SE528744C2 - Klammer för takplåt - Google Patents

Description

Uppfinningen avser en klämmer för takplåt, av den art som framgår av ingressen till det bilagda självständiga patentkravet 1.

Sidokanterna av långsträckta takplåtar uppvikes och formas till en storfals respektive en lågfals. En klämmer monteras intill lågfalsen. Lågfalsen omfattar en från plåtens huvudyta i huvudsak vinkelrätt uppböjd fiäns, vars yttersta randdel är invikt runt 90° över plåtens huvudyta. Klammern har en basplatta, som är avsedd att vila på ett takplåtunderlag och som har en eller flera öppningar inför fästelement exempelvis skruvar, med vilka basplattan förankras till en bärande del av takkonstruktionen. Basplattan bär en anslutningstunga som sträcker sig väsentligen vinkelrätt mot basplattans utbredningsplan och har ett övre flänsparti, vilket är bockat runt ca 90° för att sträcka sig över och intill lågfalsens ändparti. Anslutningstungans övre flänsparti innefattar vidare ett ändparti som är bockat ca 90° från detta, så att anslutningstungan får en kanalprofil, vars konkava sida är vänd mot basplattans plan.

En sådan klämmer hakas fast över den lagda takplåtens lågfals och anslutes med fästelement (som kan vara förmonterade på basplattan) till den bärande konstruktionen.

Då basplattan har en relativt stor ytarea och vilar på ett värmeisoleringsskikt som i sin tur är buret av den bärande konstruktionen, varvid basplattan har tänder som ingriper i värmeisoleringen för att hindra basplattan från att förskjutas relativt värmeisoleringens yta, är det vanligtvis nödvändigt att linjärt sätta ned klammern på lågfalsen i en riktning som är vinkelrät mot takytan. Anslutningens ändparti är då riktat ungefär vinkelrätt mot takytan. Det är önskvärt att kunna vika in anslutningstungans ändparti under lågfalsens ändfläns för att temporärt fasthålla klammern i korrekt läge på lågfalsen tills klammerns fästelement har monterats. Problemet är att anslutningstungans ändparti bör ha en längd utmed bockningslinjen, som ger ändpartiet ett ändamålsenligt böjmotstånd med avseende på falsningsoperationen/inbockningen av ändpartiet, så att anslutningstungan får en stabil anslutning till takplåtarna. Det i praktiken erforderliga böjmotståndet innebär att plåtslagaren i praktiken inte kan böja in ändpartiet med handen/fingrarna, utan nödgas tillgripa ett falsningsverktyg för operationen.

Detta innebär en arbetsoperation som är relativt tidsödande. Dessutom kan det hända att plåtslagaren avstår från denna operation, med ty åtföljande risk för att klammern blir felmonterad eller lossnar från korrekt placering innan fäst-elementen har monterats.

Ett ändamål med uppfinningen är därför att tillhandahålla klämmer av den nämnda arten, vilken gör det möjligt att helt eller delvis undanröja de nämnda olägenheterna. Ändamålet uppnås genom uppfinningen.

Uppfinningen definieras i det bilagda patentkravet 1.

Uppfinningen innebär i grunden att ändpartiet av flänstungan har ett inklipp från sin ändrand till ändpartiets bockningsområde, varvid inklippet är beläget mellan ändpartiets sidokanter. Härigenom etableras en manuellt omböjbar flik av ändpartiet och denna flik kan relativt enkelt med fingrarna böjas in under ändpartiet. för temporär förankring på en med flänsen parallell randdel av en lågfals på en takplåt.

Insnittets läge kan väljas för att frambringa en flik vars bockningslinjelängd erbjuder ett ändamålsenligt lågt böjningsmotstånd för den manuella temporära omböjningen av fliken.

I en föredragen utföringsform sträcker sig inklippet med en sned vinkel mot ändpartiets bockningslinje så att fliken får en relativt stor bredd vid ändpartiets ändrand och en relativt liten bredd utmed sin bockningslinje, så att operatörens finger får en relativt stor anliggningsyta mot fliken samtidigt som fliken får en bockningslinje av relativt ringa längd.

Klammern kan ha formen av en fast klämmer eller formen av en glidklammer, varvid, i det senare fallet, anslutningstungan är ansluten till basplattan med ett glidförband som medger tungan att förskjutas i en riktning som är väsentligen parallell med basplattans slutledningsplan. Bockningslinjerna är väsentligen inbördes parallella samt parallella med klammerbasplattans huvudyta för att vara parallella med takplåtarnas huvudyta och med takplåtarnas längdriktning. Uppfinningen kommer i det följande att beskrivas i exempelform med hänvisning till den bilagda ritningen.

Fig. 1 visar schematiskt en sidovy av en klämmer såsom monterat i en takkonstruktion Fig. 2 visar klammern i en vy motsvarande linje II-II i fig. 1.

