SE515471C2 - Antennanordning och förfarande för sidlobsundertryckning - Google Patents

Description

15 20 25 30 515 471 räknas om eller tabellinterpoleras när flygplanet rollar i och för att bibehålla låga sidlober mot mark.

Det föreligger således ett behov av en antennimplementering som minimerar sidlobklotter med acceptabel effektförlust vid sändning och som således fungerar bra vid mottagning och som är enkel att implementera.

SAMMANFATTNING AV UPPFlNNlNGEN Enligt uppfinningen föreslås ett antennsystem med en grupp antennelement samt en fasstyrkretsanordning för inställning av fasen hos signaler som matas till och mottas av varje element. Fasstyrkretsanordningen innefattar en faskorrigeringsanordning för att korrigera varje elements fas som en funktion av elementets position inom gruppen. Företrådesvis är faskorrigeringen proportionell mot en första funktion av elementets vinkelläge och proportionell mot en andra funktion av elementets radialläge relativt en central punkt i gruppen. Den första funktionen är en sinusfunktion av elementets vinkelläge och den andra funktionen är ett udda polynom av elementets radialläge med minst en term av tredje ordningen eller högre.

Faskorrigeringsanordningen kan innefatta flera moduler, varvid varje modul är associerad med ett enda element eller fler än ett element. Uppfinningen avser även ett förfarande för undertryckning av sidlober.

Genom att åstadkomma faskorrigeringen som en enkel funktion av varje elements position uttryckt i radial- och vinkelläge blir implementeringen mycket enkel, varvid särskilt faskorrigeringen kan beräknas element för element. Ändringar i antennens orientering såsom under flygplansroll kan exempelvis vidare kompenseras helt enkelt genom en förskjutning av origo för vlnkeltermen i funktionen för varje element i gruppen. Det resulterande lobmönstret inkluderar låga sidlober i den nedre hemisfären och ger upphov till endast begränsad och acceptabel effektförlust vid sändning. 10 15 20 25 30 515 471 ,, ..- FIGURBESKRIVNING Ytterligare ändamål och fördelar med föreliggande uppfinning kommer att framgå av efterföljande beskrivning av föredragna utföringsformer som exemplifieras under hänvisning till bifogade ritningar, på vilka Fig. 1 schematiskt visar ett förenklat blockschema av en aktiv, elektriskt styrd antenn, Fig. 2 är ett flödesdiagram som visar stegen för erhållande av en optimerad fasfunktion för det önskade lobmönstret, Fig. 3 visar ett konturdiagram av det tvådimensionella lobmönstret i u-v- planet som erhållits under användande av en av polynomet {r7} uttryckt fasfunktion, och Fig. 4 visar en snitt av en fasfunktion i x-y-planet genom x = 0 under användande av {r7}-fasfunktionen.

DETALJBESKRIVNING AV RITNINGARNA Den i fig. 1 visade elektriskt styrda gruppantennen innefattar en grupp strålningselement 10, 10', varav två visas i figuren. Dessa element 10, 10' är anordnade i ett rutnät till bildande av antennarean eller -aperturen.

Grupperingen är företrädesvis plan och avståndet mellan intill varandra liggande element är mindre än en halv våglängd. l den beskrivna utföringsformen är antennen avsedd för ett luftburet radarsystem med utrymmesskäl är antennaperturen belägen i flygplanets nos. Av gruppantennen företrädesvis huvudsakligen cirkulär till sin form.

Varje element 10, 10' i gruppen är anslutet till en sändnings/mottagningsmodul 11, 11' som styr fasen och amplituden hos de RF-signaler som matas till strålningselementen 10, 10”. Ett gemensamt RF- matningsnät 12 är kopplat till samtliga sändnings/mottagnings-moduler 11, 10 15 20 25 30 515 471 _, ..- 11* för delning och summering av RF-signaler vid sändning och mottagning till respektive från strålningselementen 10, 10'. RF-matningsnätet 12 är anslutet till en uppströms antenn-RF-signalingång/utgång (icke visad).

Sändnings/mottagnings-modulerna 11, 11' innefattar var och en en fasskiftare 111, 111' och en amplitud-modulator 112, 112' för styrning av fas och amplitud hos RF-signaler som matas till tillhörande strålningselement 10, 10”. Fasskiftaren 111, 111' och amplitudmodulatorn 112, 112' styrs av en 113, 113”. Amplitud- fasinställningsenheten 113, 113' kommer att beskrivas mer i detalj nedan. amplitud- och fasinställningsenhet och RF-signalerna till och från strålningselementen 10, 10' delas därefter i en sändnings- och en mottagningsbana medelst en omkopplare 114, 114”.

