SE451973B - Anordning och forfarande for induktionsforsegling av termoplastbelagt forpackningsmaterial innefattande atminstone ett skikt av metallfolie - Google Patents

Description

a 451 973 skarvarna. Anledningen till varför närvaron av ett sådant metallfolieskikt underlättar förseglingsförfarandet är att det är relativt lätt att i förpackningsmaterialets aluminium- folieskikt inducera elektriska strömmar med hjälp av en så kallad induktor eller spole som i princip består av en till önskad form bibringad elektrisk ledare som bildar ett eller flera spolvarv och som anslutes till en strömkälla som matar spolen med högfrekvent växelström. (Man använder sig i regel av frekvenser mellan 2 MHz och 100 kHz). Då en högfrekent ström ledes genom spolen eller induktorn uppstår ett högfrekvent magnetiskt fält omkring denna och om spolen placeras intill ett material innehållande ett metallskikt induceras i detta metallskikt induktionsströmmar vilka ger upphov till en värmegenerering i de delar där strömmen ledes fram. Denna i metallfolieskiktet genererade värme ledes lätt över till intilliggande skikt av termoplastiskt material av, t ex polyeten, som därvid bringas att mjukna eller smälta och om de materialskikt i vilket värmen genererats är samman- pressat mot ett annat liknande materialskikt med en termoplastbeläggning kommer termoplastskikten i området för uppvärmningen att sammansmälta till bildande av en tät och hållfast skarv. För att koncentrera magnetfältet och erhålla smala uppvärmningszoner är det lämpligt att anordna induktorn så nära intill metallfolieskiktet som möjligt, d v s induktorn bör pressas emot det material som skall förseglas och vidare kan magnetfältet koncentreras med hjälp av ett inlägg eller en kärna av ferritmaterial som anordnats mellan spolvarven i induktor. Vid försegling av en tub önskar man oftast att varje försegling skall innefatta två smala förseglingszoner som är parallella och anordnade relativt nära intill varandra varvid den förseglade tuben avskiljes i det oförseglade området mellan de nämnda smala förseglingszonerna.

Det är även känt att man för att erhålla en bättre förseglingsskarv kan utforma induktorn på ett speciellt sätt som i princip består i att en del av den mot förpackningsmaterialet vända ytan av induktorn utmed en del av sin yta förses med en utskjutande ås vilket medför att 451 973 förpackningsmaterialet utmed en del av förseglingszonen utsättes för ett väsentligen högre förseglingstryck eftersom förpackningsmaterialet inom denna zon komprimeras genom de nämnda utskjutande partierna av induktorn. Detta förseglingstryck kan emellertid bli så stort att en "klippeffekt“ erhålles d v s att insidesplastskiktet utmed den utskjutande åsens kant komprimeras så mycket att plasten helt undantränges och i praktiken bildar ett "klipp" i den kontinuerliga inre plastbeläggningen. Detta är i regel helt betydelselöst eftersom denna klippeffekt uppstår inom förseglingsskarven och således normalt inte medför någon risk för läckage. Det har emellertid visat sig att i vissa fall och särskilt om man använder sig av moderna högfrekvensgeneratorer där frekvensomvandlingen sker med hjälp av tyristorer och transistorer den använda matningsfrekvensen måste hållas lägre än fallet är vid generatorer där frekvensomvandlingen sker med hjälp av elektronrör. En effekt som uppstår om man använder en matningsfrekvens som är betydligt lägre än den tidigared använda, t ex 200 kHz i stället för som normalt användes l,8 MHz har visat sig vara att magnetfältet runt induktornë och därigenom även den strömbana som erhålles i metallfolieskiktet i kantpartierna hos förpackningsmaterialet d v s utmed kantzoner där metallfoliebeläggningen upphör, blir mer avrundad vilket medför att förseglingsskarven utmed sina ändkanter blir något svängd. Detta medför i sin tur medför att den nämnda klippeffekten som erhålles med induktors inskjutande parti kommer att ge en försvagning av det inre plastskiktet som genom förseglingsskarvens rundning kommer att innebära att den effektiva förseglingsskarvens bredd vid kantzonerna kommer att avsevärt förminskas och i sämsta fall kommer förseglingen helt att utebli vid kantzonerna på grund av att förseglingsskarven svänger in "bakom" den klipplinje eller försvagningslinje som åstadkommas med hjälp av den nämnda utskjutande àsen hos induktorn.