Fig. 3 visar en plan vy över klammern, tagen utmed linje III-III i fig. 2.

Fig. 4 visar schematiskt i en vy motsvarande fig. 1, fliken av anslutningstungans ändparti såsom inböjd under en ändfläns av en lågfals tillhörande en takplåt. Fig. 5 visar hur en storfals på en motsvarande takplåt har applicerats över konstruktionen enligt fig. 4.

Fig. 6 illustrerar genomförd enkelfalsning av aggregatet enligt fig. 5.

Fig. 7 visar en variant av föremålet för fig. 2.

Figurerna 1-3 illustrerar en klämmer 1 omfattande en ytutbredd basplatta 2, som vilar på överytan av ett skikt 3 av värmeisoleirngsmaterial 3, exempelvis av mineralull. Skiktet 3 vilar i sin tur på en bärande takstruktur 4, exempelvis plywood, trä, korrugerad plåt e.dyl. Basplattan 2 visas ha nedåt riktade tänder 5, exempelvis i formen av triangulära flikar som klippta och utvikta ur den av metallplåt bildade plattan 2. Vidare visas plattan 2 ha försänkta öppningar 6 för montageskruvar 7, som förankras i den bärande takkonstruktionen, exempelvis skiktet 4. Tänderna 5 kan ha en höjd av exempelvis 1-2 cm och tjänar till att hindra plattan 2 från att glida i sitt plan relativt isoleringen 3. Intill en rak sidokant bär plattan 2 en förbindningstunga 10 som företrädesvis är bildad av ett metalliskt plåtmaterial. Tungan är riktad väsentligen vinkelrätt mot plattan 2 och utbreder sig längs dennas närbelägna sidokant. Tungan 10 har ett övre ändavsnitt 11, som är utvikt 90° i riktning bort från basplattan 2. Avsnittet 11 har i sin tur en yttre randdel 12,. som är nedvikt runt ca 90°. Vidare visas ett tvärsnitt genom en långsträckt takplåt 20, vars båda sidokantdelar är uppvikta och formade till en lågfals 21 respektive storfals 25. Lågfalsen 21 innefattar en från plåtens huvudyta väsentligen vinkelrätt uppvikt fläns 22, var övre ändparti är omvikt runt ungefär 90° in över plåten 20. Avsnittet 23 emottas under klammertungans 10 avsnitt 11 såsom visas. Storfalsen 25 innefattar en runt ca 90° uppvikt sidokantfläns 26 av plåten 20. Flänsen 26 har ett utåt runt ca 90° omböjt parti 27, vars änddel 28 är nedvikt runt ca 90°.

Tungan 20 visas ansluten till basplattan 2 med ett glidförband 30. Som ett alter-nativ skulle tungan 10 kunna vara fast ansluten till plattan 2, i de fall tungan inte behöver ha någon förskjutbarhet i plåtens 20 längdriktning.

Glidförbandet 30 visas innefatta en uppvikt randfläns 31 av basplattan 2, varvid flänsens 31 övre änddel är omvikt runt ca 180°. Vidare visas tungans 10 undre änddel 34 vara omvikt 180° för att ingripa i randdelens 31 omvikta parti 32 och ändarna av flänsen 31 kan eventuellt vara hopklämda för att hindra tungan 10 från att glida av från takplattans glidförbandsdel.

På fig. 2 visas att ändavsnittet 12 har ett inklipp 124 från sin fria ändkant 120 fram till i närheten av ändavsnittets 12 bockningslinje 40. Härigenom uppdelas avsnittet 12 i två tungor 121, 122.1 situationen enligt fig. 1, kan då den ena fliken 121 manuellt vikas in under lågfalsens 21 parti, varigenom klammern 1 temporärt förbindes till plåtens 20 lågfals 21, efter en nedsättning av klammern 1 på dess underlag 3 i en normalriktning till underlagsytan. Härefter kan skruvarna 7 insättas genom öppningarna 6 och monteras i den bärande strukturen 4.

Fig. 4 visar en schematisk detalj vy, i en avbildning motsvarande fig. 1, av lågfalsen 21 med därtill temporärt ansluten klammertunga 10, varvid fliken 121 visas oinvikt under lågfalsens ändavsnitt 23 medan den återstående fliken 122 fortfarande står vinkelrät mot plåtens 20 huvudyta. Fig. 5 illustrerar att en ytter-ligare plåts 20 storfals 25 applicerats över det temporära förbandet enligt fig. 4. Härefter enkelfalsas de fogade närliggande takplåtarna på konventionellt vis medelst falsstänger eller falsningsverktyg, varigenom den schematiskt på fig. 6 visade färdigställa enkelfalsningen innehålles.

