SE462465B - Knaestoedskena - Google Patents

Description

462 465 2 omöjlig och som inte har ett gångjärn samt egentligen inte är re- Wlevanta och inte kommer att diskuteras här t.o.m. skenor som är förhållandevis permanenta och som kan bäras under lång tid. Exem- pel på dessa skenor är de som är beskrivna i de amerikanska pa- tentskrifterna 2 632 440, 2 943 622, 3 826 251, 3 827 431 och 3 844 279. Dessa skenor för användning under lång tid har inte haft den för kontroll av vridning och subluxation avsedda kilen resp. manschetterna enligt föreliggande uppfinning. Typisk för den apparatur som utnyttjar ett gångjärn vid knästöd är den som är visad i de följande amerikanska patentskrifterna/nämligen: 3 575 166 beskriver apparatur där två stela manschetter delvis omsluter låret resp. vaden hos en person och omger ca. 2700 av bärarens ben samt arbetar med ett böjligt elastomermaterial för att fylla ut det kvarstående gapet på 90°. Ett enda gångjärn är stelt anslutet på vardera sidan av lår- och vadmanschetterna så att man skall erhålla en viss styrning då det gäller en persons knärörelser. 3 581 741 visar likartade “huvud-" delar 18, 28, vilka beskrivs utgöras av ett segt polymert plastmaterial som kan vara förstärkt med glasfibrer o.dy1. invändigt. 3 669 105 beskri- ver en konstruktion som har fördelen att den kan tillverkas och bäras av idrottsmän med försvagade knän. 3 785 372 beskriver förhållandevis komplicerad gångjärnsapparatur. 3 786 804 beskri- ver apparatur med en cylindrisk hylsa av elastiskt material och _ utformad i ett enda stycke med löst inpassade fickor, 4 220 148 beskriver en stabiliseringsanordning men anger inte aspekterna enligt denna uppfinning, 4 233 967 visar en plastkonstruktion för fastsättning av par av långsträckta skenor men är inte utformad på samma sätt som denna uppfinning. 4 241 730 beskriver ett knä- stöd som inkluderar ett par svängbart förbundna stela skenor men inte är utformat som föreliggande uppfinning. 4 271 831 beskriver en knästödskena med övre och nedre delar som omsluter benets proximal- och distalorgan och som har ett gångjärn mellan dessa men som inte har de konstruktionsmässiga kännetecknen enligt- föreliggande uppfinning.

Det har visat sig önskvärt att knästödskenorna som utgör föremål för denna uppfinning skall ha följande särdrag som inte tidigare har funnits inom tekniken: 462 465 3 l. Skenan bör ha en bakre lårmanschett och en främre vad- manschett, medan de flesta tidigare kända knästödskenorna har haf- bakre lår- och vadmanschetter. 2. Manschetten av metall bör tillåtas få en svag sväng- ningsrörelse. 3. Kondyldynorna bör vara långsträckta och ha band som skiljer sig från den sedvanliga utformningen så att de lindrar de vanliga problemen då man bär skenor, nämligen att bandet hänger ned på knät och att skenan förskjuts med knäets rörelse. 4. Skenan och vadmanschetten bör ha en kilform som är sådan att den passar mot den anatomiska tvärsektionen hos ett nor- malt människoben för att hindra subluxation av skenbenet på lår- benet. Härigenom undviks att man förlitar sig på elastiska band som griper benet med en inbyggd spänning i bandet och fastsätt- ning vid huden medelst friktion så att behovet av band för att hindra rotation undanröjs. 5. Knästödskenan bör utgöra en direkt mekanisk blockering för skenbenets främre rörlighet på lårbenet. 6. Knästödskenan bör begränsa medial och lateral inåtvri- den resp. utåtvriden rörlighet hos skenbenet på lårbenet. eSammanfattning av uppfinningen Det är således ett ändamål med denna uppfinning att åstadkomma en knästödskena som mildrar olägenheterna inom teknikens ståndpunkt, . särskilt då det gäller vridning och subluxation hos skenbenet med avseende på lårbenet, varvid ett eller flera av särdragen som har nämnts ovan och som hittills inte har kunnat erhållas medelst teknikens ståndpunkt åstadkommas. pDet utgör ett särskilt ändamål med denna uppfinning att åstadkomma en knästödskena med låg vikt, vilken skena lätt kan avlägsnas eller justeras och vilken lindrar problem med svullnader, muskelatrofi och hygien, varjämte den tillhandahåller alla de kän- netecken som hittills inte funnits inom tekniken.

