SE513260C2 - Förfarande och täckenhet för att motverka inträngning av vätska i en jordmassa - Google Patents

Description

10 15 20 25 513 260 I f Wf fH|l 2 ökar vattentrycket mot flodbädden kan grundvattenflödet under vallen bli så stort att vallen undermineras; något som till slut kan leda till att vallen kollapsar. Även i frånvaro av påtagliga läckor finns en risk för en utveckling mot katastrof pà grund av att vatten successivt tränger in i vallen på kapillär väg. Vid kortvariga högvatten- flöden uppstår sällan några problem, men efter längre perioder med höga vattennivåer måttas jorden i vallen med vatten. Stabi- liteten försämras då avsevärt och risken ökar att vallen helt enkelt ej står emot vattentrycket, utan kollapsar. Ett annat förlopp kan bestå i att vallen börjar sjunka ihop i takt med jordmaterialets försämrade bärighet, vilket leder till en ökad risk att vattnet skall rinna över vallens krön för att därefter erodera bort vallen uppifrån. Ett ytterligare scenario, under vilket vatten ej primärt tränger in i vallen, är när snabbt strömmande vatten i floden börjar erodera vallen, med tillhjälp av isflak eller flytande bråte. När väl den skyd- dande rotfilten hos gräs eller annan vegetation försvunnit ac- eventuellt celererar nedbrytningsprocessen.

I samtliga ovannämnda fall är problemen inledningsvis små, men ökar med tiden fram till en punkt vid vilken floden bryter sig igenom vallen med full kraft. Ofta spolas då en längre del av vallen bort, vilket innebär att reparationer ej kan utföras i tid för att förhindra omfattande översvämnings- skador i området bakom vallen.

Ett annat problem kan uppstå om vattennivån efter kulmi- nation sjunker alltför snabbt. Om vallen då är vattenmättad kan stora skador uppstå på grund av skred på flodsidan. Den vatten- mättade vallen kan helt enkelt inte stå själv, densamma flyter med när vattnet sjunker undan. utan jorden i Teknikens ståndpunkt Om läckage genom eller under en skyddsvall upptäcks kan idag användas några olika, förebyggande förfaranden. Ett sätt är att bygga en provisorisk vall av sandsäckar omkring den punkt där läckaget mynnar pá vallens torra sida. Genom att dämma upp läckande vatten minskas tryckskillnaden, vilket i sin tur reducerar genomläckningshastigheten; något som förhopp- ningsvis motverkar eller stoppar erosionsprocessen. Ett annat W 20 25 35 51: m |' ”Vf T||H 3 förfarande är att komplettera den torra sidan av en ansträngd skyddsvall med stora mängder sandsäckar, schaktmassor eller liknande. Ett tredje förfarande är att täta läckande partier av en skyddsvall genom att täcka delar av vallens våta sida med dukar, t ex i form av presenningar eller plastfilm. Dylika du- kar fixeras med hjälp av tyngder, dels för att icke föras bort av vattenströmmen dels för att minska vattenflödet under duken.

Ovannämnda förfaranden har brister och begränsningar.

Att täta en läcka vid dess utlopp är en sämre strategi än att täta densamma på inloppssidan. När det gäller skyddsvallar av jord kan dessa ha en ansenlig höjd över omgivningen, vilket in- nebär att kompletterande fördämningar pà den torra sidan kan bli omfattande byggprojekt. Dessutom löses ej problemen med att själva vallen vattenmättas. Tvärtom kan tätning pà den torra sidan bidra till en högre grundvattennivá i vallen; något som leder till försämrad stabilitet. Att stabilisera en vall me- delst nadskrävande insats. schaktmassor på dess torra sida utgör en stor och kost- Förfarandet att täta den vàta sidan av en skyddsvall med hjälp av en eller flera av tyngder fixerade du- kar har en avgörande svaghet. Sålunda är det svårt att hindra flodvattnet från att tränga in under dukarnas kanter. Vattnets strömningsmotständ genom vallen är i de flesta fall större än motstàndet_för vattnet att ta sig in under dukarna, t ex genom veck i duken eller mellan grästuvor och liknande. Tryckfallet kommer därför att uppstå inne i vallen och ej vid vattnets pas- sage under dukens kanter. På så sätt kommer dukens tätning mot vallen att åstadkommas enbart genom de punktvis utplacerade tyngderna.

