SE508357C2 - Mätinstrument för mätning av smärta jämte ett förfarande för att med ett mätinstrument mäta smärta - Google Patents

Description

508 357 10 l5 20 25 ' 30 35 40 2 Mätstickan är såsom framgår av figur 1 graderad från t.ex. O-10 där ”O” betyder ingen smärtupplevelse och där ”10” betyder outhärdlig smärtupplevelse eller värsta tänk- bara smärtupplevelse. Figur 2 visar baksidan av mätstickan i figur 1 och vid mätning ser patienten endast denna sida.

Anta att en patient som har ont i en arm t.ex. går till en läkare. Läkaren plockar upp sin linjal (mätsticka) och frågar patienten om denne kan beskriva sin smärtupplevelse genom att placera sitt finger på det ställe pà linjalen som bäst motsvarar smärtupplevelsen i armen. Läkaren har givet- vis tidigare förklarat för patienten hur linjalen fungerar, dvs den ena änden A av linjalen motsvarar ingen smärtupp- levelse och den andra änden B av linjalen motsvarar outhärd- lig smärtupplevelse (figur 2).

Anta att patienten placerar sitt finger på linjalen vid ett värde ”7” pà smärtskalan (0-10). Skalan på linjalen är vänd mot läkaren så att endast denne kan se smärtskalan (figur 1) och patienten kan endast se baksidan av linjalen såsom framgår av figur 2.

Läkaren får alltså snabbt information om hur patienten för närvarande subjektivt upplever sin smärta i armen.

Läkaren ordinerar därefter en behandlingskur till patienten t.ex. någon typ av värktabletter.

När patienten kommer på återbesök till läkaren upprepas samma procedur med linjalen och patienten placerar nu sitt finger på ett ställe på linjalen som t.ex. motsvarar värdet "2” på smärtskalan (O-10).

Läkaren får alltså en indikation på att smärtan i armen har avtagit; läkaren jämför ju de tidigare värdet ”7” med det nuvarande värdet ”2”. Läkaren kan alltså konstatera att behandlingskuren har varit effektiv.

Om istället patienten vid återbesök placerar sitt finger på ett ställe på linjalen som t.ex. motsvarar smärt- värdet ”8,5” kan läkaren däremot konstatera att den tidigare behandlingskuren varit ineffektiv och därmed vidtaga för situationen nödvändiga åtgärder; t.ex. skriva ut en ny medicin eller skriva ut en remiss till en sjukgymnast, massör osv. Läkaren använder alltså mätstickan för att utvärdera huruvida en behandling varit effektiv eller ej.

Ett problem med denna linjal enligt figurerna 1 och 2 10 15 20 25 30 35 40 508 35? 3 är att patienten medvetet måste fundera pà och uppskatta var denne skall placera sitt finger på linjalen mellan värdena ingen smärtupplevelse till outhärdlig smärtupplevelse såsom framgår av figur 2. Patienten är ju hela tiden medveten om att ju närmare denna placerar sitt finger i förhållande till änden A hos linjalen, dvs ingen smärtupplevelse, desto mindre smärta antas denne uppleva och ju närmare patienten placerar sitt finger i förhållande till änden B hos linja- len, dvs outhärdlig smärtupplevelse, desto större smärta antas denne uppleva. Det är just denna medvetenhet hos patienten som föreliggande uppfinning undanröjer.

Ytterligare ett problem med linjalen enligt figurerna 1 och 2 är att läkaren ej objektivt kan verifiera det smärt- värde som patienten erhåller; patienten kan t.ex. ljuga om sin smärtupplevelse och placera sitt finger vid samma smärt- värde vid olika mätningstillfällen.

Ytterligare ännu ett problem med linjalen enligt figurerna 1 och 2 är att olika personer upplever smärta på olika sätt.

Vissa personer tål smärta bättre än andra och beskriver sin smärta med ett lågt värde (t.ex. "2”) pà linjalen; andra personer har låg smärttröskel och beskriver samma smärta med ett högt värde (t.ex. ”9”) på linjalen.

Föreliggande uppfinning undanröjer även detta problem.

För att utröna huruvida den tidigare tekniken löser ovan nämnda problem genomfördes en förundersökning, varvid följande dokument framkom.