De ovan angivna ändamålen och andra ändamål kommer att bli uppenbara ur den nu följande beskrivningen, särskilt i anslutning till bifogade ritningar.

I enlighet med en utföringsform av uppfinningen åstadkom- mes en knästödskena för att lindra problem med vridning och sub- luxation av skenbenet i förhållande till lårbenet i benet hos en person som bär knästödskenan, varvid nämnda knästödskena 462 465 4 inkluderar a) första och andra par långsträckta skenor, av vilka vardera är förhållandevis styv och således kan motstå både torsions- och böjpåkänningar, varvid det första paret långsträckta skenor är anordnat att ligga på motsatta sidor av bärarens lår och det andra 6 paret långsträckta skenor är anordnat att ligga på motsatta sidor om bärarens vad, b) ett par gångjärnsorgan anslutna till de första resp. andra skenparen vid dessas respektive centrala ändar för att möjliggöra kontrollerad böjning och sträckning av bärarens ben, och c) organ för att inställbart placera och hålla kvar de respek- struktion för att lindra problem med vridning och subluxation av skenbenet i förhållande till lårbenet. Denna förbättring utmärks av att en främre skenbensmanschett är förbunden med det andra pa- ret skenor och har en kil stelt förbunden därmed samt så utformad att den griper skenbenet genom att gjutas till den anatomiska tvärsektionen hos benet och således hindrar rörlighet genom den in- byggda styvheten i skenan. Ilen föredragen utföringsform anordnas skenbensmanschetten för att hindra subluxation av skenbenet med avseende på bärarens lårben. Band är anordnade att tvinga ben- delarna till intimt ingrepp med de respektive främre skenbens- och bakre lårbensmanschetterna.

Det torde vara till god nytta med en generell diskussion av uppfinningen innan en detaljerad genomgång görs. Knästödskenan sätts fast vid låret proximalt med en bakre lårmanschett av metall, vilken manschett omsluter de-bakre, mediala och laterala delarna av låret och omsluter ca- 220° av lårets omkrets. Metallmanschet- ten är f::sedd med ett mjukt foder för att lätta på trycket mot _ huden. Manschettens främre del är sluten med ett elastiskt stretch- material som fullbordar lårets omkrets och som fästs vid manschet- Q tens ena sida och därefter spänns hårt tvärs över lårets främre del, varvid låret grips i manschetten. Detta elastiska stretchma- -terial sätts sedan fast vid sig självt med fastsättningar av kard- borrbandtyp. Härigenom kommer låret att gripas stadigt. Från den proximala lårmanschetten sträcker sig två metallståndare eller 5 462 465 skenor nedåt, varvid de löper till en vadmanschett. Dessa skenor är ledade så att knäleden kan böjas och sträckas på sätt som kom- mer att beskrivas mera i detalj nedan. Lårmanschetten har ett fäs- te vid de mediala och laterala metallståndarna med en förskjuten nit som gör det möjligt för lårmanschetten att vrida sig genom en båge lika med ca. 20° på metallståndarna. Denna rotation mellan lårmanschetten och metallstândarna medger en liten injustering i skenans läge då knäet eller benet utsätts för olika rörelser. Här- igenom hindras skenan från att skära in i lårets hud på det sätt som mera stelt anslutande skenor kan göra.