Detta fenomen kan emellertid avhjälpas enligt den föreliggande uppfinningen om förseglingsanordningen utformas på det för uppfinningen kännetecknande sättet. 451 973 ' Uppfinningen kommer i det följande att beskrivas med hänvisning till bifogade schematiska ritning i vilken fig. l visar en förseglingsback i enlighet med uppfinningen, fig. 2 visar en genomskärning A-A av förseglingsbacken som visas i fig. 1, fig. 3 visar hus förpackningsmaterialet förseglas med en förseglingsback enligt uppfinningen, 7 fig. 4 visar en bild av det uppvärmda området man erhåller med en förseglingsback av den aktuella typen, samt fig. 4A visar en förstorad del av fig. 4.

En förseglingsanordning eller induktor 1 av den typ som visas i fig. 1 är avsedd att monteras in i en maskindel som bibringas önskad förseglingsrörelse och utövar önskat förseglingstryck. D v s nämnda förseglingsdel eller som ofta kallas förseglingsback 12 föres i relativrörelse mot en så kallad motback eller mothållsback (14) som även den i de flesta fall är rörlig. De nämnda förseglingsbackarna 12,14 föres mot varandra medan de mellan sig upptager det förpackningsmaterial 13, t ex en förpackningsmaterialtub som skall förseglas, och då förseglingsbackarna 12, 14 samman- pressas mot tuben utövas ett högt tryck på de sammanpressade materiallagren samtidigt som värme genereras i förseglings- området med hjälp av induktorn. Den i fig. l visade induktorn som betecknas med 1 uppvisar ofta en stomme av stål 2 för att ge induktor erforderlig stadga. Induktorns verksamma element är emellertid själva induktorspolen eller ledarna 3 som i det visade fallet utgör en spole med endast ett varv. Spolen eller induktorledarna är i det visade fallet U~formad och uppvisar tvâ raka ledare 3 som sluter sig genom förbindelseledaren 4 som i det visade fallet av praktiska skäl dragits ned på anordningens gavelsida. Induktorspolen 3 matas med en högfrekvent ström med hjälp av här ej visade strömförsörjningsorgan och inkopplingen av spolen sker vid ändarna 5. Ledarna 3 i spolen utgöres av en profilerad skena som, vilket framgår av fig. 2, är i huvudsak rektangulär till sitt tvärsnitt och uppvisar en genomgående kanal 6 genom vilken kylvatten kan ledas för att hålla ledarna 3 vid lämplig 451 973 temperatur. Ledarna 3 är vidare försedda med längsgående upphöjda åsar 7 vilka även benämnas “bommar" vars funktion i det följande kommer att redogöras för.

Induktorspolen 3 är infästad i ett material 8 som inte är elektriskt ledande och mellan ledarna 3 är anordnat en kärna 10 av ferritmaterial vilken är isolerad från ledarna 3 med hjälp av ett isoleringsskikt 9 som även tjänstgör som bindemedel. Mellan ledarna 3 kan man i kärnan 10 uppta en kanal ll på sätt som visas i fig. 2 och vars fuktion senare kommer att beskrivas. Som visas i fig. 1 är kärnan 10 inte helt homogen utan uppvisar inlagda partier ll. Dessa inlagda partier ll av kärnan bör i huvudsak ha samma tvärsnitt som den övriga kärnan men framför allt skall de inlagda partierna ll bestå av ett ferritmaterial med väsentligen högre permeabilitet än omgivande partier av kärnan 10.

