SE444265B - Elektrodledning med bakatriktade, flexibla hullingar - Google Patents

Description

*qaoomss-o i “Hfiqëffl- i-:ï-ufiw-'gssl-'ßfwe-æ. i ' minsta ven genom vilken flänsen måste passera. vidare är anordningar kända, som är försedda med böjliga hul-I lingar, som sträcker sig från en elektrodledning i närheten av den främre spetsen och bildar spetsig vinkel med.elektrodled- ningens axel. Jämför amerikanska patentskriften 3 902 501. Böj- liga hullingar har även sträckt sig från en ring, som omger elek- trodledningen vid en punkt bakom den främre spetsen enligt ale- rikanska patentskriften 4 033 357. Enligt ovannämnda patentskrift 3 902 501 har ätgärder vidtagits för att hålla hullingar mo: elek- trodledningen under införing, sä att motståndet mot rörelse ge- nom venerna reduceras. Hullingarna frigöres sedan, när den främre spetsen intagit sin plats. Den primära olägenheten hos dessa kän- da anordningar härrör från de plötsliga övergångar, sol uppstår vid hullingarnas bas, när de befinner sig i invikt tillstånd. Des- sa plötsliga övergångar utgör en källa för skador på venernas in- nerväggar, förorsakar ökat motstånd mot elektrodledningens rörel- se längs venerna och begränsar därmed den minsta storleken för en ven, genom vilken dylika elektrodledningar kan passera.

Andra kända elektrodledningar är försedda med återförbara framåt- riktade hullingar, som är avsedda att mekaniskt drivas in i en muskelvävnads vägg och därigenom hålla en främre spets i läge åtminstone under den närmaste tiden efter införing, tills vävnad kan växa omkring elektrodledningen. Jämför amerikanska patent- skrifterna 3 754 S55 och 3 976 082. Medan dessa kända anordingar har fördelen av att ej ha några plötsliga övergångar på utsidan av elektrodledningen under införing, är mekaniken, som erfordras för att upprätta hullingarna efter elektrodledningens placering, komplicerad, dyrbar och utsatt för fel.

Uppfinningen är följaktligen baserad på uppgiften att utveckla en elektrodledning med enkel uppbyggnad, som reducerar motstlnd mot införing till ett minimum men ändå effektivt kvarhåller den främre spetsen pä elektrodledningen i dess läge efter införing.

I och för lösning av denna uppgift kännetecknas enligt upfinnlng- en en elektrodledning av inledningsvis nämnt slag av att isolatorn har en övergångssektion med en bakre ände, att hullingarna är för- bundna med isolatorn vid övergångssektionens bakre ände och sträc- ker sig bakåt från denna samt att hullingarna är anordnade ned- . _... . nä., g. ,. v å å, «, . V.. _ 73 vikbara mot isolatorn, så att de i nedvikt tillstånd inte begå större tvärsnittsbredd än den bredd som övergångssektionen har i sin bakre ände. d Vid en föredragen utföringsform omfattar övergångssektionen en första del i form av en stympad kon med en minsta radie vid sin främre ände och en största radie vid sin bakre ände.

Företrädesvis bildar hullingarna med ledarens axel en spetsig vinkel, vars ben sträcker sig bort från elektrodspetsen och be- finner sig isolatorns övergångssektion mellan spetsen och en bakre sektion av_isolatorn, vilken sektion börjar vid hullingar- na och sträcker sig bort från spetsen, varvid övergangssektionen i sin främre ände har en radie, som i huvudsak är lika med spet- sens radie, och i sin bakre ände en radie, som i huvudsak är lika med den bakre sektionens ytterradie plus tjockleken av en av hul- lingarna, medan hullingarna är fästa vid isolatorni.huvudsak vid eller omedelbart bako övergången mellan den bakre sektionen och övergângssektionen på sådant sätt, att deras hullingar år ned- fällbara bakåt, så att de ligger i huvudsak plant mot den bakre sektionen, varvid hullingarna har en största radie, som i huvud- sak är lika med övergångssektionens radie i dess bakre ände.