Uppfinningens syften och särdrag I en första aspekt tar föreliggande uppfinning sikte pà att undanröja ovannämnda brister hos tidigare känd teknik. Ett grundläggande syfte med uppfinningen är sålunda att skapa ett effektivt förfarande för att motverka inträngning av vatten el- ler annan vätska i en jordmassa; t ex av det slag som förekom- mer i en skyddsvall. Närmare bestämt tar uppfinningen sikte på att skapa ett förfarande medelst vilket den vàta sidan av exem- pelvis en skyddsvall kan tätas på ett tillförlitligt sätt utan risk för vatteninträngning. I en andra aspekt tar uppfinningen 25 i 'M 515 zero 4 även sikte på att skapa en särskild täckenhet för genomförande av förfarandet.

Särdragen hos det uppfinningsenliga förfarandet framgår av patentkravet 1. Fördelaktiga tillämpningar av förfarandet är definierade i de osjälvständiga kraven 2-7.

Särdragen hos den uppfinningsenliga täckenheten framgår av det självständiga patentkravet 8. Fördelaktiga utföranden av den uppfinningsenliga täckenheten är angivna i de osjälvstän- diga kraven 9-15.

Såsom framgår av ovannämnda patentkrav bygger uppfin- ningen på tanken att använda en täckenhet med ett storytigt, vätskeogenomträngligt barriärskikt, vilket på sin ena sida upp- visar ett dräneringsmedel som ändar på avstånd från yttre be- gränsningskanter hos barriärskiktet i och för bildande av fria kantpartier av sagda skikt. Med hjälp av dräneringsmedlet kan våtsketrycket på den sida av barriärskiktet som är vänd mot en jordmassa sänkas. På så sätt kommer dels vatteninträngningen i jorden att motverkas, dels vätskan på barriärskiktets motsatta sida att pressa täckenheten mot jordmassan med en kraft som är proportionell mot tryckskillnaden mellan barriärskiktets båda motsatta sidor.

Ytterligare belvsning av teknikens ståndpunkt Genom EP 646677 är tidigare känd en matta för dräne- rings- eller erosionskyddsändamål, vilken innefattar ett fil- terskikt och ett annat skikt med påtaglig volym. I detta fall är dock de båda skikten vattengenomsläppande och har ej några fria kantpartier av det slag som uppfinningen stipulerar.

GB 1 035 879 beskriver en reveteringsmatta av asfalt, vilken dock saknar såväl dräneringsmedel som fria kantpartier av det slag som utmärker föreliggande uppfinning.

Genom WO 90/15908 är tidigare känt ett geotätningssystem för underjordisk applicering, vilket använder sig av en vatten- dränerande barriär av en tät folie ovanpå vilken finns gamla bildäck som arrangeras kantvis överlappande varandra under bil- dande av kilformiga tvärkanaler genom vilka vatten kan dräne- ras. I detta fall sker emellertid dräneringen på foliens ovan- sida och någon vätsketryckskillnad av det slag som uppfinningen åstadkommer kan ej erhållas.