Dokumentet EP,B1 O 438 541 visar ett portabelt instru- ment som ombesörjer flerdimensionell indikering av smärta som upplevs av en person. Det portabla instrumentet har indikatorer som kan justeras av en person för att ge en fysisk indikering på typen av smärtintensitet som upplevs av personen.

Dokumentet US,4 641 661 visar en elektronisk mätare för att bestämma smärttröskeln för ett tryck pàlagt hudytan hos en patient. Trycket ökas till patienten trycker pá en knapp då han/hon förnimmer smärta. Det uppnådda trycket registre- ras.

Dokumentet US,4 697 599 visar en anordning för att lokalisera och detektera smärta genom mätning av vävnadens 508 357 10 15 20 25 30 35 40 konduktans.

Dokumentet US,5 020 542 visar en metod för att mäta hudens känslighet för elektrisk stimulering hos en patient.

Dokumentet JP,7 023 964 visar en metod för att objek- tivt och kvantitativt mäta smärta.

Dokumentet GB,2 049 431 visar en så kallad mätsticka för att subjektivt ge ett mått pâ den smärta patienten upp- lever.

De ovan nämnda problemen löses ej medelst de framkomna dokumenten.

SAMMANFATTNING AV UPPFINNINGEN Syftet med föreliggande uppfinning är således att lösa ovan nämnda problem.

Ytterligare ett syfte med föreliggande uppfinning är att på ett objektivt sätt kunna utföra smärtmätningen.

Ytterligare ännu ett syfte med föreliggande uppfinning är att tillhandahålla ett mätvärde på smärta som är menings- fullt vid en jämförelse mellan olika patienter.

Ytterligare ännu ett syfte med föreliggande uppfinning är att tillhandahålla ett portabelt mätinstrument för mät- ning av smärta som är mycket enkelt att använda.

Ytterligare ännu ett syfte med föreliggande uppfinning är att läkaren, sjukgymnasten etc. kan känna och uppleva patientens smärta, vilket har en psykologisk betydelse som kan medföra att patientens vàrdtid förkortas då patienten känner sig förstådd.

Dessa syften uppnås med en anordning och ett förfarande som anges i den kännetecknande delen av patentkravet 1 respektive patentkravet 14.

Fördelaktiga utföringsformer av föreliggande uppfinning beskrivs i de osjälvständiga patentkraven.

Detaljerade utföringsformer av föreliggande uppfinning kommer nu att beskrivas nedan med hänvisning till de åt- följande ritningarna.

KORTFATTAD BESKRIVNING AV RITNINGARNA Figur 1 visar en principiell utformning av en mätsticka (linjal) enligt teknikens ståndpunkt sedd framifrån; figur 2 visar mätstickan i figur 1 sedd bakifrån; 10 15 20 25 30 35 40 508 357 5 figur 3 visar en tvärsnittsvy uppifrån av en första utföringsform av mätinstrumentet enligt uppfinningen; figur 4 visar mätinstrumentet i figur 3, sett från sidan; figur 5 visar en andra utföringsform av mätinstrumentet enligt uppfinningen; figur 6 visar en tvärsnittsvy uppifrån av en tredje utföringsform av mätinstrumentet enligt uppfinningen; figur 7 visar mätinstrumentet i figur 6, sett från sidan; figur 8 visar en tvärsnittsvy uppifrån av en fjärde utföringsform av mätinstrumentet enligt uppfinningen; figur 9 visar en femte utföringsform av mätinstrumentet enligt uppfinningen; och figur 10 visar en sjätte tvärsnittsvy uppifrån av en sjätte utföringsform av mätinstrumentet enligt uppfinningen.

DETALJERAD BESKRIVNING AV UTFÖRINGSFORMER AV UPPFINNINGEN I det följande kommer var och en av nämnda utförings- former enligt figurerna 3-10 att diskuteras. Den första utföringsformen av uppfinningen kommer att beskrivas mera detaljerat då denna utföringsform även kommer att beskriva uppfinningens idé med hjälp av ett exempel. Övriga utföringsformer baseras på samma uppfinningsidé.

