SE501228C2 - Vätskekänslig utlösningsanordning - Google Patents

Description

501 228 2 Utlösningsanordningar av detta slag har den fördelen, att vara enkla till sitt utförande och ger genom sin enkla funktion en stor pålitlighet vad det gäller att utlösningen verkligen sker när anordningen kommer i kontakt med vätska.

Emellertid har de å andra sidan den nackdelen, att den vâtskekänsliga kroppen, som skall hålla utlösningsorganet i vilolâge, så länge nedsänkning i vätska ej förekommer, har benägenheten att förlora sin hållfasthet inom inverkan en viss tid från fuktighet eller eventuellt andra ångor, även om direkt begjutning ej förekommer. Saltkroppar har exempel- vis den benägenheten, att långsamt förlora sin hållfasthet i fuktig luft och blir härigenom mindre säkra vad det gäller oönskad utlösning. I fuktig omgivning måste därför en sådan saltkropp bytas relativt ofta och trots detta kan man ej alltid lita på total säkerhet mot opåkallad utlösning.

Utlösningsanordningen enligt den nämnda US-A-3 630 413 är försedd med en vätskeventil, som öppnar vid ett visst över- tryck och släpper in vätska till den vätskepáverkbara krop- pen. Emellertid har det visat sig i praktiken, att sådana ventiler riskerar att råka ut för opåräknade ventilöppningar varigenom vätska kan släppas in till den vätskepåverkbara kroppen. Sådana ventilöppningar kan vara mycket kortvariga och uppkomma exempelvis genom vibrationer eller kortvariga tryckstötar även utan att ventilkroppen behöver vara utsatt för något långvarigt tryck genom nedsänkning. Om sådana otätheter inträder kan vatten från omgivande atmosfären tränga in till kroppen, den är i allmänhet känslig för vatten emedan utlösningsanordningar av detta slag vanligen är tänkta att utlösa vid nedsänkning i vatten i samband med fartygsolyckor. Om således fukt tränger in från atmosfären till kroppen kommer den i varje fall så småningom att förlora sin hållfasthet och detta kan ske även om vatten- mängderna är mycket små. I praktiken är därför en anordning av detta slag ej helt säker mot opåkallad utlösning. I synnerhet inte vid de utsatta förhållanden, som kan gälla på ett fartyg till sjöss. 501 228 3 Föreliggande uppfinning har till ändamål att åstadkomma en vâtskekänslig åutlösningsanordning, vilken uppvisar ett enkelt utförande och säker funktion vid utlösning, men samtidigt en stor säkerhet mot oönskad utlösning genom ångor i den omgivande atmosfären.

Uppfinningens nämnda ändamål uppnås genom att utföra den med de i patentkravet 1 angivna kännetecknen.

Pâ bifogade ritning visas en utföringsform av uppfinningen i ett centralt snitt: anordningen har cylindrisk form.

Såsom framgår av figuren innefattar anordningen ett hus 1, vilket är cylindriskt och tillslutes av ett lock 2, som kan vara fastsatt med en krans av skruvar 3. Locket 2 uppvisar ett hål 4.

Inklämt mellan locket 2 och huset 1 är den yttre kanten till en kropp av en elastomer, som i det följande kallas mem- branet 5. Membranet 5 uppvisar ett skivformigt parti 6, vars kant således är inklämd mellan locket och huset, och vilket via en runtom löpande uttagning 7 övergår i ett i huvudsak cylindriskt parti 8, med ett bälgveck 9. Nedanför bälgvecket har det cylindriska partiet en trängre del 10, som avslutar membranet 5.

Huset 1 är skålformigt med den öppna änden förtäckt av locket 2, och har en till öppningen motställd botten 11.

