SE511167C2 - Förfarande för effektstyrning vid mjuk överlämning i telekommunikationssystem - Google Patents

Description

511 167 2 Prentice Hall (1997). Vanligtvis sänds sanuna basbandssignal med lämplig sprid- ning från åtskilliga basstationer med överlappande täckning. Mobiltelefonen kan således motta och utnyttja signaler från åtskilliga basstationer samtidigt.

CDMA tillåter signaler att överlappa både i tid och frekvens. Således delar CDMA- signaler på samma frekvensspektrum. I frekvens- eller tidsdomänen, verkar multi- access-signalerna att ligga på varandra.

Det finns ett antal fördelar med CDMA-kommunikationstekniker.

Kapacitetsbegränsningama för ett CDMA-baserat cellulärt system är höga. Detta är en följd av egenskaperna hos ett bredbands CDMA-system, såsom förbättrad inter- ferensdiversitet, röststyrning, och återanvändning av samma spektrum i interferensdiversitet.

I princip överlagras informationsdataflödet som skall sändas i ett CDMA-system på ett dataflöde med mycket högre takt som en signatursekvens. Vanligtvis är signatur- sekvensdatat binärt, och utgör ett bitflöde. Ett sätt att generera denna signatursek- vens är med ett PN-tillvägagångssätt (pseudo-brus) vilket verkar slumpmässigt, men kan replikeras av en auktoriserad mottagare. Informationsdataflödet och signatur- sekvensflödet med den höga bittakten kombineras genom att multiplicera de två bit- flödena, under antagandet att de binära värdena av de två bitflödena representeras av +l eller -1. Denna kombination av bitsignalen med högre takt med dataflödet med lägre bittakt kallat spridning av informationsdataflödessignalen. Varje informations- dataflöde eller -kanal tilldelas en unik spridningskod. Kvoten mellan signatursek- vensens bittakt och informationsbittakten kallas spridningskvot.

Allmänt i upplänken, försöker en CDMA-basstation att bibehålla samma mottagna effektnivå i kommunikationer med varje mobiltelefon som den för tillfället hanterar.

Till denna slutpunkt uppmäter en basstation den mottagna signalen från varje av mobiltelefonerna för att kunna fastställa en parameter som är känd som signal-inter- s 511 157 ferens och brus-kvot (Signal to Interference and Noise Ratio) SINR. För varje mobiltelefon jämförs SINR med ett målvärde för SINR. Om SINR som uppmätts för en särskild mobiltelefon är mindre än målvärdet för SINR, befaller basstationen mobiltelefonen att höja sin effekt för att en starkare signal skall kunna mottas vid basstationen. Å andra sidan, om SINR som fastställts för en särskild terminal är större än målvärdet för SINR, begär basstationen att mobiltelefonen skall sänka sin effekt. I nedlänken å andra sidan, avlyssnar mobiltelefonen basstationen och jämför sin upplevda SINR med ett målvärde och befaller basstationen att höja eller sänka sin uteffekt beroende på den upplevda kvaliteten.

När det visar sig att målvärdet för SINR också kontinuerligt måste uppdateras av olika skäl, t ex ökning och minskning av antalet mobiltelefoner som hanteras av basstationen. Uppdateringen av målvärdet för SINR är vanligtvis en del av en annan styrslinga.

Ett exempel på en Styrteknik såsom ovan beskrivits fi-amläggs i U.S. patentet ,623,484 till Muszynski. För att sända information (inkluderande en signal-inter- ferens och brus-kvot SINR-justeringspunkt) mellan basstationen och RNC-noden, anlitar Muszynski en vanlig kanalsignaleringsteknik känd som Signaling System No. 7.

I vanlig kanalsignalering, bärs signaleringen för ett antal användarkanaler/förbin- delser i något antal signaleringskanaler/törbindelser. Vidare finns det ingen statisk relation mellan signaleringskanaler/törbindelser och användardata.

I CDMA-system, måste SINR-målvärdena uppdateras ofta. När vanlig kanalsigna- lering används som i Muszynski för uppdatering av ett SINR-målvärde, ökar belast- ningen på länken eller linjen mycket som förbinder RNC-noden med basstationen på grund av uppdateringarna. Till exempel genererar sändning av ett vanligt kanalsignaleringsmeddelande på tio till femton oktetter med en hastighet av 10 till 511 167 4 gånger per sekund en ytterligare signaleringsbelastning på mellan tusen och femtonhundra bitar per sekund och mobilstation.

När mobiltelefonkommunikationer upprättas med en ny basstation eller en ny sektor av en gällande basstation har mobiltelefonen goda kommunikationer med den nya cellen eller sektom, innan den gamla basstationen upphör att hantera samtalet.

Sådan mjuk hand-off är i själva verket en gör-innan-avbrott-orrikopplingsfilrilaion_ Mobiltelefonen fastställer den bästa nya basstationen, eller sektorn, till vilken kom- munikationer skall överföras från en gammal basstation, eller sektor. Fastän det föredras att mobiltelefonen inleder begäran om hand-off och fastställer den nya basstationen, kan beslut om hand-off tas som i konventionella cellulära telefonsystem i vilka basstationen fastställer, när hand-off kan vara lämpligt och via en RNC begär att grannceller, eller sektorer, skall söka efter mobiltelefonsignalen.

Basstationen som mottar den starkaste signalen som fastställts av RNC accepterar sedan hand-off.

I det cellulära CDMA-komrnunikationssystemet, sänder varje basstation vanligtvis en kontrollbärsignal i vardera av sina sektorer. Denna kontrollsignal utnyttjas av mobiltelefonema för att uppnå inledande systemsynkronisering och för att tillhanda- hålla stadig tid, frekvens och fasspårning av basstationens sända signaler under en s k luftgränssnittschipsynkroniseringsfas. RNC-nöden bibehåller sin synkronisering med det allmänna omkopplade telefonnätet (the Public Switched Telephone Network), PSTN.

Under s k makrodiversitet hanteras en mobiltelefon av mer än en basstation. Makro- diversitet måste utnyttjas under en mjuk hand-off från en första basstation till en andra basstation eller till en ny sektor vid den första basstationen.

Framtida CDMA-system kommer troligen att ha en snabb effektstyrning i nedlän- ken. Vidare stöder de flesta av dessa system, liksom nuvarande system, mjuk hand- Is 511 167 off. Den slutna slingans effektstyrning under mjuk hand-off kan hanteras på åtmin- stone två olika sätt. Antingen skickar mobiltelefonen identiska effektmätrapporter till alla basstationer som är involverade i makrodiversitetsförbindelsen, eller sänder mobiltelefonen olika effektrnätrapporter beroende på vilket specifika effektnivå- värde som har uppmätts fiån varje enskild basstation. Det första alternativet kan leda till att basstationema sänder med icke-optimala effektnivåer.

