SE452006B

SE452006B - N-/4(3-aminopropyl)aminobutyl/-2-(omega-guanidinofettsyraamido)-2-substituerad etanamid, salt derav och forfarande for framstellning derav

Info

Publication number: SE452006B
Application number: SE8205698A
Authority: SE
Inventors: H Umezawa; T Takeuchi; S Kondo; H Iinuma; D Ikeda; T Nakamura; A Fujii
Original assignee: Microbial Chem Res Found
Priority date: 1981-10-08
Filing date: 1982-10-06
Publication date: 1987-11-09
Also published as: ES526501A0; SE8205698D0; ES8402558A1; ES516258A0; CS268654B2; US4518532A; NL193107C; YU227682A; FR2514350A1; IT1189373B; GB2111480A; DE3236725C2; YU44678B; NL8203874A; ATA369682A; DE3236725A1; DK166080C; FR2514350B1; US4658058A; GB2111480B

Description

15 20 25 452 006 2 såsom beskrives nedan.

Föreningarna med den allmänna formeln (I), vari R betecknar en väteatom, alstras genom kondensation av en lJ-guanidino-fett- syraamid med den allmänna formeln: H2NENH(CH2)n-Y-CONH2 NH (II) vari Y och n har ovan angiven betydelse, och N-[4-(3-amino- propyl)aminobutyl]-2,2-dihydroxietanamid med formeln H0 HO/Ynconatcaz) 4mﬂcazl 3NH2 (III) I fallet när R i grupperna annat än väteatomen, syntetiseras föreliggande före- ning genom att bringa föreningen, som erhållits genom ovanstå- ende kondensation, eller spergualín, som erhållits från det den allmänna formeln (I) är en av de andra mikrobiella odlingsfiltratet, i vilken förening eller spergualin, om nödvändigt, amíno- och iminogrupperna har skyddats, att rea- gera med en alifatisk mono- eller dialkohol med 1-4 kolatomer, en diazoparaffin med 1-4 kolatomer, eller bensylalkohol, och borttaga, om det finns några, de skyddande grupperna för amino- och iminogrupperna.

Föreningen enligt föreliggande uppfinning användes allmänt i form av farmakologiskt godtagbara syraadditionssalter. Såsom exempel på syraaddítionssalter kan nämnas salter med oorganíska syror, såsom saltsyra, svavelsyra, fosforsyra och borsyra, och organiska syror, såsom ättiksyra, citronsyra, vinsyra, och glu- tarsyra.

Föreningarna enligt föreliggande uppfinning motsvaras av den allmänna formeln LS-llo 13 121110 9 8-5 3-'1 lo Nçm; (C142) n-Y-conacacona Lc1l2) 4Na (GHz) 3NH2 (Il H2 NH QR vari Y, R och n har ovan angiven betydelse, vardera har en asymmetrisk kolatom vid ställning 11 och existerar följaktligen i form av epimerer med avseende på kol 11, dvs i form av vänster- vridande epímer [härefter hänförd till såsom (-3 J och i form av högervridande epimer [härefter hänförd till såsom (+)].

Såvida inte speciellt anges är föreliggande förening en blandning 10 15 20 ZS 30 3 452 noe (approximativt 1:1) av ett par av epimerer [öm så är nödvändigt hänförd till såsom (t)]. När Y betecknar 1514 -CH-CH H har föreningen även ett asymmetrískt kol vid ställning 15 och följaktligen finns det en epimer med S-konfiguration vid ställ- 2': ning 15 och den andra epimeren har R-konfiguration vid ställ- ning 15. Såvida inte speciellt anges är föreliggande förening en blandning (approximativt 1:1) av (S)-epimer och (R)-epimer.