I fig. 3 visas hur induktor eller förseglingsanordning 1 anbringats i en förseglingsback 12 vilken förseglingsback är anordnad att röra sig fram och äter mot en motback eller mothàllsback 14. Förseglingsbackarna 12 och l4 kan givetvis även ha en rörelse i vertikalled men då en sådan är ointressant för att diskutera den föreliggande uppfinningen bortser vi från detta. Då förseglingsbackarna 12 och 14 rör sig mot varandra upptages två skikt av förpackningsmaterialet 13 mellan förseglingsbackarna 12, 14 och i området mellan förseglingsbackarna sammanpressas förpackningsmaterialskikten mot varandra med stor kraft. Samtidigt anslutes som tidigare nämnts induktorspolen 3 till en strömkälla som levererar hög- frekvent ström (en frekvens mellan 2 MHz och 100 kHz) vilket innebär att ett starkt magnetiskt fält uppstår omkring induktorn. Eftersom förpackningsmaterialet 13 förutsättes ha ett skikt av aluminiumfolie som är beläget intill förpackningsmaterialets insidesskikt av termoplast induceras en ström i metallfolieskikt vilket leder till att metallfolie- skiktet snabbt uppvärmes och avger sin värme till det intilliggande termoplastskiktet som bringas att smälta och förena sig med intilliggande insidestermoplastskikt hos det intilliggande förpackningsmaterialskiktet. Denna uppvärmning 451 973 6 åstadkommes snabbt och effektivt och man kan i princip anse att metallfolieskiktet utgör ett kortslutet varv i en transformator där induktorspolen utgör primärlindningen. Om induktorspolen 3 placeras tätt inpå det aluminiumfolieskikt i vilket en ström skall induceras blir strömbanan i aluminium- folieskiktet mycket distinkt och värmegenereringen begränsas till smala områden vars bredd i huvusak motsvarar induktor- ledarnas 3 bredd. Som framgår av fig. 4 som visar förseglingsomràdet 15 som åstadskommes med induktorn kan man observera att förseglingsskarven 16 något kröker sig vid förpackningsmaterialets kant 24 eller närmare bestämt där aluminilumfolieskiktet tar slut, till bildande av ett 'långsmalt O-formigt område som motsvarar det nämnda kortslutna varvet i den fiktiva transformator som bildas av induktorspolen 3 och förpackningsmaterialets aluminiumfolieskikt. Som framgår av fig. 4 är strömbanan och därmed förseglingsomràdet 15 något krökt i området 16 vid förpackningsmaterialets kanter 24 beroende på att strömmen då den sluter sig vid kantzonerna "tar en genväg" och inte fortsätter i en rak bana ut till förpaokningsmaterialets kant 24. Det har visat sig att krökningen av strömbanan och därmed av förseglingsområdet 15 är beroende av den använda matningsfrekvensen på strömmen till induktdorn 3. Således är krökningsfenomenet betydligt mindre accentuerat om man använder en matningsström med en frekvens på bortåt 2 MHz medan strömbanan kröker av betydligt tidigare och med större krökningsradie om matningsfrekvensen på strömmen är t ex 200 kHz.

Elektronrörsbestickade högfrekvensgeneratorer kan med lätthet tillverkas för frekvenser på ca 2 MHz och en typisk använd frekvens är 1,8 MHz. Sådana generatorer har varit i bruk länge men ersättes nu av mera moderna, billigare och tillförlitligare högfrekvensgeneratorer som bestyckas med halvledare. Dessa halvledarbestyckade högfrekvensgeneratorer kan inte utan avsevärda kostnader och komplikationer tillverkas för höga frekvenser än ca 200 kHz varför man måste anpassa förseglingssystemet till denna lägre frekvens. 451 973 Krökningen av förseglingsområdet 15 vid förpacknings- materialets kantzoner 24 som tidigare inte varit ett problem måste nu uppmärksammas och åtgärdas i all synnerhet då g förseglingsbackar med längsgående så kallade bommar (7 i fig. 2) användes.