Ett sätt att förhindra detta är att endast sända från en enskild basstation om de upp- mätta effektnivåema från de andra basstationema alla ligger under ett särskilt trös- kelvärde. En annan lösning är att använda effektstyming från öppen slinga i stället för från sluten slinga under makrodiversitetsförbindelsen. Båda de senare valmöj- lighetema leder till en någorlunda låg mängd styrsignalering mellan RNC-nöden och basstationema. SINR-målvärdena måste emellertid uppdateras tillräckligt ofta.

Vad som behövs och ett syfte med föreliggande uppfinning är därför ett effektivt sätt för att i ett CDMA mobilt telekommunikationssystem sända styrdata från en RNC till dess associerade basstationer under makrodiversitetsförbindelser.

SAMMANFATTNING AV UPPFINN INGEN Föreliggande uppfinning erbjuder en effektiv effektstyming i sluten krets av bassta- tionerna som involveras i en makrodiversitetsöverfóring till en särskilt mobiltelefon.

Den föreslagna lösningen frigör nätsresurser under utförandet av en mjuk hand-off, d v s under makrodiversitet, genom en minskning av mängden styrsignalering mellan en RNC-nod och basstationer-na som är involverade. Den gynnsamma fiekvensdiversiteten under mjuk hand-off minskar den skadliga verkan på signalkvaliteten på grund av snabb fädning. Därför är den föreslagna minskningen av styrsignaleringen möjlig.

Lösningen att ha RNC-nodema eller några andra organ i nätet som justerar basstationemas uteffektriivåer är ett effektivt förfarande för att behålla trafik- 511 167 6 kanalemas uteffektnivåer på en riktig nivå under makrodiversitet, även när fel i mottagningen av nedlänkens effektstyrningskommandon uppstår. Emellertid är problemet att detta kräver en massa extra signalering mellan basstationer och RNC- noden. Enligt tidigare lösningar trodde man att basstationema behöver skicka ett effektstymingsmeddelande var 10 ms för att hålla driften runt l-2 dB, i ett system med en hög andel okodade eller lätt kodade effektstyrningskommandon, och en stegstorlek av ldB.

I enlighet med föreliggande uppfinning antas en forsta radiokanalförbindelse, t ex av typen koduppdelad multi-access att vara verksam mellan en första basstation och en mobiltelefon. En första styrkanalförbindelse upprättas också mellan ett radionäts styrenhets nod och den första basstationen. Vidare, sänds effektuppdate- ringskommandon från mobiltelefonen till den första basstationen i en första takt, via den första radiokanalförbindelsen. Medan den första radiokanalförbindelsen fortfarande är aktiverad, upprättas en andra radiokanalförbindelse mellan en andra basstation och mobiltelefonen. En andra styrkanalförbindelse upprättas också mellan radionätets styrenhets nod och den andra basstationen. Mobiltelefonen skickar sedan samma andra effektstymingskommandon till den första och den andra basstationen, eller skickar en tredje uppsättning av effektstyrningskommandon till den första basstationen och en fjärde uppsättning effektstyrningskommandon till den andra basstationen. Bittakten hos de olika effektstyrningsuppsättningarna kan vara olika.

Förfarandet enligt uppfinningen kännetecknas av särdragen i den kännetecknande delen av krav 1.

Enligt en föredragen utföringsforrn av uppfinningen åstadkoms den andra takten genom att skicka åtminstone en effektstymingsrapport, vilken är identiskt med ett effektstymingskommando som tidigare sänts. Den därmed introducerade redundan- sen ökar sannolikheten att effektnivårapportema mottas korrekt. Till följd av detta 7 511 167 kommer effektnivårapporter inte att återsändas lika ofta och den resulterande takten av effektnivårapporter sänks.

Enligt en fördelaktig utföringsform av det uppfinningsenliga förfarandet åstadkoms den andra takten av effektnivårapporter genom att utsätta rapporterna för en högre kodningstakt än när mobiltelefonen kommunicerar via icke- makrodiversitetsförbindelser, d v s via en enskild basstation.

Enligt en arman fördelaktig utföringsform av det uppfinningsenliga förfarandet åstadkoms den andra takten av effelctnivårapporter genom överföring av optimerade effektstyrningskommandon till vardera av den första och den andra basstationen.

RNC-noden beräknar vilken uteffektnivå som är optimal för varje basstation med hänsyn till mobiltelefonen och skickar de motsvarande effektstymingskommandona till basstationema som är involverade i makrodiversitetsöverföringen.

Ytterligare användningsområden för den föreliggande uppfinningen kommer att framgå ur den detaljerade beskrivningen som följer. Det bör dock uppfattas, att den detaljerade beskrivningen och särskilda exempel, som samtidigt indikerar föredragna utföringsformer av uppfinningen, endast görs i illustrativt syfte, eftersom olika förändringar och modifikationer i samma andemening och syfte av uppfinningen ur denna detaljerade beskrivning kommer att vara uppenbara för fackmannen.

Den föreslagna lösningen minskar tydligt den erforderliga mängden signalering mellan en RNC-nod och basstationema som är involverade under mjuk hand-off.

Uppfinningen möjliggör också slutna slingors effektstyrning i det mobila telekom- munikationssystemet under ett helt uppkopplingstillfälle, utan att kräva orimlig signalering mellan RNC-noder och basstationer. 511 167 8 Slutligen tillhandahåller uppfinningen ett flexibelt telekommunikationssystem, efter- som det tillhandahåller en möjlighet för en RNC-nod att skicka olika kommandon till olika basstationer.

Slutligen är ett annat möjligt förfarande för att minska signaleringen, att minska stegstorleken vid ändringar i uteffektnivån.

KORT BESKRIVNING AV RITNINGARNA Fig.1 visar ett i och för sig känt arrangemang av noder i ett mobilt telekommunikationssystem i vilket det föreslagna förfarandet utförs; Fig. 2 visar ett flödesschema för den första utföringsformen av förfarandet enligt uppfinningen; Fig. 3 visar ett flödesschema för den andra utföringsformen av förfarandet enligt uppfinningen; Fig. 4 illustrerar ett förfarande för styrning av nedlänkssändningseffekten; Fig. 5 illustrerar en mjuk hand-off som involverar en fjärrstation och två basstationer; Fig. 6 illustrerar ett förfarande för att få bukt med ett problem att en fjärr- stations effektstymingskomrnandon mottas med en signalnivå som är alltför låg under mjukt hand-off-läge; Fig. 7 illustrerar ett annat förfarande för att få bukt med problemet att en fjärrstations effektstymingskommandon mottas med en signalnivå som är allt för låg under mjukt hand-off-läge; 9 511 167 Fig. 8A-8C illustrerar funktionen hos ett kommunikationssystem enligt sökandens uppfinning.

Uppfinningen kommer nu att beskrivas mer i detalj med hänvisning till föredragna exemplifierande utföringsformer av denna och även med hänvisning till de till- hörande ritningarna.

