SE501577C2 - Omättad etensampolymer och sätt för framställning därav - Google Patents

Description

501 10 15 20 25 30 35 577 2 -hexadien med användning av koordinationskatalyserad làgtryckspolymerisation. Katalysatorn utgöres av en blandning av en organoaluminiumförening och en reducerbar tung övergángsmetallhalogenid, företrädesvis Ti-, Zr- eller V-klorid. Ytterligare exempel ges i JP 0 266 1809, som avser koordinationskatalyserad sampolyme- risation av eten med en a,o-dien med hjälp av en nickel- -katalysator. Dessutom kan nämnas Chemical Abstracts vol 116, nr 4, 1992-01-27, sid 15 Abstract 2l674b (JP 0 322 1508 offentlig 1991-09-30), Chemical Abstracts vol 101, nr 12, 1984-09-17, sid 42 Abstract 92065e (JP 595 6412 offentlig 1984-03-31); och Chemical Abstracts vol 69, nr 74, 1968-12-09, Kiti, "Ethylene-l,4-hexa- diene copolymers" sid 9135 Abstract 973l0m, vilka anger ItSUOZ sampolymerer av eten och icke-konjugerade diener, såsom 1,4-hexadien, 1,7-oktadien och 1,9-dekadien, med använd- ning av koordinationskatalyserad polymerisation med kata- lysator av Ziegler-typ (Ti, V).

Härutöver kan även nämnas EP 0 008 528, som avser koordinationskatalyserad polymerisation av eten och upp till 40 vikt% andra a-olefinsammonomerer med hjälp av en katalysator, som utgöres av Cr03 på en bärare av en eld- fast oxid. Katalysatorn aktiveras genom upphettning och modifieras med ett modifieringsmedel, som består av en trihydrokarbylaluminiumförening och en alifatisk a,w-dien med minst 6 kolatomer. Det är härvid att märka att dienen används för att modifiera katalysatorn och inte som mono- mer för sampolymerisation med eten. Bortsett från denna referens är det gemensamt för den tidigare kända teknik som exemplifierats ovan att den avser polymerisation med koordinationskatalysator av Ziegler-Natta-typ, dvs kata- lysatorer av det slag som anges i t ex Encyclopedia of Polymer Science and Engineering, 2nd Ed., Vol 17 (1989), s 1027-1028. Utan tillsats av dienmonomer ger polymerisa- tion med Ziegler-Natta-katalysator normalt en etenpolymer med en omättnad av storleksordningen ca 0,1 vinyländgrup- per per 1000 kolatomer (ca 0,05-0,12 vinyländgrup 10 15 20 25 30 35 501 577 3 per/1000 C). Denna relativt låga omättnadsgrad medför att det vid framställning av en etenpolymer med förhöjd omätt- nad med hjälp av diensammonomer krävs relativt stor mängd tillsatt diensammonomer för att uppnå önskad grad av omättnad hos den färdiga polymeren.

Föreliggande uppfinning avser att undanröja denna nackdel och åstadkomma en etenpolymer med förhöjd omätt- nadsgrad med användning av en mindre mängd fleromättad sammonomer. Denna och andra fördelar, som kommer att fram- gå av det följande, uppnås genom polymerisation med an- vändning av en kromkatalysator, och mera speciellt en på kromtrioxid eller kromat baserad kromkatalysator.

Enligt uppfinningen åstadkommes sålunda en omättad etenpolymer, som omfattar en genom lågtryckspolymerisation med koordinationskatalysator erhållen polymer av eten och minst en med eten sampolymeriserbar monomer som inbegriper en fleromättad sammonomer, kännetecknad därav, att koor- dinationskatalysatorn är en på kromtrioxid eller kromat som är omodifierad eller modifie- och att den fleromättade sammonomeren har 8-14 kolatomer samt minst baserad kromkatalysator, rad genom titanisering eller fluoridering, två, icke-konjugerade dubbelbindningar, varav minst en är ändplacerad, och att etenpolymeren innehåller omättnad från den fleromättade sammonomeren.

