om den temperatur, som användes av Larkin et al vid hypertermin (ca 42,0OC) var adekvat, var behandlingsperioden endast 5 timmar. Dessutom antyder de metoder, som användes för att utföra hypertermibehand- lingen, att en stabil temperatur om 42°C ej systematiskt upprätt- hölls under 5 timmar.'Larkin et al använde isolerande ark och vät- skevärmande filtar runt patienten för värmebehandling. Pâ grund av 7805812-0 den relativt dåliga ledningsförmågan hos skinnet och den nega- tiva inverkan av riklig svettning på ledningsförmågan, kan för- höjda systemtemperaturer inte induceras snabbt. Dessutom kan denna ogynnsamma betingelse för ledningsförmågan antagas gynna förekomsten av stora temperaturskillnader i systemet. Så använ- des t.ex. en kontrolltemperatur på filten av 48,89OC, som är en dödlig systemtemperatur.

Baserat på analysen av det slags problem, som nämnts ovan, vilka problem framgår av de föreslagna och använda systemförfarandena och anordningarna, kan ett antal önskvärda kriterier för metod och anordning för utföring avhypertermificbehandling uppställas enligt följande: 1. Systemtemperaturer på 41,5 - 43,000 skall induceras. 2. Utvalda temperaturer skall erhållas inom 1 timme. 3. Hypertermin skall upprätthållas 24 - 48 timmar. 4. Noggrann temperaturkontroll och automatisk reglering av tem- peraturen skall vara möjlig. 5. En snabb kylning och en snabb värmeeffekt skall lätt kunna åstadkommas. 6. Allmän nedsövning skall ej vara nödvändig eller erfordras under en kort tidsperiod. 7. Patienter, som undergår hypertermisk behandling skall kunna vårdas i vanlig konventionell vård. 8. Hypertermi skall vara möjlig i olika miljöer såsom vid strål- ningsterapi eller i isolerade miljöer. 9. Upprepade hyptertermibehandlingar skall kunna ske under en period av flera dagar. 10. Hypertermi skall kunna användas med rimlig säkerhet på pati- enter, som lider av neutropeni eller thrombocytopeni.

Enligt föreliggande uppfinning åstadkommas en anordning för hy- pertermibehandling, som uppfyller ovanstående kriterier och som saknar syresättande utrustning. Enligt uppfinningen âstadkommes detta genom attanordninqeninnefattar anordning, som definierar en steril extrakorporal blodledning för blod, försedd med ett in- lopp och ett utlopp och en temperaturkontrollerande zon däremellan, anordning för att upprätta kommunikation mellan inloppet på den extrakorporala blodledningen och patientens blodström så att blod 7805812-0 kan tagas ut och föras in i den extrakorporala blodledningen utan att de områden, från vilka blod tagits ut, påverkas nega- tivt, anordning för att upprätta kommunikation mellan utloppet på den extrakorporala blodledningen och patientens blodström så att blod, som flödar från den extrakorporala blodledningen, återfö- res till blodströmmen på ett sådant sätt att det fördelas i sy- stemet, anordning för att pumpa blod, som tagits bort från patientens blodström, i den extrakorporala blodledningen igenom en tempe- raturkontrollerande zon med en kontrollerad hastighet av cirka 1 liter per minut och för att återföra blodet till patientens blodström för fördelning i systemet, anordning för att kontrollera temperaturen på det blod, som flö- dar i den extrakorporala blodledningen igenom den temperatur- kontrollerande zonen under en inledande period, under vilken blo- dets temperaturnivå i zonen höjes utan att det utsättes för lo- kala temperaturer över cirka 45°C så att systemfördelningen av det återförda blodet gradvis ökar patientens kroppstemperatur till ett allmänt stabilt temperaturtillstånd vid en nivå av cir- ke 41,5°c men ej över cirka 42,5°c een för ett upprätthålla tem- peraturkontrollen på det blod, som flödar i den extrakorporala blodledningen igenom den temperaturkontrollerande zonen vid all- mänt stabil temperaturbetingelse under en andra tidsperiod, till- räckligt för att den önskade behandlingen skall utföras.

Det är känt att extrakorporal värmning av blod för att motverka cancer har utförts vid regional perfusionsbehandling. Förfaranden av detta slag diskuteras av Cavaliere et al. och Stehlin och skil- jer sig från systemhypertermi, som åstadkommes enligt föreliggande uppfinning, såsom nämnts ovan. Vid regional perfusionsbehandling tillslutes temporärt huvudartären och -venen i låret med kärlkläm- mor eller kompressor, och ett slutet extrakorporalt system upprät- tas endast i lårextremiteten. I denna extrakorporala ledning an- bringas värme såsom ett tillägg till de andra behandlingarna, så- som kemoterapi, som användes i det regionala cirkulerande systemet.

Detta system erfordrar användning av syresättande utrustning av det slag, som användes vid öppen hjärtkirurgi. Av de kända tids- begränsningar, som måste iakttagas vid öppen hjärtkirurgi på grund av användning av syresättande utrustning, framgår det att den tids- 7805812-0 LH ram inom vilken sådan kombinerad syresättande och uppvärmande behandling kan fortsättas till och med inom ett mindre område utan att åtminstone en percentil permanent skada åsamkas de blockerade lârområdena hos patienten, är ganska begränsad.

Pettigrew refererar till dessa regionala perfusionsbehandlingar såsom bakgrund till sin föredragna kombinerade metod med varma vaxbad och uppvärmda andningsgaser för att inducera en total för- höjd kroppstemperatur, och det förefaller såsom om Pettigrew an- ser att den regionala perfusionsbehandlingen kan tillämpas för att inducera både regional hypertermi och total kroppshypertermi, kan- ske analogt med den öppna extrakorporala hjärtshuntningen. (Induc- tion of Controlled Hyperthermia in Treatment of Cancer, Henderson, M.A. och Pettigrew, R.T. Lancet, 1:1275, 1971 och Cancer Therapy by Whole Body Heating, Pettigrew, R.T. Proceedings, p. 282). Petti- grews artikel i Lancet kännetecknar det arbete över regional per- fusion, som utförts av Cavaliere et al. (selective Heat Sensiti- vity of Cancer Cells, Cancer, 1967, 20-1351) med att "man uppnådde mycket nöjaktiga temperaturer i de maligna områden med användning av en arteriovenös shunt och en värmeväxlare, men eftersom detta erfordrar kirurgi kan det inte upprepas obegränsat och kan endast med lätthet tillämpas vid perifera maligna områden".

Det är emellertid av stor betydelse att notera att de som utövat regional perfusion, nämligen Cavaliere et al och Stehlin et al, båda har antytt att regional perfusionsbehandling med användning av en shunt och en extrakorporal värmeväxlare är begränsad till regionala extremitetbehandlingar, och båda har använt andra för- faranden för att inducera total kroppshypertermi.

Pâ sid. 135 i cancer-artikeln anger Cavaliere et al: "Denna metod med hög temperaturbehandling har uppenbarligen be- gränsningar och användes för närvarande hos patienter med primära eller maligna dottertumörer i lemmarna, för vilka den enda alter- nativa behandlingen skulle vara amputering, som ofta inte för- hindrar metastaser. ...

