SE459184B - Foerfarande foer framstaellning av kromhaltigt staal med laag fosforhalt - Google Patents

Description

459 184 Uppfinningen har gjorts för ändamålet att utveckla ett nytt förfarande för framställning av kromhaltigt stål varvid även sådana fosforhaltiga material som icke skulle kunna användas vid tidigare kända processer med gott resultat kan användas såsom utgångsmaterial. För detta ändamål har uppfinnarna om- sorgsfullt studerat och provat hur man på ett fördelaktigt sätt skall kunna raffinera ett kromhaltigt smält tackjärn till smält stål med låg P-halt i anläggningar i kommersiell skala med användning av defosforiseringsflussmedel för användning vid defosforisering av kromhaltiga smälta tackjärn, inklude- rande ett flussmedel som föreslås av sökanden i japanska publi- cerade patentskriften nr 56-S910, som publicerats 22 januari 1981, vilken motsvarar U.S. patentet 4 290 803, uppfinnare S.

Maruhashi et al, beviljat 22 september 1981. Såsom ett resul- tat har en ny raffineringsprocess för framställning av krom- stål med låg P-halt av kromhaltigt smält tackjärn med hög P- halt nu utvecklats.

Enligt föreliggande uppfinning innefattar ett förfarande för framställning av kromhaltigt stål med låg P-halt i ett kärl utrustat med en lans anpassad för toppblåsning av'syre och med minst ett bbttenmunstycke av dubbelrörkonstruktion anpassat för bottenbläsning av oxiderande och icke-oxiderande gaser en- bart eller i kombination, utgående från ett kromhaltigt smält tackjärn som innehåller icke mer än 4,5 viktprocent C, minst 0,010 viktprocent P samt minst 3,0 viktprocent Cr, följande steg: A. tillsats av en fast kolkälla till det kromhaltiga smälta tackjärnet i kärlet i en mängd som är tillräcklig för att ge ett kromhaltigt smält tackjärn med en kolhalt av minst 4,5 viktprocent vid slutet av steg D nedan, B. omrörning av innehållet i kärlet efter eller under steget A genom bottenblåsning in i detta av en icke-oxiderande gas, C. blåsning av syre till det smälta tackjärnet för att åstad- 459 184 komma ett kromhaltigt smält tackjärn med en temperatur varie- rande mellan l500°C och l700oC innehållande icke mer än 0,15 viktprocent Si och minst 4,5 viktprocent C, a x D. väsentligt avlägsnande av en slagg som bildats i föregående steg från kärlet, E. tillsats av ett defosforiserande flussmedel till det smälta tackjärnet i kärlet, F. omrörning av innehållet i kärlet efter eller under steget E genom bottenblåsning in i detta av en icke-oxiderande gas för att underlätta effektiv kontakt av det smälta tackjärnet med en bildad slagg, med bibehållande av koncentrationen av järn- oxider i slaggen vid en nivå av minst 1,0 viktprocent, G. väsentligen avlägsnande av slaggen från kärlet; Eventuellt genomföres även en ytterligare blåsning, såsom bottenbläsning eller topp- och bottenblâsning av syre till det smälta tackjärnet i kärlet för avkolning, med bottenblâs- ning in i detta av en icke-oxiderande gas.

Företrädesvis genomföres åtminstone den sista delen av steg F under det att man toppblåser syre mot innehållet i kärlet för att härigenom hålla koncentrationen av järnoxider i slaggen vid icke mindre än 1,0 viktprocent.

Om graden av defosforisering som åstadkommas med en cykel av stegen E, F och G är otillfredsställande kan cykeln upprepas liggande tills en önskad nivå av P uppnåtts, med ett mellan steg, mellan de successiva cyklerna, innefattande höjning av temperaturen hos det smälta tackjärnet till en temperatur varierande mellan cirka l500OC och cirka l700°C genom blâsning av syre med eller utan tillsats av eU;oxiderbart exotermiskt material till det smälta tackjärnet, med reglering av kolhal- ten hos det smälta tackjärnet till icke mindre än Ä,5 vikt- 459 184 procent och kiselhalten i det smälta tackjärnet till icke mer än 0,15 viktprocent.