IO 20 25 'NH 513 26.0 ,' Mr 1' Kort beskrivning av bifogade ritningar På ritningarna är: Pig 1 en delvis perspektiviskt visad tvärsektion av en skydds- vall med en täckenhet enligt uppfinningen, Pig 2 en förstorad sektion genom vallen och täckenheten, Pig 3 en perspektivvy visande ett parti av en täckenhet enligt uppfinningen, Pig 4 en sektion genom en jordvall visande ett alternativt sätt att evakuera läckvatten fràn täckenheten, Pig 5 en analog sektion visande ett ytterligare sätt att eva- kuera läckvatten från täckenheten, Pig 6 en schematisk perspektivvy i vilken illustreras olika utföranden av den uppfinningsenliga täckenheten, Pig 7 en schematisk bild visande ett första steg av en opera- tion för applicering av täckenheten på den våta sidan av en skyddsvall, Pig 8 en analog bild visande ett avslutande steg av operatio- nen, Pig 9 en likartad bild visande ett alternativt sätt att appli- cera täckenheten pá skyddsvallen, Pig 10 en partiell sektion visande hurusom täckenheten kan kompletteras med ytterligare översvämningsskydd, Pig 11 en sektion illustrerande en alternativ, formstyv täck- enhet, och Pig 12 en sektion som illustrerar en alternativ användning av den uppfinningsenliga täckenheten.

Detalfierad beskrivning av föredragna utföranden av unbfinningen I fig 1 betecknar 1 generellt en skyddsvall i anslutning till ett vattendrag 2, t ex i form av en flod. En vàt sida av medan en torr sida betecknas 4. 5 be- Flodens 2 botten eller bädd i an- vallen 1 är betecknad 3, tecknar ett krön pá vallen. slutning till skyddsvallen betecknas 6.

Skyddsvallen är uppbyggd av en massa som i efterföljande beskrivning och krav benämns jordmassa. Denna benämning skall dock tolkas i vidaste bemärkelse. Sålunda kan massan innehålla vilka som helst mineraliska och/eller organiska beståndsdelar med lucker, kapillär struktur. 10 D] UI 513 260 ; 6 | |' 1"' I fig 1-3 betecknar 7 generellt en enskild täckenhet en- ligt uppfinningen. Denna enhet innefattar ett väsentligen väts- keogenomträngligt barriärskikt 8, vilket har stor yta i föfíä hållande till sin tjocklek och vilket uppvisar en mot flodvatt- net vändbar första sida eller utsida 9 samt en mot vallens våta sida 3 anläggbar andra sida eller insida 10. I täckenheten in- går vidare ett i sin helhet med 11 betecknat dräneringsmedel som i det visade utförandeexemplet har formen av en matta med en mångfald sinsemellan åtskilda utsprång 12. I det visade, fö- redragna exemplet består barriärskiktet 8 av en vätsketät duk t ex av gummi eller plast, som genom sin flexibilitet förmår anpassa sin form till ojåmnheter i skyddsvallens yta. Även mat- tan 11 är av flexibel natur.

Ett för uppfinningen karaktäristiskt särdrag är att mat- tan 11 har mindre yta än duken 8, varav följer att mattans kan- ter 13 ändar på visst avstånd från dukens 8 kanter 14 i och för bildande av fria dukkantpartier 15, som sticker ut ett stycke från mattans kanter 13. Dessa fria dukkantpartier 15 kommer så- lunda att på ett ramartat sätt avgränsa ett spaltartat utrymme som upptas av den såsom dräneringsmedel tjänande mattan 11.

Täckenheten kan i praktiken med fördel ha rektangulär eller kvadratisk konturform, ehuru även andra konturformer är tänkbara. 1 det i fig 1-3 visade utförandet har duken 8 lika många fria kantpartier 15 som antalet raka begränsningskanter _hos den rektangulära duken, varigenom mattan 11 allsidigt om- sluts av fyra fria kantpartier 15.

Den uppfinningsenliga täckenheten kan vidare innefatta ett nät 16 som är placerat på mattans 11 insida och har till uppgift att motverka inträngning av utsprången 12 i skyddsval- lens jordmassa resp inträngning av jord i utrymmena mellan ut- sprången.