Sändningsbanan innefattar en förstärkare 115, 1152 företrädesvis en effektförstärkare, som förstärker de utgående RF-signalerna innan dessa sänds till stràlningselementet 10, 10”. En förstärkare 116, 116' är pà samma sätt anordnad i mottagningsbanan för förstärkning av mottagna signaler. De tvâ banorna är kopplade till strälningselementet 10, 10' via en ytterligare omkopplare 117, 117', som företrädesvis är en cirkulator.

Amplitud- och fasinställningsenheterna 113, 113' hos samtliga moduler 11, 11' är anslutna via en databuss 13 till en lobstyrningsdator 14 som är kopplad till en systemstyranordning (icke visad). Lobstyrningsdatorn 14 styr antennlobens riktning och form genom individuell inställning av varje stràlningselements 10, 10' amplitud och fas.

Vid montering i ett flygplan kommer de mot marken riktade sidloberna hos antennen att uppfånga falska ekon, vilka kan interferera med ekona från ett mål. Denna effekt benämns sidlobklotter. Detta problem reduceras normalt genom gradvis amplitudminskning hos gruppantennen för att minska sidloberna. l en aktiv, fasstyrd gruppantenn resulterar emellertid amplitudviktning vid sändning i*förlust av effektiv utstrålad effekt. l enlighet med uppfinningen reduceras detta problem genom enbart gradvis Närmare bestämt styrs fasen över fasminskning i gruppantennen. 10 15 20 25 30 515 471 , , _ | i > antennaperturen för att reducera de mot marken riktade sidloberna. Betraktat i relation till strålningsmönstret i u-v-planet, där u och v är riktningscosinusfunktionerna, innebär detta att de i den nedre hemisfären belägna sidloberna reduceras. l ett flygplan definieras den nedre hemisfären som den hemisfär som är närmast marken när flygplanet befinner sig i ett normalt horisontellt flygläge. När flygplanet rollar måste givetvis den del av lobmönstret som erfordrar sidlobundertryckning justeras i motsvarande grad såsom kommer att beskrivas vidare nedan. l enlighet med föreliggande uppflnning har ett uttryck för fasfunktionen bestämts för att korrigera den på varje stràlningselement 10, 10' applicerade fasen och på detta sätt väsentligt reducera sidlobsenergin i den nedre hemisfären. l och för att erhålla ett önskat lobmönster för gruppantennen justeras fasfunktionens koefficienter tills det med fasfunktionen erhållna lobmönstret Enligt utföringsform utnyttjas ett Taylor-diagram med en specificerad sidlobnivå matchar ett önskat lobmönster. en föredragen som ett önskat lobmönster, men såsom torde vara uppenbart för fackmannen kan även någon annan lämplig modell användas. Optimeringen av fasfunktionen kan ske på godtyckligt känt sätt. Ett föredraget sätt är att minimera felet mellan det under användande av fasfunktionen erhållna lobmönstret och det önskade fasmönstret i minsta-kvadrat-hänseende under användande av en lämplig algoritm. Det bör noteras att anpassningen genomförs för den uppsättning riktningar, dvs rymdfrekvenser, för vilka en reducering av sidlobstorleken erfordras utan avseende på andra riktningar. l föreliggande fall motsvarar denna uppsättning av riktningar den nedre hemisfären från vilken klotterreturer är mest sannolika.

I enlighet med föreliggande uppfinning har det fastställts att ett för undertryckning av sidlober i den nedre hemisfären lämpligt, asymmetriskt lodmönster kan uttryckas i termer av ett elements 10, 10' position i grupperingen. Elementpositionen uttrycks företrädesvis i polära koordinater, r, oi, där r är det radiala avståndet från en central punkt i gruppen och oi är 10 15 20 25 30 S15 471 l . _ , I , , t . . - f ' vinkelavvikelsen från en godtyckligt vald referensriktning, exempelvis längs horisontalplanet. Den på ett godtyckligt element applicerade fasfunktionen ö definieras specifikt av följande uttryck W, qj=sin (a)z¿at:¿.¿+1r2““ (1) där agk + 1 är en koefficient. Enligt detta uttryck är fasfunktionen 4» hos ett godtyckligt element 10, 10' inom gruppen proportionell mot sinus av elementets vinkelposition a samt även proportionell mot ett udda polynom av radialläget r av minst tredje ordningen.