BESKRIVNING Av FÖREDRAGNA UTFÖRINGSFQRMER Det övergripande problemet som orsakar en effektdrift är att en mobiltelefon endast skickar ett effektstymingskommando som kommer att mottas av olika basstationer.

För att minska den erforderliga signaleringen mellan basstationerna och RNC-noden skulle den erforderliga effektstymingskommandotakten kunna sänkas under mjuk hand-off, kommandotakten skulle normalt kunna sänkas med en faktor 4.

Idén bakom denna inställning är att driften kommer att vara mindre om färre med- delanden sänds, eftersom färre meddelanden kommer att tolkas olika. Detta är en mycket genomförbar lösning, eftersom syfiet med den snabbt slutna slingans effekt- styming är att följa den snabba fádningen. Vid mjuk hand-off kommer den snabba fádningen inte att vara lika allvarlig som den är under normala förhållanden på grund av god rymddiversitet. Ett armat möjligt sätt att utnyttja den goda rymddiver- siteten är att minska stegstorleken. Stegstorleken är det relativa mått som uteffekten justeras varje gång uteffekten justeras av den slutna slingans effektstyming. Om t ex den ordinära stegstorleken är 1 dB, kan den minskas till det typiska värdet 0,25 dB.

Idén att minska stegstorleken är att göra driften långsammare, eftersom varje gång ett effektstyrningsmeddelande mottas olika kommer det endast att resultera i en liten drift. Detta betyder att RNC-noden inte behöver justera basstationemas ut- effektnivåer lika ofta som det skulle ha behövt för större stegstorlekar, om en lika stor driñ tillåts innan justeringen erfordras. Vinsten med detta synsätt är att det 511 167 10 kräver lite eller ingen signalering via lufigränssnittet. (Den erforderliga effektstyr- ningskommandotakten är takten av effektstymingskommandon som behövs för att uppnå SINR-målvärdet.) För att ytterligare sänka den erforderliga signaleringen mellan basstationer och RNC-noden skulle man kunna välja att sända samma effektstymingskommando åt- skilliga gånger. Således stiger sannolikheten att effektkommandona mottas riktigt, eftersom sannolikheten att huvuddelen av de mottagna bitarna mottas riktigt, ökar då antalet beaktade bitar ökar. T ex om ett effektstyrningskommando består av 8 bitar är det mindre troligt att 4 eller fler än 4 bitar mottas felaktigt järnfört med ett 2- bitars meddelande som har en eller två felaktigt mottagna bitar. Ett annat alternativ är att utnyttja mer kodning av de erforderliga effektstyrningskommandona. Dessa två tillvägagångssätt kan ses som om vi skulle utnyttja bitarna som inte behövs för att förändra de sända effektnivåerna för att öka sarmolikheten att de erforderliga effektstyrningskommandona mottas riktigt under makrodiversitet.

Den lägre behövda effektstyrningstakten gör det också möjligt att skicka olika effektstyrningsmeddelanden till olika basstationer. Vinster med detta tillvägagångs- sätt är att vi kan minska den oönskade effektdriften. Minskningen i effektdrift är möjlig, eftersom mobiltelefonen kan motverka effektdrifien genom att välja effekt- styrningskommandon till olika basstationer på så sätt att effektdriften minskas.

För att kunna göra det, behöver emellertid mobiltelefonen information om uteffekt- nivåema vid olika basstationer. Detta uppnås genom att låta basstationerna skicka data beträffande sina uteffektnivåer. Mobiltelefonen kommer troligtvis inte att mot- verka effektdrifien, om den sänder samma effektkommando till alla basstationer med vilka den för tillfället är förbunden, och kan göra att uteffektnivåerna från olika basstationer förstärks beroende på tillägg av ingen eller lite ytterligare signalering.

Genom att införa extra signalering, kan också andra uteffektscheman stödjas.

Idéema att öka noggrannheten hos effektstymingskommandona och idén att få 11 511 167 mobiltelefonen att skicka olika kommandon till olika basstationer kan naturligtvis kombineras. Förfarandet att ha modifierad effektstyming av ett eller annat skäl är möjligt i alla system. Att få det modifierat på grund av makrodiversitet är möjligt i alla system som använder makrodiversitet. Vidare är det särskilt viktigt att ha detta särdrag i system som utnyttjar en nedlänkseffektstyming och där basstationemas uteffektnivåer uppdateras ofiare.

I Fig. l är avbildat ett i och för sig känt arrangemang av noder i ett mobilt tele- kommunikationssystem. En RNC-nod 100 är förbunden med en eller flera andra RNC-noder eller mellarmätlinjer till andra nät. RNC-noden 100 är också förbunden med två basstationer 110; 120. Den första basstationen är i förbindelse med en mobiltelefon 130, via en första radiokanalförbindelse som utnyttjar t ex koduppdelad multi-access. Under makrodiversitet står mobiltelefonen vidare i förbindelse med den andra basstationen 120, via en andra radiokanalförbindelse, vilken också utnyttjar koduppdelad multi-access. Vid sidan om nyttolastsinforma- tion kommunicerar mobiltelefonen 130 styrdata med basstationema 110; 120. Upp- mätta effektnivårapporter PBSI; PBS2 om den mottagna radioenergin från bassta- tionema 110; 120 är exempel på sådan styrdata som sänds från mobiltelefonen 130 till basstationema 110; 120. Nedlänkens effektuppdateringskommandon från mobiltelefonen kan vara samma för både basstation 110 och 120 eller så kan mobiltelefonen skickar olika nedlänkseffektstyrningskommandon till basstation 110 jämfört med basstation 120. Om effektstyrningskommandona tillägnas båda basstationema, erfordras signalering mellan RNC och basstationema för att undvika nedlänkens uteffektdrifi.

Fig. 2 visar ett flödesschema för den första utföringsfonnen av förfarandet enligt uppfinningen. Ett första steg 200 undersöker huruvida makrodiversitetsöverföring bör användas. Om så är fallet, fortsätter tillvägagångssättet med ett steg 220. I armat fall skickas effektstymingskommandon från mobiltelefonen till den aktiva bassta- tionen i normal takt, efter vilket förloppet återvänder till steg 200. Effektstymings- 511 167 12 kommandona i steg 220 skickas från mobiltelefonen till basstationema som är involverade i makrodiversitetsöverföringen i en sänkt takt. Denna taktsänkning exemplifieras i en utföringsform av uppfinningen med vidare hänvisning till Fig. 3. I ett steg 230 undersöks huruvida en tidräkningsparameter t är lika med ett taktbe- stänmingsvärde T. (Om inte, återvänder förloppet till steget 200. I armat fall indi- kerar tidräkningsparametern t att det är dags att uppdatera nedlänkens uteffekt vid basstationema som är involverade i makrodiversitet med en viss mobiltelefon. I ett följande steg 240, vidarebefordras därtill uppmätta effektnivårapporter från basstationema till RNC-noden och SINR-målvärden skickas från RNC-noden till basstationema. I ett efterföljande steg 250 sätts tidräkningsparametem t till noll, efter vilket förloppet återvänder till steg 200.