De fysikalisk-kemiska och biologiska egenskaperna av typis- ka exempel av föreningarna enligt föreliggande uppfinning visas nedan. (1) Fysikalisk-kemiska egenskaper Namnen av typiska föreningar enligt föreliggande upp- finning är såsom visas i tabell 1. De molekylära formlerna och elementaranalyserna av hydroklorider av dessa föreningar är summerade i tabell 2 och infrarödspektra (KBI-tablett) och TMS såsom inre standard) i tabell 3. De specifika vridningarna av proton-NMR-spektra (i deutero-metanol, tetrametylsilan = optiska isomerer hos flera föreningar enligt föreliggande uppfin- ning visas i tabell 4.

Den kemiska stabiliteten av föreliggande förening utvärde- rades genom att bestämma retentionen (%) efter upphettning till 60°C i 4 timmar. I tabell 5 visas försöksresultaten tillsammans med de för spergualin såsom referens. Retentionen bestämdes med hjälp av vätskekromato rafi med hög prestanda (HPLC). Kolonnen packades med Nucleosifš 5C18. Lösningsmedlet som användes för spergualin var en blandning (6:94) av acetonitril-0,0lM natrium- pentansulfonat +0,01 M Na2HPO4 (pH 3), under det att för före- ningarna enligt föreliggande uppfinning lösningsmedlet var en blandning av acetonitril -0,005 M natriumpentansulfonat +0,01 M Na2HPO4 (pH 3). Blandningsförhållandet i det senare fallet vari- eradeS för varje speciell förening. Exempelvis användes ett bland- ningsförhållande av 10:90 för förening nr 9 under det att 7:93 användes för förening nr 22. 452 006 vﬁE«CmumﬂKoPoE-|N|^0UﬂEm P aﬂmbmh. |nmxuc0:Hwﬁ:msm|wvINIﬁaæuøﬂocﬂëmﬁaæmoumocﬁëmlm.lv.az = = w wﬂﬁwﬂmvuﬂxowwëaw mmu ß |ﬁowwëmcmudnocﬂwwrmømaw.InnHﬁäusnonﬁêmAﬂæmoumocwåmamvav.|z = ﬂﬂsmcmumwxouwænlmuﬁoøwšm w 1dmcOc«w«:mnm|mv:~|~HhuﬂnO=ﬂEmAﬁämøumocﬁñmnmv|vH|Z = = -wwsmcmumwxouwwsumlﬁowﬂëm m acmuxoocﬁuwcmﬂmnævlwlmamuﬂnocwšmAﬂæmvumocwämumv:waIz = = - w«Em:mum«k0uUaß|N|^0©HEm v lﬂmumwnøcﬂwﬂﬂmﬂmnßvIwlﬁﬂäßﬁnocﬂšm^HMm0Hm0cHEm|mV|wH:Z = = wﬁEmømum«x0u©ænw~|^0u«Em m ncmxmnocﬁmwcmnmlwvxwlHHæu=no:ﬁEmaHæm0umocﬂEm|mVxwwxz = = - _,w«Em:mumwXou®>n|m|^0©ﬁEm N lcwucmmoswwﬂcmzmim.xwaﬁﬁäusnocﬁëm^Hæm0umocﬂEm|mv|v_|z = = wﬁEm:muwﬁxouU>z|w|.on«Em = nu mo H |:muﬂno:www:msm|«v|N|~Hæu:nocﬁEm^Häm0um0cﬂEm|mv|vHxz ha cëmcwwcﬁcmumm m M wcﬂcßäm j. å Nmzn .Nmuv 5% 38. mzoomomzoulwl: ^ fö. :zuzﬂm 452 006 uﬁamswuøwxouwænnun^owﬂEmcwco: m wa lmlocwwﬁcmsmnmvlmnﬁﬂhudnocwšmAﬂhmoumocwëmumvtv.nz = = = uwämcmpoﬂxouvænnmnñowﬂšmbwuuo m »H lmaocwvwcmsmxmv:NuﬁahuﬂnøcﬁñﬂAﬂæmoumocwämcmvuvusz = = _ øﬂäwcmuæﬁxouwænlml^0uwEmcmummn m mulmu w wa lwwocwuﬂcmsmaßvuwlﬁﬂhuønøcﬂämAﬁamoumocwämnmv|v_|z I u«EmcmumﬂN0Hæwcmn|~|.øwwäm mmmuamzu v ma ncmummnocﬁwwcmumlß.umiﬁﬁæunnocﬂšm^H>moumoc«Em|mv|v_|z = vﬁemnmpmﬁxøvw Sxouøšïß å.. .oøﬂsm N N lnmumwnocwcwcmnmußvlwlﬁﬁævﬂnocﬁëm^ﬂ>moum0c«Em|mv|w_|z mo mv :U = v wa _ m N lcmummcocwwwcmømnßvlwnHﬁæusnocﬁšmAﬁæmoumonwëønmvaøuaz I :U :U = . vﬁsßﬂäßﬁxmpmï? Bøêæ m N lcmumwnøcwøwcmømußv|N|Haæusnocﬂšmﬁﬂæmøumocwñmlmv|«_|z nu æv = v Na bﬂﬁwcmuwﬂxowwë |~|A0ﬂﬂEm w aa ucmcococwﬂﬂcwﬂmlmvlmlmﬁæusnocﬂšmAﬁæmoumocwimzmvlvulz = = wﬂsmcmuwwxauwëﬁnwuﬁomﬁëm m oﬁ Icmumoocwwwamßmlæv|N|Hﬁæunnocﬂëm^ﬁ>mdum0:«Emxmv|e_az = = v«Em=w~wwxouwE.|m|^omﬂEm m. N w lcøumwâøﬂwﬂﬂcmﬂmlßvlmxnﬂæusnocﬁëm^Hæm0um0:ﬁEm|mv|<_|Z m0 nu mo v m .wpuow ._ Hﬂwßme 452 006 .zcﬁﬁmsuhmnwxﬂm mm cëmcv |o|P_: Eowmw unox uﬂms Hﬂﬁu wwmwmnwmww nwuwmcmwmc hm :mEopmwum> cm cmccm mmzhw cm Hmcxuopwn m I :oo .Q Hmzuwuwn : .nwmmn Hmcumumn > wHm> .ñ~v cﬁmshow wccmëﬁﬁm :vw vvs Hmwnﬁcoaww om * .Ec< ﬁwu _ wﬂimcmømﬂﬂøaämcmnnwl^owwE@ﬁmammß®x0uwæ: mmm N v w |m|ocwww:øﬂm|>.lwlﬁﬂhuﬂnocwëm^H>m0HmocwEm|mv|vH:Z U nu = « N uwEm=mvo«Kou9^wx0u©mn|Nvvmlñoﬂﬁëmcmwmmnwñouwæs N N .