Betraktat i sin helhet är dräneringsmedlet - i form av mattan 11 jämte utsprången 12 - väsentligen jämntjockt utmed hela sin ytutbredning innanför dukkantpartierna 15. I praktiken kan tjockleken ligga inom området 4-30 mm, lämpligen 5-20 mm och företrädesvis 6-10 mm. Härvid kan själva mattan 11 ha en tjocklek av ca 2 mm medan de enskilda utsprången höjd kan uppgå till 2-28 mm, lämpligen 3-18 mm och företrädesvis 4-8 mm. Drä- neringsmedlet 11 kan sålunda betraktas såsom ett andra skikt W U 20 25 b) UI 513 260 7 1 o' Û! TIN! med större tjocklek än barriärskiktet 8 (vilket kan ha en tjocklek av storleksordningen 0,5-2 mm).

Det skall observeras att nätet 16 har en yta som är à ena sidan mindre än dukens 8 yta och å andra sidan större än mattans ll yta.

Med täckenheten samverkar ett utloppsdon 17 som i fig 3 schematiskt illustreras i form av en ring. Denna ring kan ut- göras av en gängad nippel till vilken en ledning 18, företrä- desvis en slang, kan kopplas. Utloppsringen 17 är placerad i en urtagning 19 i mattan 11 pà avstånd från dukens 8 fria kant 14.

Närmare bestämt är utloppsringen 17 placerad i direkt anslut- ning till det spaltartade utrymme som konstitueras av mattans 11 utspràng 12, varigenom vatten som eventuellt förekommer i detta utrymme kan evakueras via ringen.

Genom att ledningen 18 kopplas till utloppsdonet 17 kan vatten som eventuellt läcker in i dräneringsmedlet transporte- till en punkt belägen pà avstånd fràn täckenheten. I exemp- ras let ken i sin tur är kopplad till en andra ledning 18' ett våta sidan 3 till den torra sidan 4. enligt fig 1-3 tänkes ledningen 18 bestå av en slang, vil- i form av stelt rör som sträcker sig genom skyddsvallen 1 från den Den med 20 betecknade öppna änden av rörledningen 18' är belägen pä väsentligt lägre nivå än den av vallen uppdämda flodens fria vattenyta, vari- genom läckvatten från täckenheten kan ledas ut mot vallens torra sida genom självfall.

De fria kantpartierna 15 hos duken 8 säkerställer effek- tiv tätning av täckenheten mot jordmassan eller skyddsvallen i och med att dessa kantpartier anpressas mot jordmassan av vat- tentrycket. Innanför dessa kantpartier är emellertid vattnets strömningsmotständ reducerat i och med att eventuellt inläck- ande vatten kan passera mellan utspràngen 12 fram till ut- loppsdonet 17.

Ehuru en med utspràng eller profil utförd matta föredra- gits i det visade exemplet, kan såsom dräneringsmedel även an- vändas en porös matta i vars porer inläckande vatten kan vida- rebefordras till utloppsdonet.

Nu hänvisas till fig 4 som illustrerar hurusom eventu- ellt läckvatten som trängt in under barriärskiktet 8 till drä- neringsmedlet 11 kan evakueras på aktiv väg, närmare bestämt 10 15 20 25 513 260 ; l o' 'Wi 8 medelst en pump 21. Genom pumpning kan läckvattnet återföras till floden 2 istället för att avhändas på skyddsvallens torra sida.

I fig 5 illustreras hurusom läckvatten även kan evakue- ras förmedelst en hävertmekanism.

När trycket på undersidan av barriärskiktet skall sänkas måste två olika situationer särskiljas. Antingen befinner sig täckenheten helt under vatten eller har densamma en övre del belägen ovan vattenytan. Därest den i fig 5 illustrerade hä- vertmetoden nyttjas måste särskilda åtgärder vidtas. Närmare bestämt anordnas då en tryckavkännande ventil 22 vid evakue- ringsslangens 18' inlopp. Denna ventil stänger innan vattenytan under duken sjunkit till inloppsnivån och öppnar åter när vat- tennivån stiger. Det är även lämpligt att ha en backventil 22' vid evakueringsslangens utloppsände, samt en på vallens krön belägen ventil 22" för luftevakuering, närmare bestämt i syfte att möjliggöra insugning av vatten i slangen när hävertverkan skall etableras.