Under utnyttjande av det i (1) deflnierade sambandet erhålls den erforderliga faskorrektionen för varje element i termer av dess vinkel- och radialläge i gruppantennen genom justering av värdet av koefficientema agk + 1 och således ordningen av det udda polynomet för erhållande av det önskade lobmönstret. Processen är huvudsakligen en optimeringsprocess där slutligt lobmönster kanske blir en kompromiss mellan uttryckets komplexitet och prestandan.

Stegen för att erhålla ett önskat lobmönster under användande av uttrycket i (1) illustreras i flödesdiagrammet enligt fig. 2. Processen startar i steg 201 med valet av ett lämpligt schablondiagram för sidlobundertryckningsområdet, dvs den nedre hemisfären. Såsom nämnts ovan kan detta vara ett Taylor- diagram med en specificerad sidlobnivå i den nedre hemisfären. l det följande steget 202 inställs polynomstruktur och -ordningstaL dvs väljs de från noll skilda koefficientema agk + 1. Såsom kommer att visas nedan kommer i allmänhet ett polynom som innefattar en enda term att vara tillräckligt för erhållande av önskade praktiska sidlobnivåer. Godtyckliga möjliga ytterligare begränsningar kommer därefter även att inkorporeras i steg 203.

Dessa kan inbegripa specificering av förstärkningen i 10 15 20 25 30 515 471 ..- , , . . . H huvudlobriktningen samt specificering av maximal sidlobtoppnivå eller sidlobmedelnivå. I steg 204 minimeras medelkvadratfelet mellan schablonen och det resulterande diagrammet i den nedre hemisfären. Godtycklig numerisk sökalgoritm kan användas i detta steg. Minimeringen inbegriper ett tvädimensionellt Fourier-transformationssteg eftersom inget analytiskt uttryck för Fourier-transformern är tillgänglig. Processen avslutas i steg 205 när medelkvadratfelet är mindre än en föreskriven nivå och koefficienterna erhållits.

På grund av den separata term som definierar sambandet med vinkelpositionen a i fasfunktionen enligt ekvation (1) är det mycket enkelt att justera faskorrektionen för olika rollvinklar hos flygplanet. Detta åstadkoms specifikt genom att skifta vinkeln oi med ett belopp som är lika med flygplanets rollvinkel innan sinustermen sin(a) beräknas. På detta sätt kan det resulterande lobmönstret lätt justeras till att ha låga sidlober i den nedre hemisfären, dvs den mot marken riktade hemisfären.

Tabell 1 nedan visar simulerade lobmönster som erhållits under utnyttjande av den i (1) definierade fasfunktionen med olika ordningstal och strukturer hos polynomet. l varje fall bestämdes polynomkoefficienterna genom optimering av lobmönstret med ett önskat lobmönster i den nedre hemisfären. l föreliggande exempel genomfördes optimeringsprocessen under användande av den inbyggda minsta-kvadratfunktionen “leastsq” i MATLAB, men det torde inses att en godtycklig, lämplig optimeringsprocess kan användas för att bestämma koefficienterna för ett önskat lobmönster. För varje fasfunktion ges storleken av den första sidloben, dvs toppamplituden, i ett snitt genom u-v-planet definierat av u = O. En annan angiven storhet är sidlobmedelnivån genom samma snitt där u = 0. Denna beräknas som det av antennförstärkningen i den nedre tabellen förstärkningsdämpningen. Sidlobmedelnivàn är proportionell mot den totalt tvädimensionella medelvärdet hemisfärens sidlobomràde. Slutligen anger även 10 15 515 471 ,.. rf. I ,. rr. mottagna klottereffekten och är därför ett lämpligare mått på prestandanivån än sidlobtoppnivän.

I tabell 1 är beteckningen {r', r*'} en förkortning av uttrycket sin a (arri + ajrl).