Såsom defosforiserande flussmedel användes företrädesvis ett flussmedel som anges i japanska publicerade patentbeskrivnin- gen nr 56-5910, som motsvarar U.S. patentet 4 290 803. Detta flussmedel innefattar 30 - 80 viktprocent av minst en förening vald från fluorider och klorider av alkaliska jordartsmetaller, 0,4 till 30 viktprocent av minst en förening vald från litium- oxid och litiumkarbonat, 5 - 50 viktprocent av minst en före- ning vald från järnoxider och nickeloxid, och 0 - 40 viktpro- cent av minst en förening vald från oxider och karbonat av alkaliska jordartsmetaller.

Förfarandet enligt uppfinningen genomföres med användning av ett raffineringskärl utrustad med en lans anpassad för topp- blåsning av syre och med minst ett munstycke (tuyere) av dubbelrörkonstruktion anpassad för bottenblåsning av oxide- rande och icke-oxiderande gaser enbart eller i kombination, känt såsom ett AOD-kärl eller en topp- och bottenblåst kon- verter. Mynstycket innefattar koncentriska inre och yttre rör utformade så att syre eller en blandning av syre och en icke-oxiderande gas kan blåsas genom det inre röret, under det att en kylande gas kan blåsas genom det yttre röret för en syreblàsningsoperation. Det är även möjligt att använda ett sådant munstycke enbart för omrörningsändamål genom att genom detta blåsa en icke-oxiderande gas, såsom argon, kväve, gasformigt kolväte och vattenånga enbart eller i kombination utan blåsning av syre.

Förfarandet enligt uppfinningen innefattar tre stadier. Det första stadiet innefattar stegen A, B, C och D, under det att det andra stadiet innefattar stegen E, F och G, det tredje stadiet innefattar steget H. Det första stadiet är att fram- ställa ett kromhaltigt smält tackjärn med hög C- och låg Si-- halt med tillräckligt hög temperatur, som kan på lämpligt sätt defosforiseras i det efterföljande stadiet. Det andra stadiet, 459 184 som kan upprepas, är att effektivt defosforisera det kromhal- tiga smälta tackjärnet med hög C- och låg Si-halt till en önskad låg P-nivå. Det tredje stadiet är att avkola det krom- haltiga smälta tackjärnet med hög C- och låg Si-halt, som har defosforiserats i det andra stadiet. Avkolningsprocessen genom- föres i det tredje stadiet och är känd teknik i sig. Enligt uppfinningen kan serien av dessa tre stadier effektivt genom- föras med användning av ett AOD-kärl.

Det första stadiet är att återuppkola och avlägsna kisel från ett kromhaltigt smält tackjärn framställt av fosforhaltiga material, och att samtidigt bibehålla eller höja temperaturen hos det smälta tackjärnet vid resp. till en tillräckligt hög temperatur. För effektiv defosforisering av ett kromhaltigt smält tackjärn med ett defosforiserande flussmedel kan behand- lingen företrädesvis genomföras med kromhaltigt tackjärn med hög C- och låg Si-halt som innehåller minst 4,5 viktprocent C och icke mer än 0,2 viktprocent, företrädesvis icke mer än O,l5 viktprocent Si, och temperaturen hos det smälta tackjärnet måste hållas ovanför en förutbestämd nivå. Det första stadiet är att realisera dessa betingelser. I ett fall varvid ferro- krom med hög kolhalt användes såsom huvudsaklig Cr-källa för framställning av ett kromhaltigt smält tackjärn är kolhalten hos det erhållna smälta tackjärnet normalt lägre än den ovan nämnda C-nivån, och kiselhalten i tackjärnet är avsevärt över den ovan nämnda Si~halten om icke annan speciell behandling användes. I det första stadiet av processen sättes.till ett sådant kromhaltigt smält tackjärn med låg C- och hög Si~halt en fast kolkälla (exempelvis pulver eller partiklar av koks) i en tillräcklig mängd för att ge ett kromhaltigt smält tack- järn med en kolhalt av minst 4,5 viktprocent vid slutet av det första stadiet; efter eller under tillsatsen av kolkällan omröres innehållet i kärlet genom bottenblåsning i detta av en icke-oxiderande gas (exempelvis argon eller kväve), och syreblåsning (topp- och/eller botten) genomföras under botten- blåsningen av den icke-oxiderande gasen tills kiselhalten i det smälta tackjärnet är sänkt till en nivå av icke mer än 459 184 O,l5 viktprocent. Kolkällan kan tillsättas från toppen av kär- let, men den kan även tillsättas från bottnen av kärlet genom att medföra denna med den bottenblåsta icke-oxiderande gasen. Återuppkolning av det smälta tackjärnet är endotermisk, men syreblâsningen som orsakar avlägsnande av kisel höjer tempera- turen hos det smälta tackjärnet. Ju lägre temperaturen är, desto längre bör kiselavlägsnandet företrädesvis fortskrida mot avkolningen, och till följd härav åstadkommas de i det föregående nämnda tre betingelserna som är väsentliga för slaggdefosforiseringen, d.v.s- âteruppkolning, avlägsnande av kisel och temperaturhöjning, i det första stadiet. Ju kraftigare omrörningen med hjälp av bottenblâst gas är, desto bättre fort- skrider âteruppkolningen. I ett fall varvid den ursprungliga Si-halten är förhållandevis hög och sålunda en avsevärd mängd kisel måste avlägsnas, är det nödvändigt att reglera basici- teten hos en bildad slagg. Detta kan åstadkommas exempelvis genom tillsats av kalk. Det första stadiet fullbordas genom av- lägsnande av den slagg som bildas från kärlet, och ett ytter- ligare steg för höjning av temperaturen primärt genom oxida- tion av kol kan genomföras om så erfordras. Vid slutet av det första stadiet bör temperaturen hos det smälta tackjärnet ligga inom området från cirka 1soo°c till cirka 17oo°c. om ett ae- fosforiserande flussmedel tillsättes till det smälta tackjär- net vid en temperatur inom detta intervall sjunker temperatu- ren hos det smälta tackjärnet mer eller mindre beroende på mängden av det tillsatta flussmedlet. Icke desto mindre säker- ställer den höga temperaturen (cirka l500O - l700°C) hos det smälta tackjärnet vid slutet av det första stadiet en hög temperatur som erfordras för effektiv slaggdefosforisering i det andra stadiet.