Införandet av dessa längsgående bommar 7 på den U-formade ledaren 3 har visat sig i många fall ge betydligt bättre förseglingsstyrka. Anledningen till detta är att en förseglingsback utan dessa bommar 7 kommer att pressa bort den smälta termoplasten från förseglingsområdet vilket medför att det kvarvarande plastskiktet blir mycket tunt och därmed förseglingsskarven svag, Användandet av sådana bommar är känt från det svenska patentet nr 81059602 och genom att förseglingsmaterialet hårdare sammanpressas utmed bommarnas 7 utsträckning förhindras bortflytningen av plastmaterialet inom förseglingsområdet. Givetvis får bommarna 7 inte vara alltför höga och en typisk "bomhöjd" är ca 0,3-mm vilket kan användas då förpackningsmaterialet innehåller ett papperskikt som kan komprimeras. Bommarna 7 förhindrar emellertid inte endast att plasten flyter bort inom förseglingsområdet utan de undantränger i själva verket effektivt plasten från området under bommarna och fungerar som ett klipporgan som avbryter det kontinuerliga plastskiktet vid bomkanterna. Som tidigare nämnts har de använda bommarna 7 visat sig ha en väsentlig betydelse för att åstadkomma säkrare och hållfastare förseglingsskarvar men som framgår av fig. 4 och fig. 4A kommer bommarna 7 att vid förpackningsmaterialets kantzoner 16 "klippa" det inre plastskiktet eller undantränga det så att endast en mycket smal förseglingszon eller i extremfallet ingen försegling alls återstår, d v s det uppstår en risk för läckage eller faktiskt läckage redan vid förseglings- tillfället.

I fig. 4A markeras bommens 7 anpressningsarea med 17 vilket är den area som befinner sig innanför de streckade linjerna 18 som markerar bommens 7 begränsningskanter.

Förseglingszonen betecknas med 19 och klippkanten utmed vilken en förpackningsbehàllare är avklippt från förpackninge- 451 973 materialet för övrigt med 20. I kantområdet 16 kröker sig förseglingen 19 in mot bommens 17 anpressningsyta 17 vilket gör att förseglingsskarvens bredd i detta område blir mindre. Eftersom krökningen av förseglingsområdet vid användandet av lägre matningsfrekvenser till den nämnda generatorn blir större kan det hända att krökningen blir så stor att förseglingsområdet 19 inte når fram till _förpackningsmateria1ets kant utan i stället korsar bommens 7 pressyta 17 och i detta fall uppstår ett oförseglat parti vid förpackningsmaterialets kantzon vilket ger upphov till läckage.

Det har således visat sig att det är svårt att använda förseglingsbackar 12 med bom 7 samtidigt som man använder sig av moderna högfrekvensgeneratorer med lägre matningsfrekvens.