Med hänvisning till figurerna 3 och 4 är två elektroder C och D fästade på båda sidor i den ena änden av mätinstru- mentet. Elektroderna är kopplade via ledningar I och H till en strömkälla där strömmen regleras medelst en reglerings- ratt E.

På den ena sidan av mätstickan sitter en display F som t.ex. digitalt kan visa ett värde från t.ex. O-10. Detta värde ska givetvis på samma sätt som tidigare indikera ett mått på upplevd smärta där värdet ”O” motsvarar total frán- varo av smärta och värdet ”10” motsvarar outhärdlig smärta.

Vidare finns ett minnesregister G för lagring av ett <0-10).

Föreliggande uppfinning kommer nu att beskrivas medelst godtyckligt antal smärtvärden ett exempel med hänvisning till figurerna 3 och 4.

Anta att en patient som har smärtor i en arm kommer till en läkare. Läkaren plockar fram sitt mätinstrument 508 357 10 l5 20 25 30 35 40 6 enligt den första utföringsformen och ber patienten fatta ett stadigt grepp med t.ex. pekfingret och tummen kring elektroderna C och D.

Läkaren informerar nu patienten om att en ström kommer att levereras till elektroderna, vilken strömökning regleras medelst regleringsratten E av läkaren. Vidare informerar läkaren patienten om att denne kommer att förnimma en smärta i det pekfinger och den tumme som greppar om elektroderna C och D; då strömmen ökar ökar följaktligen smärtan i fingrarna. Läkaren informerar nu patienten om att denne skall släppa greppet om elektroderna C och D då smärtan i fingrarna upplevs såsom lika stor som smärtan i den onda armen.

Läkaren ökar således strömmen medelst regleringsratten E genom ledningen H och I och då patienten upplever att smärtan i fingrarna är lika stor som smärtan i den onda armen släpper patienten greppet om elektroderna C och D varpå ett smärtvärde t.ex. ”7,8” registreras i minnet G och visas digitalt på displayen F. Detta smärtvärde är natur- ligtvis proportionellt mot strömstyrkan.

Då patienten återkommer efter behandling upprepas samma procedur varpå t.ex. smärtvärdet ”2” registreras. Läkaren vet nu alltså på samma sätt som tidigare att behandlingen varit effektiv.

Det ovan beskrivna mätinstrumentet enligt föreliggande uppfinning skiljer sig emellertid påtagligt från den tidi- gare mätstickan enligt figurerna 1 och 2 genom att patienten medelst mätinstrumentet enligt föreliggande uppfinning associerar en smärta (i fingrarna) med en annan smärta (i den onda armen).

Patienten släpper alltså greppet om elektroderna C och D då smärtan i fingrarna upplevs såsom lika stor som smärtan i armen och patienten har alltså ingen aning om vilket smärtvärde på skalan (0-10) denne får.

Då patienten använder mätinstrumentet enligt före- liggande uppfinning refererar denne ej till något största (outhärdlig smärtupplevelse) eller minsta (ingen smärt- upplevelse) smärtvärde såsom med mätstickan enligt figurerna l och 2.

Smärtmätningen enligt föreliggande uppfinning är så- lO 15 20 25 30 35 40 508 357 7 ledes objektiv i den bemärkelsen att patienten inte medvetet kan avgöra vilket smärtvärde som denne kommer att erhälla, eftersom det är jämförelsen mellan smärtan i fingrarna och smärtan i armen som utgör referens och ej någon visuell smärtskala.

Eftersom ett givet smärtvärde motsvarar en given ström- styrka kan dessutom olika patienters smärtvärde jämföras.

Man kan alltså objektivt pá basis av smärtvärdena avgöra att en viss patient täl större smärta än en annan patient; detta är t.ex. omöjligt med mätstickan enligt figurerna 1 och 2.

Med mätinstrumentet enligt föreliggande uppfinning kan läkaren enkelt kontrollera om patienten ”ljuger” om sin smärta genom att utföra ett godtyckligt antal mätningar och jämföra smärtvärdena i de olika mätningarna; erhålles unge- fär samma smärtvärde i alla mätningar kan det antas vara rimligt att patienten talar sanning.