I det andra stadiet av processen tillsättes ett defosforise- rande flussmedel till det smälta tackjärnet som behandlats i det första stadiet; efter eller under tillsatsen av det de- fosforiserande flussmedlet omröres innehållet i kärlet genom. bottenblåsning i detta av en icke-oxiderande gastför att gynna effektiv kontakt av det smälta tackjärnet med en bildad slagg, 459 184 och slaggen avlägsnas från kärlet. Flussmedlet kan tillsättas från toppen av kärlet, eller från bottnen av kärlet genom att medföra detta med den bottenblåsta gasen. Den erforderliga mängden av flussmedel kan tillsättas på en gång, men portions- vis eller kontinuerlig tillsats föredrages. Ju starkare den omrörning, som orsakas av den bottenblåsta gasen är, desto bättre fortskrider defosforiseringen. Företrädesvis blåses den bottenblåsta icke-oxiderande gasen med en flödeshatighet av minst 10 Nm3/h. ton. Såsom material för flussmedlet använ- des fluorit, litiumkarbonat av industrikvalitet, glödskal och kalk. Det är föredraget att använda material innehållande minsta möjliga mängder av SiO2, Al2O3 och MgO för att undvika oönskade föroreningar av dessa bildade slaggen. För åstad- kommande av avsevärd defosforisering erfordras minst 30 kg av flussmedlet per ton av smält tackjärn. Användning av fluss- medlet i överskott över cirka 80 kg/ton tackjärn bör emeller- _ tid normalt undvikas eftersom i annat fall oacceptabel värme- absorption orsakas. Under förloppet av defosforiseringsbehand- lingen reducerar C i det smälta tackjärnet aktivt järnoxider i slaggen på grund av den starka omrörningen, och sålunda minskar koncentrationen av järnoxid i slaggen hastigt. Om denna koncentration av järnoxider i slaggen minskar till en nivå under cirka l,O% erhålles âterfosforisering. Defosfori- seringsbehandlingen bör därför företrädesvis avbrytas innan koncentrationen av järnoxider i slaggen minskat till en nivå av cirka l,O§ eller lägre.

