SE503602C2 - Fästdon - Google Patents

Description

503 602 10 15 20 25 30 35 kantpartiets kantlinje som möjligt. Skruven i varje bricka blir då den svaga länken i konstruktionen så att påkänningar i den första vàden resulterar i ett brott i vådens undre kantparti mellan skruven och dess nämnda kantlinje, vilket brott i sin tur medför ytterligare brott på andra ställen av överlappningsfogen, Ett förslag att lösa detta problem har varit att göra överlappnings- fogen något bredare genom att placera brickorna på ett något större avstånd, t.ex. 1,5-2 cm, från nämnda kant- linje, så att det bildas ett motsvarande inre parti där hopfogning av de två kantpartierna kan äga rum. Detta förslag innebär därför ökade materialkostnader pá grund av de bredare överlappningsfogarna. Ett annat problem med de hittills använda brickorna är att tätskiktet inte får grepp i brickorna vid svetsningen, utan brickorna kommer i stället att bilda punktvisa försvagningar i överlapp- ningsfogen, i vilken brickorna således är inneslutna. För att reducera detta problem har man även i detta fall tvingats att åstadkomma bredare överlappningsfogar, vilket har resulterat i en ökad materialåtgång av tät- skiktet. Dessutom har brickornas storlek begränsats för att inte öka problemet med de punktvisa försvagningarna, men en sådan storleksreducering leder i sin tur till för- svagningar i hållfastheten hos tätskiktet inom överlapp- ningsfogen. Ändamålet med föreliggande uppfinning är att åstadkomma en bricka, som gör det möjligt att uppnå tillräcklig hållfasthet i överlappningsfogen även vid den inre delen, som är belägen mellan brickans skruv och den inre våd- kanten, och ändock samtidigt en önskad smal överlapp- ningsfog för att minska materialåtgången.

Ett annat ändamål med uppfinningen är att åstadkomma en bricka som möjliggör hopsvetsning av kantpartierna av tätskiktets våder, utan att punktvisa försvagningar upp- står i den svetsade överlappningsfogen, och även i det 10 15 20 25 30 35 503 602 fall användning av minskad bredd på överlappningsfogen med åtföljande besparing i materialátgàng av tätskiktet.

Fästdonet enligt uppfinningen kännetecknas av att brickans sidopartier är indragna så att brickans bredd är minst 25%, företrädesvis minst 30%, mindre vid mitt- partiet än vid ändpartierna för bildning av funktionella sidourtagningar utanför varje sidoparti, varvid brickan är anordnad att monteras intill eller nära en inre kant av det undre kantpartiet och kantpartierna bringas i kontakt med varandra även via nämnda sidourtagningar för bildning av en vidhäftningsarea i första hand mellan brickan och nämnda inre kant.

-F Uppfinningen kommer att beskrivas närmare med hänvisning till ritningarna.

Figurerna l och 2 är en sidovy respektive en toppvy av en bricka hos ett fästdon enligt en föredragen utföringsform av uppfinningen.

Figur 3 är en toppvy av en överlappningsfog hos ett tät- skikt, där fästdon enligt uppfinningen finns inneslutna och integrerade med kantpartierna av tvà váder av tät- skiktet.

Figur 4 är en genomskärning enligt linjen IV-IV i figur 3.

I figurerna l och 2 visas en bricka som har en avlàng form, som uppvisar tvà tvärgáende ändpartier 1, 2, tvá längsgående sidopartier 3, 4 och ett tvärgàende mittparti 5, vilka änd- och sidopartier 1, 2, 3, 4 är relativt smala, sett i brickans plan, utan att vara deformerbara för normala pàkänningar. Vidare är mittpartiet 5 relativt smalt och uppvisar ett centrumhàl 6 för en skruv eller dylikt. De längsgående sidopartierna 3, 4 har var sin ás 503 602 10 15 zo_ 25 30 35 16 och motsvarande fördjupning 7, vilka säkerställer att brickan erhåller tillräckligt böjmotstånd vid minimal bredd på sidopartierna 3, 4. På båda sidor om mittpartiet 5 finns odelade stora öppningar 8, 9, vilka således av- gränsas av ändpartierna 1, 2 och sidopartierna 3, 4 jämte mittpartiet 5. Med odelad öppning avses att den är en- hetlig och således helt fri från brickans konstruktions- material för att medge fri passage. De nämnda partierna 1-5 har en minimal bredd, men är tillräckligt breda så att brickan blir fullständigt böjstyv i alla riktningar, samtidigt som de två öppningarna 8, 9 lämpligen är så stora som möjligt. De två öppningarna 8, 9 har därför tillsammans en area som är minst 40% och företrädesvis minst 45%, men högst 50% av brickans totala area. Brickan har ett böjmotstånd som är minst 750 N, mätt vid brickans centrum med ändpartierna 1, 2 som stödpunkter, som säker- ställes av att de relativt smala sidopartierna 3, 4 är profilerade genom nämnda fördjupningar 7.