Enligt uppfinningen àstadkommes också ett sätt att framställa en omättad etenpolymer, vid vilket eten och minst en med eten sampolymeriserbar monomer, som inbegri- per en fleromättad sammonomer, polymeriseras genom låg- tryckspolymerisation med en koordinationskatalysator, kännetecknat därav, att polymerisationen genomföres med användning av en på kromtrioxid eller kromat baserad kromkatalysator, som är omodifierad eller modifierad genom titanisering eller fluoridering, och med en fleromättad sammonomer, som har 8-14 kolatomer samt minst två, icke- -konjugerade dubbelbindningar, varav minst en är ändplace- rad, varigenom den bildade etenpolymeren innehåller omättnad från den fleromättade sammonomeren. 501 10 15 20 25 30 35 577 4 Ytterligare kännetecken framgår av följande beskriv- ning samt av patentkraven.

De vid föreliggande uppfinning använda kromkatalysa- torerna är i och för sig tidigare kända och torde därför inte behöva någon mera ingående beskrivning. För närmare detaljer kan även hänvisas till M. P. McDaniel, Advances in Catalysis, M. P. McDaniel, Vol 33 (1985), s 47-98 och M. P. McDaniel, Ind. Eng. Chem. Res., vol 27 (1988), s 1559-1569. Normalt är katalysatorn uppburen på en bära- re, företrädesvis silika. En lämplig typ av kromkatalysa- tor vid uppfinningen är den s k Phillips-katalysatorn som är baserad på kromtrioxid pà silikabärare. Denna katalysa- tor framställs allmänt genom aktivering av silika tillsam- mans med en s k "masterbatch" med kromtrioxid eller krom- acetat. Vid användning av kromacetat oxideras detta till kromtrioxid och slutprodukten blir således densamma oav- sett om man använder kromtrioxid eller kromacetat. Krom- trioxiden bildar flyktig kromsyra, som fördelas jämnt över silikapartiklarna. Det på silikapartiklarna deponerade, 6-värda kromet skall sedan reduceras för att bli kataly- tiskt aktivt, och detta sker när kromet kommer i kontakt med etenet i polymerisationsreaktorn.

En annan typ av kromkatalysator, som är användbar vid uppfinningen, är en katalysator av s k kromat-typ. Vid framställning av denna katalysator deponeras en kromatfö- rening, såsom silylkromat, på en aktiverad silikabärare, varefter det deponerade kromatet reduceras med hjälp av en alkoxid, såsom en aluminiumalkoxid, t ex dietylaluminium- etoxid.

Kromkatalysatorn enligt uppfinningen kan modifieras genom aluminisering, titanisering och fluoridering, såsom är i och för sig känt tidigare (se t ex Preparation of Catalysts V. G. Oncelet et al,. Elsevier Science Publish- ers, Amsterdam, 1991, artikel på s 215-227 av C. E. Mars- den). 10 15 20 25 30 35 501 577 5 Man har vid uppfinningen överraskande funnit att me- dan de ovan angivna typerna av kromkatalysatorer, dvs de som är baserade på kromtrioxid eller kromat, är lämpliga vid uppfinningen, fungerar däremot andra typer av krom- katalysatorer inte, såsom exempelvis kromkatalysator base- rad på kromocen på kiselgel. Orsaken härtill är inte helt klarlagd, men det förmodas att för att vara effektiv vid uppfinningen skall katalysatorn ej ha organiska omättade ligander bundna direkt till kromatomen.