Om bottenblâsningen av en icke-oxiderande gas för omrörning av det kromhaltiga smälta tackjärnet med det tillsatta de- fosforiserande flussmedlet avbrytes inom en förhållandevis kort tidrymd för att undvika detovan nämnda återforforiserings- problmet på grund av minskningen av järnoxidkoncentrationen i slagget uppnås icke nödvändigtvis en önskad låg P-halt. Ett sätt att bibehålla järnoxidkoncentrationen i slagget under en förhållandevis lång defosforiseringstid är att använda ett flussmedel med ökad koncentration av järnoxider. En ökning av halten järnoxid i flussmedlet inverkar emellertid ofördelak- 459 184 tigt på slaggens fluiditet, och sålunda måste användning av ett flussmedel med en järnoxidkoncentration överstigande 50 viktprocent undvikas. Ett annat sätt är att tillföra en ytter- ligare källa för järnoxider, exempelvis glödskal till det j smälta tackjärnet som blåses. Ett ytterligare sätt är att toppblåsa syre mot materialet som behandlas i kärlet under åtminstone en del av defosforiseringssteget, d.v.s. steg F för att därigenom bibehålla koncentrationen av järnoxider i slaggen vid icke mindre än l,0 viktprocent. Vi föredrar det andra och tredje sättet. Ett andra stadium innefattande syre- toppblåsning benämnas häri förbättrat andrastadium. Vid det förbättrade andra stadiet kan syre, såsom ett hjälpoxidations- medel, effektivt tillföras till slaggen för kompensering av bristen på syre som skall tillföras av järnoxiderna för de- fosforisering. Utan att lida av problemet med återfosforise- ring på grund av brist på syre som skall tillföras av järn- oxiderna i slaggen kan sålunda defosforiseringsbehandlingen genomföras till en önskad låg P-halt.

Om en önskad låg P-halt icke erhålles vid slutet av det andra stadiet eller förbättrar det andra stadiet, kan detta stadium upprepas eller genomföras cykliskt tills den önskade låga P- halten uppnås, med ett mellanliggande steg, mellan två successiva cykler, av höjning av temperaturen hos det smälta tackjärnet genom botten- och/eller toppblåsning av syre med eller utan tillsats av en kölkälla, kiselkälla eller annat likartat oxiderbart exotermiskt material till det smälta tack- järnet. När det andra stadiet eller förbättrade andra stadiet upprepas är en temperaturförlust hos det smälta tackjärnet oundviklig. En sådan temperaturförlust kan emellertid lämpli- gen och lätt kompenseras genom användning av de kända karak- täristiska särdragen hos det använda kärlet. För höjning av temperaturen hos det smälta tackjärnet genom syreblåsning kan C och Si i det smälta tackjärnet användas. Om så erfordras kan externt tillsatta material även användas för detta ändamål, inkluderande exempelvis en sådan kolkälla som de som är använd- bara i det första stadiet, en sådan kiselkälla som FeSi, och 459 184 Al. När oxidationsvärmet hos materialen av annat slag än C utnyttjas kan ett basicitetsjusterande medel, såsom CaO behöva tillsättas. I samtliga fall genomföres detta temperaturhöjande steg så att man erhåller ett kromhaltigt smält tackjärn med en temperatur inom området mellan cirka l500°C och l700°C, och innehållande minst 4,5 viktprocent C och icke mer än 0,15 vikt- procent Si. Efter blåsningen kan eventuell bildad slagg av- lägsnas om så erfordras. En av fördelarna med förfarandet en- ligt uppfinningen är att det andra stadiet kan upprepas, vil- ket möjligggör defosforisering av det kromhaltiga smälta tack- järnet till en önskad låg P-halt utan väsentlig olägenhet ge- nom oxidationsförlust av krom.

När de första och andra stadierna avslutats erhålles i kärlet ett kromhaltigt smält tackjärn med låg P-, låg Si- och hög C- halt, som kan behandlas ytterligare i samma kärl genom en s.k. _AOD-process för framställning av rostfritt stål med låg P-halt, d.v.s. det kan underkastas en grovavkolande raffinering i samma karl (genom topp- eller bottenblåsning av syre) och vidare en reducerande slutavkolning i samma kärl med bottenblåsning av en inert gas eller en blandning av en inert gas och syre. Det bör emellertid observeras att det ovan nämnda kromhaltiga tack- järnet med låg P-, låg Si- och hög C-halt från defosforise- ringssteget eller det kromhaltiga tackjärnet med låg P-, låg Si- och låg C-halt från grovavkolningen i samma kärl även kan avkolas med en känd process; exempelvis VOD- och RH-OB-proces- serna, i ett annat kärl.