Isolatorn med övergångssektionen kan vara en enda kropp av isole- rande material, som bildar ett stycke tillsamamns med hullingarna, eller kan bestå av en isolerande nantel över ledaren, som är skild från övergångssektionen, varvid manteln i sin främre ände üverlap- pas av övergångssektionen i dess bakre ände. I det senare fallet kan hullingarna vara mekaniskt förbundna antingen med övergångs- sektionen i dess bakre ände eller direkt med manteln i närheten av övergångssektionens bakre ände. Övergångssektionen kan vara försedd med urtagningar, som sträc- ker sig axiellt på utsidan av sektionen och slutar vid sektio- nens bakre ände mellan hullingarna. Uvergångssektionen kan även bestå av en eller flera cylinderformade delar. De böjliga hul- lingarna kan sträcka sig bort från den isolerande bellgningen i ett plan parallellt med elektrodledningens axel och i spetsig vinkel mot axeln eller kan skjuta ut skruvlinjeformigt från över- gångssektionens bakre ände. l - sæ@áe~ soo3iss?o»*“ Uppfinningen beskrives närmare nedan med ledning av åtföljany de ritning, där fig. 1 visar en elektrodledning av kid typ“å A med böjnga baxåtnktaae huningar, ng. 2 en eiektrødieaninqi av känd typ med böjliga bakåtriktade hullingar i nedfällt till- stånd, fig. 3 en elektrodledning med bakåtriktade hullingar en- ligt uppfinningen, fig. 4 en delvis bortskuren sidovy av en sär- skilt lämplig utföringsform av elektrodledningen enligt uppfin- ningen, fig. 5 en frontvy av den i fig. 4 visade ledningen, fig.6 en sidovy i tvärsnitt av en särskilt lämplig utföringsform av den isolerande beläggningen på ledningen enligt uppfinningen, fig. 7 en delvis bortskuren sidovy av ytterligare en utförings- form av den isolerande beläggningen, fig. 8 en sidovy av ytter- " ligare en utföringsform av elektrodledningen enligt uppfinningen, fig. 9 en frontvy av den i fig. 8 visade utföringsformen. fig.10 en sidovy av ännu ett exempel på den isolerande beläggningen en- ligt uppfinningen, fig. 11 en sidovy av skruvlinjeformigt bakåt- riktade hullingar enligt uppfinningen,fig. 12 en frontvy av den i fig. 11 visade utföringsformen, fig. 13 en sidovy av ännu en utföringsform av elektrodledningen enligt uppfinningen, fig.14a den i fig. 13 visade utföringsformen sedd bakifrån, fig. 148 en vy längs linjen A-A i fig. 14a. fig. 14c en vy längs linjen B-B i fig. 14a, fig. 14d en delvy av sektionen D i fig. 14c och fig. me en vy längs linjen c-c 1 fig. ua.

Pig. 1 visar en hullingförsedd elektrodledning av känd typ med en frilagd främre spets 10 och en elektrisk ledare 12 för elek- trisk anslutning av strömpulser från en ej visad pacemaker vid ledarens 12 bakre ände till den främre spetsen 10. Hed främre ände avses i detta fall den ände av elektrodledningen eller var- je del av elektrodledningen, som befinner sig närmast muskeln. som skall stimuleras, medan med bakre ände den ände avses av elektrodledningen eller varje del av densamma, som befinner sig närmast pulskällan såsom en pacemaker. spetsen 10 kan vara för- sedd med en isolerande sektion i sin mitt men måste åtminstone delvis vara ledande. uiänæ112består lämpligen av en skruvlinjeformigt lindad tråd eller ett antal sammanlindade trådar, som vanligen benämnes spi- ral och har böjlighet och styrka. spetsen 10 uppbäres på känt sätt av ett ledande skaft 14. som är försett med en axiell öpp- ning vid sin bakre ände för införing av ledarens 12 främre ände.

