SE459721B - Med saagklinga foersedd reducerskiva - Google Patents

Description

459 721 10 15 20 25 30 35 2 Vid den uppfinningsenliga reducerskivan är denna uppgift löst genom att tänderna pà cirkelsàgklingan har en s.k. bakfasvinkel åtminstone i området intill den tandsida som ligger längst från skivkroppen, såsom anges närmare i det självständiga patentkravet.

Genom att klingans tänder har en sådan bakfasvinkel i det område av tänderna som under bortarbetningen av ytskiktet är i ingrepp med träet vid det plan som innehåller den slutliga, plana sidan på blocket eller fyrkantstycket, kommer deras egg att vid underkanten på det ytskikt som skall bortarbetas skära träet utefter en linje som ej ligger i rät vinkel mot stockens eller blockets frammat- ningsriktning. Den tunna remsa som återstår av ytskiktet vid underkanten kommer därför att skäras av direkt istället för att som har varit vanligt vid det kända utförandet av sàgklingorna vid reducerskivor vika undan från tänderna och bilda en strimla som först sä småningom slits av och hamnar tillsammans med flisen eller eventuellt hänger kvar på blocket eller det färdiga fyrkantstycket.

Uppfinningen förklaras närmare nedan med hänvisning till den bifogade ritningen.

Fig. l är en schematisk vy uppifrån av ett par i enlighet med uppfinningen utförda reducerskivor i ingrepp med ett block som planreduceras; Fig. 2 är en sidvy svarande mot fig. l, varvid av reducerskivan endast církelsàgklingan visas; Fig. 3 är en frontvy i större skala av en tand på církelsågklingan och det angränsande partiet av klingans stamblad; Fig. 4 är en sidvy svarande mot fig. 3.

Den i fig. 1 schematiskt visade planreduceraren har två roterbara reducerskivor ll, vilka medelst ej visade drivorgan roteras åt samma håll kring en gemensam rotations- axellinje, som sammanfaller med skivornas centrumlinje C.

Mellan reducerskivorna 11 frammatas det block S som bearbe- tas för att bilda ett fyrkantstycke med två plana, paral- lella, motstående sidytor Sl, S2 och ytterligare tvâ mot dessa vinkelräta sidytor S3, S4. Blockets matningsriktning fanges av en pil H. 10 15 20 25 30 35 459 721 3 Varje reducerskiva ll har en stympat konisk skivkropp 12, på vars mantelyta ett antal huggknivar 13 âr fastsatta.

Pà skivkroppens lillände sitter en på centrumlinjen C centrerad, ringformig cirkelsågklinga 14, vars krans av tänder 15 ligger radiellt något innanför den innersta delen av huggknivarnas egg. Cirkelsågklingan år fastskruvad på skivkroppen 12 medelst ej visade skruvar.

Vid blockets S bearbetning till ett fyrkantstycke arbetar först huggknívarna 13 bort huvuddelen av det trä som skall avlägsnas. Den grovplanade sida som huggknivarna 13 åstadkommer avjåmnas genom att cirkelsågklingan 14 arbetar bort ytterligare ett skikt av någon eller några millimeters tjocklek.

Fig. 3 och 4 visar en tand 15 på cirkelsågklingan 14 i större skala, dels framifrån (fig. 3), dels fràn sidan (fig. 4). Tanden 15 âr en hyvlingstand med ett skär 16 av hårdmetall eller stellit. Tanden har sålunda en tvâregg 17 och en till denna anslutande slâppningsyta 18 på skâret 16.

Släppningsytan går i detta fall ej längre än till baksidan av skâret 16, dvs. den fortsâtter'ej på den skâret uppbårande tandkroppen 19, som är utformad i ett stycke med klingans stamblad 20.

Som framgår av fig. 3 ökar skârets 16 bredd gradvis radiellt utåt, största bredd vid tvâreggen 17, där tanden skjuter ut åt båda hållen över sidytorna på stambladet 20. Vid cirkelsåg- klingor av det i samband med föreliggande uppfinning så att skâret och därmed tanden 15 har sin aktuella slaget har skäret eller tanden vanligen en bredd på 6~8 mm vid tvâreggen. I normalfallet, där det ytskikt som sàgklingan arbetar bort på stocken är endast några få millimeter tjockt, år således mindre än halva tvâreggen i ingrepp med träet under bearbetningen.

I enlighet med föreliggande uppfinning har eggen 17 och den till denna anslutande slâppningsytan 18 på tanden en bakfasvinkel Û åtminstone i det område av tanden som ligger vid den mot det bearbetade blocket S vända tandsidan, den från skivkroppen 12 vända tandsidan. mätt i ett klingans centrumlinje innehållande radialplan och mellan å dvs.

Denna bakfasvinkel är större än l0°, 459 721 10 15 20 25 30 35 4 ena sidan en i detta plan liggande, med klingans centrum- linje parallell första linje och en andra linje, som inom Ü det nämnda området tangerar den linje K utefter vilken eggens flygbana skär planet.

Denna flygbana är mantelytan pà den rotationskropp utefter vilken eggen 17 rör sig vid klingans rotation; i fig. 3 visas för enkelhetens skull skârningslinjen K sammanfallande med den bàglinje som representerar tvåreggen 17.