Såsom illustreras med pilen 50 kan sedan enkelfalsen nedvikas runt 90° om en dubbelfals önskas, av täthetsskäl.

Av fig. 2 kan man se att slitsen 24 är placerad för att ge den temporära för-ankringstungan 21 en ändamålsenligt kort anslutningssträcka till tungan utmed en linje som är parallell med bockningslinjen 40 och är belägen intill denna, för att manuellt kunna omböjas av en operatör för den temporära förbindningen till takplåtens lågfals. Vidare visas insnittet 24 vara riktat med sned vinkel mot bockningslinjen 40 så att tungan 21 får relativt stor bredd i närheten av tungans yttre ändkanter 20 för en bekväm fingeransättning, samtidigt som flikens 121 omböjningslinje får ändamålsenligt ringa längd.

Den kvarvarande fliken 122 invikes under lågfalsens ändavsnitt 23 tillsammans med storfalsens ändavsnitt 28, med hjälp av konventionella falsningsverktyg/- / falsningsmaskiner.

Den uppfinningsenliga klammern har visats i anslutning till en speciellt klammer-konstruktion, vari basplatta 2 och förankringsskruvar 7 är anpassade för montage på ett värmeisoleringsskikt 3. Det bör dock stå klart att plattan 2 kan ha betydligt mindre area och även sakna tänder 5, då den skall monteras direkt på ett stabilt underlag, exempelvis ett underlag av brädor, plywood, korrugerad plåt.

I de fall då glidtungans ändparti 12 har relativt stor längd längs bockningslinjen 40, kan problemet uppkomma att ändpartiet 12 erbjuder ett bevärande böjmotstånd kring linjen 40 vid falsningsoperationen, dvs. inböjningen av ändpartiet 12 under lågfalsens 23 ändavsnitt. I sådana fall kan det vara önskvärt att bredda slitsen 124, åtminstone invid bockningslinjen 40, och eventuellt hela vägen ut till ändkanten 120, så att ändpartiet 12 får formen av längs bockningslinjen 40 åtskilda tungor 121,122. Naturligtvis kan ändpartiet 12 förses med flera längs bockningslinjen 40 åtskilda inklipp 124, som alltså kan vara breddade, till bildning av flera längs bockningslinjen 40 åtskilda tungor, vilka erbjuder ett anpassat motstånd mot falsningsoperationen, i de fall då ändpartiet skall ha en relativt stor längd.

Claims (6)

1. Klämmer för takplåt innefattande en basplatta (2) som är avsedd att vila på ett takplåtunderlag (3) och har en eller flera öppningar (6) för fästelement (7) med vilka basplattan skall förankras till en bärande konstruktion, och en av basplattan (2) buren anslutningstunga (10), vilken sträcker sig väsentligen vinkel-rät från basplattans (2) utbredningsplan och har en övre del (11), vilken är ut-bockad runt ca 90° från tungan och har ett ändparti som är nedbockat ca 90° från det övre partiet (11), kännetecknad av att ändpartiet (12) har ett inklipp (124) från sin fria ände (120) till området för bockningen (40) mellan ändpartiet (12) och den övre delen (11), till bildning av en flik (121), som manuellt kan böjas in under tungans övre del (11) för temporär förankring av klammern till en där-emellan belägen, med basplattan parallell randdel (23) av en lågfals (21) på en takplåt (20).

2. Klämmer enligt krav 1, kännetecknad av att inklippet (124) sträcker sig med sned vinkel mot bockningslinjen (40), så att den manuellt böjbara fliken (121) får en relativt stor bredd utmed ändpartiets fria ändkant (120) och en relativt liten längd vid inklippets inre ände, i en med bockningslinjen (40) parallell riktning.

3. Klämmer enligt krav 1 eller 2, kännetecknad av att klammern har ett glidförband (30) mellan anslutningstungan (10) och basplattan (2).

4. Klämmer enligt något av kraven 1-3, kännetecknad av att basplattan (2) har nedåt framskjutande tänder (5) avsedda att emottas i ett ytskikt av ett mjukt underlag (3), exempelvis ett värmeisolationsskikt såsom mineralull.

5. Klämmer enligt något av de föregående kraven, kännetecknad av att den nämnda första bockningslinjen (40) tillhörande anslutningstungans ändparti (12) och en andra bockningslinje (50) mellan anslutningstungan (10) och dess övre del (11) är inbördes parallella och har ett inbördes avstånd väsentligen motsvarande längden av lågfalsranddelen (23), och att lågfalsens höjd väsentligen motsvarar höjden av anslutningstungan (10) från basplattan (2).

6. Klämmer enligt något av kraven 1, 3, 4, 5, kännetecknad av att inklippet är breddat till bildning av flikar (121,122) som är åtskilda invid bockningslinjen (40)..