SE459314B - Foerband foer anslutning av en tandprotes till ett i kaekbenet foerankrat element - Google Patents

Description

459 10 15 20 25 30 314 i huvudsak gemensam yta som bildar en sned vinkel mot tap- pens och försänkningens axel.

Genom det uppfinningsenliga förbandet uppnås sålunda att om skruven skulle tendera att gänga ur, så kommer tappen att rotera i distanshållaren, varvid, tack vare den snett avkapade överänden av distanshâllaren och tappen, tandce- mentet kommer att brytas sönder och tandprotesen komer att förskjutas uppåt så att tandprotesen märkbart lossnar.

A andra sidan kommer den med skruven vridfast förbundna tappen att normalt vara förbunden via tandcement och even- tuellt även via tandprotesen till distanshållaren som i sin tur är kopplad till den implanterade skruven, varige- nom skruvens urgängning ur titanskruven förhindras eller försvåras. För att ytterligare minimera risken för att mon- teringsskruven gångar loss ur titanskruven kan förankrings- skruven ha ett halsparti med reducerat tvärsnitt, så att skruven i detta halsparti får en elastisk töjning vid åt- dragning, vilken töjning överstiger de deformationer som uppträder vid normal belastning pá tandprotesen.

Tappen kan vara vridfast ansluten till skruven genom att skruven på konventionellt sätt har ett spår eller dylikt och tappen har ett motsvarande däri ingripande utskott; det bör sålunda stå klart att skruven kan vara av insex- typ varvid tappen vid sin undre ände har ett hexagonalt utskott. Men det bör även stå klart att den nämnda tappen kan utgöra en integrerad del av skruvskallen.

Uppfinningen kommer att beskrivas närmare med hänvisning till bifogade ritning som delvis visar ett snitt genom ett implantat i monterat läge. , Det i fig. 1 visade implantatet 1 innefattar ett skruv- formigt element 2 som skruvas fast i ett käkben 3. Ett 10 15 20 25 30 459 314 distansorgan 4 är fäst vid det skruvformiga elementet 2 och skjuter ut igenom tandköttet 5. Distansorganet 4 fixe- ras medelst en centrumskruv 6, vilken har en nedre gängan- del 7, en övre något smalare del 8 och en skalle 9, för- sedd med ett spår 10. Centrumskruven 6 sträcker sig genom ett urtag 11 i distansorganet 4 ned i en inre gängning 12 i det skruvformiga elementet 2. En lâssprint 13 sträcker sig från övre delen av distansorganets urtag ll ned till centrumskruven 6, varvid en nedre utskjutande klack 14 på låssprinten 13 skjuter in i spåret 10 på skruvskallen 9. Distansorganet 4 och lâssprinten 13 uppvisar vardera en övre snedskuren yta 15 respektive 16 som är belägna i plan med varandra. Ytorna 15, 16 utgör en infästningsyta mot en tandprotes 17, som fästes med tandcement 18.

Efter att det skruvformiga elementet 2 enligt känd teknik implanterats i käkbenet 3 monteras distansorganet 4 med hjälp av centrumskruven 6. En mothàllsnyckel kan utnytt- jas för att vid tilldragning av centrumskruven 6 hålla fast distansorganet 4, för att förhindra en brytning av det skruvformiga elementets 2 integrering i käkbenet 3. Cent- rumskruvens 6 smalare del 8 medger en viss töjning av skru- ven under àtdragningen, vilket medför att risken för att den ska skruva upp sig under belastning minskar. Därefter snedkapas distansorganet 4 på lämplig nivà. Lássprinten 13 förs ned i distansorganet 4 och passas in med den nedre utskjutande klacken 14 i läge i spåret 10 pà centrumskru- vens 6 skalle 9. Låssprinten 13 snedkapas sedan i samma ni- vä som distansorganet 4. Framställningen av tandprotesen 17 sker på känt sätt med hjälp av avtryck mot den utskju- tande delen av distansorganet 4. Tandprotesen 17 cemente- ras fast medelst tandcement 18 eller liknande vid distans- organet 4. Eftersom distansorganet 4 och làssprinten 13 är snedskurna i samma yta kan ej centrumskruven 6 skruva upp sig utan att dels sprintens ände skjuter upp över 459 314 10 15 20 ytan, dels sprintens ändyta vrids relativt distansorganets övre ändyta och detta medför att tandcementen 18 bryts upp varvid kronan 17 lossnar.

Uppfinningen är främst, men inte uteslutande, avsedd för en enda tandkrona.

Av rítningsfiguren framgår att tandcementet 18 inte bara täcker den övre ändytan av distansorganet, utan även den rörformiga ytterytan av distansorganet, varför kronan 17 måste förskjutas även i tappens 13 axelriktning för att cementförbandet 18 skall kunna brytas i sin helhet och därigenom kronan lossnar sàsom.en indikation på att skru- ven 6 nàgot gängat loss.

Vidare bör det stå klart att distansorganet 4 och titanskru- ven 2 kan vara kopplade via ett förband som är formbundet och därigenom förhindrar relativ rotation mellan distansor- ganet 4 och skruven 2.

Làstappen 13 kan, om så önskas, fixeras i distansorganet 4, exempelvis genom cementering eller medelst ett lâsstift, en skruv 19 eller dylikt som sträcker sig allmänt radiellt.

Cementeringseffekten kan givetvis ökas om tappen 13 har en rå eller ruggig dvs- ej slät yta.

Claims (3)

10 15 20 459 314 P a t e n t k r a v

1. l. Förband för anslutning av en tandprotes (17) till ett i käkbenet (3) förankrat företrädesvis skruvformigt element (2), innefattande ett distansorgan (4) som är buret av ele- mentet (2) och som är avsett att bära upp en med exempel- vis tandcement (18) därpå fästa tandprotesen (17), och en skruv (6) som sträcker sig genom distansorganet ner i ele- mentet (2), varvid distansorganet (4) har en försänkning vilken inrymmer skruvens skalle (9), k ä n n e t e c k - n a t av att en tapp (13) är roterbart anordnad i för- sänkningen och är vridfast ansluten till skruven (6), och att tappen (13) och distansorganet (4) är kapade utmed en huvudsakligen gemensam yta, som bildar sned vinkel med tappens och försänkningens axel.

2. Förband enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t av att skruvskallen (9) uppvisar en för inskruvníng avsedd urtagning (10) och att tappen (13) vid sin undre ände har ett utspràng (14) som samverkar med skruvskallens urtag- ning (10).

3. Förband enligt krav 1 eller 2, k ä n n e t e c k - n a t av att skruven (6) uppvisar ett halsparti (8) med reducerad diameter, varvid halspartiet är avsett att vid âtdragning av skruven erhålla en elastisk töjning som är högre än de deformationer som uppträder vid normal belast- ning av tandprotesen.