” Både ledaren 12 och skaftet 14 är täckta av en isolerande be-1 . läggning 16, som består av en första sektion 18 med likforliq §§"1,Q ytterdiameter, so isolerar ledaren 12. Beläggningen 16 består3Ü AI, även av en andra sektion 20, so isolerar skaftet 14 och följ-5 Å aktligen har större ytterdiameter än den första sektionen 18.

Beläggningen 16 består lämpligen av silikongumi eller annat böjligt, oledande material, som ej angripes av kroppsvätskor.

Ett antal hullingar 22 är fästa vid beläggningen 16 i närheten av spetsen 10, varvid hullingarna 22 med sina baser är fästa vid den andra sektionen 20 och normalt bildar spetsig vinkel med skaftets 14 axel, varvid vinkelbenen sträcker sig bort från spetsen 10. Hullingarna 22 utgör därför medel för att hålla spet- sen 10 i önskat läge i närheten av en muskelvägg till följd av inträngning i densamma. Hullingarna 22 är böjliga och vikes bak- åt längs den andra sektionen 20 enligt fig. 2, när de påträffar ett hinder vid elektrodens införande såsom en vens innervägg.

Här kan emellertid framhållas, att hullingarna 22, eftersom de är fästa vid den yttre ytan på den andra sektionen 20 bildar en plötslig övergång 24 för varje hinder, som påträffas vid elektrod- ledningens införing, t.ex. en förträngning i venen eller en in- föringskateter med liten öppning. Vidare kan framhållas, att hul- lingarna i invikt tillstånd har en minsta tvärsnittsbredd 26, som är lika stor som eller större än två gånger tvärsnittsbredden 28 av hullingarna plus den andra sektionens 20 diameter. Till följd av inverkan av den plötsliga övergången 24 och storleken av tvär- snittsbredden 26 begränsas användbarheten för dylika kända elek- trodledningar för användning vid små öppningar, såsom förekommer vid små vener, som påträffas hos många patienter.

En särskilt lämplig utföringsform av uppfinningen beskrives nu närmare nedan, som saknar ovannämnda begränsningar hos känd tek- nik. I fig. 3 visas en elektrodledning 40, som generellt åskådlig- gör uppfinningsprinciperna. Ledningen 40 omfattar en elektrod- enhet 42, som liksom de i fig. 1 och 2 visade kända anordningar- na omfattar en frilagd främre spets 44 och ett skaft 46 för att uppbära spetsen 44. En elektrisk ledare 48 är med en främre ände införd i en axiell öppning vid skaftets 46 bakre ände. Ledaren 48 är på känt sätt företrädesvis spiralformad, medan skaftet 46 kan vara smitt. krympt eller svetsat på ledaren 48 i dess främre ände.

Liksom vid kända anordningar är elektrodens skaft och ledare in- f%aoh31ss-owe' v: f if neslutna i en isolator, som enligt fig. 3 är en isolerande be- läggning 50, som består av en första sektion S2 med likforliglñpfl ytterdiameter, som bildar en isolerad mantel över ledare 48.fiÜ Enligt uppfinningen omfattar isolatorn för isolering av skaftet och ledaren på elektroden en övergångssektion med en största ra- die vid sin bakre ände, med vilken organ är förbundna, som sträc- ker sig förbi övergångssektionens bakre ände i och för förank- ring av elektrodledningen. Dessa organ utgöres företrädesvis av ett antal böjliga hullingar. Genom att vara fästa vid övergångs- sektionens bakre ände bildar hullingarna ej någon plötslig över- gång för hinder i nedfällt tillstånd, varvid hullingarna, efter- som dessa är nedvikta plant mot isolatorn utanför övergångssek- tionen, ej behöver ha större tvärsnittsbredd i nedfällt tillstånd än den bredd, som den jämnt avsmalnande övergångssektionen har i sin bakre ände. Eftersom de bakåtriktade hullingarna i detta fall enligt uppfinningen sträcker sig plant mot isolatorni stället för mot skaftisolationen med större diameter enligt känd teknik, kan hullingarna enligt uppfinningen i nedfällt tillstånd även ha mind- re tvärsnittsbredd än kända hullingar med likvärdig tjocklek.Fö1j- akligen blir det lättare att införa elektrodledningen, medan sam- tidigt kända anordningars fasthållningskraft upprätthâlles. över- gångssektionen av isolatorn omfattar företrädesvis en del i form av en stympad kon med en minsta radie vid den främre änden och en största radie vid sektionens bakre ände. Denna minsta radie är företrädesvis i huvudsak lika med halva diametern hos den främre spetsen, medan den största radien företrädesvis är i hu- vudsak lika med ytterradien hos isolatorn utanför övergångssek- tionen plus den radiella tjockleken av en nedvikt hulling.