Med förfarandet enligt uppfinningen erhålles en ytterligare effekt att avsvavling även fortskrider. Dessutom uppnås även en minskad halt av N i stålet med förfarandet enligt uppfinnin- gen.

Exempel l Ett AOD-kärl med tre munstycken (tättor) i botten anpassade för blåsning av syre och en icke-oxiderande gas samt även för- 459 184 10 sedd med en lans anpassad för toppblåsning av syre beskickades med 30 ton kromhaltigt smält tackjärn med den sammansättning som anges i tabell l (angiven i tabell l såsom "stadie 1, före behandling“). Till det smälta tackjärnet sattes 1,2 ton partikelformig koks och l ton kalk, och det första stadiets behandling genomfördes genom bottenblåsning av 500 Nm3/h argon och l50O Nm3/h syre totalt från tättorna och toppblåsning av 600 Nm3/h syre 20 minuter. Sammansättningen och temperaturen hos det smälta tackjärnet vid slutet av det första stadiet visas i tabell l.

Till det smälta tackjärn som behandlats på detta sätt sattes 150 kg litiumkarbonat, 300 kg kalk, 900 kg fluorit och 750 kg glödskal, och det andra stadiets behandling genomfördes genom bottenblåsning av 700 Nm3/h argon genom tättorna 8 minuter.

Sammansättningen och temperaturen hos det smälta tackjärnet vid slutet av det andra stadiet visas i tabell l.

Det på detta sätt behandlade smälta tackjärnet underkastades avkolning, reduktiv raffinering och komponentjustering i en- lighet med en konventionell AOD-process varigenom ett rost- fritt stål med låg P-halt med en sammansättning som anges i tabell l (såsom "stadie 3, efter behandlinq") erhölls.

Tabell 1 Metallkomponenter (vikt-%) 41 lcqx C Si P Ni Cr Före 3,63 1,47 0,020 8,90 18,45 14S0°C lza stadiet Efter 5,32 0,03 0,021 8,81 18,37 1600°C Före - - ~ - - - 2:a stadiet Efter 5,14 0,02 0,009 8,35 18,16 1450°C Före ~ - - - - - 3:e stadiet Efter 0,061 0,57 0,011 8,40 18,32 459 184 ll Exemgel 2 Ett AOD-kärl med tre tättor (bottenmunstycken) vid bottnen anpassade för blåsning av syre och en icke-oxiderande gas samt även försedd med en lans anpassad för toppblåsning av syre beskickades med 30 ton kromhaltigt smält tackjärn med en sammansättning som anges i tabell 2 (betecknad i tabell 2 "stadie l, före behandling"). Till det smälta tackjärnet sat- tes 1,2 ton partikelformig koks och l ton kalk, och det första stadiets behandling genomfördes genom bottenblåsning av 500 Nm3/h argon och 1500 Nm3/h syre från tättorna under 20 minuter. Sammansättningen och temperaturen hos det smälta tackjärnet vid slutet av det första stadiet visas i tabell 2.

Till det smälta tackjärnet som behandlats på detta sätt sattes 150 kg litiumkarbonat, 300 kg kalk, 900 kg fluorit och 500 kg _glödskal, och det andra stadiets behandling genomfördes genom bottenblåsning av 700 Nm3/h argon genom tättorna och topp- blåsning av 600 Nm3/h syre genom lansen under 8 minuter.

Sammansättningen och temperaturen hos det smälta tackjärnet vid slutet av det andra stadiet visas i tabell 2.

Det på detta sätt behandlade smälta tackjärnet underkastades avkolning, reduktiv raffinering och komponentjustering i en- lighet med en konventionell AOD-process varigenom ett rost- fritt stål med låg P~halt med en sammansättning som anges i tabell 2 (såsom "stadie 3, efter behandling") erhölls. 459 184 Exemgel 3 Förfarandet enligt exempel 2 upprepades med undantag av att det andra stadiet i exempel 2 upprepades två gånger och att mellan den första cykeln av det andra stadiet och den andra 12 Tabell 2 Metallkomponenter (vikt-%) TÉWL c ' si P Ni cr Före 3,41 1,53 0,022 8,93 18, 33 14s0°c 1:a Smdietgfter 5,40 0,06 0,022 8,82 18,23 1000°c Före - - " ' ' ' 2:a Stadietgfter 5,17 0,02 0,010 8,87 17,34 1000°c Före - ' ' ' ' ' 3:e stadietgfter 0,063 0,58 0,012 8,43 111,20 - cykeln av det andra stadiet temperaturen hos det smälta tackjärnet höjdes till l570°C genom tillsats av l,0 ton kalk, 0,3 ton ferrokisel och 0,5 ton partikelformig koks till det smälta tackjärnet, och toppblåsning av 600 Nma/h syre genom lansen under bottenblâsning av 500 Nm3/argon och 1500 Nm3/h syre genom tättorna.