Läkaren kan även uppleva den smärta som patienten upp- lever genom att själv greppa om elektroderna C och D, vilket kan vara av psykologisk betydelse för patienten och medföra att patientens vàrdtid förkortas.

I figur 5 anges en andra utföringsform av mätinstrumen- tet enligt uppfinningen. Denna skiljer sig endast frän mät- instrumentet i figurerna 3 och 4 genom att man ökar strömmen till elektroderna C och D medelst en nedtryckningsknapp 3.

Genom att trycka ner denna knapp 3 ökar således strömmen pà ett godtyckligt förutbestämt sätt; exempelvis 50 uA vid varje nedtryckning.

I figurerna 6 och 7 visas en speciellt föredragen ut~ föringsform av mätinstrumentet. Denna fungerar på sä sätt att dä t.ex. tummen och pekfingret greppar om elektroderna C och D sluts en strömkrets, varigenom ström flyter från strömkällan via ledningen H och elektroden C genom tummen och pekfingret och tillbaka till strömkällan via elektroden D och ledningen I. Strömmen ökar automatiskt i steg om t.ex. 50 uA vilket regleras av en mikroprocessor K. Vidare kan mikroprocessorn programmeras sä att denna kan styra ström- ökningen pà ett linjärt eller ett exponentiellt sätt. Mikro- processorn styr även den tid det skall ta för att strömmen skall öka fràn en minimumström till en maximumström.

Dä strömmen har ökat så mycket att patienten upplever U1 10 l5 20 25 30 35 40 08 357 8 att smärtan i tummen och pekfingret är lika stor som smärtan i t.ex. den onda armen släpper patienten greppet om elektro- derna C och D varpå strömkretsen bryts, varefter strömvärdet pä samma sätt som tidigare registreras i minnet G och visas på displayen F. Detta mätinstrument enligt figurerna 6 och 7 är således mycket lätthanterligt och användarvänligt då det endast kräver att patienten greppar med tummen och pek- fingret kring elektroderna C och D, varefter strömökningen sker helt automatiskt. Mätinstrumentet enligt figurerna 6 och 7 kan även vara utrustat med en stoppknapp (ej visad) för att kunna stoppa den automatiska strömökningen. Då patienten trycker ner denna stoppknapp avstannar den automa- tiska strömökningen varigenom strömkällan endast matar fram en konstant ström som motsvarar den ström som flöt omedel- bart före det att stoppknappen nedtrycktes.

Denna stoppknapp kan användas t.ex. då läkaren vill uppleva den strömstyrka som patienten känner. Detta sker alltså på så sätt att patienten avstannar strömökningen, då befintlig smärta (t.ex. ond arm) upplevs såsom lika stor som den av strömmen àsamkade smärtan, genom att trycka ned stoppknappen varefter läkaren greppar med sina fingrar kring elektroderna C och D. Detta kan såsom tidigare nämnts ha en viss psykologisk betydelse att läkaren kan uppleva patien- tens smärta, eftersom patienten då kan känna sig förstådd.

Om stoppknappen ånyo trycks ner ökar strömmen åter auto- matiskt.

Figur 8 visar en fjärde utföringsform av mätinstrumen- tet. som mätinstrumentet i figurerna 6 och 7; Detta mätinstrument fungerar i princip på samma sätt strömmen ökar automatiskt då strömkretsen sluts (dvs elektroderna C och D kortsluts).

Detta mätinstrument skiljer sig dock från tidigare beskrivna mätinstrument genom att dess elektroder C och D är anordnade sà att de kan anbringas var som helt pà kroppen.

Detta mätinstrument är speciellt fördelaktigt att använda på kroppsdelar som det finns två av t.ex. ben, öron m.m. att armar, Anta t.ex. en patient har ont i sitt vänstra knä.

Läkaren anbringar då elektroderna C och D på mätinstrumenten enligt figur 7 pà patientens högra knä, varpå smärta även åsamkas detta knä. Mätinstrumentet enligt figur 7 utnyttjar 10 15 20 25 30 35 40 508 357 9 alltså principen att det är lättare för en patient att associera en smärta i sitt vänstra knä med en smärta i sitt högra knä; det är lättare att jämföra smärtupplevelser i likadana kroppsdelar. Smärtupplevelsen hos varje sida av kroppen leds oberoende till hjärnan. Känsligheten hos ett speciellt omrâde av kroppen kan följaktligen jämföras med ett referensomràde pá motsatta sidan därav.