Det är tydligt att den framtida utvecklingen på detta område lig- ger i en högtemperaturbehandling av hela kroppen. Vi utvecklar nu metoder i detta syfte, vilka metoder är avsevärt annorlunda än de, som användes för närvarande." 7805812-0 Det sista stycket i Stehlins artikel i Proceedings publication sid. 271 anger följande: "Som ett resultat av våra erfarenheter med regional perfusion med värme undersöker vi, och har under de senaste fem åren un- dersökt möjligheten att systemhypertermi, orsakad av bakterie- toxiner förstärker anti-tumöreffekten från olika kemoterapeu- tiska medel på melanom och sarcom.“ En föredragen minimal flödeshastighet i anordningen enligt före- liggande uppfinning är cirka 1 liter per minut. En sådan flödes- hastighet kan åstadkommas med anordningar enligt föreliggande uppfinning utan att de lårområden, från vilka blod tages ut, på- verkas. Med metoden enligt uppfinningen förekommer inte någon iso- lering avlåret från systemet såsom med en klämma eller kompressor, som täpper till huvudartären och -venen i låret, utan en föredra- gen metod är snarare att åstadkomma kommunikation i den extrakor- porala flödesledningen mellan femoralartären och femoralvenen ige- nom en sidovägg i båda så att systemcirkulering kan fortsätta i femoralområdena. Det pumpningsförfarande, som utföres för att åstadkomma flöde av det uttagna blodet igenom zonen för tempera- turkontroll i den extrakorporala ledningen åstadkommer en lämplig kontrollerad flödeshastighet samtidigt som det medger ett lämpligt cirkulationsflöde igenom systemet via femoralområdena i tillräck- effekter vilka effekter uppträder vid ovan nämn- lig utsträckning för att förhindra det slag av negativa under längre tidsperioder, da regionala perfusionsbehandlingar.

Uppfinningen avser även en förbättrad anordning för inplantation, som underlättar anslutningen av den extrakorporala ledningen till patientens blodsystem. Anordningar för att upprätta en extrakorpo- ral blodledning för njurdialys till skillnad från hypertermiska systembehandlingar, är välkända. Dessa anordningar, kallade shun- tar, är kommersiellt tillgängliga från flera tillverkare. Dessa shuntanordningar inplanteras i patienten och innehåller rör, som sticker ut utanför kroppen. Dessa extrakorporala rör har orsakat avsevärd svårighet. 7snss12-0 En bra redogörelse för de svårigheter, som uppstår vid använd- ning av sådana utvändiga shuntanordningar beskrives i det ame- rikanska patentet 3 998 222. I de inledande styckena i beskriv- ningen beskrives en slags shuntanordning i form av en U-formad slinga, vars ena ände är ansluten till en ven och den andra än- den är ansluten till en artär. Själva slingan är inplanterad subkutant, men utloppsledningar sträcker sig från båda sidorna av slingan ut genom öppna hål i skinnet till utloppsterminaler på kroppens utsida. Avtagbara pluggar passar in i utloppsrören och blockerar flödet igenom dessa rör under normala betingelser.

När patienten skall dialyseras avlägsnas pluggarna, och utlopps- terminalerna anslutes till inloppsanslutningarna för en dialys- maskin (se 3 826 257) Ett av de problem, som beskrives i de inledande styckena i be- skrivningen, tillskrives denna slags extrakorporala shunt och är infektionsrisken på det ställe, där utloppen sticker ut ge- nom öppna hål i skinnet. Även om avsevärda problem föreligger med blodlevring i shuntanordningar enligt tidigare teknik, fö- reslages i patentet en shuntanordning, som åtminstone kan undan- röja infektionsproblemen genom att shuntanordningen är anordnad att inplanteras fullständigt inne i kroppen eller helt och hål- let subkutant. För att åstadkomma kommunikation mellan den helt inplanterade shunten med den extrakorporala ledningen är den inplanterade anordningen försedd med mekaniskt rörliga ventilde- lar. Dessa ventildelar hålles normalt i läge i kåpor i shuntan- ordningen,vilka kåpor gör att Ventildelarna ej står i förbindelse med blodflödet igenom shuntanordningen. Ventildelarna är försedda med samverkande ytor såsom fyrkantiga hål eller fibrer, som kan styras att inledningsvis upprätta en vätsketät förbindelse med en ihålig nål. Den ihåliga nålen kan således införas igenom skin- net i vätskekontakt med ventildelen och sedan, när en sådan vät- skekoppling upprättats, kan den ihåliga nålen röra ventildelen så att denna kommer i kontakt med blodströmmen.

W78Û5812-0 Även om patentet beskriver användningen av en Fogarty- kateter för att rena anordningen och avlägsna blodklumpar, är inte någon åtgärd vidtagen för att förhindra att blodet skall levra sig inne i de centrala flödespassagerna i ventildelarna, när dessa är placerade i sina normala stängda lägen. Dessutom, även om anordning föreligger för att cirkulera blod mellan ven- tildelarnas periferi och den kåpa, som håller ventilerna, när dessa är i öppna lägen, föreligger inte någon sådan anordning för ventildelarna, när dessa är slutna, och de perifera passa- ger, som är anordnade för kontinuerligt flöde, när ventildelar- na är öppna, är i själva verket stängda, när ventildelarna är stängda, och de utgör således tillsammans med de inre passa- gerna i ventildelarna utrymmen, där blod kan fastna och koagu- lera. Även om det anges att det är önskvärt att undvika nack- delarna med de kommersiellt tillgängliga extrakorporala shunt- anordningarna, förefaller anordningen enligt nämnda patent att vara behäftad med koaguleringsproblem, som är lika stora om inte större än de koaguleringsproblem, som förekommer enligt tidigare teknik. Om man beaktar att det är mycket vanligt att cancerpatienter företer hyperkonglutination, antar koagulerings- problemen enligt tidigare teknik större proportioner, när man avser att använda sådana shuntar för hypertermisk behandling av en patient för att motverka cancer. Effektiva hypertermiska be- handlingar enligt föreliggande uppfinning erfordrar dessutom flödeshastigheter, som avsevärt överskrider de, som normalt an- vändes vid njurdialys.

Det är följaktligen även ett syfte med föreliggande uppfinning att åstadkomma en shuntanordning för fullständigt subkutant bruk, som är speciellt lämplig för användning vid hy- pertermisk behandling av en patient för att motverka cancer en- ligt föreliggande uppfinning, vilken anordning undanröjer eller åtminstone delvis minskar de ovan nämnda koaguleringsproblemen.

Detta åstadkommes genom ett helt subkutant inplantat för användning med anordningen med den extrakorporala blodled- ningen, vilken anordning inkluderar en blodborttagande och en blodåterförande perkutan kanyl, som var och en samverkar med en 7805812-0 trokar för den perkutana placeringen därav, vilka kanyler sam- verkar med inplantatet och åstadkommer det extrakorporala blod- flödet. Inplantatet omfattar en kropp av elastomert material, anpassad att inplanteras fullständigt subkutant i en femoral- extremitet, vilken kropp har en arteriell passage, en på av- stånd placerad venös passage samt en sidoledning, som sträcker sig från ena änden av den arteriella passagen till ena änden av den venösa passagen. Ett arteriellt rör och ett venöst rör av kärlprotesmaterial föreligger vart och ett med ena änden an- sluten i förbindelse med den andra änden på respektive arte- riella eller venösa passage och en motsatt ände anpassad att anslutas till en respektive huvudfemoralartärs eller -vens sidovägg, som står i förbindelse med det inre av femoralartären respektive -venen.