Fig. 3 visar ett flödesschema av den andra utföringsforinen av förfarandet enligt uppfinningen. Ett första steg 300 undersöker huruvida makrodiversitetsöverföring bör användas. Om så är fallet fortsätter förloppet med åtminstone ett av stegen 321, 322 eller 323, vilka kan utföras parallellt. I annat fall skickas effektstymingskom- mandon till den aktiva basstationen från mobiltelefonen i normal takt, efter vilket förloppet återvänder till steg 300.

I steget 321 skickas effektstymingskommandon från mobiltelefonen till basstatio- nerna som är involverade i makrodiversitetsöverföringen i minskad takt genom upprepning av åtminstone några av effektstymingskommandona. Ett flertal på varandra följande och identiska effektstyrningskommandon ökar sannolikheten att kommandona mottas riktigt Detta kommer att minska den erforderliga signaleringen mellan basstationema och RNC-nodema.

I steget 322 skickas effektstyrningskommandon från mobiltelefonen till basstatio- nerna som är involverade i makrodiversitetsöverföringen i en minskad takt genom att koda in mer redundans i kommandona. Den högre graden av kodning ökar sannolikheten att effektstyrningskommandona mottas riktigt. Detta kommer att minska den erforderliga signaleringen mellan basstationema och RNC-noderna. 13 511 167 I steget 323 skickas effektstymingskommandon från mobiltelefonen till basstatio- nema som är involverade i makrodiversitetsöverföringen i en minskad takt genom överföring av särskilda effektstyrningskommandon till varje basstation som är involverad i makrodiversitetsöverföringen. Således minskar signaleringen mellan basstationema och RNC-nodema, likväl som flexibilitet läggs till systemet.

Ett fjärde alternativ, icke visat i Fig. 3, för minskning av effektstymingssigrlalerin- gen mellan RNC-noden och basstationema är att minska stegstorleken för ändringar i uteffektnivån.

I ett steg 330 undersöks huruvida en tidräkningsparameter t är lika med ett takt- bestärrmingsvärde T. (Om inte, återvänder förloppet till steget 300. I armat fall indikerar tidräkningsparametem t att det är dags att justera nedlänkens uteffektnivå vid basstationema som är involverade i makrodiversitet med en viss mobiltelefon. I ett följande steg 340, vidarebefordras därtill uppmätta effektnivárapporter från basstationema till RNC-noden, och SINR-målvärden sänds från RNC-noden till basstationema. I ett efterföljande steg 350 sätts tidrälmirigspararnetern t till noll, efier vilket förloppet återvänder till steg 300.

Följande avsnitt kommer att beskriva möjliga sätt för hur signaleringen bör imple- menteras i nâgra fall. Självklart är dessa inte de enda utförandena. Dessa exempel avser endast fallen när mobiltelefonen går in i makrodiversitet med en ny basstation och när mobiltelefonen inledningsvis inte är involverad i en makrodiversitets- överföring. Andra scenarion kan enkelt föreställas, t ex fall när mobiltelefonen är förbunden med fler än två basstationer. Vidare avses fall när mobiltelefonen går ur makrodiversitet med en eller åtskilliga basstationer och samtidigt går in i makro- diversitet med en eller åtskilliga basstationer. 511 167 14 Ytterligare ett annat scenario är när basstationema ifråga törbinds med olika RNC- noder.

Det forsta scenariot beaktar hur signaleringen kunde se ut om beslutet om vilket slags effektstymingsschema som skall utnyttjas tas i mobiltelefonen. Till att börja med när den nya makrodiversitetsbasstationen törbinds och den slutna slingans effektstyming är uppkopplad och i drift, kommer mobiltelefonen att indikera att den kräver en modifiering av takten for effektstymingskommandon. Detta utförs genom att skicka ett meddelande till basstationema. Meddelandet innehåller information om mobilstationen liksom data om hur takten for effektstymingskommandona bör ändras. Om någon av basstationema, vilka är de avsedda mottagarna av meddelan- det, mottar meddelandet kommer denna basstation att svara med positiv bekräf- telsesignal (ACK).

För att undvika att endast en basstation mottar meddelandet, krävs viss signalering i det fasta nätet, d v s för att verifiera att alla involverade basstationer är medvetna om och förberedda for den föreslagna modifieringen liksom for att göra RNC-noden medveten och for att låta den förbereda sig. Så snart mobiltelefonen mottar åtrnin- stone ett ACK-meddelande från basstationerna, kommer den att skicka ett meddelande som indikerar, att den påbörjar att utnyttja det nya effektstymings- schemat. Sedan forbereder den sig för det nya överföringsschemat och påbörjar foljning av det nya schemat. När en basstation mottar meddelandet som indikerar att mobiltelefonen påbörjar utnyttjandet av det nya schemat, talar den om detta for de andra involverade basstationema liksom for RNC-noden, samt skickar ett ACK- meddelande till mobiltelefonen. Samtidigt påbörjar basstationema foljningen av det nya effektstymingsschemat. För att utnyttja kodade effektstymingskommandon, innefattande upprepning, måste basstationema lagra de mottagna effektstyr- ningskommandona, innan de justerar sina uteffekter. Om mobiltelefonen skickar olika meddelanden till olika basstationer, kan det uppnås antingen genom att lägga en adress i varje effektstyrningskommandomeddelande, eller ännu hellre genom att 511 167 låta basstationema veta vilka effektstymingskommandon de bör avlyssna. Detta skulle normalt kunna uppnås genom att utnyttja ett mönster för effektstymingskom- mandona, d v s en basstation vet att effektstymingskommandon i varje annan lucka är tillägnade denna. Detta är emellertid under antagande att basstationema inte märker att mobiltelefonen ändrar effektstymingskommandotakt eller att ACK- meddelandet har försvunnit. Då måste mobiltelefonen återutsända det förlorade meddelandet. Det är naturligtvis möjligt att ändra effektstymingsschemat också under makrodiversitet. Mobilstationen bör återgå till det vanliga effektstyrnings- schemat just innan makrodiversiteten avslutas. Eftersom både nätet och mobiltelefonen vet när detta händer, krävs lite eller ingen ytterligare signalering.

Om det fastställs hur effektstymingen skall förändras i nätet, skulle signaleringen kunna se ut som följer. T ex skulle beslutet kunna tas i RNC-noden. Så snart en mobiltelefon går in i makrodiversitet med en ny basstation och den slutna slingan är uppkopplad och i drifi, kommer RNC-noden att informera de berörda basstationema om det behövda effektstyrningsschemat, och detta meddelande skickas också till mobiltelefonen. Både basstationema och mobiltelefonen förbereder sig for de nya schemat, och mobiltelefonen skickar ett meddelande som indikerar, att den påbörjar utnyttjandet av det nya effektstyrningsschemat. Basstationema kommer att svara med ett ACK-meddelande. Eftersom basstationema kommunicerar med varandra genom att utnyttja det fasta nätet, behöver mobiltelefonen endast motta ett ACK- meddelande. Om inget ACK-meddelande mottas inom en viss tid, skickar mobiltelefonen ett nytt startrneddelande. Vidare, om ingen basstation har mottagit ett meddelande från mobiltelefonen, som indikerar att mobiltelefonen påbörjar utnyttjandet av det nya schemat inom en viss tid, kontaktar systemet mobiltelefonen igen.