I den i fig. 3 och 4 visade utföringsformen av tanden 15 har bakfasvinkeln àstadkommits genom skálslipning av släppningsytan 18 med ett slipverktyg med lämplig radie R, exempelvis 8 mm. I de båda figurerna har linjer inlagts för att visa hur bakfasvinkeln mäts.

Fig. 3 visar sålunda en första linje L1, som är parallell med klingans centrumlinje och ligger i ett i fig. 4 markerat plan P innehållande centrumlinjen och gående genom släppningsytan 18 på skäret 16. Fig. 3 visar även tvâ andra linjer L2a och L2b, av vilka den förstnämnda är en tangent till den ovannämnda skärningslinjen K (skär- ningen mellan tväreggens 17 flygcirkelbana och planet P) vid det ställe där denna skârningslinje möter den ena sidytan 21 på skäret 16. Den andra linjen är en tangent till samma skärningslinje vid ett godtyckligt valt ställe ett stycke innanför sidytan 21. i Vinkeln Sa i fig. 3 är den nämnda bakfasvinkeln mätt vid det ställe pà tanden 15 som markeras av planet P och vid det närmast skârsidytan 21 liggande stället på släppnings- ytan, dvs. mellan linjerna Ll och L2a, medan vinkeln gb är bakfasvinkeln mätt i samma plan men ett stycke innanför sidytan 21, dvs. mellan linjerna L1 och L2b.

Bakfasvinkeln kan eventuellt variera något beroende pà i vilket plan genom klingans centrumlinje den mäts, och i den visade utföringsformen med skàlslipad släppningsyta varierar den också beroende pà vid vilket ställe utefter skârningslinjen K den_mäts.

Den förstnämnda variationen är i praktiken så liten att den knappast behöver beaktas. Den andra variationen âr avsevärt större, men det för elimineringen av strimlor 10 15 20 25 30 35 459 721 5 i det omrâde där släppningsytan 18 möter tandens sidyta. Ju väsentliga är att bakfasvinkeln âr större än ca l0° större bakfasvinkeln är desto effektivare förhindras den inledningsvis nämnda strimlebildningen, men samtidigt försvagas tanden vid sidorna. Vinkelns storlek väljs därför i praktiken under avvägning av motstrídiga krav. Generellt bör vinkeln vara mindre än 45°. Företrâdesvis år den minst ca 15° vid tvâreggens ände, och inom ett område som upptar 15% av egglângden fràn dennas ände - i praktiken upptar detta område 1 mm eller något mindre av egglângden - år det att föredra att bakfasvinkeln âr större än l0° och mindre än 45°.

I den visade utföringsformen är tvâreggen och den anslutande slâppningsytan symmetriska med avseende på sàgklingans huvudplan, vilket är fördelaktigt genom att identiskt lika sàgklingor då kan användas pà bada reducer- skivorna. Det ligger dock inom ramen för uppfinningen att utforma bakfasvinkeln genom snedslipning över hela tand- bredden, så att varje enskild tand blir osymmetrisk med n ~ . avseende på huvudplanet. z I det fall da tândernas släppningsyta år symmetrisk med avseende pà klingans huvudplan N kan släppningsytan även ha annan tvârsnittsform än den visade, exempelvis V-form.

Vidare ligger det inom ramen för uppfinningen att göra bakfasvinkeln negativ, dvs. göra tândernas slâppningsyta konvex i tvärsnitt. I sådant fall kan tänderna med fördel ha omvänd V-form eller s.k. trapetsslipning.

Claims (5)

459 721 10 15 20 25 30 35 Patentkrav

1. Reducerskiva för en planreducerare, vilken reducerskíva har dels en stympat konisk skivkropp (12). vars mantelyta huggknivar (13) är anbringade, dels en på skivkroppens líllânde fastsatt cirkelsàgklinga (14) med hyvlingstânder (15), kânnetecknad av att inom området På intill den sida av cirkelságklíngans tänder (15) som ligger längst från skivkroppen (12) har tändernas egg (17) och deras till denna anslutande släppningsyta (18) en bakfas- vinkel (Ea,eb), som är större än 10°, mätt i ett klingans (14) centrumlinje (C) innehållande plan och mellan á ena sidan en i detta plan liggande, med centrumlinjen parallell linje (L1) och en linje (L2a,L2b), som tangerar eggflygbanans skärningslinje (K) med detta plan inom det nämnda området.

2. Reducerskiva enligt krav 1, kânnetecknad av att tândernas (15) slâppningsyta (18) âr konkav.

3. Reducerskiva enligt krav 2, kânnetecknad av att tândernas (15) slâppníngsyta (18) har církelbàgformigt tvärsnitt.

4. Reducerskiva enligt krav 1, kânnetecknad av att tändernas slâppningsyta är konvex.

5. Reducerskiva enligt något av krav 1-4. känneteck- nad av att bakfasvinkeln år större än 10° och mindre än 45° över ett område av eggen (17) och slâppningsytan (18) som upptar 15% av egglângden fràn den ände av eggen som ligger längst från skívkroppen (12).