Den elastomera kroppen är försedd med anordningar, som sträcker sig från två separerade lägen utanpå den elastomera kroppen inåt till två lägen, som står i förbindelse med den arteriella respektive venösa passagen, vilka anordningar kan föras och anpassas för införning av en kanyl-trokar-anordning från (l) ett slutet läge som förhindrar att vätskehaltigt ut- rymme föreligger inne i kroppen mellan de respektive tvâ lägena så att blod, som flödar från det arteriella röret genom den ar- teriella passagen föres därifrån igenom sidoledningen in i den venösa passagen till (2) ett öppet läge, som förhindrar vätske- mottagande utrinning inne i kroppen från den yttre periferin av delarna på de respektive kanylerna, som sträcker sig mellan de två respektive lägena, som vart och ett även sträcker sig perkutant och står i förbindelse med den respektive arteriella eller venösa passagen så att blod, som flödar från det arte- riella röret genom den arteriella passagen rinner igenom sido- ledningen, såsom nämnts ovan, och dessutom rinner in i den blod- bortförande kanylen (med trokaren borttagen) igenom den extra- korporala ledningen, igenom den blodåterförande kanylen (med trokaren borttagen) tillbaka till den venösa passagen.

Enligt uppfinningen åstadkommes även ett inplantat av det slag, som beskrivits, vilket inplantat har enkel konstruk- tion, är billigt att framställa och effektivt vid användningen. 7805812-0 10 Uppfinningen avser även kanyl-trokar-anordningar, spe- ciellt konstruerade för att samverka med sådant inplantat, vil- ka kanyl-trokar-anordningar är enkla i konstruktionen, billiga att framställa och effektiva vid användningen.

Dessa och andra syften med föreliggande uppfinning be- skrives närmare i följande detaljerade beskrivning och de bifo- gade kraven.

Uppfinningen belyses bäst med referens till de bifogade ritningarna, som visar en förklarande utföringsform, av vilka fig. l är en perspektivvy, som visar metoden och anord- ningen enligt uppfinningen, fig. 2 visar ett förstorat vertikalt snitt utmed lin- jen 2 - 2 i fig. l, fig. 3 visar en vy ovanifrån av inplantatdelen av an- ordningen, fig. 4 visar ett längdsnitt taget utmed linjen 4 - 4 i fig. 3, fig. 5 visar en ändvy av inplantatet i fig. 3, fig. 6 visar en förstorad, delvis snittad vy, som visar inloppet till den blodbortförande kanylen med den samverkande trokaren, monterad för att samverka med inplantatet och i syn- nerhet den arteriella passagen, fig. 7 är en förstoring av en delvis snittad vy tagen utmed linjen 7 - 7 i fig. l, fig. 8 är en vy ovanifrån av den blodbortförande kany- len med den samverkande trokaren monterad däri, fig. 9 är en sidovy av kanylen i fig. 8, fig. 10 är en ändvy av kanylen i fig. 8 och fig. ll är en perspektivvy av trokaren i fig. 8.

På ritningarna visas en föredragen anordning l0, som uppfyller uppfinningens krav vid utövning av sättet enligt upp- finningen. Även om det är möjligt att använda en annan anord- ning för utföring av sättet, förstås uppfinningen bäst genom att den föredragna anordningen 10 först betraktas och därefter sättet vid användningen av den föredragna anordningen.

I sin bredaste bemärkelse innehåller anordningen 10 steril slang 12, som utgör en extrakorporal blodledning. En fö- ____._.r._.______.___.____.__. i _ .___..____ ...__.__,.__ __..___, 7805812-0 ll redragen pumpmekanism är en peristaltisk valspump, allmänt ut- visad vid 14, som pumpar blod utmed den extrakorporala blodled- ningen med en kontrollerad hastighet från slangens inlopp till slangens utloppsände. Dessutom föreligger en zon för tempera- turkontroll, företrädesvis i form av en värmeväxlare 16, genom vilken temperaturen på det blod, som flödar genom den extrakor- porala ledningen, kontrolleras, företrädesvis både genom värm- ning och kylning igenom en kontrollanordning, allmänt utvisad vid 18 för vätskekretsen i värmeväxlaren 16. Slutligen innehål- ler anordningen 10 en anordning 20, som ansluter inloppsänden på slangen 12, som utgör den extrakorporala blodledningen, till patientens blodström samt utloppsänden på slangen 12, som utgör den extrakorporala blodledningen med patientens blodström så att det âterförda blodet fördelas i systemet utan att negativt påverka de på blod tömda områdena.

Slangen 12 kan vara tillverkad av vilket lämpligt(š%ast- material som helst, såsom t.ex. vimššpolymer (t.ex. Tygon ), polytetrafluoretylen (t.ex. Teflon ), eller andra plastmate- rial med kända användningsområden vid medicinska tillämpningar (t.ex. Silastic ). Exempel på slangstorlek är en inre diame- ter på 6,35 mm och en lämplig längd 76,2 - 127,0 mm. Pumpen 14 är, såsom nämnts ovan, företrädesvis en peristaltisk valspump, driven av en elektrisk motor med variabel hastighet. En peri- staltisk pump föredrages ty med den kan man använda den ersätt- ningsbara sterila slangen 12 för blodkontakt, och den innehål- ler inte pumpdelar, som måste hållas under sterila betingelser.

Exempel på en pump tillhandahålles av Sarns med en kapacitet på 1 - 2 liter per minut.

En föredragen utföringsform av värmeväxlaren 16 är till- gänglig kommersiellt under handelsnamnet Travenol Mini-Prime, SMO 337, som har en kapacitet på 57 ml och en flödeshastighet av l - 3 liter per minut. Referens göres även till det ameri- kanska patentet 3 640 340.

På fig. 2 visas kontrollanordningen 18 med dess olika kända komponenter. Det framgår att en reservoir 22 för kyld vätska och en reservoir 24 för uppvärmd vätska föreligger, som var och en innehåller en vätska. Även om vilken vätska som helst 7805812-0 12 kan användas föredrages vatten. Varje reservoir är försedd med en omrörare 26 för blandning av vätskan däri så att temperatu- ren i vätskan blir homogen. Reservoiren 22 för kall vätska är försedd med en kylande enhet 28, under det att reservoiren 24 för uppvärmd vätska är försedd med en uppvärmande enhet 30. Ett cirkulerande vätskesystem âstadkommes i samverkan mellan reser- voiren 22 för kyld vätska och reservoiren 24 för uppvärmd väts- ka och vätskesidan på värmeväxlaren 16. Ett sådant cirkulerande system innehåller två pumpar, schematiskt utvisade vid 32 och 34.

Såsom framgår av fig. 2 är pumpen 32 ansluten till re- servoiren 22 för kyld vätska och omfattar en inlopps- eller sug- ledning 36, som går från reservoiren 22 till pumpens 32 ena si- da och en utloppsledning 38, som går därifrån. På samma sätt går en inloppsledning 40 från reservoiren 24 för uppvärmd väts- ka till ena sidan av pumpen 34, som har en utloppsledningen 42, som går därifrån. Utloppsledningarna 38 och 42 är anslutna med ett T-rör 44, som har en ledning 46, som går därifrån till vätskeinloppssidan på värmeväxlaren 16. En ledning 48 går från utloppet på vätskesidan på värmeväxlaren l6, som med ett Y-rör 50 står i förbindelse med två ledningar 52 och 54, som går till de motsatta sidorna på pumpen 32 respektive 34. Kretsen avslu- tas med ledningarna 56 och 58 som respektive ansluter utloppen på de motsatta sidorna av pumparna 32 och 34 till reservoiren 22 för kyld vätska respektive reservoiren 24 för uppvärmd väts- ka. En ledning 59 föreligger för flöde mellan reservoirerna.