I fig 6 visas hurusom två eller flera täckenheter 7 kan läggas mot skyddsvallen under partiell överlappning av var- andra. På så sätt kan stora ytor av skyddsvallen täckas med hjälp av täckenheter med begränsad ytutbredning. Härvid kan förbindas med en korta evakueringsledningar 18, t ex slangar, gemensam samlingsledning 18" för borttransport av all läckvätska ur flera täckenheter. Ãvenledes är det tänkbart att koppla ihop täckenheter i serie istället för parallellt såsom visas i fig 6. I detta sammanhang skall även nämnas att täck- enheter utan integrerade utloppsdon kan bringas att kommunicera inbördes medelst enskilda rörstycken som läggs under två över- lappande kantpartier hos närbelägna täckenheter.

I fig 6 visas även hurusom bandformiga partier 15' av barriärskiktet eller duken 8 kan sträcka sig inåt från de fria, rambildande kantpartierna 15, vilka samfällt avgränsar mindre fält 24 i dräneringsmedlet. Dessa indragna, bandformiga partier 15' är dock så korta att passager 15" för vätskekommunikation mellan de olika fälten uppstår. Med detta utförande underlättas enär denna icke behöver åstadkommas simultant fält för fält. trycksänkningen, under hela duken, utan kan ske stegvis, 10 15 20 25 35 513 260 9 li v' *M I fig 6 visas även hurusom en till täckenhetens ut- loppsdon ansluten slang eller ledning kan dras under täcken- heten. I detta fall kan evakueringen verkställas genom pumpning (se fig 4). Till höger i fig 6 visas ett utförande vid vilket evakueringsledningen utgörs av ett rör eller en styv slang som är fastsatt utmed barriärskiktets eller dukens ena sidokant.

Vid detta utförande kan duken förvaras upprullad omkring röret för att därefter rullas ut (motströms) inför användning.

Därest vattnet skall ledas bort medelst självfall genom skyddsvallen är det tänkbart att i förväg penetrera rör genom vallen. Vid en eventuell översvämning kan täckenheternas evaku- eringsslangar pà ett enkelt sätt anslutas till de befintliga rören (efter avlägsnande av ett tätande lock eller liknande).

Det är även tänkbart att vatteninträngningsskyddet, dvs en el- ler flera täckenheter jämte ledningar, är i sin helhet perma- nent installerat.

I fig 7 och 8 visas ett första sätt att applicera en i rulle förvarad täckenhet. I ett första steg (se fig 7) släpps rullen ned utmed skyddsvallens våta sida, varefter densamma, såsom visas i fig 8, rullas uppåt utmed vallen under successiv utbredning av den flexibla täckenheten 7.

I fig 9 visas hurusom rullen kan appliceras på vallens krön, varefter densamma rullas nedåt under avlindning av täck- enheten 7.

I fig 10 visas hurusom en eller flera täckenheter kan vara kompletterade med extra översvämningsskydd 23, t ex i form av upplåsbara tuber, för att ge skyddsvallen förmåga att stå emot högre vattennivàer än vallen ursprungligen dimensionerats för.

Ehuru den ovan beskrivna täckenheten i sina föredragna utföranden är av flexibel natur, är det även tänkbart att ut- föra densamma såsom en styv eller stel skiva. Även i detta fall är pà skivans undersida anordnat ett särskilt dräneringsmedel av lämplig typ. I fig ll illustreras en täckenhet av detta slag. Det skall särskilt noteras att skivans övre parti kan sticka upp ett stycke ovanför såväl vattenytan som skyddsval- lens krön. Även detta utförande medger sålunda åstadkommande av ett relativt vallkrönet förhöjt, extra översvämningsskydd. 25 513 260 š 10 I 1' WH Uppfinningen har primärt sin tillämpning vid skyddsval- lar, såsom ovan beskrivits. Det är emellertid även tänkbart att täta andra vattensugande ytor. Såsom inledningsvis omnämns kan skyddsvallar ju hotas av vatten som läcker in under vallarna.