I utföringsformerna av mätinstrumentet enligt före- liggande uppfinning skall det inses att det även är möjligt att minska strömmen med nedtryckningsknappen J eller regleringsratten E. I en utföringsform av föreliggande uppfinning skall det vara möjligt att kunna kombinera den automatiska strömökningen och stoppknappen med nedtryck- ningsknappen J eller regleringratten E.

Det skall även vara möjligt för en patient att utföra smärtmätningen själv i frånvaro av läkare, sjukgymnast etc.

I detta fall visas smärtvärden ej pà displayanordningen F utan lagras endast i minnet G så att patienten ej har någon vetskap om dessa. Läkaren kan sedan medelst en speciell knapp (ej visad) hämta dessa värden ur minnet G och visa dessa på displayanordningen.

Minnet G skall vara utformat så att godtycklig informa- tion kan lagras såsom t.ex. tid, datum, olika patientnamn med respektive serier av smärtvärden etc. Det skall även vara möjligt att printa ut denna information pà t.ex. en pappersremsa.

Figur 9 visar en speciellt föredragen utföringsform av mätinstrumentet som är en kombination av mätinstrumentet i figurerna 6 och 7 och mätinstrumentet i figur 8. Detta mät- instrument skall alltså dels kunna greppas kring elektro- derna L och M med fingrarna dels kunna anbringas på god- tycklig kroppsdel med elektroderna N och O på samma sätt som beskrivits tidigare.

För att patienten skall erhålla en nöjaktig smärt- stimulering i den kroppsdel som berör elektroderna krävs att ett förutbestämt minsta tryck mot elektroderna säkerställs.

Ett sätt att ástadkomma detta är att ombesörja så att detta minsta förutbestämda tryck motsvarar den kraft som erfordras för att medelst tumme och pekfinger greppa om elektroderna C och D och samtidigt hålla mätinstrumentet i 508 357 10 15 20 25 30 35 40 10 vågrätt läge. I detta fall krävs att ett snöre är fäst på ett godtyckligt ställe pá mätinstrumentet, varvid t.ex. läkaren håller i snörets andra ände för att förhindra att mätinstrumentet faller till golvet då patienten släpper elektroderna C och D. Om läkaren manuellt ökar respektive i detta fall då mätinstrumentet intar en vågrät position, en extern hand- minskar strömmen till elektroderna krävs, omkopplare. Handomkopplaren är då alltså förbunden med mätinstrumenten medelst sladd och ersätter följaktligen nedtryckningsknappen J och regleringsratten E. Då ström- ökningen sker automatiskt behövs naturligtvis ingen extern handomkopplare.

Ytterligare ett sätt att ombesörja detta förutbestämda minsta tryck på elektroderna är att utnyttja en fjädrande kontakt sàsom framgår av figur 10. I detta fall måste elektroderna tryckas in så mycket att dessa vidrör kontak- terna P och Q, varigenom strömslingan sluts. Detta tryck för att sluta slingan är alltså så avpassat att nöjaktig smärt- stimulering erhålles.

Det skall inses att mätinstrumentet enligt de ovan beskrivna utföringsformerna är ett portabelt instrument som enkelt kan bäras av t.ex. en läkare. Instrumentets längd kommer i princip att motsvara längden hos den tidigare mätstickan. Instrumentet kommer emellertid att vara något tjockare än den tidigare mätstickan då detta instrument skall inrymma en hel del elektronik. å Mätinstrumentet innefattar företrädesvis åtminstone ett batteri, en anordning för upptransformering av spänning, en mikroprocessor för styrning av display, m.m. samt eventuellt minneskretsar. Smärtskalan som utnyttjas löper företrädesvis från 0,0 9,9.

Kvintessensen i föreliggande uppfinning är emellertid att patienten erhåller ett fysiskt stimulus (elektrisk ström) i en kroppsdel och jämför denna framkallade smärta i denna kroppsdel med en befintlig smärta (t.ex. den onda armen). Dä den framkallade smärtan i kroppsdelen överens- stämmer med den befintliga smärtan registreras smärtvärdet genom att patienten aktivt ombesörjer så att den framkallade smärtan upphör.