Den kylande enheten 28 är av känt slag och anpassad att hålla vätskan i reservoiren 22 vid en huvudsakligen konstant tem- peratur, t.ex. 300 C. På samma sätt är den uppvärmande enheten 30 av känt slag och anpassad att hålla vätskan i reservoiren 24 för uppvärmd vätska vid en huvudsakligen konstant temperatur, såsom t.ex. 450 C. Pumpen 32 för, den arbetar, en uppmätt mängd vätska från reservoiren 22 via ledningen 36, vilken mängd väts- ka är lika stor, som den mängd vätska, som âterföres via led- ning 56. På samma sätt för pumpen 34, när den arbetar, en upp- mätt mängd vätska från reservoiren 24, vilken mängd alltid är lika stor som den mängd, som återföres via returledningen 58. 7805812-0 13 *En kontrollerande anordning, schematiskt visad vid 60, för va- riation av pumparnas32 och 34 hastigheter, t.ex. elektriska kontroller för de elektriska motorerna med variabel hastighet, driver desamma och utgör en del av den pumpanordning, som visas schematiskt, och styrs så att det totala flödet från de två pumparna anpassas att hållas vid en huvudsaklig konstant has- tighet, t.ex. cirka 10 liter per minut. Kontrollen 60 kan även styras så att en proportionell variation erhålles i den hastig- het med vilken de två pumparna arbetar av den totala kapacite- ten frân 0 - 10 till 10 - 0.

Kontrollen av pumparna 32 och 34 sker genom avläsning av tre temperaturkännande anordningar 62, 64 och 66, placerade respektive för att avkänna patientens kroppstemperatur, (t.ex. en rektalsond eller esofagS0nd). temperaturen på det blod, som lämnar värmeväxlaren l6 och som återföres till patienten samt temperaturen på den vätska, som går in i värmeväxlaren. En tryckavkännande anordning 68 föreligger även i vätskeinloppsled- ningen 46. Det skall framhållas att de temperatur- och tryckav- kännande anordningarna är av vilket konventionellt slag som helst, företrädesvis av det slag, som ger ett fjärrutslag, så- som schematiskt antydes med motsvarande prim-försedda siffror.

Som illustration räcker det att nämna att kontrollen 60 kan styras manuellt för bestämning av den proportion av det to- tala vätskeflöde genom värmeväxlaren, som kommer från den kylda vätskan vid 300 C och den värmda vätskan vid 45O C. Kontroll- anordningen 60 tjänstgör således för att direkt variera den vätsketemperatur, som avkännes av anordningen 66 mellan den ned- re gränsen 300 C och den övre gränsen 450 C, vilket i sin tur va- rierar temperaturen på blodet, avkänd av anordningen 64, som i sin tur påverkar patientens systemtemperatur i blodet och följ- aktligen den temperatur, som avkännes av anordningen 62. Det skall framhållas att även om styrningen av kontrollanordningen 60 visas såsom en illustration i manuell form, kan kontrollan- ordningen 60 vara automatisk och programmerbar om så önskas.

Av fig. 3 - ll framgår det anordningen 20 företrädesvis består av en totalt subkutant inplanterad anordning, allmänt ut- visad vid 70, som tjänstgör som förmedlande länk mellan patien- tens blodström och ett par perkutana kanyl-trokar-anordningar, -' 7805812-0 14 allmänt utvisade vid 72 och 74, som utgör medel för operativ anslutning av inplantatet 70 med slangen 12, som utgör den extra- korporala blodledningen. Av fig. 3 - 7 framgår det att inplanta- tet består av en kropp 76 av elastomert material såsom Silastic Éà format till en arteriell passage 78, en därifrån separerad venös passage 80 och en sidoledning 82, ansluten mel- lan den inre änden av passagen 78 och den inre änden av passa- gen 80. Av fig. 3 framgår att passagerna 78 och 80 tillsammans med sidoledningen 82 har allmän U-form.

Var och en av passagerna 78 och 80 har en perifer tvär- snittskonfiguration, som är utsträckt i en riktning, nämligen i den riktning i vilken de är separerade från varandra så att skarpa punkter definierar motsatta sidor i längdriktningen. Den visade föredragna konfigurationen kännetecknas vidare av ett par konvext böjda linjer, som sträcker sig mellan de skarpa punkterna, varvid avståndet mellan de centrala delarna av de konvexa linjerna är cirkahälften av avståndet mellan de två änd- punkterna. Även om sidoledningen kan ha en annan tvärsnittskon- figuration har den företrädesvis såsom framgår liknande tvär- snittskonfiguration. Denna föredragna tvärsnittskonfiguration för passagerna 78 och 80 har till syfte att lätt kunna mottaga motsvarande formade yttre periferier på kanylerna i anordningar- na 72 och 74, vilka anordningar är så formade för att kunna samverka med ett par skåror 84 och 86, anordnade i kroppen 76 och i förbindelse med passagerna 78 respektive 80.

Det framgår att varje skåra 84 och 86 sträcker sig från ett läge utanför kroppen 76 till ett läge, som står i förbin- delse med den inre änden av den anslutna passagen 78 eller 80.

Bredden på varje skåra är i allmänhet densamma som avståndet mellan ändpunkterna på den anslutna passagen och är orienterad i slutet tillstånd, såsom bäst framgår av fig. 4, i longitudi- nell riktning utmed ett plan, som går mellan ändpunkterna på den anslutna passagen.

I slutet tillstånd tvingas de två plana innerytorna på kroppen 76, som definierar de respektive skårorna 84 eller 86, fjädrande att samverka genom kroppsmaterialets elastomera egen- skaper. Samverkan mellan de två ytorna har till syfte att ute- sluta eventuella utrymmen, som skulle kunna innehålla vätska 7805812-0 15 såsom blod mellan de två lägena för skårans utsträckning.

Elasticiteten hos det elastomera materialet i kroppen 76 tillåter även att varje skåra 84 och 86 med respektive ka- nyl-trokar-anordning 72 och 74 kan föras till ett öppet läge, där de plana kroppsytorna, som definierar skåran, separeras båg- formigt så att ytornas profil sammanfaller med den perifera kon- figurationen på de anslutna passagerna 78 eller 80.

För att underlätta införningen av varje kanayl-trokar- anordning igenom skåran är ett par styrorgan 88 och 90 av me- tall fastgjutna i kroppen 76. Varje styrorgan är företrädesvis tillverkat av en metall, som är medicinskt godtagbar för in- ternt bruk, såsom rostfritt stål (t.ex. Vitallium-metall, till- verkad av Howmedica). Styrorganen innehåller likadana inåt av- smalnande ringformade delar 92 och 94, som är fästa vid den yttre ytan av kroppen 76 och likadana parallella fjädrande lås- organ 96 och 98, införda i kroppens ytteryta på motsatta si- dor av den anslutna skåran. De avsmalnande delarna 92 och 94 utgör den hjälpande styrfunktionen, som nämnts ovan, under det att de fjädrande låsorganen 96 och 98 har en hjälpande fjäd- rande funktion för skårorna i den elastomera kroppen och har till uppgift att fjädrande tvinga de ytor, som definierar skå- ran, mot varandra förutom den fjädrande funktion, som åstadkom- mes av de elastomera egenskaperna i materialet i kroppen 76.