Polynom Sidlobtoppnivå, Polynom Sidlobtoppnivå, sidlobmedelnivä, Sidlobmedelnivå, dämpning (dB) dämpning (dB) {r3} -28.8, 48.8, 0.28 {r5, F) 88.5, 47.8, 0.88 {r°*, r5} -88.8, 48.9, 0.98 {r5, r9} -88.7, 48.0, 0.92 {r3, r , r7} 88.5, 49.8, 0.95 (rs, r“} -84.9, 48.8, 0.98 {r3, rs, rf, r9} 88.7, 49.9, 1.48 {r7} -88.9, 48.1, 1.10 {r3, rf, rf, rg, 41.2, -51.2,1.09 {r7,r9} 82.8, 47.8, 0.94 r11} (rf, r7} 84.9, -47.8, 0.85 {r7, r"} -82.8, -47.8, 0.97 {r~°', rg; 87.9, 48.4, 0.98 {r9} 82.1, 49.0, 1.27 (rf, r"'} 89.5, 49.2, 0.95 (rs, r"} 81.8, 48.9, 0.99 {r5} 82.4, 47.5, 0.77 {r"} -27.8, 49.8, 1.49 Tabe||1 Det förväntas att Iobmönstret förbättras vad avser sidlobtoppnivå och sidlobmedelnivä samt förstärkningsdämpning med ett ökande antal termer agk + 1 rzk * 1 i polynomet. Det framgår emellertid av värdena på sidlobmedelnivån i Tabell 1 att förbättringen inte är särskilt signifikant när ett stort antal termer används i stället för en eller två termer. Ett mycket rimligt resultat kan erhållas när två termer används såsom exempelvis uttrycket {r3, r"} eller t o m endast en term såsom exempelvis uttrycket {r7}. I vissa fall ger i själva verket det enkla tredjegradssambandet mellan fas- och radialläge som ges av uttrycket {r3} tillräcklig sidlobundertryckning. Det torde inses att ju färre i polynomet ingående antal termer desto enklare blir implementeringen. 10 15 20 25 30 515 471 u . , . , 1 f» ,, ..| Fig. 3 visar ett konturdiagram av det tvådimensionella lobmönstret i u-v- planet som erhällits under användande av {r7}-fasfunktionen. Värdet av koefficienten a; som används i denna fasfunktion var -1.5326 x 104.

Sidlobreduceringen i den nedre hemisfären syns tydligt. Fig. 4 visar ett snitt av fasfunktionen i x-y planet genom x = 0.

I samtliga ovan tabulerade fall resulterade gradvis fasminskning i ett litet pekfel i jämförelse med det nominella lobmönstret utan gradvis minskning.

Denna riktningsavvikelse kan kompenseras i den av lobstymingsdatorn 14 (fig. 1) implementerade Iobregleringen. Återvändande till fig. 1 inställer fas- och amplitudinställningsenheterna 113, 113' i varje sändnings/mottagningsmodul 11, 11' fasen hos de till stràlningselementen 10, 10' matade RF-signalerna. Den optimala fasfunktionen, dvs de optimala koefficientvärdena, för en godtycklig antenn som används för en godtycklig applikation med erforderlig sidlobundertryckning bestäms vid tillverkning såsom beskrivits under antennsystemet. hänvisning till fig. 2 och programmeras in i Koefficientvärdena utnyttjas sedan till att korrigera den på det tillhörande stràlningselementet 10, 10' applicerade fasen via den tillhörande fasskiftaren 111, 111' som en funktion av elementets 10, 10' position. Beräkningen av 10' kan åstadkommas centralt medelst lobstyrningsdatorn 14 och de individuella faskorrektion som skall appliceras pá varje element 10, styrsignalerna som distribueras till respektive inställningsenhet 113, 113' via detta fall företrädesvis databussen 13. l skulle de vid tillverkningen bestämda koefficientvärdena programmeras i lämplig minneskretsanordning som lätt kan accesseras av en processor i lobstyrningsdatorn 14. Styrsignalerna kunde sedan på ett användbart sätt kombinera de individuella faskorrigeringarna som erfordras för att undertrycka sidlober i ett specificerat område av lobmönstret liksom fasjusteringen för styrning av antennlobstràlningen. l ett dylikt arrangemang 10 15 20 25 30 515 471 ,. »ta 10 där faskorrigeringen av samtliga antennelement 10, 10' sker centralt behöver lnställningsenheterna 113, 113' endast inkludera minnesorgan för att hålla 10'. Varje inställningsenhet kan exempelvis huvudsakligen bestå av ett minne eller det korrekta fasvärdet för varje strålningselement 10, alternativt en särskild minnesplats i ett centralt minne som programmeras med de önskade fasvärdena av lobstyrningsdatorn 14 via databussen 13.