Framställning av polyeten med användning av kromkata- lysator ger normalt, dvs utan tillsats av fleromättad sam- monomer, en etenpolymer med en omättnad av ca 0,30-0,75 vinyländgrupper/1000 C, i genomsnitt ca 0,5 vinyländgrup- per/1000 C. Detta är ett avsevärt högre värde än den ovan angivna omättnadsgraden av ca 0,1 vinyländgrupper/1000 C vid användning av Ziegler-Natta-katalysator. Detta högre "utgàngsvärde" på omättnaden vid användning av kromkataly- sator gör att man vid uppfinningen inte behöver använda lika stor mängd fleromättad sammonomer som vid användning av Ziegler-Natta-katalysator för att uppnå samma omätt- nadsgrad hos den slutliga, omättade etenpolymeren. Ut- tryckt pà ett annat sätt kan man med användning av samma mängd fleromättad sammonomer uppnå en högre omättnadsgrad hos etenpolymeren vid föreliggande uppfinning. Uppfinning- en kan således sägas utnyttja den fleromättade sammonome- ren effektivare. Detta är en avsevärd fördel, eftersom de använda, fleromättade sammonomererna är dyra.

Den fleromättade sammonomeren vid föreliggande upp- finning utgöres allmänt av med eten sampolymeriserbara monomerer med 8-14 kolatomer samt minst två, icke-konjuge- rade dubbelbindningar, varav minst en är ändplacerad. Den fleromättade sammonomeren kan ha grenad eller, företrädes- vis, rak kedja, och den kan innehålla substituenter, som ej stör polymerisationen, men är företrädesvis osubstitue- rad. Fleromättade föreningar med färre än 8 kolatomer, t ex dienmonomer med 6 kolatomer, fungerar inte som sammo- nomer vid föreliggande uppfinning. Anledningen är inte 501 10 15 20 25 30 35 577 6 klarlagd, men man antar att det beror på cyklisering av dienen. Det kan nämnas att 1,5-hexadien däremot fungerar bra som sammonomer vid användning av Ziegler-Natta-kataly- sator. Uppfinningen omfattar vidare inte fleromättade sam- monomerer med mer än 14 kolatomer, eftersom föreningar med 15 kolatomer och mer är fasta föreningar vid rumstempera- tur och alltför högkokande för att vara användbara. De mest föredragna, fleromättade sammonomererna vid förelig- gande uppfinning är a,0-alkadiener med 8-14 kolatomer, mera speciellt osubstituerade, rakkedjiga a,w-alkadiener med 8-14 kolatomer, och i synnerhet 1,7-oktadien, l,9-de- kadien och 1,13-tetradekadien.

Halten av den fleromättade sammonomeren är sådan att den omättade polymeren innehåller 0,05-10 vikt%, företrä- desvis 0,1-5 vikt% av denna sammonomer, vilket för l,9-de- kadien motsvarar en omättnad av 0,05-10 respektive 0,1-5 dubbelbindningar/1000 C-atomer utöver dem som bildas vid termineringsreaktionen.

Utöver eten och minst en fleromättad sammonomer en- ligt ovan kan etenpolymeren enligt uppfinningen innehålla upp till 40 vikt% av ytterligare någon, med eten sampoly- meriserbar monomer. Dylika monomerer är välkända för fack- mannen på området och torde inte behöva någon omfattande uppräkning. Som exempel bör dock nämnas vinyliskt omättade monomerer, såsom C3-C8 a-olefiner, t ex propen, buten, etc.

Speciellt har buten befunnits ha en överraskande po- sitiv effekt vid uppfinningen och möjliggöra förbättrade egenskaper hos etenpolymeren. Anledningen härtill är inte klarlagd, men utan att för den skull binda sig till någon teori förmodas det att buten-sammonomeren på ett synergis- tiskt sätt samverkar med den fleromättade sammonomeren och bidrar till att fördela denna på ett mera enhetligt sätt i polymermolekylen.

Polymerisationen vid föreliggande uppfinning kan ge- nomföras antingen som gasfaspolymerisation eller som slur- rypolymerisation. Båda dessa typer av polymerisationsför- 10 15 20 25 30 35 501 577 7 faranden är välkända och behöver ej närmare beskrivas här.