Här kan det bli aktuellt att täta själva sjö- eller flodbottnen ett stycke från vallen. I fig 12 exemplifieras sålunda hurusom en eller flera täckenheter 7 kan appliceras mot flodens botten.

Enklast läggs täckenheterna ut exempelvis på skyddsval- lar innan vattnet stiger, men det uppfinningsenliga förfarandet bör även kunna tillämpas under vatten. Exempelvis kan täcken- heter sjösättas i form av rullar som därefter rullas ut i rikt- ning nedströms. Används fler överlappande täckenheter (se fig 6) bör dessa läggas ut med början vid en nedströms belägen punkt för att därefter läggas överlappande på varandra i rikt- ning uppströms. Pà så sätt blir överlappningen fläksäker.

Sammanfattningsvis kan konstateras att uppfinningen i första hand har till uppgift att minska vatteninträngning i och läckage genom skyddsvallar. Karaktäristiskt för den uppfin- ningsenliga täckenheten är att densamma har en viss ytutbred- ning och densamma pressas mot underlaget av ett yttre vatten- tryck. För att åstadkomma denna anpressning sänks det hydrosta- tiska trycket mellan barriärskiktet och vallen med hjälp av det särskilda dräneringsmedlet genom vilket eventuellt inläckande vatten kan evakueras. Genom att dräneringsmedlet har sina kan- ter belägna innanför barriârskiktets yttre kanter erhålls fria kantpartier, vilka låter sig effektivt anpressas och täta mot underlaget.

Tänkbar modifikationer av uppfinningen Uppfinningen är ej begränsad blott till de ovan be- skrivna och på ritningarna visade utförandena. Sålunda är det tänkbart att tillämpa uppfinningen även i samband med andra vätskor än just vatten. Vidare är det tänkbart att utforma täckenheten med färre fria, elastiska kantpartier än antalet kanter på täckenheten. Exempelvis kan fria kantpartier vara ut- bildade utmed en undre kant och två sidokanter, men väl icke utmed en övre kant.

Claims (15)

W U 20 25 30 513 260 H I 1' *lf f'NH Patentkrav

1. Förfarande för att motverka inträngning av vätska i en jord- massa, k ä n n e t e c k n a tiav stegen att mot jordmassan (1) applicera åtminstone en täckenhet (7) som innefattar ett storytigt, vätskeogenomträngligt barriärskikt (8) med en första sida vänd mot vätskan och en andra sida, pá vilken finns dräne- ringsmedel (ll), vänd mot jordmassan, varvid sagda dränerings- medel (11) ändar pà visst avstånd innanför yttre begränsninge- kanter (14) hos barriärskiktet (8) i och för bildande av fria kantpartier (15), vilka pà ett ramartat sätt avgränsar ett drä- neringsmedlet upptagande, spaltartat utrymme, och vilka bringas att av det yttre vätsketrycket direkt anpressas mot jordmassan, och att evakuera vätska som eventuellt läcker in i spaltutrym- met, närmare bestämt i syfte att genom det härigenom sänkta hydrostatiska trycket i spaltutrymmet åstadkomma en anpressning av hela täckenheten mot jordmassan. k ä n n e t e c k n a t därav, att till vilket

2. Förfarande enligt krav 1, evakueringen ombesörjs medelst ett utloppsdon (17), (18) kopplas en ledning för borttransport av vätskan.

3. Förfarande enligt krav 1 eller 2, k ä n n e t e c k n a t därav, att eventuell läckvätska borttransporteras ur spaltut- rymmet genom pumpning.