Den beräknade faskorrektionen skulle således ta hänsyn till flygplanets rollvlnkel. Såsom ovan diskuterats ernås detta genom justering av vinkeltermen i fasfunktionen genom vinkeländringen i flygplanets orientering.

Enligt en alternativ utföringsform konstrueras enheterna 113, 113' som intelligenta enheter och inkluderar processeringsorgan såsom exempelvis en mikroprocessor eller dylikt för att beräkna den faskorrigering som erfordras för att undertrycka sidlober i en önskad del av lobmönstret. lnställningsenheterna 113, 113' skulle härvid inkludera eller ha tillgång till minneskretsanordningar som lagrar koefficientvärdena för den antennspecifika fasfunktionen som programmerats före utplaceringen. Varje enhet 113, 113' skulle naturligtvis även innehålla eller ha access till positionsdata som definierar tillhörande element 10, 10' för att göra det möjligt att beräkna den elementspecifika fasen. För att möjliggöra för varje inställningsenhet 113, 113' att justera faskorrektionen som en funktion av flygplansorienteringen är varje enhet dessutom försedd med en ingång som indikerar flygplanets roll, dvs indikerar den sida av lobmönstret på vilken låga sidlober skall erhållas. Denna information skulle parallellt överföras till samtliga inställningsenheter 113, 113' av lobstyrningsdatorn 14 via bussen 13 tillsammans med eventuella fasjusteringsparametrar som erfordras för ändring av lobriktningen och eventuella parametrar avseende lobbredden, vilka samtliga är gemensamma för samtliga element 10, 10'. Vid den i fig. 1 visade utföringsformen är lnställningsenheterna 113, 113' associerade med individuella element 10, inställningsenhet 113, 113' skulle kunna styra fasen och möjligtvis även 10'. Det torde emellertid inses att en enda amplituden hos signaler som matas till och mottas av fler än ett element 10, 10 15 515 471 11 10'. Även om den enligt uppfinningen utvecklade fasfunktionen, som uttrycker en faskorrigering för undertryckning av sidlober i termer av stràlningselementens position i polära koordinater, diskuterats och implementerats för cirkulära gruppantenner torde fackmannen inse att denna fasfunktion likaväl kan appliceras på andra antennaperturformer, men bästa resultat erhålls med former som liknar den cirkulära formen såsom exempelvis en elliptisk eller polygonal apertur. Även om uppfinningen beskrivits i samband med ett luft- tilI-mark-flygplansradarsystem torde det vidare inses att fasfunktionen enligt föreliggande uppfinning likaväl är lämpad för antennarrangemang för kommunikation mellan flygplan. Vidare är uppfinningen inte begränsad till luftburna tillämpningar utan kan utnyttjas för godtycklig tillämpning som erfordrar undertryckning av sidlober i en önskad hemisfär såsom exempelvis antenninstallationer för mobilkommunikation.

Claims (1)