Inplantatet 70 innehåller även ett par slangar 100 och 102, tillverkade av kärlprotesmaterial. Ett föredraget kärl- protesmaterial är vävd Dacron , tillhandahållet av Meadox Medicals även om andra godtagbara kärlprotesmaterial även kan användas. Såsom bäst framgår av fig. 1 är ena änden av slangen l00 fixerad i förbindelse med den yttre änden av den arteriella passagen 78 t.ex. genom att de formas i ett enda stycke. Den andra änden av slangen lO0 är anpassad att med en sutur anslu- tas till en kirurgisk öppning i sidoväggen på en femoralartär så att det inre av slangen 100 står i förbindelse med det inre av femoralartären. På samma sätt är en ände av slangen 102 in- bäddad i kommunikation med den yttre änden av den venösa passa- gen 80 och dess andra ände är anpassad att sutureras till en kirurgisk öppning i sidoväggen i den tillhörande femoralvenen, 7305812-0 16 så att dess inre står i kontakt med det inre av femoralvenen.

Inplantatet 70 innehåller även ett skikt av en vara 104, som är fäst vid den inre sidoytan på den elastomera kroppen med t.ex. Silastic bindemedel eller liknande. Varan 104 in- kluderar marginella delar, som sträcker sig från sidan utåt från den operativa inre sidoväggen på kroppen 76, till vilken den är fäst. Skiktet 104 och i synnerhet de marginella delarna därav är avsett för en inledande fixering genom sutur av krop- pen 76 under inplantationen samt för efterföljande halvpermanent fixering genom inväxt i vävnaden. Ett föredraget material är Dacroncà dubbel velour, som tillhandahålles kommersiellt av Meadox Medicals.

För identifikation direkt från själva inplantatet före- ligger radiopak identifiering (visas inte) på den operativa yttre sidoväggen av den elastomera kroppen 76. En sådan identi- fikation säkerställer att rätt samverkan mellan kanyl-trokar- anordningarna 72 och 74 alltid användes, till dessa anordningar kan iakttagas i själva inplantatet igenom identifiering med röntgenstrålning efter det att en total inplantation utförts.

Av fig. 8 - ll framgår detaljerna på anordningarna 72 och 74. Eftersom anordningarna 72 och 74 är varandras spegel- bilder såsom vänster och höger hand räcker det med en beskriv- ning av den ena för full förståelse av båda. Anordningen 74 vi- sas i fig. 8 i hopmonterat tillstånd och innehåller en perku- tan kanyl, allmänt utvisad vid l06 och en samverkande trokar, allmänt utvisad vid 108.

Kanylen 106 omfattar en rörformad kropp, som innehål- ler en rak del ll0, som definierar den subkutana änddelen av kanylen, och en vinkeldel ll2, som tillsammans med en närliggan- de del av den raka delen ll0 definierar den extrakorporala änd- delen av kanylen. Kanylen 106 är företrädesvis formad av radio- pakt plastmaterial med tillräcklig stelhet så att dess inre inte faller ihop i verksamt läge inne i inplantatet 70. Härd- plaster föredrages även om termoplastiska material med till- räcklig funktionell stelhet och värmestabilitet för sterilise- ring kan användas. Som exempel på material nämnas ntun-propon- terpolymer (t.ex. där den tredje monomeren är norbornadien), impregnerad med ett radiopakt material, såsom bariumsulfat. _ __...-_... ......__...._....._..____..__.......____.__ ._.___.._. 7805812-0 l7 Det framgår att hela den raka delen ll0 i kanylen 106 har en yttre periferi med en tvärsnittskonfiguration, som sam- manfaller med och samverkar inne i den inre periferin av krop- pen 76, som definierar artärpassagen 78 eller den venösa passa- gen 80. Sådan konfiguration erfordras emellertid endast vid området för den subkutana änddelen, som är placerad inne i passagen och ansluten skåra i inplantatet, när anordningen är i funktion. Kanylen lO6 innehåller en passage 114, som sträc- ker sig igenom vinkeldelen 112 in i den raka delen 110 och ut i änden därav. För att maximera den inre passagens tvärsnittsyta för en optimal yttre tvärsnittsstorlek sammanfaller tvärsnitts- konfigurationen av den inre passagen 114 åtminstone i den raka delen 110 med den yttre tvärsnittskonfigurationen.

Det skall framhållas att trokaren 108 huvudsakligen består av en formad kropp av plastmaterial, liknande de plast- material, som kanylen 106 är tillverkad av, och innehåller en bladdel 116 och ett handtag ll8. Bladdelen ll6 sammanfaller allmänt i sin längsgående utsträckning med den längsgående ut- sträckningen av den raka delen ll0 i kanylen 106. Huvuddelen av bladdelen ll6 har en yttre perifer tvärsnittskonfiguration, som sammanfaller med den inre tvärsnittskonfigurationen av den del av den inre passagen 114, som sträcker sig igenom den ra- ka kanyldelen llO. Bladdelen ll6 innehåller en skarp spets 120, som gradvis smalnar av i tvärsnittskonfigurationen utåt från nämnda konfiguration till en punkt.

Det skall framhållas att den extrakorporala änden på den raka delen 110 i kanylen 106 är sluten t.ex. med ett dia- fragma eller en plugg av elastiskt material 122, som företrädes- vis är slitsad (men kan vara operforerad) så att trokaren 108 kan passera därigenom med spetsen 120 först.

Den yttre periferin av den yttre änden på vinkeldelen 112 är försedd med gripande flänsar 124, som kan anordnas i vätsketät kontakt med det inre av slangen 112. När trokaren 108 drages ut kontraheras den elastomera pluggslitsen, som har ex- panderat för att kunna mottaga trokaren, och stänger änden på den raka delen i kanylen och säkerställer att allt blod flö- dar utåt genom vinkeldelen 112 och in i slangen 12. 7805812-0 18 På den yttre periferin av den raka delen 110 på kany- len föreligger en ringformad skuldra 126, som bildar en stopp- yta i riktningen mot den öppna änden på den raka kanyldelen, och som kan bringas att samverka med styrorganen 92 eller 94 på inplantatet, när kanylen föreligger i sitt helt införda ver- kande läge, såsom framgår av fig. 7. Den raka kanyldelen 110 är utformad med en öppning 128, som sträcker sig inåt från en yttre ändpunkt och står i förbindelse med den inre passagen 112 i en punkt, som sammanfaller med sidoledningen 82 i den inplan- terade kroppen 76, när kanylen är helt införd, såsom nämnts ovan. På den yttre periferin av den extrakorporala delen av den raka kanyldelen 110 finns ett stabiliserande skydd 130, som underlättar att kanylen hålles på plats på patienten, när den är i verksamt läge.