I riktning nedåt från lårmanschetten löper de båda metall- ståndarna längs knäets mediala och laterala delar. De har sådan kontur att de blir anpassade till benets form. Varje skena, den högra eller den vänstra, är utformad särskilt för det högra eller det vänstra knäet. Ståndarna är ledade med en led eller ett gång- järn som är utformat såsom en kam som medger för skenan att böja sig och sträcka sig och att därvid följa den normala ledade kam- effekten hos en normal knäled. På den inre delen av varje led el- ler gångjärn finns en kondyldyna. Denna är framställd av ett mjukt, elastiskt material eller gummimaterial. Den vilar mot knäets mediala och laterala lårdynor och håller skenan i läge vid knäets nivå. Band löper från kondyldynans övre och nedre delar. Det ena löper ovanför knäskålen tvärs över knäets främre del och det nedre löper under knäskålnivån vid nivån för skenbensknuten eller infö- ringen av knäskålssenan. Detta nedre band har förts nedåt så att böjning och sträckning inte medför att bandet utgör en hävarm som skjuter ned skenan på benet då knäskålen rör sig över knäets främ- re del. Kondyldynorna är fästa vid den inre delen av leden me- delst en fastsättning av nittyp. Den nedre delen av metallståndar- na är då förbunden med en förskjuten nit, varvid ånyo ca. 20° vridning tillåts, till den främre vadmanschetten. Denna manschett består av metall och är även den halvcirkelformig, varjämte dess J ytterdel omsluter ca. 2200 av benets omkrets. Den är baktill inne- sluten av ett elastiskt stretchband som är fäst vid den ena sidan av metallmanschetten, sträcker sig tvärs över den bakre delen av vaden och sedan fästs på nytt kring manschetten med fixering av kardborrbandstyp, varigenom den får ett fast grepp på benet under knäleden. 462 465 6 Den främre vadmanschetten är unik till sin konstruktion på sin insida. Där finns en insats av mjukt material av skumgummi- typ, vilket är mjukt för att irritation på huden och de fram- skjutande bendelarna skall undvikas. Formen hos den inre delen ' av manschetten är den av en kil vars plana yta passar in medialt på den subkutana gränsen för skenbenet så att den kan ansluta sig à till den subkutana gränsen. Den yttre delen är rundad så att den framtill vilar mot den rundade delen av den främre skenbensdelen.

Den bakre delen av vaden är då omsluten baktill med det elastiska stretchmaterialet. På detta sätt griper den unika kilutformningen benet helt stadigt såsom följd av sin anatomiska utformning.

Ifrågavarande knästödskena tillverkas i sex olika storle- kar i sin kommersiella utformning, varför en nära anatomisk in- ipassning mot ett godtyckligt ben kan uppnås.

Kort beskrivning av ritningarna Fig. 1 är en perspektivvy som visar en utföringsform av denna upp- finning, fig. 2 är en längs linjen II-II i fig. l tagen partiell tvärsektionsvy, fig. 3 är en längs linjen III-III i fig. l tagen partiell tvärsektionsvy, fig. 4 är en perspektivvy av knästödske- nan enligt fig. l och fig. 5 är en från sidan tagen partialvy som visar manschetternas förbindning med de respektive skenorna, var- igenom en liten svängningsrörelse medges.

Beskrivning över föredragen utföringsform(er) _ Denna uppfinning kommer att beskrivas tillämpad då det gäller att möjliggöra läkning av en benskada och förhindrande av vridning och subluxation av skenbenet i förhållande till benets lârben, ehuru upnfinningen kan komma till god nytta i andra tillämpningar.

Med hänvisning först till fig. 1 är knästödskenan ll åsnadliggjord för reglering av den rörelsegrad som tillåts av en bärares distala organ i förhållande till det proximala organet samtidigt som vridning och subluxation av skenbenet i förhållande till lårbenet kontrolleras. Knästödskenan ll, fig. l och 4, inklu- f deraf först: och andra par ståndare eller skenor 13, 15, led- eller gångjärnso: an 17 samt organ 19 för att inställbart placera och “ hålla de respektive paren långsträckta skenor 13, 15 och ledorga- nen 17 i ett önskat korrekt uppnått läge på motsatta sidor om bä- rarens lår, knä och vad.