För fallet när stegstorleken ändras behöver inte mobiltelefonen involveras i någon signalering, om inte mobiltelefonen beslutar vilken stegstorlek som skall utnyttjas, eftersom nätet vet när makrodiversitet påbörjas och RNC-noden enkelt kan beordra 511 167 16 de involverade basstationema att ändra sina stegstorlekar. Den normala effektstymingen bör bibehållas när mobiltelefonen lämnar makrodiversitet. Detta skulle också kunna uppnås utan att lägga till mycket signalering via luftgränssnittet.

Det kommer också att förekomma signalering mellan basstationema och RNC-noder vid justeringen av basstationemas uteffekt.

Medan denna beskrivning är inom ramen för cellulära kommunikationssystem som involverar portabla eller mobila radiotelefoner, kommer det att uppfattas av fackmarmen att sökandens uppfinning kan användas inom andra kommunikationsapplikationer. Vidare, samtidigt som uppfinningen kan utnyttjas i CDMA-kommunikationssystem, kan den också användas i andra typer av kommuni- kationssystem.

Ett snabbt förfarande för upplänkseffektstyrning som involverar överföring av effektstyrningskommandon som består av enkla okodade bitar, som sänds var 1,25 ms specificeras av IS-95-A-standarden. Detta förfarande kan förstås genom hänvis- ning till Fig. 7, vilken beskrivs mer detaljerat i det följande. En fjärrstation RT skulle mäta signal-interferens-kvoten för nedlänkssignalen för en basstation BSl med vilken stationen RT kommunicerar, och tjärrstationen RT skulle sända en rapport om den uppmätta signalinterferenskvoten eller ett okodat effektstymings- kommando till basstationen. Baserat på en sådan rapport eller kommando, skulle effektnivån (och därigenom signalinterferenskvoten) hos nedlänkssignalen styras ändamålsenligt av basstationen eller av en annan del i nätet, som ett radionäts styrenhet RNC.

Detta förfarande kan användas för nedlänkssändeffektstyming och den europeiska publikationen EP 0 680 160 som citeras ovan beskriver nyttan av detta förfarande för nedlänkningsstyming under mjuk hand-off. Fastän ett sådant enkelt nedlänk- ningseffektstyrningsförfarande som utnyttjar okodade kommandon kan utnyttjas när kommunikationssystemet inte är i ett mjukt hand-off-läge, fimgerar detta enkla 17 511 167 snabba förfarande inte väl under mjuk hand-off, på grund av möjligheten för mot- tagningsfel och effektnivådrifi i de olika basstationema som deltar i det mjuka hand- off-förfarandet.

Oberoende fel i nedlänkseffektstymingskommandon som sänds av en tjärrstation och mottas av olika nedlänkssändare kan förväntas orsaka drift i de beordrade ned- länkssändarnas sändningseffekmivåer i förhållande till varandra. När styrkoma hos nedlänkssignaler från två eller fler sändare som mottas vid en fjäntenninal i mjukt hand-off-läge grovt sett är lika, kan driftsgraden förväntas att vara måttlig. När de mottagna nedlänkssignalstyrkorna är olika, kan nedlänkssändamas sändningseffekt- nivåer dock snabbt driva isär, vilket orsakar stora förluster i systemkapacitet. Nack- delarna med att använda det snabba effektstymingsförfarandet för nedlänken över- bryggs genom sökandens uppfmning.

Ett sätt att lösa problemet med nedlänkens sändningseffektstyrning i enlighet med sökandens uppfmning är ett förfarande som gör frekventa justeringar av nedlänks- effektnivåerna som sänds från basstationerna, vilka basstationer är involverade i mjuk-hand-off. Dessa basstationer skickar de senaste värdena av sina nedlänkssänd- ningseffektnivåer till ett radionäts styrenhet, vilken jämför dessa värden och skickar respektive justeringskommandon PlDL(tn) och P2DL(tr1) tillbaka till bas- stationerna.

Detta scenario illustreras i Fig. 7, i vilken en basstation BSl skickar ett meddelande PlDL(tn) som indikerar dess nedlänkssändningseffektnivá Pl(tn) vid tiden tn till ett radionäts styrenhet RNC. I ett cellulär kommunikationssystem, skulle styrenheten RNC kunna vara en basstationsstyrenhet eller en mobiltelefonväxel. Dessutom skickar en basstation BS2 ett meddelande P2DL(tn) som indikerar dess nedlänks- sändningseffektriivå P2(tn) vid tiden tn till styrenheten RNC. I det mjuka hand-off- läget som visas i Fig. 7, mottar en fjärrstation RT signaler från basstationen BS1 och 511 167 1* mottar signaler med väsentligen samma meddelandeinformation från basstationen BS2.

Styrenheten RNC skickar respektive justeringskommandon PlDL(tn) och P2DL(m) till basstationema som är baserade på meddelandena PlDL(tn), P2DL(tn). I andra utfóringsformer som nedan beskrivs mer detaljerat, kan styrenheten också fastställa justeringskommandona som baseras på en rapport från fiärrterminalen RT, vilken identifierar basstationen fiån vilken ijärrterminalen mottar den högsta effektnivån eller den bästa signalinterferenskvoten. Justeringskommandona orsakar bas- stationema att justera sina nedlänkssändningseffektnivåer så att ett önskat förhål- lande mellan P1(tn+l) och P2(tn+1) bibehålls (t ex kan båda nivåerna hållas väsentligen lika eller som nedan beskrivs mer i detalj, kan en av effektnivåerna styras att vara väsentligen noll). Det kommer att inses att sändníngseffekmivåerna Pl(tn), P2(tn) härrör från tidigare kommandon PlDL(tn l) och P2DL(tn 1), som visas i Fig. 7.