Enligt fig. 3 omfattar beläggningen S0 en andra sektion S4, som i föreliggande fall harformen av en stympad kon med en minsta radie vid sin främre ände och en minsta radie vid sin bakre ände.

Ett antal böjliga hullingar 56 är fästa vid den isolerande be- läggningen S0 vid den bakre änden av sektionen 54. Hullingarna 56 är böjliga och kan vikas tillbaka längs den första sektionen 52 av beläggningen 50. Men hullingarna 56 bildar normalt en spet- sig vinkel med ledarens 48 axel. få: iii-ß- ' sig* i vrf, 'f " i ve vid den i fig. 4 visade utföringsfornen av uppfinningen är de; u_, främre spetsen 44, skaftet 46, ledaren 48, den isolerande be-"fiff läggningen S0, den första sektionen S2, den andra sektionen Sidi och hullingarna 56 samtliga beskrivna ovan med ledning av fig.3.

Enligt fig. 4 har den första sektionen 52 en minsta ytterradie, som sträcker sig från den bakre änden av sektionen 54, där hul- lingarna 56 är belägna, och sträcker sig bort från spetsen 44 förbi hullingarnas längd. När hullingarna 56 är fästa vid den bakre änden av den andra sektionen 54, kan dessa följaktligen ned plant mot beläggningen 50 vid den första sektionen 52 den andra sektionens 54 bakre ände för att underlätta pla- vikas bakom cering av spetsen 44. Det är även väsentligt att notera, att hullingarna 56 i nedvikt tillstånd ej har någon plötslig över- gång vid punkten 58.

Med isolationen av den första sektionen 52 med minsta ytterradie är den största radien vid den bakre änden av sektionen 54 vald i huvudsak lika med denna minsta radie plus tvärsnittstjockle- ken av hullingarna 56. Vidare kan den första sektionen 52 i sin främre ände vara överlappad av den andra sektionen 54 i desr bakre ände. Under alla förhållanden är det fördelaktigt, att sek- tionen 54 med sin bakre ände befinner sig utanför den bakre änden av skaftet 46 för att säkerställa, att hullingarna S6 i nedvikt tillstånd ligger mot den del av den isolerande beläggningen 50, vars ytterdiafeter är mindre än sektionens 54 största diameter.

I fig. 5 visas elektrodledningen enligt uppfinningen framifrån.