1. 0 15 20 25 30 515 471 12 PATE NTKRAV Antennsystem innefattande en grupp antennelement (10) samt en fasstyrkretsanordning (111, 113, 14) för inställning av fasen hos signaler som matas till och/eller mottas av varje element (10), k ä n n e t e c k n at a v att nämnda styrkretsanordning innefattar en faskorrigerlngsanordning (113) för korrigering av varje elements (10) fasinställning som en funktion av varje elements position inom gruppen för att generera ett asymmetriskt sidlobmönster, varvid sidlober på minst en sida av en huvudlob är huvudsakligen undertryckta. Antennsystem enligt krav 1, kännetecknat av att nämnda faskorrigerlngsanordning (113) korrigerar varje elements (10) fasinställning proportionellt mot en första funktion av elementets vinkelläge och proportionellt mot en andra funktion av elementets radialläge relativt en central punkt i gruppen. Antennsystem innefattande en grupp antennelement (10) med en fasstyrkretsanordning (111, 113, 14) för inställning av fasen hos signaler som matas till och/eller mottas av varje element (10), k ä n n e t e c k n at a v att nämnda styrkretsanordning innefattar en faskorrigerlngsanordning (113) för korrigering av varje elements (10) fasinställning som en funktion av varje elements position uttryckt i polära koordinater för att huvudsakligen undertrycka sidlober på minst en sida av en huvudlob, varvid nämnda korrigerade fasinställning för varje element är proportionell mot en slnusfunktion av nämnda elements vinkelläge inom gruppen. Antennsystem enligt krav 3, k ä n n e t e c k n at a v att den korrigerade fasinställningen för varje element är proportionell mot ett udda polynom av nämnda elements vinkelläge, varvid nämnda 10 15 20 25 30 515 471 m wl- 13 polynom har minst en term av tredje ordningen eller högre. Antennsystem enligt krav 3 eller 4, k ä n n e t e c k n at a v att nämnda styrkretsanordning (14, 113) är anordnad att justera sambandet mellan fasinställning och vinkelläge för ett element (10) som funktion av gruppantennens orientering. Antennsystem enligt något av föregående krav, k ä n n e t e c k n at a v att nämnda faskorrigeringsanordning innefattar flera moduler (113), varvid varje modul är associerad med minst ett element (10, 11) i gruppen. Antennsystem enligt något av föregående krav, k ä n n e t e c k n at a v att nämnda gruppering är huvudsakligen cirkulär. Antennsystem innefattande en grupp antennelement (10), en fasstyrkretsanordning (11, 113, 14) för inställning av fasen hos signaler som matas till och/eller mottas av varje element, k ä n n e t e c k n at a v att nämnda styrkretsanordning innefattar en faskorrigeringsanordning (113) för att korrigera varje elements fasinställning som en funktion av varje elements (10) vinkel- och radialläge relativt en central punkt i gruppen för att generera ett asymmetriskt sidlobmönster, varvid sidlober på minst en sida av en huvudlob är huvudsakligen undertryckta, varvid nämnda funktion definierar den korrigerade fasen som proportionell mot ett udda polynom av varje elements radialläge, varvid nämnda polynom har minst en term av tredje ordningen eller högre. Antennsystem enligt krav 8, kännetecknat av att nämnda funktion definierar den korrigerade fasen som proportionell mot sinusfunktionen av varje elements vinkelposition. 10 15 20 25 30 10. 11. 12. 13. 14. 15. 16. 515 471 - » ~ . - . . » 1 . - 14 Antennsystem enligt krav 9, k ä n n e t e c k n at a v att nämnda styrkretsanordning (14, 113) är anordnad att justera sambandet mellan korrigerad fasinställning och vinkelläge för ett element (10) som en funktion av gruppantennens orientering. Antennsystem enligt något av kraven 8-10, k ä n n e t e c k n a t a v att nämnda faskorrigeringsanordning innefattar flera moduler (113), varvid varje modul (113) är associerad med minst ett element (10, 11) i gruppen. Antennsystem enligt något av kraven 8-11, k ä n n e t e c k n at a v att grupperingen är huvudsakligen cirkulär. Förfarande för att undertrycka sidlober på minst en sida av en huvudlob i ett lobmönster hos en antennanordning med ett flertal antennelement som är placerade till att bilda en gruppering, varvid varje element är anordnat att mottaga eller utstråla signaler med en speciflk fas, vilket förfarande för varje antennelement innefattar justering av elementets fas proportionellt mot en första funktion av elementets vinkelläge och proportionellt mot en andra funktion av elementets radialläge relativt en central punkt i grupperingen. Förfarande enligt krav 13, k ä n n e t e c k n a t a v att varje elements vinkelläge justeras i nämnda första funktion som en funktion av grupperingens absolutorientering. Förfarande enligt krav 13 eller 14, k ä n n e t e c k n at a v att nämnda första funktion är en sinusfunktion. Förfarande enligt något av kraven 13-15, k ä n n e t e c k n at a v att nämnda andra funktion är ett udda polynom med minst en term av 10 15 20 17. 515 471 . . - u q. 15 tredje ordningen eller högre. Förfarande för att undertrycka sidlober på minst en sida av en huvudlob i ett lobmönster hos en antennanordning med ett flertal antennelement (10, 10') som är placerade till bildande av en gruppering, vilket förfarande för varje antennelement innefattar justering av fasen hos radiofrekvenssignaler som matas till eller mottas av elementet i enlighet med uttrycket p Slf1(0t)Z82k+1 Fzkn K=1 där ot ä elementets (10, 10') vinkelläge inom grupperingen och r är elementets (10, 10') radialläge inom grupperingen, agk + 1 är en koefficient och p är en variabel, varvid minst en koefficient är skild från noll och bestäms genom förval av en lobmönsterschablon med önskad asymmetrisk sidlobkonfiguration och minimering för ett urval av variabler p av medelkvadratfelet mellan ett med nämnda polynom genererat lobmönster och nämnda schablon för bestämning av minst en koefficient azk +

1.