Styrenheten RNC kan fastställa justeringskommandona på flera olika sätt. T ex kan effektnivåema Pl(tn) och P2(tn) justeras till sina aritmetiska medelvärden (Pl(tn) + P2(tr1))/2. Som ett alternativ kan effektnivåerna justeras till sina geometriska medel- värden. Som ett armat alternativ, vilket har fördelen av snabb respons, kan effekt- nivåema justeras så att den högre effektnivån sänks, t ex till en nivå väsentligen lika med den lägre effektnivån. Som ytterligare ett alternativ, kan effektnivåerna justeras så att den lägre effektnivån höjs, t ex till en nivå väsentligen lika med den högre effektnivån. Som ännu ett ytterligare alternativ, kan effektnivåerna justeras så att den lägre effektnivån styrs att vara väsentligen noll. Effektnivåjusteringarna skulle normalt göras en gång per ram, för att hålla driften mellan nedlänkens sändnings- effektnivåer hos de nedlänkssändare som är involverade i en mjuk hand-off vid en låg nivå, t ex mindre än 1 dB i medeltal. 19 511 167 För att minimera fórdröjningarna mellan effektnivåmätning och justering, skulle inombandssignalering kunna utnyttjas både for att sända meddelandena P1DL(tn), P2DL(tn) från basstationema BSl, BS2 till styrenheten RNC och för att skicka justeringskommandona PlDL(tn), P2DL(tn) från styrenheten RNC till basstatio- nema. Med "inombandssignalering" menas att information skickas tillsammans med användardata och inte som separata meddelanden på en separat styrkanal.

Hur de oberoende felen i en fjärrstations effektstymingskommandon uppstår, illustreras mer i detalj i Fig. 5, vilken visar en fjärrterminal RT som kommunicerar med två basstationer BS1, BS2, vilka styrs av ett radionäts styrenhet RNC. I det mjuka hand-off-läge som visas i Fig. 5, liksom i F ig. 7, mottar fjärrstationen RT signaler från basstationen BSl med en effektnivå Pl och mottar signaler med väsentligen samma meddelandeinfonnation från basstationen BS2 med en effektnivå P2". Effektstyrningskommandon PC' som sänds av fjärrstationen RT mottas av basstationen BSl som kommandon PC och mottas av basstationen BS2 som kommandon PC. På grund av fel som kan uppstå från många källor, behöver ett kommando PC inte vara samma som något av eller båda kommandona PC°, PC", och kommandot PC" behöver inte vara samma som kommandot PC" i Storleksordningen av skillnaden mellan en nedlänkseffektnivå och en annan ned- länkseffektnivå påverkar systemets kapacitet, eftersom en basstationsöverfóring ser ut som interferens för den andra basstationen. Dessutom är takten viktig, med vilken varje nedlänkseffektnivå driver, eftersom snabbare takt vanligtvis kräver att styrkommandona sänds ut oftare. Detta ökar belastningen av meddelanden som måste bäras av länkarna mellan basstationema BSl, BS2 och styrenheten RNC.

I ett kommunikationssystem som fungerar på ett sätt som beskrivs i avsnitt 6.6.6.2.7.2 av IS-95-A-standarden, kommer fjänterminalens sändningseffekt på upplänken till basstationema BS1, BS2 att regleras huvudsakligen såsom beordras av den "närmare" basstationen BSl. Till följd av detta, kommer fjärrstationens upp- 511 167 20 länkssändningseffektnivå att vara alltför låg ur den "avlägsnare" basstationens BS2 synvinkel. Det kommer att inses att en "närmare" sändare inte nödvändigtvis är geografiskt närmare än mottagaren men är närmare med avseende på den mottagna nedlänkseffektriivån, d v s dess nedlånkssignal mottas vid en högre effektnivå för en känd sändningseffektnivå. På liknande sätt är en "avlägsnare" sändare längre ifrån med avseende på den mottagna nedlänkseffektnivån, d v s dess nedlänkssignal mot- tas vid en lägre effektnivå för den kända sändningseffektnivån.

På liknande sätt kommer fjärrstationens effektstymingskommandon PC" att mottas med en alltför låg signalnivå vid basstationen BS2, vilket orsakar fler effektstyr- ningskommandofel vid basstationen BS2. Dessa ytterligare fel är skillnader från effektstymingskommandona som mottas vid basstationen BSl, d v s PC i PC.

Skillnaden mellan Pl och P2 kan vara stor, t ex så stor som 8 dB i vissa kommu- nikationssystem, och en sådan stor skillnad leder till en sarmolikhet att PC :ß PC runt %.

Nedlänkssändningseffektstyming i enlighet med en annan aspekt av sökandens upp- finning undviker dessa problem genom att utnyttja något av de kvalitetsbaserade och ovan beskrivna nedlänkseffektstyrningsforfarandena, såsom FER-baserade förfaran- den som specificeras i IS-95-A- eller J-STD-ÛOS-standarder eller i det BER-base- rade förfarande som utnyttjas i CODIT-systemet, när fiärrterrninalen är i mjukt hand-off-läge. Som nedan beskrivs mer i detalj, mäter fjärrterminalen kvaliteten hos den mottagna nedlänkssignalen, antingen genom att fastställa FER eller BER, och sedan rapporterar fjärrterminalen RT sin kvalitetsmätning till nätet genom att skicka ett lämpligt kvalitetsmeddelande till basstationema som är involverade i hand-off.

Varje basstation vidarebefordrar íjärrterrninalens kvalitetsmeddelande (ett Lager-3- meddelande) till styrenheten RNC, vilken orsakar basstationerna att justera sina nedlänksuteffekter på passande sätt. 21 511 167 Det är viktigt att förstå, att fjärrtenninalens kvalitetsmeddelanden är mer än enbart information om framlänkssigrialstyrkan, som beskrivs i WO 95/ 12297, vilken citeras ovan. Sökandens kvalitetsmeddelanden fi-arnställs baserade på nedlänkssignaler som har blivit avkodade, eller demodulerade, snarare än på enkla fastställanden av signalnivåer eller signalinterferenskvoter. Den extra ansträngningen som erfordras för att generera kvalitetsmeddelandena belönas med fördelarna med sökandens uppfinning.

Sökandens förfarande ger närapå optimal CDMA-kommunikationssystems-kapacitet till en mycket låg kostnad i signalering mellan nätets styrenhet RNC och basstatio- nema som är involverade i mjuk hand-off-förfarandet (t ex stationema BSl, BS2 i Fig. 5). Det kommer att noteras, att Lager-3-kvalitetsmeddelanden som mottas av nätets styrenhet från en fjärrtenninal genom två eller fler basstationer allmänt kommer att vara identiska, och styrenheten kommer därigenom inte att behöva förhandla mellan olika kvalitetsmeddelanden fiån samma mobiltelefon.