För närmare detaljer hänvisas till Low Pressure Manufac- turing of Polyethylene, Nowlin T. E., Polym. Sci., ll (1985), s 29-55 och Polyolefin Resin Processes, M, 1961, Gulf Publ. Co., Houston Texas. Eftersom gasfaspo- lymerisation uppvisar flera fördelar jämfört med slurry- Progr.

Sitting polymerisation, såsom avsaknad av viskositetsproblem hos slurryn/polymerlösningen vid höga polymermolekylvikter, avsaknad av behov att avskilja och rena lösningsmedel, etc, föredrages gasfaspolymerisation vid uppfinningen.

Trycket vid polymerisationen är inte kritiskt, men lämpli- gen används ett tryck av ca 1-3 MPa, företrädesvis ca 1,7-1.9 MPa. Temperaturen vid polymerisationen ligger inom ett relativt snävt område av ca 50-l20°C, företrädesvis ca 70-llO°C. Vid högre temperaturer bryts polymerisationen, eftersom den växande polymerkedjan avspaltas från krom- komplexet och får en terminal dubbelbindning. Vid använd- ning av kromkatalysator används sålunda temperaturen för att reglera polymerens medelmolekylvikt till skillnad från Ziegler-Natta-katalysatorer, vid vilka vätgas används som kedjeöverförare för att reglera molekyltillväxten. Poly- merisationsreaktionen genomföras under så lång tid att önskad monomeromvandling erhålles, vilket vanligen innebär ca 5-10 h genomsnittlig uppehållstid i reaktorn.

Med hänsyn till det ovan angivna snäva temperaturom- rådet med en maximal temperatur av ca 120°C, företrädesvis högst ca 1l0°C, får det anses överraskande att man vid uppfinningen kan utnyttja de fleromättade sammonomererna med 8-14 kolatomer, såsom 1,9-dekadien, som har en kok- punkt av omkring 170°C och alltså är en vätska vid tempe- raturen i polymerisationsreaktorn. Det faktum att dessa högkokande föreningar faktiskt fungerar som sammonomerer vid uppfinningen torde vara att hänföra till att kromkata- lysatorerna enligt uppfinningen har en så hög monomerkäns- lighet att det ångtryck som den fleromättade sammonomeren alstrar vid den aktuella reaktortemperaturen är tillräck- ligt för att tillföra erforderlig mängd sammonomermoleky- ler till polymerisationsreaktionen. 501 10 15 20 25 30 35 577 8 Den vid polymerisationsreaktionen erhållna polymeren har en förhöjd omättnadsgrad, som kan utnyttjas för infö- ring av funktionella grupper i polymermolekylen, såsom hydroxyl, karboxyl och liknande, genom reaktion med före- ningar som innehåller sådana funktionella grupper. Den eteniska omättnaden kan även, och kanske framförallt, ut- nyttjas för att förnäta polymeren. Förnätning av polyeten är av intresse i ett stort antal sammanhang, såsom vid extrudering (t ex av rör, kabelisolering eller -mantel etc), formblåsning, rotationsgjutning, m m. Förnätning av polymeren kan genomföras med en förnätningskatalysator som bildar fria radikaler, företrädesvis av peroxidtyp, såsom dikumylperoxid, eller med hjälp av aktiverande strålning, såsom exempelvis beta-strålning.