Resultaten visas i tabell 3. 459 184 13 Tabell 3 Meta 1 lkomponenter (vik t-%) Temp.

C Si P Ni Cr Före 3,57 1,47 0,023 8,85 18,21 14s0°c Efter 5,53 0,10 0,022 8,80 18,18 1600°C 1:a stadiet Före ' ' ' ' 2:a stadiet Efter 5,45 0,03 _0,01l 8,79 18,01 .1450°C _. - O Tanperatul? Fore - - _ _ _ 14>0 C höjning Efter 5,30 0,07 0,012 s,7s '1s,o0 1sv0°c Före - - ~ - - - 2:a stadiet Efter 5,20 0,02 0,006 S, 79 17,83 l4S0°C Före - - - - - ~ 3 :e stadiet Efter 0,066 0,53 0,008 8,54 18,34 - Exemgel 4 Ett rostfritt stål med låg P-halt (SUS 304) framställdes med användning av det schema som anges nedan: Beskiclcning av Avlälgsnande 1:a de- Terrpera- material ned --> av kisel, ---> fosfori- --> turhöj- -- hög P-halt återuppkolxxizxg sering ning 2:a de- Tarxpera- 3:e de- Konventionell -ä fosfori- --> turhöj- k» fosfori- --> raffinering --- sering ning sering Sträng- gjutning Ett ADD-kärl utrustad med en lans för toppblåsning av syre och med tre tättor med koncentrisk dubbelrörkonstruktion för bottenblåsning av kväve och syre beskickades med cirka 30 ton smält tackjärn innehållande i víktprocent 3,7% C, l,5% Si, 0,025% P, 0,60% S, 9,0% Ni och l8,0% Cr. Till det smälta tack- 459 184 l4 järnet sattes vid en temperatur av cirka l450oC l,6 ton par- tikelformig koks och 1,5 ton kalk. Under bottenblåsning till- fördes en ringa mängd kväve. Efter tillsatsen av koksen igång- -sattes bottenblåsning av kväve i en mängd av 17 Nm3/h. ton och : bottenblåsning av syre i en mängd av S0 Nm3/h. ton, och S minu- ter därefter igångsattes toppblåsning av syre i en mängd av 22 Nm3/h. ton. Efter cirka 20 minuter från början av blåsnin- gen av kväve och syre stoppades alla blåsningar och slaggen avlägsnades. Det smälta tackjärnet i kärlët innehöll S,3% C och 0,12% Si och hade en temperatur av cirka l600oC.

Till det smälta tackjärn som behandlats på detta sätt sattes 6 kg/ton litiumkarbonat av industrikvalitet, 29 kg/ton fluo- rit och l5 kg/ton glödskal. Innehållet i kärlet behandlades genom bottenblåsning av 28 Nm3/h. ton kväve och toppblåsning av 22 Nm3/h. ton syre under 8 minuter varunder 5 kg/ton glöd- skal infördes i kärlet genom medförande av detta med botten- blåst kväve. Vid slutet av perioden avbröts blåsningen och slaggen avlägsnades från kärlet. Det smälta tackjärnet i kär- iet innehöll o,o11% P ccn nade en temperatur av cirka 145o°c.

Defosforiseringsbehandlingen upprepades ytterligare tvâ gån- ger. Före vart och ett av det 2:a och det 3:e defosforise- ringsstadiet höjdes temperaturen hos det smälta tackjärnet till cirka 1eoo°c genom tillsats till detta av 20 kg/tan kalk, 20 kg/ton partikelformig koks och 7 kg/ton ferrokisel, toppblåsning av 22 Nm3/h. ton syre med bottenblâsning av l7 Nm /h. ton kväve och 50 Nm3/h. ton syre, och avlägsnande av slaggen från kärlet.