Ett föredraget förfarande är att belägga alla de ytor i kanylen 106, som är i kontakt med blodet (d.v.s. den inre passagen 114) slangen 12 och den elastomera kroppen 76 (passa- gerna 78 och 80, sidoledningen 82 och skårorna 84 och 86) med en anti-koagulerande beläggning. Ett lämpligt beläggningsmate- rial för detta ändamål tillhandahållas kommersiellt med han- delsnamnet TDMAC ÉÄ Anordningen 70 inplanteras kirurgiskt enligt vanliga in- plantationsmetoder, som är välkända för fackmän. I föreliggande syfte är det tillräckligt med att nämnda att den elastomera kroppen 76 inplanteras i en arteriorfemoral-region, placerad nedåt från svängen vid höften, ett avstånd, som ungefär motsva- rar bredden på en normal handflata (cirka 10 cm), såsom framgår av fig. 1. De stora ytterytorna på kroppen 76 placeras företrä- desvis parallellt med skinnet, varvid varan 104 är fäst innerst mot ytan. De arteriella och venösa slangarna 100 och 102 sträc- ker sig uppåt, och de fria ändarna är avsmalnade och suturerade till kirurgiska öppningar i sidoväggarna på femoralartären res- pektive -venen så att de sträcker sig därifrån i en vinkel av cirka 450. Detta åstadkommes med vanlig teknik, som användes vid kärlprotesmaterial.

De marginella kantdelarna på varan 104 sutureras till den närliggande vävnaden så att kroppen 76 fixeras till en hör- 7805812-0 19 r.. jan, såsom nämnts ovan. Alla ytterytorna på inplantatet 76 är i kontakt med vävnad inkluderande de koniska styrorganen 92 och 94 (med fett).

Såsom nämnts ovan är det möjligt att använda kända shunt- anordningar (t.ex. det amerikanska patentet 3 713 441) i stället för anordningen 70, så länge de ger den erforderliga kapacite- ten, som normalt inte föreligger utan modifiering.

Fördelarna vid användning av inplantatet 70 är att det är speciellt ämnat för kirurgisk inplantation under lång tid i låret på cancerpatienter, varvid dess anastomos till femoral- artären och -venen alstrar en arteriovenös ledning med stort flöde (l - 2 liter per minut), i vilken ledning upprepade gång- er kanylerna 72 och 74 kan införas perkutant.

Jämfört med andra proteser, som delvis ligger utanför kroppen och som innehåller A-V-shunt-anordningar, såsom t.ex. vid njurhemodialys, minskar anordningen 70 risken för infektion, risken för trombos och risken för sönderslitning samt förbätt- rar estetiken vid normal användning. Erfarenheter vid njurdia- lys antyder att shuntar, som delvis placeras utanför kroppen på de nedre extremiteterna, ofta utvecklar infektion utmed shunt- slangen. Antalet och svårighetsgraden av denna slags infektion ökar hos cancerpatienter på grund av de immunbegränsande effek- terna från maligna tumörer och den kemoterapi och radioterapi, som de ofta utsättes för. Den inplanterbara anordningen 70 minsk- ar avsevärt risken för infektion och erfordrar inte större kirur- giska ingrepp för att sättas på plats. Cancerpatienter har ett tillstånd av hyperkoagulerbarhet eller ökad tendens att bilda blodlevrar i sin normala och eventuella artificiella blodom- lopp. Vanliga A-V-shuntar varar endast 2 - 6 månader vid dialys av hypokoagulerbara patienter, och sannolikt täpper de igen mycket fortare hos patienter med “tjockt blod" på grund av ut- bredda maligna tumörer. Inplantatet 70 har en kortare vätskeväg, som till stor del täcks av en patients egna intravaskulära väv- nader, och chansen att den skall orsaka blodpropp är liten.

Shuntar, som delvis ligger utanför kroppen, har tryckanslut- ningar, som oavsiktligt kan lossna eller tagas bort. Sådana hän- delser har orsakat dödsfall hos dialyspatienter, men i allmän- het är dessa shuntar små, och en patient kan kontrollera en blö- 7805812-0 20 sdande shunt, innan förblödning sker. Bortslitning av den stora shunt, som erfordras för hypertermi, skulle resultera i om- fattande blödning, som skulle kunna göra en patient medvetslös till och med innan shunten nås av en normal blodpropp. Detta kan inte ske med anordningen 70, eftersom anslutningarna är permanenta och helt skyddade.

Till skillnad från kommersiellt kända shuntar förelig- ger inte någon yttre slang, ansluten till anordningen 70. En patient, inplanterad med denna anordning, kan ta ett normalt bad eller duscha, under det att patienter med shuntar, som del- vis ligger utanför kroppen, inte kan sänka dem under vatten och måste använda mindre hygieniska metoder, vilket sannolikt ökar antalet infektioner. Dessutom interfererar inte anord- ningen 70 med blodlevring och erfordrar inte speciell klädsel, något som lämnar patientens utseende oförändrat, vilket är vik- tigt för den deprimerade cancerpatienten.

Det sätt på vilket varje kanyl 72 eller 74 införes i samverkande förbindelse med anordningen 70 framgår av ovan- stående. Det är viktigt att notera fördelarna vid användning av huvudinplantationskroppen 76, som ger ökad palpationslättnad vid kanylinsättningen. Dessutom sker kanylinsättningen i en rät linje, som resulterar i att den perkutana kommunikationen med den extrakorporala ledningen blir en rät linje. Den föredragna tvärsnittskonfigurationen hos kanylen möjliggör enkel och effek tiv inriktning under införningen. Sådan tvärsnittskonfigura- tion medger även optimal samverkan med skårorna 84 och 86 i den elastomera kroppen 76 både när skårorna skall expandera un- der införning och vid kontraktion av den perifera delen av ka- nylen, som sträcker sig därigenom, för att säkerställa bra vätsketät anslutning. Utsträckningen av denna tvärsnittskonfi- guration hos kanylen i de elastomera kroppspassagerna 78 och 80 säkerställer även att dessa passager inte utvecklar någon dis- torsion samt en full flödesyta av på 4 mmz eller större.

Flödeskapaciteten är av stor betydelse eftersom den är en kritisk faktor när det gäller den tid, som erfordras för att få patientens blod att anta den önskade behandlingstemperatu- ren och för känsligheten hos temperaturkontrollen. I-In tänkt ka- 78Û5812_0 21 pacitet på cirka l liter per minut är baserad på medelstorle- ken hos en vuxen medelpatient, och skall naturligtvis varieras och anpassas till den speciella storleken hos den patient, som behandlas. Uttrycket cirka l liter per minut är därför avsett att innefatta sådan variation för anpassning till patientstor- leken.