Vinsten som uppnås genom att utnyttja förfarandet för nedlänkseffektstymingen som illustreras av Fig. 7 jämfört med att utnyttja ett av de kvalitetsbaserade effekt- stymingsförfarandena (Fig. 5) kan vara liten under mjuk hand-off. Eftersom fjärr- terminalen i mjukt hand-off-läge sarmolikt är långt ifrån basstationema, är det troligt att fjärrtenninalen har god frekvensdiversitet från varje basstation på grund av fler- vägsförhâllandet, och effektfluktationer kommer troligen att vara långsamma jämfört med icke-mjukt hand-off-läge. Därför kan fjärrtenninalen utnyttja signalenergi från alla basstationer med vilka den är förbundet under mjuk hand-off, vilket minskar följderna av fádning och fjärrtemiinalen kan utnyttja "långsamma" signalkvalitetsbaserade effektstyrningsförfaranden, eftersom "snabba" förfaranden inte behövs. Det kommer också att uppskattas att de önskvärda kvalitetsrapportema kan uppnås till en låg kostnad i luftgränssnitts- och i transportkapacitet. 511 167 22 I en annan aspekt av sökandens uppfinning, övervinns problemet med en fjärr- stations effektstymingskommandon PC, som mottas med en alltför låg signalnivå vid en "avlägsnare" basstation BS2 under mjukt hand-off-läge, på åtskilliga sätt. En basstation som är i "mjukt hand-off-läge" är skild från en basstation som inte är i "mjukt hand-off-läge" på grund av den förras tilldelning av logiska och fysiska resurser, t ex kodare/avkodare, till olika kommunikationsförbindelser.

Till exempel kan fjärrstationen RT antingen periodiskt skicka rapporter om sin mot- tagna nedlänkssignalstyrka till nätet eller skicka en rapport närhelst en signal från en ny nedlänkssändare mottas med en styrka som är högre än någon annan för närvarande mottagen nedlänkssignalstyrka. Det kommer att inses, att IS-95-A- standarden inte kräver att fjärrstationen skickar rapporter om sin mottagna ned- länkssignalstyrka. I ett sådant kommunikationssystem, skulle nätets styrenhet RNC svara mot tjärrstationens signalstyrkerapporter genom att orsaka endast den bas- station vars nedlänkssignal mottas med den högsta styrkan vid tjärrtenninalen RT att sända.

Detta scenario avbildas i Pig. 6, vilken visar att när fiärrterininalens mottagna ned- länkssignalnivå Pl från basstationen BS1 är större än den mottagna nedlänkseffekt- nivån P2 från basstationen BS2, är nedlänkssignalnivån Pl som sänds av basstatio- nen BSl större än noll och nedlänkseffektriivån P2 som sänds av basstationen BS2 är noll. (I praktiken behöver effektnivån P2 endast vara avsevärt mindre än effekt- nivån P1). Den svagare basstationen BS2 bör fungera på annat sätt, vanligtvis i mjukt hand-off-läge. Nätet informerar fiärrterrninalen RT närhelst systemet väljer att ändra den sändande basstationen till att anpassa basstationsskíllnader, såsom olika pseudo-brussignaler, fastän olika basstationer allmänt ser likadana ut ur tjärrstationens synvinkel i mjukt hand-off-läge.

Problemet med drift mellan nedlänkens sändningseffektnivåer, d v s att en fjärr- stations effektstymingskommandon PC mottas med en alltför låg signalnivå vid en 23 511 167 "avlägsnare" basstation BS2 under mjukt hand-off-läge, kan övervinnas på ett annat sätt i ett kommunikationssystem i vilket upplänkens signalinterferenskvot uppmäts för varje ram i basstationema som är involverade i en mjuk hand-off och signal- interferens-kvot-mätningama vidarebefordras till kommunikationsstyrenheten. behandlar basstationema som är involverade i det mjuka hand-off-förfarandet och orsakar Kommunikationsstyrenheten signal-interferens-kvot-värdena från endast den basstationen att sända vars nedlänkseffektnivå som mottas vid íjärrterminalen är högst. Det kommer att inses, att signaler som mottas från olika sändare, t ex olika basstationer, eller mottas från en sändare, t ex en mobiltelefon, vid olika mottagare, t ex olika basstationer, behandlas fördelaktigt genom nedspridning av varje signal, kombinerande av de nedspridda signalema, t ex genom att använda en utjärrmare, flankerande mottagare eller annan likvärdig utrustning, och sedan avkoda kombinationssigrialen.

Detta scenario avbildas i Fig. 7, vilken visar att nedlänkseffektnivån Pl(tn+1) som sänds av basstationen BSI vid tiden tn+l är större än noll och nedlänkseffektnivån P2(tn+1) som sänds av basstationen BS2 vid tiden tn+l är noll. Detta förhållande uppstår till följd av respektive länkars sändningseffektstyrningars kommandoupp- sättningar SetPlDL, SetP2DL som sänds av radionätets styrenhet RNC till bas- stationema BS1, BS2. Nätets styrenhet RNC alstrar effektuppsättningskornmandona som baseras på basstationemas respektive fastställanden och rapporter om upplänkssignalinterferenskvot-värdena SIRl(tn), SIR2(tn) vid den föregående tiden In.

Således, vid tillfällen när upplänksetfekten som mottas vid en basstation, t ex station BSl, är högre än upplänkseffekten som mottas vid en annan basstation, t ex station BS2, skickar styrenheten RNC meddelanden till basstationen BS1 som orsakar sta- tionen BS1 att påbörja sändning till fiärnerrninalen RT, till basstationen BS2 som orsakar stationen BS2 att avsluta sändning till íjärrterminalen RT, och till ijänter- 511 167 24 minalen RT som orsakar terrninalen RT att endast avlyssna basstationen BSI och inte basstationen BS2, från och med ett särskilt rarnnummer.

Det tros för närvarande att förfarandet som avbildas i Fig. 7 fimgerar bäst när väg- förlustema i upplänken och nedlänken i hög grad korreleras. Detta är troligt att vara fallet för ett kommunikationssystem som det som beskrivs i den ovan citerade euro- peiska patentpublikationen nr 0 680 160 som har en upplänks/nedlänksbandbredd av MHz. För en sådan bred kanalbandbredd, är flervägsutbredning till och från fjärr- stationen trolig, vilken minskar problemen med avseende på Rayleigh-fadning.

Flervägsutbredning är ännu mer trolig i mjukt hand-off-läge, i vilket fjärrterrninalen troligen är belägen på gränsen mellan celler eller mellan cellsektorer. Således kom- mer korrelationen mellan kanalkärmetecknen för upplänken och nedlänken allmänt att vara starka. För de fall där detta inte gäller, kommer det i Fig 7 avbildade för- farandets prestanda att i viss utsträckning bero på rörelsen hos fjänterrninalen och längden av filtret i nätets styrenhet.