Var och en av skenorna är förhållandevis styv så att den kan motstå både torsions- och böjningskrafter eller -belastningar. 462 465 7 Ett föredraget konstruktionsmaterial för skenans kärna är ett lángsträckt alumuniumstycke med förutbestämd bredd och tjock- lek, exempelvis en bredd av ca 2 cm och en tjocklek av ca 3 mm.

Skenornas centrala ändar 21, 23 är förbundna med respektive gángjärnsorgan 17. Skenorna är anordnade att placeras på motsat- ta sidor om bärarens lår och vad. Såsom är visat är det första paret skenor anordnat att anbringas på varsin sida om bärarens lår 22, medan det andra paret skenor är anordnat att anbringas längs varsin sida om bärarens vad 24.

Ett godtyckligt annat konstruktivt starkt skenmaterial kan användas. Typen av skenor som används inom känd teknik kan an- vändas här, och de respektive skenorna beror på typen av organ 19 för fasthålltzng i läge och gångjärnsorganen 17 oavsett om de använder sig av kardborrmaterial, t ex av typen Velcro, för att hållas i läge.

Gàngjärnsorganen 17 kan utgöras av något av de tillfreds- ställande gångjärnsorganen inom känd teknik. Gångjärnsorganen 17 kan företrädesvis utgöras av ett komplext gångjärn som kan ta upp simulerad rörelse hos ett verkligt knä som kräver ett sammansatt rotationscentrum, exempelvis gångjärnet som är be- skrivet i den amerikanska patentskriften 4 489 718 med titeln "KNEE BRACE HINGE“ med uppfinnaren Kelsey Martin, vilket patent har överlàtits till oss. Det beskrivande materialet i nämnda pa- tentskrift inkluderas här genom hänvisning då det gäller de- taljer som har utelämnats här. I nämnda patentskrift beskrivs organ för att begränsa graderna av svängningsrörelse vid sträck- ning och böjning av vaden i förhållande till låret och således av skenbenet i förhållande till lårbenet. Närmare bestämt är gångjärnsorganen enligt nämnda patentskrift försedda med index- markeringar och med en indikator som kan skruvas för att be- gränsa rörelseomràdet som bäraren skall få. Givetvis har andra ä typer av gångjärn varit kända inom tekniken, och så länge som de är tillfredsställande för läkaren som utnyttjar knästödske- nan enligt uppfinningen kan de användas. Såsom är beskrivet i den ovannämnda amerikanska patentskriften 4 407 276 med titeln “BRACE FOR ARTICULATED LIMBS" är typen av gángjärnsorgan inte kritisk för denna uppfinning. Ifrågavarande gángjärnsorgan bör emellertid vara förenliga med organen 19 för att hålla skenorna på plats. 462 465 8 Organen 19 för att placera och hålla skenorna i ett korrekt, önskat, uppnått läge kan utgöras av vilket som helst av organen som tidigare har använts inom tekniken och som är tillfredsstäl- lande med avseende på de här angivna ändamålen och inte kommer i konflikt med att hindra vridning och subluxation av skenbenet i förhållande till lårbenet. Det är nödvändigt att ifrågavarande organ skall vara tillfredsställande då det gäller att hålla de- respektive paren långsträckta skenor i ett önskat, uppnått läge på varsin motsatt sida om bärarens lår och vad med ett gångjärns- organ anbragt i korrekt läge intill bärarens knä. En utförings- form är den som är beskriven i de ovannämnda amerikanska patent- skrifterna 4 407 276 och 4 489 718. I de nämnda tillämpningarna inkluderar organen ett böjligt ark av kuddmaterial som är lämpat att lindas tätt kring bärarens lår och kring bärarens vad, varvid en föredragen typ av böjligt material utgörs av polyuretanskum rad öppna celler och medeldensitet samt med en tjocklek av ca 3/8 tum, dvs ca 9,5 mm. Vid föreliggande uppfinning föredrar man att inte använda sig av det arkformiga materialet eftersom ett mera direkt ingrepp mellan knäet och skenbenskilen kan erhållas utan det arkformiga materialet. Enligt denna uppfinning inkluderar or- ganen 19 åtminstone varsitt elastiskt band 25 för att fullborda omslutning av bärarens vad resp 27 för att fullborda omslutning av bärarens lår. Dessa band fullbordar således omslutning av den respektive vaden och låret samt viks tillbaka och sätts fast vid sig själva med flikar av kardborrmaterial, t ex Velcro. Vadbandet 25 håller kilen stadigt mot benet vid den inre främre delen av skenbenet så att den på speciellt sätt utformade skenbenskilen hålls i läge för att möjliggöra kontroll av vridning vid skenbe- nets subkutana gräns.