Brickans längsgående sidopartier 3, 4 är indragna mot centrum så att brickan uppvisar funktionella sidourtag- ningar 17, 18 på båda sidor om centrumhålet 6. Brickans bredd är därigenom väsentligt mindre vid det tvärgående mittpartiet 5 än vid de tvärgående ändpartierna 1, 2. För att uppnå erforderlig kontaktyta för de överlappande kantpartierna 10, 13 av vàderna är brickans bredd minst 25% mindre och företrädesvis minst 30% mindre vid mitt- partiet 5 än vid ändpartierna 1, 2. Brickan är symmetrisk såsom visas på ritningarna så att felmontering förhindras och montören inte behöver instruktioner om vilken lång- sida som skall vända mot den inre vådkanten. Brickorna placeras inom ett kantparti 13 av en våd ll av tätskik- tet, varefter de förankras med skruvar 12 eller dylikt, som föres genom brickornas centrumhål 6, och som drivs in i det bärande takunderlaget. Vanligtvis täcker tätskiktet ett isolerskikt. Kantpartiet 13 överlappas sedan av ett kantparti 10 av en intilliggande våd 14 av tätskiktet så 10 15 _20 25 30 35 503 602 att en överlappningszon 15 bildas i vilken brickorna är helt inneslutna. Överlappningszonen 15 kan ha en bredd av 12-14 cm. Tätskikten innehåller bitumen eller liknande, som inom överlappningszonen 15 bringas att smälta med hjälp av applicerad varmluft så att de två kantpartierna 10, 13 bringas att vidhäfta mot varandra och svetsas samman för bildning av en bestående fog då bitumenen eller liknande åter stelnat. Genom att utforma brickan med stora öppningar 8, 9 säkerställes att de två kant- partierna 10, 13 även får kontakt med varandra via dessa öppningar 8, 9 så att de svetsas samman inuti brickan i tillräckligt stora inre vidhäftningsareor så att de inte menligt släpper från brickans inre kanter. Brickan blir därigenom integrerad med de överlappande kantpartierna 10, 13 och en starkare överlappningsfog erhålles vilket i sin tur ytterligare säkerställer att denna blir tät.

Samtidigt kommer brickan med sina änd- och sidopartier 1, 2, 3, 4 att ta upp laster över en relativt stor yta.

Genom att utforma brickan med relativt stora sidourtag- ningar 17, 18 säkerställes, såsom illustreras i figur 4, att de två kantpartierna 10, 13 även får kontakt med var- andra via dessa sidourtagningar 17, 18 så att de svetsas samman i tillräckligt stora vidhäftningsareor omedelbart utanför brickans längsgående sidopartier 3, 4 och sär- skilt vid den vidhäftningsarea som erhålles mellan brickan och den inre kanten av det undre vådkantpartiet, och detta även om brickan med sina bredaste partier ligger i linje med eller omedelbart innanför, t.ex. 0,1-3,0 mm nämnda inre vådkant. Tillräcklig hållfasthet uppnås därigenom även vid den inre delen, som är belägen mellan brickans skruv och den inre vådkanten och detta ändock samtidigt som en önskad smal överlappningsfog erhålles för att minska materialåtgången. Genom att håll- fastheten garanteras säkerställes en tät överlappningsfog även inom områdena för brickorna. 503 602 Brickan består företrädesvis av metall och har lämpligen en längd som är minst två gånger dess största bredd. I vissa fall kan brickan bestå av ett plastmaterial.

Claims (2)

10 15 20 25 30 35 503 602 P A T E N T K R A V

1. Fästdon för fasthållning av ett takmaterial på ett bärande takunderlag, vilket takmaterial innefattar ett tätskikt, som bildas av vid kantpartier (10, 13) varandra ' överlappande vàder (14, 11), och som innefattar smältbar bitumen eller liknande för sammansvetsning av våderna I (11, 14) inom de överlappande kantpartierna (13, 10), vilket fästdon består av en bricka av företrädesvis metall och en skruv (12) eller dylikt, som sträcker sig ' genom brickan och är avsedd att förankras i underlaget I innan överlappning utföres, varvid brickan anpressar mot tätskiktsvåden för fixering av denna mot takunderlaget, vilken bricka har avlàng form med tvá längsgående sido- partier (3, 4), tvà tvärgàende ändpartier (1, 2) samt ett tvärgående mittparti (5), vilket har ett centrumhål (6) för nämnda skruv(l2), kännetecknat av att brickans sidopartier (3, 4) är indragna så att brickans bredd är minst 25%, företrädesvis minst 30%, mindre vid mittpartiet (5) än vid ändpartierna (1, 2) för bildning av funktionella sidourtagningar (17, 18) utanför varje sidoparti (3, 4), varvid brickan är anordnad att monteras intill eller nära en inre kant av det undre kantpartiet (13) och kantpartierna (10, 13) bringas i kontakt med varandra även via nämnda sidourtagningar (17, 18) för bildning av en vidhäftningsarea i första hand mellan brickan och nämnda inre kant; att en stor, odelad öppning (8, 9) är anordnad pà varje sida om mittpartiet (5), vilka öppningar (8, 9) tillsammans uppvisar en area som är minst 40%, företrädesvis minst 45%, och högst 50% av brickans totala area, och är anordnade att medge hop- svetsning av kantpartierna (10, 13) även inne i brickan via öppningarna (8, 9) så att denna integreras med kant- partierna (10, 13) för bildning av en tät överlappnings- fog; och att brickan har ett böjmotstánd av minst 750 N kring sin längdaxel. 503 602 10 15 20 25 30 35

2. Fästdon enligt krav l, kännetecknat av att sidopartierna (3, 4) har var sin längsgående às (16) och motsvarande fördjupning (7) för bildning av en böjstyv- hetsökande profil.