Genom att använda antingen förfarandet som avbildas i Fig. 6 och Fig. 7, mottar fjärrstationen nedlänkseffekt endast från basstationen som mottas starkast. Således elimineras problemet med kapacitetsförluster på grund av nedlänkssändnings- effektsdrift, utan att tydligt öka meddelandebelastningen via transportgränssnittet mellan basstationen och nätets styrenhet. En annan fördel med dessa förfaranden är att fjärrtenninalen förblir synkroniserad med båda basstationer medan systemet är i mjukt hand-off-läge; således är det onödigt att utöka tiden och ansträngningen som erfordras för att återsynkronisera tjärrterminalen, vilket skulle vara nödvändigt om systemet lärnnade det mjuka hand-off-läget. En särskild fördel med förfarandet som avbildas i Fig. 7 är att det är oberoende av hur meddelanden i luftgränssnittet (upp- länken och nedlänken mellan fjärrterminalen och basstationerna) specificeras; detta är inte fallet med förfarandet som avbildas i Fig. 6, vilket involverar rapporter från fjårrterrninalen om dess mottagna nedlänlçseffektriivå. 511 167 Fig. 8A, 8B och 8C illustrerar vidare funktionen fór ett kommunikationssystem i enlighet med sökandens uppfinning. (Förfarandet som illustreras med dessa figurer illustreras också i Fig. 7). I ruta 501, mottar basstation BSl data och sänder effekt- justeringskommandon från en mobiltelefon RT. Basstationen BSl identifierar och avkodar ett justeringskommando som mottas vid en forsta tidpunkt, vilken lämpligen kan ha värdet antingen +1 eller l, och på samma sätt justerar den sin nedlänkssändningseffektnivå vid nästa tidpunkt. Som t ex indikeras av ruta 503 i Fig. 8A, om mobiltelefonen skickar justeringskommandon PC = l, är basstationens sändningseffektnivå P1(tn+1) = +1 dB med avseende på dess tidigare sändningseffektnivå Pl(tn). På liknande sätt, om mobiltelefonen skickar justeringskommando PC = 1, så är basstationens sändningseffektnivå P1(tn+1) = l dB med avseende på dess tidigare sändningseffektnivå Pl(tn). I ruta 505, skickas meddelandet P1DL(tn) som indikerar nedlänkens sändningseffektnivå Pl(tn) vid tiden tn av basstationen BSl till styrenheten RNC. Basstationen skickar företrädesvis inte sådana meddelanden så ofta som mobiltelefonen skickar effektjusteringskommandon for att minska signaleringsbelastningen på förbindelsen basstationen - styrenheten. Till exempel kan basstationen räkna antalet mottagna justeringskommandon n och skicka ett meddelande varje Nzte justeringskommando, där N är en faktor a gånger siffran n. Faktom a kan vara ett heltal inom intervallet från runt 16 till runt 1600 for några kommunikationssystem. I ruta 507, ställer basstationen BSl in sin nedlänkssändningseffekmivå till den beordrade nivån.

Som indikeras av ruta 509 i Fig. 8B mottar styrenheten meddelandena P1DL(tn) och möjligen meddelanden från andra basstationer som är involverade i en mjuk hand- off, t ex P2DL(tn). Styrenheten, vilken kan innefatta specialiserade kretsar eller en programrnerbar processor for ändamålet, fastställer sedan nya motsvarande juste- ringskommandon PlDL(tn+1) och P2DL(tn+l), vilka som indikeras av ruta 513 i Fig. 8B kan baseras på skillnader (ruta 511) mellan nedlänkens sändningseffekt- nivåer P1(tn), P2(tn) hos basstationerna BSl och BS2. I exemplet som illustreras är P1DL(tn) > P2DL(tn), och således motsvarar det nya justeringskommandot 511 167 26 P1DL(tn+l) den första basstationens tidigare effektnivå, mindre än hälften av skillnaden mellan effektnivâerna och det nya justeringskommandon P2DL(tn+l) motsvarar den andra basstationens tidigare effektnivå plus hälften av samma skillnader. Om P2DL(tn) > PlDL(tn), skulle väsentligen samma operationer utföras men identiteterna för basstationerna skulle byta plats. Dessa kommandon kommunicerar sedan på något lämpligt sätt med de motsvarande basstationerna som indikeras av ruta 515.

Funktionen av detta slag i kommunikationssystem illustreras vidare av Fig. SC, i vilken ett justeringskommando PIDL från styrenheten RNC mottas av basstationen BS1 som indikeras av ruta 517. Som svar justerar basstationen sin sändningseffekt- nivå vid en tid tn + tm vilket indikeras i ruta 519, där intervallet tm är ett lämpligt tidsintervall, såsom ett heltal kommunikationsrainar. Det kommer att uppskattas att liknande funktioner skulle utföras i den andra basstationen (station BS2). Dessutom, ifall effektnivån hos den svagare basstationen skulle beordras att vara väsentligen noll av operationema som indikeras av rutoma 511 - 519, så skulle den svagare bas- stationen fördelaktigt kunna bibehållas i mjukt hand-off-läge i alla andra avseenden som beskrivits ovan.

Uppfinningen är därmed beskriven, och det kommer att vara uppenbart att densamma kan varieras på olika sätt. Sådana variationer skall inte betraktas som att ha lämnat andemeningen och syftet med uppfinningen, och alla sådana modifikationer som skulle vara uppenbara för fackmarmen avses att innefattas inom ramarna för följande krav.

Claims (1)

10 15 20 25 30 27 511 167 Patentkrav

1. Förfarande for styrning av effektnivåer for signaler som sänds av basstationer i ett kommunikationssystem som har basstationer och fjärrstationer, innefattande stegen: fastställande i en fjärrstation huruvida fiärrstationen samtidigt mottar en forsta signal som sänds av en forsta basstation och åtminstone en andra signal som sänds av åtminstone en andra basstation vilka inkluderar väsentligen identisk meddelandeinformation; sändning till en styrenhet från den forsta basstationen en forsta rapport om en effektnivå for den forsta signalen; sändning till styrenheten från den andra basstationen åtminstone en andra rapport om en effektnivå for den andra signalen; jämförelse i styrenheten av den forsta rapporten och den andra rapporten; sändning från styrenheten till den forsta basstationen ett forsta kommando for styrning av effektnivån for den forsta sändning från styrenheten till den andra basstationen åtminstone ett andra signalen; kommando for styming av effektnivån for den andra signalen; och där effektstyrningskommandona sänds mindre ofta än när tjärrstationen väsent- ligen utnyttjar meddelandeinformation endast från den forsta basstationen. . Förfarande for styming av effektnivåer for signaler som sänds av basstationer i ett kommunikationssystem som har basstationer och fiärrstationer, innefattande stegen: fastställande i en tjärrstation huruvida fiärrstationen samtidigt mottar en forsta signal som sänds av en forsta basstation och åtminstone en andra signal som sänds av åtminstone en andra basstation vilka inkluderar väsentligen identisk meddelandeinforrnation; sändning till en styrenhet från den första basstationen en forsta rapport om en effektnivå for den forsta signalen; 511 167 28 sändning till styrenheten från den andra basstationen åtminstone en andra rapport om en effektnivâ för den andra signalen; järnfcàrelse i styrenheten av den första rapporten och den andra rapporten; sändning från styrenheten till den första basstationen ett första kommando för styming av effektnivån för den första signalen; sändning från styrenheten till den andra basstationen åtminstone ett andra kommando för styrning av effektnivån för den andra signalen; och där stegstorleken hos effektnivåema är lägre än när fiärrstationen väsentligen utnyttjar meddelandeinfonnation endast från den första basstationen.