Denna olägenhet avhjälpas emellertid genom att man i de områden av iduktorspolen där förpackningsmaterialets kant korsas ändrar den magnetiska fältbilden och därmed även strömbanan hos induktionsströmmen genom att förse induktorn med inlägg ll av ferritmaterial med väsentligen högre permeabilitet än permeabiliteten hos kärnmaterialet 10. Ett typiskt exempel är att man för kärnmaterialet 10 använder ett material med permeabiliteten 5 medan permeabiliteten för det inlagda ferritmaterialet 11 är cirka 25, d v s fem gånger högre. Genom nämnda inlägg ll av ett ferritmaterial med hög permeabilitet bringas det magnetiska fältet att sluta sig närmre förpackningsmaterialets kant varvid även strömmen i alumiumfolieskiktet kommer att löpa närmre förpackninge- materialets kant, d v s avvikningstendensen eller krökningstendensen hos strömbanan blir mindre vilket i sin tur innebär att förseglingsområdet kommer att löpa ut till förpackningsmaterialets kantzon på sådant sätt att de använda bommarna 7 hos förseglingsbacken inte kommer att klippa sönder eller pressa sönder termoplastskiktet utanför förseglings- området 19 så att läckage uppstår. Genom inläggen ll av ferritmaterial med hög permeabilitet uppnås även en förhöjd uppvärmningseffekt eftersom magnetfältet koncentreras innom området. Strömmen som löper genom strömbanan i 9 451 973 aluminiumfolieskiktet är visserligen konstant men genom att förändra magnetfältet kan strömbanan på de ställen där inläggen 11 är belägna förträngas så att uppvärmningseffekten lokalt blir större. Detta innebär att inläggen ll även kan lokaliseras till andra ställen än just förpackningsmaterialets kantzoner om behov föreligger för en lokal kraftigare uppvärmning utmed någon del utmed förseglingsskarven, t ex i samband med applicering av rivband etc.

Som framgår av fig. 2 är det i kärnan 10 och likaledes i inläggen 11 anordnat ett spår 21 vars funktion är att underlätta förpackningsmaterialets klippning eller avskiljning mellan förseglingslinjerna som åstadkommas med induktorn l.

Som framgår av fig. 3 är mothållsbacken 14 försedd med en tvärgàende kanal 22 i vilken det löper en styrd fram- och återgàende rörlig kniv 23. Då förseglingen av förpackninge- materialet 13 är slutförd och medan förseglingsbackarna 12 och 14 ännu är i ingreppen med varandra föres kniven 23 framåt så att det mellan förseglingsbackarna 12 och 14 upptagna förpackningsmaterialet avskiljes i området mellan de åstadkomma förseglingarna. För att kniven 23 skall kunna helt skära igenom förpackningsmaterialet 13 är det i kärnan 10 och inläggen ll anordnat ett spår 21 så att kniven kan gå igenom och något förbi det sammanpressande förpackningsmaterialet 13 som således helt genomskäres mellan förseglingsskarvarna.

Efter förseglingsoperationen och avskiljningsoperationen kan förseglingsbackarna 12 och 14 föras från varandra varvid den förseglade förpackningsenheten kan vidareformas eller vidarebearbetas till sitt slutgiltiga utseende.

Den föreliggande uppfinningen bygger alltså på principen att den ferromagnetiska ferritkärnan 10 hos induktorspolen 3 inte har en likformig permeabilitet utan att skillnader i permeabiliteten finns utmed kärnans 10 längd. Permeabilitets- konstanten är ett mått på förhållandet mellan den magnetiska flödestätheten och den magnetiska fältstyrkan hos ett material och har dimensionen H (Henry) pr meter (H/m) eller voltsekund pr amperemeter (Vs/Am). För luft är permeabiliteten lika med 41fx 10 medan den för ferritiska material kan uppgå till 451 '975 10 värden som är mer än en million gånger större. I det här relaterade fallet användes ferritmaterial som båda har hög permeabilitet men där ferritmaterialet i inlägget ll har väsentligen högre permeabilitet än ferritmaterialat i den resterande delen av kärnan 10.