Det skall framhållas att när inlopps- och utloppsändar- na på slangen 12 är anslutna via flänsarna 124 på kanylen i anordningarna 72 och 74, och de tillhörande trokarerna 108 i anordningarna drages bort, kan pumpen 14 sättas igång för att starta flödet av blod utmed den extrakorporala blodledningen med en hastighet av cirka l liter per minut, såsom nämnts ovan, samt genom temperaturkontrollzonen. Initialt inställes kontrollen 60 så att den för 100-procentigt vatten med en tem- peratur av 45° C genom värmeväxlaren lö. Under den inledande behandlingsfasen kommer temperaturer på bortfört blod, mätt vid 62', visa en gradvis ökning från den ursprungliga normala temperaturen av cirka 370 C. Kapaciteten och effektiviteten hos värmeväxlaren 16 är sådan att avläsningarna på det återför- da blodet vid 64 ligger nära den använda maximala vattentempe- raturen på 450 C. När det uppvärmda blodet återföres till femo- ralvenen via den blodmottagande perkutana kanylen l06, den ve- nösa passagen 80 och slangen 102 fördelas det i systemet, vil- ket i sin tur har den effekten att hela systemets temperatur ökar. När patientens kroppstemperatur ökar mot 41,50 C måste kontrollen 60 styras att sänka vätsketemperaturen vid 66 till ett värde under 450 C, t.ex. 42,50 C. Vätsketemperaturen stabi- liseras vid 42,50 C, och patientens kroppstemperatur, som avlä- ses vid 62, och temperaturen på det blod, som återföres, stabi- liserar sig vid en önskad nivå av cirka 41,50 C respektive 40,00 C. Denna kritiska fas, när patientens systemtemperatur ökas och stabiliseras skall, såsom nämnts ovan, vara avslutad inom l timme, även om återigen variationer på grund av patien- tens storlek förekommer.

När temperaturstabilisering en gång uppnåtts fortsättes behandlingen under en tidsperiod, som är effektiv för den spe- ciell cancer, som patienten har. En föredragen minimumtid för 7805812-0 22 .alla slag inkluderande enkla carcinom, är 6 timmar även om be- handlingstider på upp till 20 timmar eller längre erfordras för mera komplexa cancertillstånd.

Företrädesvis omfattar en tredje fas av förfarandet an- vändning av det kontinuerliga blodflödet igenom temperaturkon- trollzonen i den extrakorporala blodledningen för att sänka blodtemperaturen till normal temperatur och följaktligen pa- tientens systemtemperatur till normal temperatur. Denna fas in- ledes genom att kontrollen 60 sättes så att vatten med en tempe- ratur av huvudsakligen 300 C föres igenom värmeväxlaren l6.

Detta har den effekten att avläsningarna på det återförda blo- det, som tages vid 64,:nkes. Detta kallare blod fördelas i systemet och orsakar att systemtemperaturen sjunker, tills ett normalt värde på 37° C uppnåtts. Denna fas för temperatursänk- ning erfordrar normalt en tidsperiod ungefär lika stor som den inledande temperaturökande perioden, vanligtvis något kortare.

Patienten hålles under behandlingen i en miljö för skinnkontakt liknande ett intensivvårdsrum. Även om det enligt uppfinningen är avsett att använda en skínnisolerande miljö och till och med jämförbart förhöjda temperaturer för inandade gaser, föredrages den intensivvårdsliknande miljön, ty tempera- turnivån på skinnet och andningssystemet varierar inte avse- värt från den inducerade hypertermiska systemnivån, och pa- tienten blir mer lättillgänglig. Dessutom kan bestrålning och kemoterapibehandling utföras samtidigt om så önskas.

Det framgår således att syftet med uppfinningen helt och effektivt uppfyllts. Det skall emellertid framhållas att ovanstående föredragna speciella utföringsform har beskrivits som en illustration av de funktionella och strukturella egen- skaperna hos uppfinningen och att utföringsformen kan förändras utan avvikelse från uppfinningen. Uppfinningen avser därför alla modifieringar, som faller under de bifogade kraven. ~-~4-»- -,---- _: _:_

Claims (20)

7805812-0 3.3 Fatentkrav

1. '1. Anordning för hypertermisk behandling av en patient, vilken anordning saknar syresättande utrustning, k ä n n e t e c k - n a d av att den innefattar anordning, som definierar en steril extrakorpcral blodledning för blod, försedd med ett inlopp och ett ptlopp och en tempera- turkontrollerande zon däremellan, anordning för att upprätta kommunikation nell n ínlcppet ;å den extrakorporala blodledningen och patientens blodström så att blod kan tagas ut och föras in i den extrakorporala blodled- ningen utan att de områden, från vilka blod tagits ut, påverkas negativt, anordning för att upprätta kommunikation mellan utloppet på den extrakorporala blodledningen och patientens blodström så att blod, som flödar från den extrakorporala blodledningen, åter- föres till blodströmmen på ett sådant sätt att det fördelas i systemet, anordning för att pumpa blod, som tagits bort från patientens blodström, i den extrakorporala blodledningen igenom en tempe- raturkontrollerande zon med en kontrollerad hastighet av cirka 1 liter per minut och för att återföra blodet till patientens blodström för fördelning i systemet, anordning för att kontrollera temperaturen på det blod, som flödar i den extrakorporala blodledningen igenom den tempera- turkontrollerande zonen under en inledande period, under vilken blodets temperaturnivå i zonen höjes utan att det utsättes för lokala temperaturer över cirka 45OC så att systemfördelningen av det återförda blodet gradvis ökar patientens kroppstemperatur till ett allmänt stabilt temperaturtillstånd vid en nivå av cirka 41,5OC men ej över cirka 42,5OC och för att upprätthålla temperaturkontrollen på det blod, som flödar i den extrakorpo- rala blodledningen igenom den temperaturkontrollerande zonen vid allmänt stabil temperaturbetingelse under en andra tidspe- riod, tillräckligt för att den önskade behandlingen skall ut- föras.

2. Anordning enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d av att 7805812-.0 M den blodäontxollcrando ancrdningtn innehåller värmovïxlar: i den tempcraturkontrollerande zonen för passage av en vätska i värmeväxlande relation med det blod, som flödar igenom ZOnBIl .

3. Anordning enligt krav 2, k ä n n e_t e c k n a d av att den blodtomperaturkontrollerande anordninqen dessutom inne- håller en anordning för att upprätthålla en första vätska vid en temperatur av ca 45oC samt anordning för att cirkulora vätska mellan den första kroppen och den värmcväxlande nn~ra ningen.

4. Anordning enligt krav 3, k ä n n e t e c k n a d av att den temperaturkontrollerande anordningen för blod dessutom omfattar organ för att hålla en andra vätska vid en reducerad temperatur och anordning för att cirkulera vätska mellan den andra vätskan och den värmeväxlande anordningen.

5. Anordning enligt krav 4, k ä n n e t e c k n a d av att anordningarna för att cirkulera den första och andra vätskan omfattar en anordning för variation av proportionen av flödet från de båda vätskorna mellan gränser, inom vilka det propor- tionella flödet från varje vätska är noll.

6. Anordning enligt krav 5, k ä n n e t e c k n a d av att den temperaturkontrollerande anordningen för blod dessutom innehåller anordning för avkänning av temperaturen på (1) patientens kropp, (2) det blod, som lämnar den värmeväxlande anordningen, och (3) den vätska, som införes i den värmeväx- lande anordningen.

7. Anordning enligt krav 6, k ä n n e t e c k n a d av att inloppet till den med blodströmmen kommunicerande anordningen och utloppet till den med blodströmmen kommunicerande anord~ ningen består av ett helt subkutant placerat inplantat, on blodborttagande perkutan kanyl med trokar, borttagbart sam~ verkande med inplantatet, och en blodåterförande perkutan ka- nyl med trokar, borttagbart samverkande med inplantatet. 7 _ as 805812 0

8. l-.nzirflrnngf wrxlíßi klär! 1, _11 ä n n -i i. f; c n n a C m' ff' inlvppet till anøfanjngen för att upprätta b1naknnnun1L;f;cn _ och utloppet från anordningen för att upprätta blodkommunika- tion består av ett fullständigt subkutant placerat inplantat, en blodborttagande perkutan kanyl med trokar, borttagbart samverkande med inplantatet och en blodåterförandv perkut n kanyl med trokar, borttagbart samverkande med inplantatot.