Man har vid uppfinningen noterat en kraftigt förbätt- rad peroxidrespons, dvs behovet av peroxid vid förnätning av etenpolymeren har minskats betydligt. Detta är en avse- värd fördel, dels eftersom peroxidkatalysatorer, såsom di- kumylperoxid är dyra, dels eftersom de ger upphov till luktande/smakande föroreningar. Ju mindre peroxidkatalysa- tor som behöver användas, desto billigare blir det följ- aktligen och desto mindre mängd luktande/smakande förore- ningar alstras, vilket är viktigt vid exempelvis förnät- ning av vattenledningsrör av polyetenpolymer. Vidare är peroxider explosiva och giftiga. I stället för minskning av den tillsatta mängden peroxidförnätningskatalysator kan den ökade peroxidresponsen vid uppfinningen utnyttjas för att åstadkomma en förhöjd förnätningshastighet vid oför- ändrad peroxidmängd. Även den ökade strålningsresponsen är viktig, efter- som den innebär en lägre energiförbrukning vid förnätning för att uppnå en viss förnätningsgrad. Vidare erhålles också en lägre lukt- och smaknivå hos det förnätade mate- rialet, vilket är viktigt vid t ex förnätning av vatten- ledningsrör av etenpolymer. 10 15 20 25 30 35 501 577 9 En annan viktig fördel vid uppfinningen är att man överraskande funnit att risken för oönskad, för tidig för- nätning, s k "scorch", är betydligt minskad. Vid uppfin- ningen ökas polymerens omättnad, vilket medför ett minskat behov av peroxidförnätningskatalysator, såsom nämnts ovan.

Den ökade omättnaden hos polymeren respektive den minskade peroxidmängden borde i stort sett ha tagit ut varandra vad gäller risken för scorch, dvs risken för för tidig förnät- ning borde ha varit lika stor som tidigare. Det är över- raskande och fördelaktigt att så inte är fallet.

Förnätning av polyeten är av särskilt intresse inom kabelteknologin, varför denna här skall behandlas något utförligare. Vid extrudering av exempelvis en kraftkabel belägges den metalliska ledaren vanligen innerst med ett halvledarskikt, därutanför ett isolerskikt, så ytterligare ett halvledarskikt som följs av eventuella vattenbarriär- skikt, varpå ytterst tillkommer ett mantelskikt. _ I varje fall isolerskiktet och det yttre halvledar- skiktet består normalt av förnätade eten-homo- och/eller -sampolymerer. Förnätningen bidrar väsentligt till att förbättra temperaturresistensen hos kabeln, som vid drift utsättes för betydande temperaturpàkänningar. Förnätningen åstadkommes genom att polymermaterialen i de nämnda skik- ten före extruderingen tillsatts fri-radikalbildare, of- tast av peroxidtyp. Denna radikalbildare skall under själ- va extruderingen helst vara stabil men i ett efterföljande vulkningssteg, vid förhöjd temperatur, falla sönder, under bildning av fria radikaler, som skall initiera förnätning- en. För tidig förnätning vid själva extruderingen visar sig som inhomogeniteter och ytojämnheter, eventuellt även som missfärgat material, i de olika skikten i den färdiga kabeln. tion får därför ej vara för reaktiva vid de temperaturer Polymermaterialet och radikalbildaren i kombina- som råder i extrudern (ca 125-l40°C).

Efter extrudern får kabeln löpa genom ett långt, i flera zoner indelat vulkningsrör, där förnätningen bör ske så snabbt och fullständigt som möjligt, initierad av vär- 501 10 15 20 25 30 35 577 10 men som avges i en eller flera upphettade zoner av vulk- ningsröret. I detta pålägges också ett kvävgastryck, som dels bidrar till att hindra oxidationsprocesser genom att hålla luftens syre borta, och dels bidrar till att minska bildningen av mikrokaviteter, s k "voids" i polymerskik- ten, genom att minska expansionen av de bildade gaserna från den sönderfallande radikalbildaren. Det är önskvärt att denna förnätning sker snabbt men samtidigt att så lite friradikalbildare som möjligt erfordras, dels för att ris- ken för scorch i extrudern därigenom minskar och dels, som nämnts, för att ge så liten bildning av mikrokaviteter som möjligt, men slutligen också av ekonomiska skäl, eftersom peroxiden utgör en dyr tillsats.

Av det ovan sagda framgår att den omättade etensam- polymeren enligt uppfinningen är användbar som material för ett eller flera av halvledarskikt, isoleringsskikt och mantlingsskikt hos elektriska kablar.

För att ytterligare underlätta förståelsen av uppfin- ningen ges nedan några belysande, men ej begränsande utfö- ringsexempel och jämförande exempel.