På likartat sätt säkerställer lårbandet 27, genom att det fullbordar omslutning av bärarens lår, att den bakre manschetten förs till intimt ingrepp med benet bakom lårbenet. Fördelarna med detta intima ingrepp kommer att anges senare i samband med den främrf skenbensmanschetten 29 och den bakre lårbensmanschetten 31.

Den primära förbättringen i denna uppfinning innefattar an- vändningen av en särskild främre manschett 29, fig 1, 2 och 4, förbunden med det andra ¿aret skenor 15 och anordnad att ingripa med den främre delen av benet vid den främre inre delen av skenbe- net. Som man ser har manschetten 29 ett dynförsett inre parti 9 462 465 33, fig. 2 och 4, varjämte den omsluter en kil 37 mellan den dyn- försedda delen 33 och bandet 35. Kilen är förbunden med den främre manschetten 29 och är utformad för att möjliggöra kontroll av vridning vid skenbenets subkutana gräns och således för att hindra eller kontrollera vridningsrörelse hos skenbenet i förhål- lande till lårbenet. Som man ser i fig. 5 får manschetten utföra en liten svängningsrörelse som uppgår till ca. 20° för att hindra att den gräver in sig i huden.

Vidare samverkar den främre manschetten 29, som befinner sig vid den främre delen av skenbenet, med den bakre manschetten 31 på låret för att förhindra subluxation av skenbenet i förhål- lande till lårbenet.

Den bakre manschetten 31 får också utföra en svag sväng- ningsrörelse som uppgår till ca 20° för att hindra ingrävning i huden.

Den bakre manschetten 31 har också en inre dyna 39, fig. 3 och 4, som är avsedd att föras till intim kontakt med den bakre delen av låret bakom lårbenet, varvid nämnda dyna är anordnad att fast ingripa med den bakre delen av låret. Den bakre manschetten är förbunden med det första paret skenor och samverkar med bandet 27 för att upprätta intimt ingrepp med låret och för att i samver- kan med den främre manschetten 29 på den främre delen av skenbenet mildra problem då det gäller subluxation av skenbenet. Konstruk- tionsmaterialen i de respektive manschetterna är de material som i regel används inom denna gren av tekniken och utgörs av plast- material som lätt kan rengöras. Den dynförsedda delen innefattar företrädesvis ett tvättbart plastskum, såsom polyuretan e.dyl.

Företrädesvis används ett flertal flikar av fästmaterial av haktyp, vilket material kan erhållas i handeln under namnet Velcro, då det gäller att utföra intim lägesinställning och ingrepp mellan de respektive elementen så att de hålls på plats.

Banden som används kan vara oelastiska eller de kan vara sträckbara med en förhållandevis hög elasticitetskoefficient så länge de har den önskade styrkan och bristen på eftergivlighet för att hålla skenorna på plats. Företrädesvis kan banden vara breda så att de är bekväma, varjämte de bör ha tillfredsställande styrka för att säkerställa att ingen risk för att de blir felaktiga finns, gvilka fel skulle kunna utlösas av en ovanlig böjning av muskler eller en oväntad påkänning som förorsakas av att vederbörande fal- 462 465 10 ler omkull av misstag eller något liknande. Banden kan fixeras medelst de respektive D-ringarna vid ändarna av respektive de- lar av elastiskt hakmaterial av typen Velcro så att man er- håller den önskade mekaniska spänningen och fasthållningen på plats av de respektive skenorna och/eller manschetterna.