På detta sätt kan smärtan objektivt graderas med det 10 508 557 ll fysiska stimuluset (strömmen) som referens, dvs man refe- rerar inte till nàgra fasta värden som löper fràn "ingen smärtupplevelse” till ”värsta tänkbara smärtupplevelse”.

Det skall inses att det fysiska stimuluset ej nöd- vändigtvis behöver vara elektrisk ström; detta kan t.ex. vara mekaniskt tryck eller värmetillförsel.

Det ovan beskrivna är endast att betrakta som fördel- aktiga utföringsformer av uppfinningen, och uppfinningens skyddsomfáng definieras endast av vad som anges i de följande patentkraven.

Claims (24)

508 557 10 15 20 25 30 35 40 12 PATENTKRAV

1. l. Mätinstrument för att mäta befintlig smärta i en godtycklig kroppsdel hos en patient, kännetecknat av att det ásamkar nämnda patient smärta genom tillförsel av ett fysiskt stimulus, och att det ombesörjer en ökning av nämnda fysiska stimulus tills dess att nämnda äsamkade smärta upp- levs av nämnda patient såsom lika stor som nämnda befintliga smärta.

2. Mätinstrument enligt patentkrav 1, kännetecknat av att dä nämnda ásamkade smärta upplevs säsom lika stor som nämnda befintliga smärta ombesörjer nämnda patient sä att nämnda åsamkade smärta upphör varigenom nämnda mätinstrument registrerar ett smärtvärde som motsvarar nämnda befintliga smärta.

3. Mätinstrument enligt patentkrav 2, kännetecknat av att nämnda fysiska stimulus är elektrisk ström.

4. Mätinstrument enligt patentkrav 3, kännetecknat av att det är portabelt och innefattar elektroder (C, D), (H, I), (F) samt minneskretsar vilka elektroder är anordnade att ledningar en strömkälla, (G), anbringas mot godtycklig kroppsdel hos nämnda patient, en displayanordning för leverans av elektrisk ström.

5. Mätinstrument enligt patentkrav 4, kännetecknat av att nämnda ström successivt ökar och framkallar smärta i nämnda kroppsdel-hos patienten, varvid dä nämnda framkallade smärta är lika stor som nämnda befintliga smärta avlägsnas nämnda kroppsdel från nämnda elektroder (C, D), och nämnda ström bryts varigenom ett smärtvärde registreras i minnes- (G)

6. Mätinstrument enligt patentkrav 5, (C, D) pá motsatta sidor av nämnda mätinstrument för att greppas kretsar samt förevisas på nämnda displayanordning (F). kännetecknat av att nämnda elektroder är anordnade i ena änden av och företrädesvis medelst fingrarna.

7. Mätinstrument enligt patentkrav 5, kännetecknat av (C, D) i ena änden och pá samma sida av nämnda mätsticka för att nämnda elektroder är anordnade tätt intill varan- dra att anbringas pà godtycklig kroppsdel hos nämnda patient.

8. Mätinstrument enligt patentkrav 5, kännetecknat av elektroder (L, M) motsatta sidor av nämnda mätinstrument för att greppas att är anordnade i ena änden av och på 10 15 20 25 30 35 40 508 357 13 företrädesvis med fingrarna och att elektroder (N, O) är anordnade tätt intill varandra i ena änden och på samma sida av nämnda mätinstrument för att anbringas på godtycklig kroppsdel hos nämnda patient.

9. Mätinstrument enligt något av patentkraven 4-8, kännetecknat av en fjädrande kontakt mellan nämnda elektro- (C, D, M, L, N, O) (P, Q), minsta förutbestämt tryck mot nämnda elektroder erfordras (P, Q) igenom ström levereras till nämnda elektroder. der och kontakter varvid ett för att trycka in dessa mot nämnda kontakter var-

10. Mätinstrument enligt något av patentkraven 6~9, kännetecknat av att strömmen automatiskt ökar då elektro- derna (C, D, M, L, N, O)

11. Mätinstrument enligt något av patentkraven 6~9, kortslutes. kännetecknat av att strömökningen regleras medelst en (E).