Exempel 1-9 I en pilotreaktor genomfördes gasfaspolymerisation av eten med användning av en kromkatalysator enligt uppfin- ningen. Kromkatalysatorn utgjordes av CrO3 på en bärare av Grace silika typ 955 och katalysatorn hade en kromhalt av 0,1 vikt%. Polymerisationen i reaktorn genomfördes vid ett övertryck av 17,5 bar och vid en temperatur som anges i tabell 1. Fleromättad sammonomer (dien) och eventuella övriga sammonomerer framgår av tabell 1 och tillsattes till polymerisationsreaktorns cirkulationsgasledning vid en punkt strax före reaktorbädden. Flödet av tillsatt dien uppmättes och anges i tabell 1. Produktionshastigheten vid polymerisationen i exemplen var ca 8-12 kg polymer/h. Eten och buten, när denna tillsattes som sammonomer, analysera- des kontinuerligt med en gaskromatograf och volymförhàl- landet mellan buten och eten beräknades och anges i tabell 1. De erhållna polymererna analyserades med avseende på 10 15 20 25 30 35 501 577 ll omättnadsgrad med IR-spektrometri, och med avseende på densitet, smältflöde (MFR21) och smältflödesförhållande (FRR 21/5) och värdena anges i tabell 1.

Smältflödet reglerades genom att höja eller sänka reaktionstemperaturen, varvid en högre temperatur ger ett högre smältflöde. Det är önskvärt att smältflödesvärdet är ca 10 g/10 min, eftersom alltför låga värden ger en svår- bearbetad polymer. En begränsning i detta sammanhang är även att reaktortemperaturen inte kan höjas alltför mycket, eftersom det då finns risk att polymeren sintrar (ca 115-l20°C) eller smälter (ca l25°C) i reaktorn.

Av tabell 1 framgår att man utan tillsats av flero- mättad sammonomer (dien) erhåller en omättnadsgrad av 0,72-0,75 (jämförande exempel loch 9). Vidare framgår det av de jämförande exemplen 2 och 3 att användning av flero- mättade sammonomerer utanför ramen för uppfinningen inte ger någon förhöjd omättnadsgrad, utan tvärtom ger en lägre omättnadsgrad än utan fleromättad sammonomer. Däremot ger användning av en fleromättad sammonomer inom ramen för uppfinningen en polymer med en förhöjd omättnadsgrad av 1 eller högre (exempel 4-8). Särskilt goda resultat med avseende på polymeregenskaperna erhålles om dessutom buten tillsättes som ytterligare sammonomer (exempel 4-5).

Exempel 10 De i exemplen 1, 4 och 5 framställda polymererna be- strålades med joniserande strålning och den tillförda strålningsdosen i kilogray (kGy) och motsvarande gelhalt (förnätningsgrad) uppmättes och är avsatta i fig l. Av kurvorna i fig 1 framgår att polymererna enligt föreliggande uppfinning (exempel 4, 5) har en avsevärt högre stràlningsrespons jämfört med polymeren enligt exempel l, dvs det krävs en avsevärt lägre strålningsdos för att förnäta polymererna enligt föreliggande uppfinning. 501 577 12 a mo.o m>.o m.ßma mä m.oH cfifi | v | nomcfi oucøunwsnfi m mo.o mo.o 00.0 H.mmo | «.ov fim | | «~ :vflvu1ou|o.~ m:«:c«umm: w ~o.o øo.o øo.fi æ.vvm | m.fi øflfl | | Nm :w«vøxu¶|m.H mc«::«umm: ß med S... nflå MJ; - ø..~ 03 - - - :uZExov-mä mcïzåïä: 0 N06 S6 Üá »Jå .Z ...Ü »I oåoá E32. 2 ...uïëxouåå wficfifrr. m ~0.0 øo.o eO.fl fl.mvm wa m.o vfifi ~ooo.o cwufln od :u«vuxoU|o.fi mc«:c«ummD v ~o.o no.o «ø.o >.vmo ßfl w.v vofl | I v :u«umuun|w.H uunnpawenw m ~O.o vo.o mw.O n.>vm ßfi N.o ßofi n | m.m :0«voxvn|m.« vvcøunuimw ~ «0.0 mo.o Nß.O o.vvm ßfl n.O« nofi mß0o.o :vana | comcu uflcøunufimw « N K K N :u~»:«>n:nun :u¶«~»c«> «a:«> Amexmxv m\«~ mmm Anu: mwxmv _00. _ mfl U, A UV _um\mx _ vv cufia Awmeoxm uuëouøflox ooo«\u0nm=um uuøuunso uuu«n:vn mm: usuøuvaßuu uucøfifiøsunu uuuusocossmm A\:o«n m. uuouxcom |E>~o> Uuum«~uwuu> uvnflw nuošocoiiøm |:0«c zum>4AOm zmm4mu:~kmmz0k: « flflvnøh