Från denna utgår ett centrumparti 12, vars övre del befinner sig i lockets hål 4 och uppvisar spel till hålet varigenom en kammare mellan membranets 5 parti 6 och locket har kontakt med omgivningen. Centrumpartiet 12 är försett med en utkragning, vars frän lockets vända sida bildar ett säte 13 för den inre kanten till membranets parti 6. Membranet har därvid sådan fjädring, att det erhåller en tätande anlägg- ning med en kant mot sätet 13. ' 501 228 , 4 Nedanför membranets tâtningskant finns i centrumpartiet 12 ett antal runt Bm detsamma placerade hål 14.

Inuti centrumpartiet 12 finns ett hål med ett övre smalare parti 16, vilket via en skuldra 17 övergår i ett vidare parti 18. Mot skuldran 17 vilar en kropp 20 av det inled- ningsvis nâmnda slaget under påverkan från ett utlösnings- organ 21.

Utlösningsorganet 21 består av ett inre parti 22, vilket vilar' mot kroppen 20 och organet övergår sedan via en utskjutande fläns 23 i ett yttre parti 24. Detta yttre parti skjuter ut genom ett hål i en, i ett hål i bottnen 11 ingângad skivskruv 26, mot vilken organet 21 tätar med hjälp av en 0-ring 27. Även gängan.mellan skivskruven 26 och huset 1 är tâtad mot den omgivande atmosfären.

Mellan skivskruven 26 och flänsen 23 är inspänd en tryck- fjäder 28, genom vars kraft utlösningsorganet 21 således vilar mot kroppen 20. Kroppen 20 är därvid utförd av sådant material, att den i av vätska opåverkat tillstånd förmår hålla utlösningsorganet 21 i det i fig. 1 visade såkrings- läget. Avsikten är, att vid kontakt med den vätska, vilken anordningen är avsedd att utlösa för, skall kroppen mista sin hållfasthet, så att utlösningsorganet 21 under verkan av fjädern 28 rör sig uppåt i ritningen sett, med sin ände inför det utrymme, som kroppen i sitt opåverkade tillstånd annars intar.

Innanför partierna 8, 9, befinner sig kring centrumpartiet 12 en hylsa 32, av ett tunt, tätt material, lämpligen en elastomer. Ovanför hålen 14 befinner sig, skjutande in genom partiet 8, ett antal vid en ring 33 fastsatta knivar 34, vilka är tâtande fastgjutna i membranets 5 material.

Membranets parti 10 anligger med tätning mot centrumpartiet 12. Lâmpligen bör den kammare i huset 1, i vilken parti 10 501 228 s är belägen, vara i förbindelse med den omgivande atmosfären, genom en ej visåd öppning, i vilken är insatt ett finporigt material. Härigenom kan normala, långsamma tryckväxlingar i atmosfären utjämnas medelst passage genom det finporiga materialet, så att membranet 5 alltid erhåller en balanserad tryckbelastning, medan porerna samtidigt ej släpper igenom vätska.

Anordningen verkar på följande sätt: så länge anordningen ej är nedsänkt i vätska, hålles utlösningsorganet 21 i det visade läget vilande mot kroppen 20. Om anordningen ned- sänkes i vätska, kommer denna att tränga in genom spalten mellan lockets hål 4 och centrumpartiet 12 och vid ett visst nedsänkningsdjup påverkas membranets 5 parti 6, så att det lättar från sätet 13 och släpper in vätska i huset.

Trots att det som en ventil verkande membranet öppnar passagen in till husets inre, uppkommer ej någon förbin- delse mellan den omgivande atmosfären och kroppen 20 att uppstå, även om membranet 5 skulle lätta från sitt säte, exempelvis genom "andning" på grund av tryckstötar eller temperaturvariationer. Hylsan 32 skyddar nämligen kroppen 20 att fä kontakt med atmosfären emedan den förtäcker hålen 14.