Lm|o:«wwcmﬁm|ß.|~r_H>ßnQo:ﬁEmñﬂämoumocﬂﬁmnm.|v_zz mo uu mo = v «m~ vﬂëmcmuowxouﬂnlml^0¶«Em:mumm&ﬁxonUmn mmummu w vw lmnocwwﬂcmﬂmlßvnwlnﬂæuﬂnonwëmﬁﬁämøumocﬂëmsmvlv.:Z lwmummv = « wﬁëmcwuwﬂxouwlwl^0UﬂEm:mumw:ﬁN0n®>: mmuwmu w mm |m|o:ﬁmw:m5ml>v|m|~Hæu:Q0:ﬂEm~ﬁh&OHm0:ﬂEm|mv|v_Iz = 4 mc . wﬁšwmmæwﬁxouwñnwßAowﬂämcmumwnﬂxouwæz mmu N _ v NN |m|oc«UHcm:m|ßvlmnﬁﬁauønocwëm^Hæa0umoc«Em1w.avgaz :omv « Amv - wﬂemcmpøﬂxouøæcuwnAowwëmtmcocﬁxonwæn m% m am nmlocﬁﬂwcmﬂvlmv|N|Hﬂ>u=n0:wEm^H>m0Hmo:«Em|ﬁ~|v_12 = Nmümu _ ¶ mo >wﬁemcmuwwxouwæzawu~owﬁEm:mu¥o m _ m om lﬂxouøæslmcocwøwcmﬂmnmvlwlﬁﬂäudnøcﬁëm^ﬁ>m0um¶=ﬂEm|m.lvulz Nmumv wﬁëmcmuwﬁxoumëlmlﬁoﬂﬁﬁmcmumws m I rwuocﬂwﬁcmsmnßv|N|Hﬁæuønosﬂëmﬁﬁæmoumocﬂëmumv|w_az mo =u|mu « ma .m~»°~ ._ ﬁﬁmßmﬁ 452 006 3.3 3.3 Sá mmää .EEE m m mm 3 mm.3 3.3 mïm mi? »Émmom m\m Huzm o z z u m 3,3 3.3 Hm; om.mm 355m m m mm S omšm 2.3 mm... mmäm »msæäm m\m Huzm o z z u m. mmåm 3.3. 3.m 21mm 355m, m m mm 3 3.3 mm..3 mm.m mmJm ušmom .~\màu=m. o z z u m 3.3 3.3 mm.m mmå.. 353m m m 3 3 \m.3u=m. oz _. u o mm.3 2.3 mm... 3.2 umﬁmmå m 3.3 mmlmﬂ mm; 3.3 325m m m mm m3 mm.3 3.3 mïm 3.3 umszüom Qmåuzm. o z z u m 3.3 5.3 Imïm 3.3 »måna m m mm m3 om.om 3.3 .mmm mmšm mmâmmwm m\måumm. o z z u m m _ _ . _ _ , - mä mä “Ä Mmmm .\..a..wmo.......su . omJm 3.3 mo... mmám ...mama m m mm 3 mvåm mm.3 mïm mmJm umﬁﬂzwm mxmäumm. o z m u m mmåm 3.3 mmmmm mmJm. moss.. m m Hm 3 2.3 mmám E HU Z I U .HC . TS wäﬂmämumucwëwﬂm Huezomﬁæxwaoz .wcﬂcuunnw w Hﬁonme 452 006 Twumﬁ Mwuï MTM wwuﬂw Nååummkoßzßmmæﬁu 2 www? mi Mä www pmwhﬁ swsmïoßzmmmmdu s.