Claims (8)

10 15 20 25 30 35 501 577 13 PATENTKRAV

1. Omättad etenpolymer, som omfattar en genom låg- tryckspolymerisation med koordinationskatalysator erhàllen polymer av eten och minst en med eten sampolymeriserbar monomer som inbegriper en fleromättad sammonomer, k ä n - n e t e c k n a d därav, att koordinationskatalysatorn är en på kromtrioxid eller kromat baserad kromkatalysator, som är omodifierad eller modifierad genom titanisering eller fluoridering, och att den fleromättade sammonomeren har 8-14 kolatomer samt minst två, icke-konjugerade dub- belbindningar, varav minst en är ändplacerad, och att etenpolymeren innehåller omättnad från den fleromättade sammonomeren.

2. Omättad etenpolymer enligt kravet 1, k ä n n e - t e c k n a d därav, att katalysatorn utgöres av krom- trioxid på silikabärare.

3. Omättad etenpolymer enligt något av de föregående att den fleromät- kraven, k ä n n e t e c k n a d därav, tade sammonomeren är en a,o-alkadien, företrädesvis 1,9- -dekadien.

4. Omättad etenpolymer enligt något av de föregående kraven, R ä n n e t e c k n a d därav, att polymeren är en terpolymer, som erhållits genom polymerisation av eten och två med eten sampolymeriserbara monomerer, varav den ena är den fleromättade sammonomeren och den andra är en vinyliskt omättad monomer, företrädesvis l-buten.

5. Sätt att framställa en omättad etenpolymer, vid vilket eten och minst en med eten sampolymeriserbar mono- mer, som inbegriper en fleromättad sammonomer, polymerise- ras genom lågtryckspolymerisation med en koordinationska- talysator, k ä n n e t e c k n a t därav, att polyme- risationen genomföres med användning av en pà kromtrioxid eller kromat baserad kromkatalysator, som är omodifierad eller modifierad genom titanisering eller fluoridering, och med en fleromättad sammonomer, som har 8-14 kolatomer samt minst två, icke-konjugerade dubbelbindningar, varav 501 577 10 15 20 25 30 35 14 minst en är ändplacerad, varigenom den bildade etenpoly- meren innehåller omättnad frán den fleromättade sammono- meren.

6. Sätt enligt kravet 5, därav, att katalysatorn utgöres av kromtrioxid på sili- k ä n n e t e c k n a t kabärare.

7. Sätt enligt något t e c k n a t därav, att 1,9-dekadien,

8. Sätt enligt nágot t e c k n a t därav, att av kraven 5-6, k ä n n e - en a,u-alkadien, företrädesvis används som fleromättad sammonomer. av kraven 5-7, k ä n n e - en terpolymer framställes genom polymerisation av eten med två sampolymeriserbara monome- rer, varav den ena är den fleromättade sammonomeren och den andra en vinyliskt omättad monomer, företrädesvis l-buten.