9. Anordning enligt krav 7 eller 8, k 3 n n c t f c k n a G av att inplantatet innefattar en kropp av ett elastomert material, anpassat att inplantoras fullständigt subkutant i en femoralextremitet, anordning inne i kroppen, definierande en arteriell passage, en på avstånd placerad venös passage och en sidoledning, som sträcker sig från ena änden av den arteriella passagen till andra änden av den venösa passagen, en arteriell slang av kärlprotesmaterial, vars ena ände är ansluten i kommunikation med den andra änden på den artoriella passagen och den motsatta änden anpassad att anslutas till en sidovägg i en huvudfemoralartär i kommunikation mod det info av den femorala artären, en venös slang av vaskulärt protesmaterial, vars ena ände är ansluten i kommunikation med den andra änden av den venösa passagen och den motsatta änden är anpassad att anslutas till en sidovägg i en huvudfemoralven i kommunikation med det inre av femoralvenen, mottagande anordning i den elastomera kroppen för blodbortta- gande perkutan kanyl, vilken anordning sträcker sig från ett läge utanför den elastomera kroppen inåt till ett läge i kom- munikation med den arteriella passagen, vilken anordning är rörlig mellan (1) ett stängt tillstånd, som utesluter vätske- haltigt utrymme inne i kroppen mellan de tvâ lägena så att blod, som flödar från den arteriella slangen genom den arteriella passagen passerar därifrån genom sidoledningen in i den venösa passagen och ut ur den venösa slangen och (2) ett öppet till- stånd, som utesluter vätskemottagande utrymme inne i kroppen från den yttre periferin av den del av den blodborttagande kanylen, som sträcker sig mellan de två lägena, och som även 7805812-0 ab strärker sig pcrkutant och i kommunikation mel den aricr*~11a passagen så att blod, som flödar från den arteriella slangen genom den arteriella passagen flödar igenom den blodborttagande kanylen och sidoledningen och anordning i den elastomera kroppen för mottagande av blodåter- förande perkutan kanyl, vilken anordning sträcker sig från ett läge utanför kroppen inåt till ett läge i kommunikation med den venösa passagen, vilken anordning är rörlig mellan (1) ett slutet tillstånd, som utesluter vätskehaltigt utrymme inne i kroppen mellan de två lägena så att blod, som flödar från sido- ledningen passerar därifrån in i den venösa passagen och ut ur den venösa slangen och (2) ett öppet tillstånd, som utesluter vätskemottagande utrymme inne i kroppen från den yttre periferin av den del av den blodåterförande kanylen, som sträcker sig mellan de två lägena, och som även sträcker sig perkutant och i kommunikation med den venösa passagen så att den venösa passagen mottager blod flödande både från den blodåterförande kanylen och sidoledningen.

10. Anordning enligt krav 9, k ä n n e t e c k n a d av att den arteriella passagen, sidoledningen och den venösa passagen har allmänt U-formad konfiguration.

11. Anordning enligt krav 10, k ä n n e t e c k n a d av att den mottagande anordningen för blodborttagande kanyl består av en skära i kroppen, vilken skära sträcker sig mellan de tvålëgen, som är förenade därmed, och vari anordningen för mottagande av den blodåterförande kanylen består av en skåra i kroppen, vilken skåra sträcker sig mellan de två lägen, som är förenade därmed.

12. Anordning enligt krav 11, k ä n n e t e c k n a d av att det inre läget av den arteriella passagen har en perifer tvär- snittskonfiguration, som är utsträckt i ena riktningen, och varvid skarpa punkter definierar de motsatta ändarna därav i längdriktningen, och den venösa passagen har en perifer tvär- snittskonfiguration som är utsträckt i en riktning, varvid skarpa punkter definierar motsatta ändar därav i längdriktníngen, och skårorna har en bredd, allmänt lika med avståndet mellan 780 _ 21 5812 o ändpunkternä på den tillh”rande passacen och är i lflngjrikr- ningen placerade i linje med en linje, som sträcker sig mellan _ ändpunkterna.

13. Anordning enligt krav 12, k ä n n e t e c k n a d av att den inkluderar en metallisk fjäder, ansluten till varje skåra, vilken fjäder inkluderar ett avsmalnande styrorgan, som leder till det yttre av den tillhörande skåran, och ett par från var- andra placerade låsorgan, som fjädrande tvingar samman de delar av den elastomera kroppen, som bildar de tillhörande skårytorna.

14. Anordning enligt krav 13, k ä n n e t e c k n a d av att kroppen av elastomert material har bitar av en vara, som sträc- _ker sig från det yttre därav för att möjliggöra att kroppen till en början fixeras med sutur och därefter fixeras halvpermanent genom inväxt.

15. Anordning enligt krav 8, k ä n n e t e c k n a d av att kanylen med trokaren består av en utsträckt perkutan kanyl med en subkutan ände och en extrakorporal ände, vilken subkutana ände har en exteriör perifer tvärsnittskonfiguration, utsträckt i en riktning med skarpa punkter, som definierar motsatta ändar därav i längdriktninqen, vilken kanyl har en inre passage, som sträcker sig från den extrakorporala änden därav till slutet av den subkutana änden, och en utsträckt trokar, bestående av en spets, vilken trokar har en extern periferi, som sträcker sig från spetsen med en form, som möjliggör att trokaren (1) kan införas med spetsen först igenom den inre passagen på kanylen i en riktning och i en sådan utsträckning att spetsen därpå placeras utåt i slutet av den subkutana änden därav och (2)kan dragas ut ur den inre passagen i motsatt riktning.

16. Anordning enligt krav 15, k ä n n e t e c k n a d av att den inre periferin på kanylen, som bildar den inre passagen, har en tvärsnittskonfiguration, som liknar den yttre tvärsnitts~ konfigurationen, varvid trokarens yttre perifera tvärsnitts~ konfiguration nära ansluter sig till den inre konfigurationen. 7805812-0 gg x z

17. Anordning enligt krav 16, k Ä n n e t e C k n L d a" d_- den subkutana änden på kanylen har en öppning däri, placerad på avstånd från nämnda slut, och som sträcker sig från den yttre periferin därav igenom en slutpunkt därav i kommunika- tion med den inre passagen.

18. Anordning enligt krav 17, k ä n n e t e c k n a d av att den subkutana änden på kanylen är utformad med en stoppyta på den yttre periferin, som sträcker sig mot nämnda ände och är placerad med avstånd därifrån, vilket avstånd är större än avståndet till öppningen.

19. Anordning enligt krav 18, k ä n n e t e c k n a d av att den extrakorporala änden i kanylen har en stabiliserande skuldra, anordnad på den yttre periferin därav.

20. Anordning enligt krav 19, k ä n n e t e c k n a d av att den inre passagen inkluderar en rak del och en utloppsdel i vinkel, varvid den extrakorporala änden på kanylen innehåller anordning, placerad i längdriktning med den raka delen på den inre passagen så att (1) trokarens spets först kan införas däri- genom in i den inre passagen,(2) trokaren kan avlägsnas därifrån och (3) vätska förhindras att flöda därigenom efter det att trokaren avlägsnats.