Ytterligare band, såsom det övre bandet 41 och det nedre bandet 43, fig. 1 och 4, kan användas om så önskas. Det övre bandet 41 löper tvärs över den övre delen av kondyldynan på knä- leden. Närmare bestämt löper det övre bandet 41 över knäskàlen tvärs över den främre delen av knäet. Det nedre bandet 43 löper från den nedre delen av kondyldynan. Det nedre bandet 43 löper därvid under nivån för knäskàlen vid nivån för skenbensknuten eller nivån för knäskålssenan. Detta nedre band har förts nedåt så att böjning och sträckning inte medför att bandet tjänar så- som en hävarm för att skjuta ned skenan på benet då knäskàlen rör sig över knäets främre del.

Då knästödskenan ll skall användas sätts den på patientens ben på sätt som har beskrivits ovan. Exempelvis kan benet infö- ras mellan den nedre främre manschetten 29 och den bakre manschetten 31, varjämte gångjärnsorganet kan anbringas intill knäet. Därefter kan de respektive banden dras åt för att hålla knästödskenan på plats med kilen 37 fasthållen innanför och framför skenbenet och bragt i fast ingrepp med bendelen på sken- benets subkutana gräns, varefter bandet 25 dras åt på sin plats. Den bakre manschetten 31 dras därefter åt på sin plats med sitt respektive band, såsom bandet 27. Så många hjälpband som behövs kan användas. Om begränsad rörelse hos gångjärnsorga- nen skall utnyttjas utförs justeringarna på gångjärnsorganen för att reglera rörelsen så att man uppnår den önskade böjning- en och sträckningen. Exempelvis kan, såsom är angivet i den ovannämnda amerikanska patentskriften 4 489 718 indikatorerna och kolvarna inställas genom att man skruvar muttrarna med en Allen-nyckel e dyl så az: man erhåller den önskade gränsen då det gäller böjning och sträckning av benet.

Såsom har antytts ovan kan de respektive organen 19 avlägsnas när man vill, varvid de exempelvis kan ersättas med mera åtsit- tande organ om en svullnad skulle minska och anordningen börjar kännas lös. I motsats till tidiga-; typer av permanenta gipsför- 'l 462 465 11 band o.dy1. kan knästödskenan ll lätt och snabbt justeras, avlägs- nas för hygien, e.dyl. Banden kan lätt dras åt eller tas bort. I praktiken tar det i regel 5 minuter eller mindre att montera hela aggregatet på ett ben.

'Dessutom väger uppfinningsföremålet mindre än hälften av typen av anordning som i regel används.

' Av det ovanstående kan man se att uppfinningen uppnår de inledningsvis nämnda målen.

Närmare bestämt erhålls enligt uppfinningen följande kän- netecken som inte hittills har kunnat erhållas inom denna gren av tekniken: ' 1) Skenan har en bakre lårmanschett och en främre vadman- schett, i motsats till vilket de flesta tidigare kända skenorna har haft bakre lår- och bakre benmanschetter. 2) Fastsättning av metallmanschetten vid metallståndarna sker medelst ett förskjutet eller nitat gångjärn som tillåter en 20° rörelsebåge så att skenan får ansluta sig till benläget med rörelse utan att gräva in sig i köttet. 3) Gångjärnet är av en unik utformning som följer knäets anatomiska kamrörlighet. 4) Kondyldynorna är långsträckta, och banden skiljer sig från den sedvanliga utformningen på så sätt att det nedre bandet är placerat lägre på benet än de flesta andra band. Denna lägesin- ställning av bandet upphäver det vanliga problemet då man bär en skena, dvs. att bandet hänger på knäskålen och rubbar skenan med knäets rörelse.