Mä www ä Mæﬂ = .Mmm Mmm MMMM Mmm åsmwmoßzmmmßdu z Mmm Mmm .hä mä :wwﬁ smàmwmoßzsmﬂíwu s Mmm mä ”m” mä :ämm .æšumw..oßzz.mmﬁv z wwuwwﬁ wmnï 3.5 wwmww pmﬂﬁæww Nšmﬁummhoßzmwmﬁwu 2 ïuï mmbm Wmnﬁ pmﬁwﬁm Qmàummumoßzﬂqmmﬁu 3 Mmﬁ Man» Mmm www :wsmwmoßzzmomu z Mum mﬁ Mmmm ”Mä .wmwwwwms Sàmwmoßzzfämﬁu s .muhow .N Hﬁwpmp 452 006 Mmm Mmmm. www mmm” Häﬁm o; Qïumwvoßzmvaäu z mmm www Nä “Mum o: Nywsmwmoßzﬁwfmﬁu a “ä Mmm ä Mä z Mmm nä. ”m” mä O: æwsmwvøßzufmﬁu s w%HM% m@N»% mwMw Mmumm ﬁmæmmwmﬂ ¶ o~= ~\m.Humm.«o>zmmmæHo NN ww“w% wwM»%. wwnm wﬁwww »mwmmmm .o~m ~\m.Humm.«o>zH«=mHu HN wwumw m@u»% wwww Mwuww gwwmmm own ~\~.Hom~.«o~zm~=wHu ø~ .muhom .N Hﬁwßmß 10 452 006 z: a? Amo. om.m _^~=uo. wm.ﬁ .^mx~muz. «.m»@- omoﬁ Homﬂﬁ .omﬁﬁ .amma ß .^~=u. °«.~ ;.«x~=ø. «.~«@~H .°w«H .QNMH omwﬁ .°~m~ _°o«m ..=u. °m.m .^mx~=uz_ «.~|m.~ omoﬁ .mﬂﬁﬂ _mmHH w .A~x~=u. <-|°.~ _.mx~=uV o.~|~.H .°w«H _o~m~ _mmwH _m~m~ _o>mm . ^mo..~m.m ..mx~æuz. «.m|m~w oæoﬂ _°~HH .owﬁﬁ .emma m ..~w~=u. «-|o- ..>x~=u. °-|°-H .Q@«H .°~mﬁ .mmwﬁ _m~m~ _Qmmm Anu. wm.m .^mx~=uzv «.m|m_~ _ .omoﬂ Howﬂﬂ _°@HH ~°wmH w s u ..~=u. °m\~ ..~=o. «~.~ _^wx~nu. °.~|~.~ Qwwﬁ mwmﬂ nmwﬁ °mm~ oovm .=u. ~m~m ..mx~muz. «_~|m.~ .cmøﬁ HONHH nmwﬁﬁ .oqwﬂ .oßmﬂ m ~ s .^~x~=u. m-|°.~ .ñmxwmuv °.~|«~H omqﬂ emma Qwmﬁ ommm Qﬁwm ^=uV mm.m _^mx~muz. «.~|m.~ _ .QNQH Howcﬂ UQNHH Uøßﬁﬁ N _ N _. I _ .wuv mm m ..mx wuzv v M m N oßoﬂ .mﬂﬁﬂ _@wHH _°@~H _mwmH H .A mo. °«_~ ..«x zu. «.~|«_ﬂ .owvﬂ .m~mH .mmwﬂ .°mm~ .°~mm ^mwnw> 3 M :Eov Eøuvxmmm. .Hc Esuuxwmm mzzlcououm |møoÛ .Hownm umumuucH wcwcwumm n.