I fig. S visas fyra hullingar S6, men varje lämpligt antal kan användas, t.ex. tre, fem eller sex. Hullingarna 56 är företrä- desvis oledande och kan ha varje tvärsnittsform även om den vi- sade modifierade rektangelformen bedömes vara särskilt lälp11g.* Såsom visas i fig. 4, består den isolerande beläggningen S0 fö- reträdesvis av två mekaniskt skilda sektioner 52 och 54, men f sektionerna S2 och 54 kan även bilda en enda enhet, son är ut-»Ü förd i ett stycke tillsammans med hullingarna 56 enligt fig. 6. Även om hullingarna S6 enligt fig. 4 är utförda i ett stycke andra sektionen É4, kan vidare hullingarna 56 vara ne- förbundna med den första sektionen 52 i närheten av sek- 54 bakre ände, såsom visas i fig. 7. med den kanískt tionens _ , a É “ - sobsf iw š464Ådfi Medan delen av den andra sektionen S4 i form av en stylpadikone ” enligt fig. 4 har kontinuerlig yttre yta, är det även löjligtï Q-§ att tillämpa uppfinningen enligt fig. 8 och 9, enligt vilka«w 1 urtagningar 60 sträcker sig axiellt i den yttre ytan på sek-*' tionen 54 och slutar vid den bakre änden av sektionen S4 mel-. lan hullingarna 56. I Medan den andra sektionen 54 enligt fig. 4 helt består av en stympad kon, kan denna sektion i själva verket omfatta en del i form av en stympad kon i kombination med en eller fler cylin- derformade delar. Såsom t.ex. framgår av fig. 10, omfattar den andra sektionen 61 en kondel 62 med en första cylinderformad del 64 införd mellan spetsen 44 och kondelens 62 främre ände. En andra cylinderformad del 66 är införd mellan den bakre änden av delen 62 och den bakre änden av sektionen 61, där hullingar- na 56 befinner sig. Flera än en kondel kan även förekomma. And- ra geometriska former, som närmar sig en övergångskärna, skulle även kunna användas inom ramen för uppfinningen. Hullingar kan t.ex. sträcka sig bakom en cylinderformad sektion, om den främre spetsens diamater och diametern över nedfällda hullingar i hu- vudsak är lika..

En särskilt lämplig utföringsform omfattar även en avsmalnande hjälpdel vid baksidan avövergångskonen enligt fig. 13, som bil- dar en jämn övergång mellan sektionernas 52 och 54 diametrar.

Medan hullingarna S6 enligt fig. 4 sträcker sig axiellt förbi den bakre änden av den andra sektionen 54, kan hullingarna även sträcka sig skruvlinjeformigt förbi den bakre änden av sektio- nen 54, såsom visas i fig. 11 och 12, för att öjliggöra skruv- verkan, när hullingarna frigöres från muskelvävnaden i och för förnyaddplacering.

Den bakre ändytan på övergångskonen kan sluta plötsligt i ett plan i rät vinkel mot konens axel, såsom redan framhållits. Men när elektrodledningen avlägsnas från hjärtat, har sensträngar benägenhet att uppfångas av ändytan på övergängskonenv Om denna slutar plötsligt. Avsevärd kraft erfordras för att lösgöra dessa fasthàllna sensträngar, som kan medföra brott av desama eller förorsaka annan skada på hjärtat. För att reducera den erforder- liga kraften till ett minimum och därigenom underlätta valfritt ff. 311 ga; ...g-f V _-, 3.» i , avlägsnande av elektrodledningen, nedan hullingarnas fdæankå ringsverkan fortfarande bibehåller, omfattar en särskilt 1lIp~_ lig utföringsforn av uppfinningen en andra del i for: av en; stympad kon, som befinner sig bakom övergångskonen och solff har en minsta radie vid sin bakre ände i huvudsak lika led “W radien för isolatorn 52 och en största radie vid sin frälre ' i ände i huvudsak lika med och salnanfallande med radien vid övergångskonens bakre ände.

Den andra kondelen bör företrädesvis ha en axiell längd, sol sammanfaller med den axiella längden av basen på hullingarna, så att ektra material till följd av tillkomsten av den andra sektionen i huvudsak uppträder mellan hullingarna och ej under desamma, så att de nedvikta hullingarna har möjlighet att fort- sätta att ligga i huvudsak plant mot elektrodledningen utan bildande av någon plötslig övergång vid ledningens införande.