12. Mätinstrument enligt något av patentkraven 6-9, regleringsratt kännetecknat av att strömökningen regleras medelst en nedtryckningsknapp (J).

13. Mätinstrument enligt något av patentkraven 10-12, kännetecknat av att det innefattar en batterianordning, en anordning för upptransformering av spänning, en mikroproces- sor för styrning av displayanordning, minneskretsar m.m.

14. Förfarande för att med ett mätinstrument mäta befintlig smärta i en godtycklig kroppsdel hos en patient, kännetecknat av att nämnda patient åsamkas smärta genom att ett fysiskt stimulus tillföres nämnda patient medelst nämnda mätinstrument och att nämnda fysiska stimulus ökas av nämnda mätinstrument tills dess att nämnda ásamkade smärta upplevs av patienten såsom lika stor som nämnda befintliga smärta.

15. Förfarande enligt patentkrav 14, kännetecknat av att nämnda patient ombesörjer så att nämnda åsamkade smärta upphör då nämnda ásamkade smärta upplevs vara lika stor som nämnda befintliga smärta, varpå ett smärtvärde som motsvarar nämnda befintliga smärta registreras.

16. Förfarande enligt patentkrav 15, kännetecknat av att nämnda fysiska stimulus utgörs av elektrisk ström.

17. Förfarande enligt patentkrav 16, kânnetecknat av att nämnda mätinstrument som utnyttjas är portabelt och (C, D), (H, I), innefattar elektroder ledningar en ström- 508 357 10 15 20 25 30" 35 40 14 (G), elektroder (C, D) anbringas pà den kroppsdel som skall àsam- källa, en displayanordning (F) samt minneskretsar vilka kas smärta.

18. Förfarande enligt patentkrav 17, kännetecknat av att nämnda elektriska ström ökas successivt och framkallar successivt en ökad smärta i nämnda kroppsdel hos patient, varvid då nämnda ström som framkallar smärta i nämnda kroppsdel har ökat så mycket att nämnda framkallade smärta upplevs av patienten såsom lika stor som nämnda befintliga smärta avlägsnas nämnda kroppsdel från nämnda elektroder (C, D), varpå strömmen bryts och nämnda smärtvàrde registreras i nämnda minneskretsar (G) samt förevisas pá nämnda display- (F). Förfarande enligt patentkrav 18, anordning

19. att nämnda elektroder (C, D) anordnas i ena änden av och pá kännetecknat av motsatta sidor av nämnda mätinstrument för att greppas före- trädesvis medelst tummen och pekfingret.

20. Förfarande enligt patentkrav 18, kännetecknat av att nämnda elektroder (C, D)anordnas tätt intill varandra i ena änden och pä samma sida av nämnda mätinstrument för att anbringas pá godtycklig kroppsdel hos nämnda patient.

21. Förfarande enligt något av patentkraven 19 eller 20, kännetecknat av att strömmen automatiskt ökar dà elektroderna (C, D) kortslutes av nämnda godtyckliga kropps- del.

22. Förfarande enligt patentkrav 21, kännetecknat av att en patient med en befintlig smärta, t.ex. ont knä, greppar om elektroderna (C, D) med tummen och pekfingret varigenom nämnda ström flyter frän strömkällan via ledningen (H) och elektroden (C) genom tummen och pekfingret och tillbaka till strömkällan via elektroden (D) och ledningen (I), varvid strömökningen sker automatiskt, företrädesvis i steg om 50 uA, medelst en mikroprocessor (K), och då den av strömmen framkallade smärtan i pekfingret respektive tummen upplevs av patienten såsom lika stor som den befintliga smärtan avlägsnar patienten pekfingret och tummen från elektroden varigenom strömkretsen bryts och ett smärtvàrde motsvarande den befintliga smärtan förevisas på nämnda displayanordning (F).

23. Förfarande enligt nàgot av patentkraven 19 eller (fl CD CD (N (fl \J 15 20, kännetecknat av att strömökningen regleras medelst en nedtryckningsknapp (J).

24. Förfarande enligt något av patentkraven 14-23, kännetecknat av att nämnda smärtvärde kan anta värden pà en 5 smärtskala fràn 0-10.