Som nämnts är det fördelaktigt att anordna en kärna 10 av ferritmatarial mellan induktorns ledare 3 även inom de områden av induktorn som ej sammanfaller med det förseglade objektets kantzoner där enligt uppfinningen ett inlägg ll med ett högpermeabelt ferritmaterial skall lokaliseras. Särskilt vid tunnare förpackningsmaterial där avståndet mellan induktorns ledare 3 och förpackningsmaterialets aluminiumfolieskikt är litet och således "kopplingen" mellan induktor och aluminiumfolieskikt är god kan ett godtagbart förseglings- resultat uppnås även om ferritkärnan 10 uteslutas och istället ersättas av ett elektriskt isolerande material. Inläggen ll med väsentligen högre permeabilitet än omgivande partier måste däremot lokaliseras till de delar av induktorn som bringas i ingrepp med förseglingsobjektets kantomràden eftersom de eftersträvade fördelarna i annat fall ej uppnås. I vissa fall önskar man att förseglingslinjerna vid förseglingsobjaktets kantomràden skall vara "sneda" så att de skarpa hörnan som bildas vid förpackningarnas avskiljande medelst snitt mellan' förseglingslinjerna kan klippas bort utan att förseglingslinjen brytas. Det har hitintills varit svårt att vid användning av högfrekvens-induktionsförsegling anordna sådana divergerande förseglingslinjer eftersom en “utvinkling" av ledarna 3, så att dessa divergerar vid passagen av förseglingsobjektets kantzon (t.ex. en utvinkling med 45° för att möjliggöra en "trubbande“ avklippning av förseglingsfenornas hörnpartiar), resulterar i att den i aluminiumfolieskiktet inducerade strömbanan ej följer de utvinklade ledarnas 3 utsträckning utan istället strävar efter att ta en "genväg" mot materialets kantzon. Detta innebär att strömbanan spridas ut över en större yta och att strömtäthetan i aluminiumfolieskiktet blir så låg att för försegling av plastskiktet erforderlig värme ej genereras, vilket resulterar 11 451 973 i utebliven eller försvagad försegling med följande läckagerisk.

Genom att anordna ferritinlägg ll med hög permeabilitet längs med de divergerande partierna av ledarna 3 tvingas den i aluminiumfolieskiktet genererade strömbanan att i huvudsak följa ledarnas utsträckning och strömbanan blir så koncentrerad att tillräcklig förseglingsvärme genereras i aluminiumfolieskiktet. Efter förseglingsoperationen kan de individuella förpackningarna avskiljas medelst snitt mellan förseglingslinjerna och de skarpa hörnpartierna hos de bildade förseglingsfenorna kan avskäras eller bortstansas utanför den bildade avvinklade förseglingslinjen.

Det har visat sig att anordningen i enlighet med uppfinningen är enkel att framställa, att den är billig samt mycket effektiv. Genom att tillämpa uppfinningen på förseglingsanordningar är det möjligt att använda billiga och tillförlitliga högfrekvensgeneratorer som arbetar med en lägre frekvens än tidigare kända generatorer utan att någon olägenhet med att använda den lägre frekvensen uppstår. I den föreliggande beskrivningen har antagits att induktorspolen endast utgöres av ett varv. Det kan i vissa fall emellertid vara lämpligt att använda sig av en induktorspole med flera varv och även i sådana fall kan uppfinningen tillämpas.

Claims (8)

451 973 12 PATENTKRAVV

1. l. Anordning för försegling av termoplastbelagt förpackningsmaterial innefattande åtminstone ett skikt av metallfolie, företrädesvis alumiumfolie, varvid nämnda anordning innefattar en till en högfrekvent strömkälla anslutningsbar induktor (l) uppvisande åtminstone två, i huvudsak parallella, på något avstånd från varandra anordnade ledare (3), samt en elektriskt isolerande bärardel (8) k ä n n e t e c k n a d d ä r a v att delar av induktorn (1) åtminstone i området mellan de nämnda ledarna (3) uppvisar lokala inlägg (ll) av ett material med högre magnetisk permeabilitet än omgivande delar av den nämnda, mellan ledarna (3) anordnade materialet. '

2. Anordning i enlighet med patentkravet l k ä n n e t e c k n a t d ä r a v att induktorn innefattar en U-formad slinga av elektriskt ledande material, företrädesvis koppar, att den U-formade slingans skänklar är parallella och belägna nära varandra samt vid sina ändar (5) anslutbara till en strömkälla varvid nämnda U-formade slinga eller ledare (3) åtminstone mellan sina i huvudsak parallella skänklar uppvisar en kärna (10) av ett första ferritmaterial, att det i nämnda kärna av ferritmaterial finns lokala inlägg eller partier (ll) av ett andra ferritmaterial med betydligt högre magnetisk permeabilitet än nämnda första ferritmaterial samt att nämnda lokala inlägg (ll) är lokaliserade till områden av förseglingsanordningen där lokalt större uppvärmning önskas i förseglingsskarven eller där man önskar påverka förseglingsmönstrets utseende.