Det smälta tackjärn som behandlats på detta sätt raífineradesl med användning av en konventionell AOD-process. Slutprodukten (SUS 304 rostfritt stål) innehöll 60 ppm P.

I varje defosforiseringsstadium låg den uppnådda graden av defosforisering inom intervallet mellan cirka 50 och 60%, och oxidationsförlusten av krom var cirka 0,3 viktprocent.

Claims (5)

459 184 15 PATENTKRAV

1. Förfarande för framställning av kromhaltigt stål med låg P-halt i ett kärl utrustat med en lans anpassad för topp- blåsning av syre och med minst ett bottenmunstycke (tätta) av dubbelrörkonstruktion anpassat för bottenblåsning av oxide- rande och icke-oxiderande gaser enbart eller i kombination, innefattande bottenblåsning eller topp- och bottenblåsning av syre till en kromhaltig tackjärnssmälta i kärlet för avkolning under bottenblåsning av en icke-oxiderandê gas, k ä n n e - t e c k n a t därav, att man före avkolningen framställer det kromhaltiga tackjärnet i kärlet, utgående från ett kromhaltigt smält tackjärn som innehåller icke mer än 4,5 viktprocent C, minst 0,010 viktprocent P och minst 3,0 viktprocent Cr, varvid förfarandet såsom steg innefattar: A. tillsats av en fast kolkälla till det kromhaltiga smälta tackjärnet i kärlet i en mängd som är tillräcklig för att ge ett kromhaltigt smält tackjärn med en kolhalt av minst 4,§ viktprocent vid slutet av steg D nedan, B. omrörning av°innehållet i kärlet genom bottenblås- ning i detta av en icke-oxiderande gas, C. blåsning av syre till det smälta tackjärnet för åstadkommande av ett kromhaltigt smält tackjärn med en tempe- ratur varierande mellan l50O och l700°C innehållande icke mer än 0,15 viktprocent Si och minst 4,5 viktprocent C, D. väsentligt eller huvudsakligt avlägsnande från kär- let av en slagg, som bildats i de föregående stegen, E. tillsats av ett defosforerande flussmedel till det smälta tackjärnet i kärlet, F. omrörning av innehållet i kärlet genom bottenblàs- ning i detta av en icke-oxiderande gas för underlättande av effektiv kontakt av det smälta tackjärnet med en bildad slagg, med bibehållande av koncentrationen av järnoxider i slaggen vid en nivå av minst 1,0 viktprocent, och G. väsentligt eller huvudsakligt avlägsnande av slaggen från kärlet. 459 184 lb

2. Förfarande enligt patentkrav l, k ä n n e t e c k - n a t därav, att en cykel av stegen E, F och G upprepas tills en önskad P-halt uppnåtts, med ett intermediärt steg mellan successiva cykler innefattande höjning av temperaturen hos det smälta tackjärnet till en temperatur inom området 1500-l700°C syre, under reglering av kolhalten hos det till icke mindre än 4,5 viktprocent och kiselhalten hos det smälta tackjärnet till icke mer än 0,15 viktprocent. genom blåsning av smälta tackjärnet

3. Förfarande enligt patentkrav 2, k ä n n e t e c k - n a t därav, att minst ett intermediärt steg innefattande höjning av temperaturen hos det smälta tackjärnet genomföres med smält tackjärn, till vilket satts ett oxiderbart exoter~ miskt material.

4. Förfarande för framställning av kromhaltigt stål med låg P-halt enligt något av föregående patentkrav, t e c k n a t k ä n n e - därav, att åtminstone den sista delen av steg F genomföres med toppblåsning av syre mot innehållet i kärlet för att därigenom bibehålla koncentrationen av järnoxider i slaggen vid en nivå av minst 1,0 víktprocent.

5. Förfarande för framställning av kromhaltigt stål med låg P-halt enligt något av föregående patentkrav, t e c k n a t därav, k ä n n e - att det defosforerande flussmedlet som användes innefattar 30-80 viktprocent av minst en förening vald från fluorider och klorider av alkaliska jordartsmetal~ ler, 0,4 till 30 viktprocent av minst en förening vald från litiumoxid och litiumkarbonat, 5-50 viktprocent av minst en förening vald från järnoxider och nickeloxid och 0-40 viktpro- cent av minst en förening vald från oxider och karbonat av alkaliska jordartsmetaller.