4. Förfarande enligt krav l eller 2, k ä n n e t e c k n a t därav, att eventuell läckvätska evakueras medelst självfall ge- nom en ledning (l8,18') som dras genom jordmassan och placeras med fri mynning (20) belägen lägre än den fria ytan hos den vätska som pressar an mot barriärskiktets första sida.

5. Förfarande enligt krav 1 eller 2, k ä n n e t e c k n a t därav, att läckvätskan evakueras medelst en hävert (22,22',22").

6. Förfarande enligt något av föregående krav, k ä n n e - t e c k n a t därav, att tvà eller flera enskilda täckenheter (7) appliceras sida vid sida mot jordmassan (1) i ett varandra överlappande tillstànd. 10 15 20 25 30 35 513 260 12 I f "H fIIH

7. Förfarande enligt något av kraven 2-6, k ä n n e t e c k - n a t därav, att evakueringsledningar (18) fràn enskilda täck- enheter förbinds med en gemensam samlingsledning (l8") för borttransport av inläckt vätska fràn flera täckenheter.

8. Täckenhet för att motverka inträngning av vätska i en jord- massa, innefattande ett storytigt, väsentligen vätskeogenom- trängligt barriärskikt (8) med en mot vätskan vändbar första sida och en mot jordmassan anläggbar andra sida pà vilken finns dräneringsmedel (11) för evakuering av eventuellt förekommande vätska ur gränszonen mellan barriärskiktet och jordmassan, k ä n n e t e c k n a d därav, att sagda dräneringsmedel (11) ändar pà visst avstånd fràn yttre begränsningskanter (14) hos barriärskiktet (8) i och för bildande av fria kantpartier (15), vilka av ett yttre vätsketryck är direkt anpressbara mot jord- massan (1) och vilka på ett ramartat sätt avgränsar ett sagda dräneringsmedlet upptagande, spaltartat utrymme, som är avsett att samverka med åtminstone ett utloppsdon (17) för verkstäl- lande av sagda vätskeevakuering. att och pla-

9. Täckenhet enligt krav 8, k ä n n e t e c k n a d därav, utloppsdonet (17) är integrerat med barriärskiktet (8) cerat i direkt anslutning till dräneringsmedlet, men innanför barriärskiktets yttre begränsningskanter (14).

10. Täckenhet enligt krav 8 eller 9, k ä n n e t e c k n a d därav, att barriärskíktet utgörs av en duk (8) flexibilitet förmår anpassa sin form till ojämnheter i jordmas- som genom sin sans yta.

11. Täckenhet enligt något av kraven 8-10, k ä n n e t e c k - n a d därav, att drâneringsmedlet (11) är väsentligen jämn- tjockt utmed hela sin ytutbredning innanför sagda kantpartier (15) och har en tjocklek inom området 4-30 mm, lämpligen 5-20 mm och företrädesvis 6-10 mm.

12. Täckenhet enligt något av kraven 8-11, k ä n n e t e c k - n a d därav, att dräneringsskiktet utgörs av en matta (11) med 10 15 513 260 U en mångfald sinsemellan åtskilda utspràng (12) med uppgift att hålla barriärskiktet pà visst avstånd fràn jordmassans yta. |i»'1'vr

13. Täckenhet enligt något av kraven 8-11, k ä n n e t e c k - n a d därav, att dräneringsmedlet utgörs av en matta med porös materialstruktur.

14. Täckenhet enligt något av kraven 8-13, k ä n n e t e c k - n a d därav, att barriârskiktet och dräneringsmedlet är inte- grerade i ett enda stycke.

15. Täckenhet enligt något av kraven 8-14, k ä n n e t e c k - n a d därav, att från barriärskiktets (8) fria kantpartier (15) (15') sinsemellan kommunicerande fält (24) av dräneringsmedel. sträcker sig bandformiga skiktpartier vilka avgränsar