3. Anordning i enlighet med patentkravet l k ä n n e t e c k n a d d ä r a v att nämnda inlägg (ll) av 451 973 13 nämnda andra ferritmaterial uppvisar en kropp med en eller flera från kroppen uppstående åsar, vilka åsar är inrättade att upptagas i området mellan de nämnda parallella ledarna (3) vilka är anordnade att med sin undersida vila mot den nämnda kroppen.

4. Anordning i enlighet med patentkravet 2 k ä n n e t e c k n a t d ä r a v att nämnda lokala inlägg (ll) av nämnda andra ferritmaterial har en magnetisk permeabilitet som är tre till tio gånger högre än permeabiliteten för det första ferritmaterialet i induktors (1) kärna (10). _

5. Anordning i enlighet med patentkravet 2 k ä n n e t e c k n a t d ä r a v att de prallella delarna av den U-formade ledaren (3) är anordnade i en förseglingsback (12) som är avsedd att kunna anpressas mot en motback (14) medan det för försegling avsedda materialet (13) upptages mellan backarna (12, 14) varvid åtminstone de nämnda parallella ledarna (3) i huvudsak är anordnade i förseglingsbackens anpressningsyta.

6. Anordning i enlighet med patentkravet 6 k ä n n e t e c k n a d d ä r a v att de nämnda parallella ledarna (3) uppvisar längsgående, något utskjutande åsar (7), utmed vilka presskraften mot det för försegling avsedda partiet av förpackningsmaterialet (13) lokalt ökas.

7. Anordning i enlighet med patentkravet 1, k ä n n e t e c k n a d d ä r a v att de i huvudsak parallella ledarna (3), vid de områden där nämnda inlägg (ll) av ett ferritmaterial med hög magnetisk permeabilitet är anordnade, divergerar så att avståndet mellan ledarna (3) ökar, varvid inläggen (ll) är så utformade att de följer ledarnas (3) divergerande utsträckningar, vilka är avpassade att vid förseglingsoperationen sammanfalla med det förseglade materialets kantzoner. 451 973 14

8. Sätt vid försegling av en förpackning framställt av ett förpackningsmaterial uppvisande åtminstone ett termoplastskikt samt ett intill detta anordnat skikt av metallfolie, H' företrädesvis aluminiumfolie, varvid förseglingen utföres medelst en anordning, så kallad induktor (l), uppvisande en _ till U-form böjd ledare (3) som är ansluten till en elektrisk högfrekvensgenerator med vars hjälp en elektrisk ström av hög frekvens induceras i förpackningsmaterialets metallfolieskikt från vilket av strömmen utvecklad värme ledes till termoplastskiktet som bringas att smälta varvid mot varandra sammanförda och sammanpressade skikt av förpackningsmaterialet (13) förenas med varandra genom sammansmältning av de mot varandra vända termoplastskikten hos förpackningsmaterialet till bildande av en tät och mekaniskt hållbar skarv, k ä n n e t e c k n a t d ä r a v att nämnda induktor (l) förses med lokala inlägg (ll) av ferritmaterial med väsentligen högre magnetisk permeabilitet än omgivande partier (10) av induktorns kärna (10) samt att förseglingsanordningen och/eller den för försegling avsedda förpackningen lokaliseras så i förhållande till varandra att nämnda lokala inlägg (10) av ferritmaterial sammanfaller med förpackningens kantzon eller kantzoner.