Pig. 13 och 14a-e åskådliggör ett exempel på uppfinningen, var- vid en andra del 80 i form av en stympad kon användes. Nedan återfinnes en uppställning på lämpliga dimensioner för konsek- tionerna och hullingarna, som är framställda av värnevulkande silikonelast och visas i fig. 14a-e. glats Storlek glgtg Storlek a 3,2 m l r I 0,5 ll b 2,0 mm n 3,0 mm c 1,5 mm n 7,0 nu d 5,5 m o 4,6 I e 1,6 m p 1,5 lm f 3o° q 2.2 m g 2,4.mm l' 3,2 lll n eo° s 1.6 Im i 35° t hel radie j 0,7 mm u r I 0,5 ln k r = 0,2 mm V I = 0,5 al

Claims (8)

Patentkrav

1. Elektrodledning (40) innefattande dels en frilagd, ledand. främre spets (44) och ett ledande skaft (46) för att uppbära spetsen. dels en elektrisk med skaftets bakre ände förbunden ledare (48), dels en isolator (50) för att isolera skaftet (46) och ledaren (48), dels ett flertal med ísolatorn förbundna, bakåtriktade, flexibla hullingar (S6) för förankring av elekt- rodledningen (40), k ä n n e t e c k n a d av att isolatorn har en övergêngssektion (54) med en bakre ände (58), att hul- lingarna (56) är förbundna med isolatorn (50) vid övergbngssek- eionens (54) bakre ände och sträcker sig bakåt från denna samt att hullingarna är anordnade nedvikbara not isolatorn. så att de i nedvikt tillstånd inte har större tvärsnittsbredd än den bredd som övergångssektionen har i sin bakre ände.

2. Ledning enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d av att övergångssektionen (54) har sin största diameter vid sin bakre ände (58).

3. Ledning enligt krav 1 eller 2, k ä n n e t e c k n a d av att övergångssektionen (54) omfattar en första del i form av en stympad'kon med en minsta radie vid sin främre ände och en största radie vid sin bakre ände.

4. Ledning enligt krav 3, k ä n n e t e c k n a d av en nära övergångssektionens (54) bakre ände belägen anordning (80) för att underlätta ledningens (40) valfria avlägsnande.

5. Ledning enligt krav 4, k ä n n e t e c k n a d av att den underlättande anordningen (80) omfattar en andra del i form av en stympad kon med en största radie vid sin främre ände och en minsta radie vid sin bakre ände.

6. Ledning enligt något av krav 1 - 5, -k 5 n n e t e c k n a d av att hullingarna (56) med ledarens (48) axel bildar en spet- næ-gg-g-»flš -Vv-eïfvêwv; :f-Qf* g-ê _. _, ,,¿,>_,_l,, * àoos1ss-oi“° sig vinkel, vars ben sträcker sig bort från elektrodspetaan i, (44), och att isolatorns (55) övergångssektion (S4) befinner å sig mellan spetsen (44) och en bakre sektion (52) av inolatorn, vilken sektion börjar vid hullingarna (S6) och sträcker sig bort från spetsen, varvid övergångssektionen (S4) i sin främre ände har en radie, som i huvudsak är lika med speteens radie, och i sin bakre ände en radie, :vn i huvudsak är lika med den bakre sektionens (S2) ytterradie plus tjockleken av en av hul- lingarna (56), medan hullingarna är fästa vid isolatorn (S0) i huvudsak vid eller omedelbart bakom övergången mellan den bakre sektionen (52) och övergångssektionen (54) på sådant satt, att deras hullingar är nedfällbara bakåt, så att de ligger i huvudsak plant mot den bakre sektionen, varvid hullingarna har en största radie, som i huvudsak är lika med övergångssektionens radiei.dess bakre ände.

7. Ledning enligt ett av krav 1 - 6, k å n n e t e c k n a d av att isolatorn med övergångssektionen tillsammans med hullin- garna utgöres av en enda kropp av isolerande material.

8. Ledning enligt ett av krav 1 - 7, k å n n e t e c k n a d av att hullingarna sträcker sig skruvllnjeformigt bakåt från övergångssektionens bakre ände.