Om emellertid anordningen utsättes för ett tillräckligt högt vätsketryck mot membranets 5 mot lockets 2 vända sida, att partiet 8 rör sig så mycket nedåt, att knivarna 34 under genomskärning av hylsans 32 tunna material, öppnar slítsar i hylsan, kan vätskan tränga in genom dessa och genom hålen 14 till kroppen 20. Det fordras således ett avgörande vätsketryck mot membranet, som verkligen åstadkommer en så stor knivrörelse, att hylsan 32 öppnas.

Härvid förlorar kroppen 20 sin stödjande verkan och fjädern 28 sörjer för att utlösningsorganet 21 föres inåt och utför sin utlösningsfunktion. Det nämnda finporiga materialet 501 228 i s förhindrar, att ett sådant undertryck uppstår bakom mem- branet, att det kan påverkas av atmosfären så att det öppnar sig. Det förhindras även att ett sådant övertryck uppkommer i kammaren bakom membranet, att det ej öppnar sig vid det avsedda nedsânkningsdjupet.

Utlösningsorgaanets 21 yttre del 24 är på ej visat sätt anslutet till den mekanism som skall utlösas. Sålunda kan organet 21 vara införd i en kedje- eller linlänk, vilken är anordnad att brytas, när organet föres inåt i huset av fjädern 28, så att härmed exempelvis en livflotte frigöres från det fartyg, vid vilket den är förankrad.

Uppfinningens tekniska innebörd är således, att man utnytt- jar en kropp av ett vätskekänsligt material, såsom be- skrivits och innesluter den i anordningen, tätad mot omgivningen genom en från omgivande vätsketryck påverkbar ventil. Själva utlösningsfunktionen bibehåller därvid det enkla utförande, som är känt från denna typ av utlösnings- anordningar och den ytterligare säkringsfunktionen erhålles genom en i sig enkel anordning, således ventilanordningen innefattande membranet och höljet kring kroppen, vilken an- ordning ej påverkas av de för den viktiga såkrings- och utlösningsfunktionen i anspråktagna elementen.

Uppfinningen möjliggör att anordningen kan anpassas för utlösning vid ett visst tryck medelst anpassning av venti- lens/membranets öppningstryck.

Claims (2)

501 228 7 Patentkrav;*

1. Vätskekânslig utlösningsanordning, innefattande en kropp (20) av ett, 1 av vätska opåverkat tillstånd en viss hållfasthet uppvisande material, vilken väsentligt minskas vid utsättande av materialet för vätska, samt ett mot kroppen stödjande och härigenom ett säkringsläge kvarhållet utlösningsorgan (21), vilket är anordnat att förflytta sig till ett utlösningsläge, företrädesvis genom att vara påverkat av en fjâderkraft, när kroppens (20) material minskar sin hållfasthet genom vätskepà- verkan, varvid kroppen (20) inneslutes tätande i. ett utrymme till vilket är anslutet en ventilanordning, (6, 32) vilken är anordnad att under påverkan från ett anord- ningen omgivande tryck av förutbestämt värde, sätta utrymmet i förbindelse med omgivningen, så att om anordningen nedsänkes i vätska, densammas tryck öppnar ventilanordningen, tränger igenom densamma till kroppen (20), så att utlösning under förflyttning av utlösnings- organet (21) åstadkommas, k ä n n e t e c k n a d d ä r- a v, att ventilanordningen utgöres av en ventilkropp (6), vilken är anordnad att röra sig under påverkan av sagda tryck, och dessutom av ett kroppen (20) från omgivningen avskiljande hölje (32), varvid ventilkroppen (6) är anordnad med organ (34), vilka är anordnade att genom- bryta höljet och frilâgga kroppen (20) i samband med ventilkroppens rörelse till öppningsläge.

2. Anordning enligt patentkrav 1, k ä n n e - t e c k n a d d ä r a v, att ventilkroppen bildas av ett membran (5), vilket med en inre hålkant anligger mot ett säte (13), varigenom sagda avtätning uppkommer, medan öppning kan ske genom membranets fjädring under påverkan av sagda tryck bort från sätet (13).