H5) Skenan har en unik nedre manschett eller vadmanschett genom att vadmanschetten har en kilform som har utformats för att passa in i den anatomiska tvärsektionsformen hos det normala män- niskobenet. Denna vadmanschett medger att den nedre delen av ske- nan hålls stadigt mot benet. Ett av de primära syftena med denna skena är att stoppa subluxation av skenbenet på lårbenet. De fles- ta andra skenorna förlitar sig på att elastiska band skall gripa benet genom en inbyggd fasthet hos bandet och fixering vid huden medelst friktion. De förlitar sig också på band som skall hindra vridning och som löper tvärs över benet korsvis, varvid också nu deras anliggning mot huden sker medelst friktion. Denna unika ske-- na får sin anliggning mot huden genom att den ansluter till den anatomiska benkonturen och den mjuka vävnadskonturen hos benet. 462 465 12 6) ' motsats till de flesta andra skenorna som har en bak- re lårmans rtt och en bakre vadmanschett hindrar denna skena främre sublaxation av skenbenet på lårbenet genom att den har en bakre lårmanschett och en främre benmanschett. Den främre ben- manschetten är således en direkt och mekanisk blockering mot var- je främre rörlighet av skenbenet på lårbenet. 7) Medialt och lateralt inåt- och utåtriktad rörelse hos skenbenet på lårbenet begränsas av själva naturen hos de medialt och lateralt ledade ståndarna eller skenorna.

Ehuru uppfinningen har beskrivits med en viss grad av spe- cialisering skall det framhållas att beskrivningen endast utgör ett exempel och att många ändringar i konstruktionsdetaljerna och i kombineringen och arrangeringen av delar kan utföras inom upp- finningens ram såsom den är definierad i bifogade patentkrav. f?

Claims (5)

462 465 l 3 PATENTKRAV

1. Knästödskena för att mildra problem med skenbensvridning och subluxation av skenbenet i förhållande till lårbenet hos de respektive proximala och distala organen hos en bärare, vilken knästödskena innefattar a) första och andra par lång- sträckta skenor (13, 15), av vilka varje skena är förhållande- vis styv så att den motstår både torsions- och böjningskrafter, varvid nämnda första par skenor (13) är anordnat att ligga på motsatta sidor om bärarens lår och nämnda andra par skenor (15) är anordnat att ligga på motsatta sidor om bärarens vad, b) ett par gångjärnsorgan (17) förbundna med varsitt av nämnda första och andra par skenor (13, 15) vid dessas respektive centrala ändar för att medge reglering av böjning och sträck- ning av bärarens ben, och c) organ (19) för att inställbart placera och hålla de respektive paren långsträckta skenor för att uppnå önskade lägen på varsin motsatt sida av bärarens lår och vad med nämnda gångjärnsorgan (17) anbragta korrekt intill.bärarens knä, k ä n n e t e c k n a d därav, att knä- stödskenan innefattar d) en främre manschett (29) förbunden med nämnda andra par skenor (15) på motsatta sidor om bärarens vad med en kil (37) förbunden därmed, varvid kilen (37) är så anbragt, att den anligger mot benet vid den inre främre delen av skenbenet för att förhindra vridning av skenbenet.

2. Knästödskena enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d där- av, att nämnda kil (37) är vadderad på sin inre yta som an- ligger mot benet vid den inre främre delen av skenbenet.

3. Knästödskena enligt krav 2, k ä n n e t e c k n a d där- av, att en bakre manschett (31) är anordnad för den bakre de- len av bärarens proximala organ, varvid nämnda manschett (31) är förbunden med nämnda första par skenor (13) och ingriper fast med den bakre delen av låret för att samverka med nämnda främre manschett (29) och för att förhindra subluxation av skenbenet i förhållande till bärarens lårben.

4. Knästödskena enligt krav 3, k ä n n e t e c k n a d där- av, att ett band (27) är anordnat att fullborda omslutning av bärarens proximala organ och att hålla nämnda bakre manschett (31) fast mot benet vid lårbenets bakre del. 462 465 14

5. Knästödskena enligt krav 2 eller 5, k ä n n e t e c k - n a d därav, att ett band (25) också är anordnat att full-, borda omslutning av bärarens distala organ och att hålla kilen (37) fast mot benet vid den inre främre delen av sken- benet. i)