Hﬂmnmæ I. ef. ...ñ . b a. .fn .a 452 006 11 305! Nav. m<~m ..NxN=u. oN.N .^mxN=uz. NNN»N~N omoﬁ _°NNN UNNNN .mmNN NN . ~ ~ s . _ .NNxNmov m.N|°~N ..wxN=u, °~N«N~N mm«N °NmN mm@N ONNN ONNN Nmu. N«\m ..N=u. Nw.N N N N N _ N ONQN .mmNN .°wNN s .I s I. .mn muz. N N N N NNx muv m N Q N .mm«N .ONNN .mmwN .WNNN .ONNN NN ..æxN=uN °\N|N~N ..N=u. NNNQ Nzu. Nvßm ..N=u. NNNN N _ NN .ONNN N ~ N | mmo om Nmx moz. «~N|N N ..Nx mo. m.N °_N .QNNN .QNNN .mm@N _QmNN .QNNN NN ..wxN=uv Q~N|N«N ..N=u. NN.N Nmu..NNNm _^~muoN NNNN .NmxNmuz. N~N«N.N .QNQN HQQNN HQNNN HNNNN NN .NNxNmu. mNN|°.N .NNxN=u. @.N«N.N _°w«N ONNN mmwN QNNN QQNN .nov NN.m .^Nmuo. >N.N _^mxNmuz. N.~|N.N QNQN MQNNN UQNNN n°mNN HmmNN NN ..NxNmu. m~N|o.N .N~xN=u. o.N|N.N .mmNN °NmN omwN mNmN QQNN Nav. wN.m .Nmmuov NN.N _NmxN=uz. N.N«N~N QNQN HONNN HQNNN HQNNN N ..NxN=u. m_N|°\N ..wxN=uv Q.N|N.N .Qw«N .ONNN ømwN OWNN QNNN Nmu. mN\m ..N=uo. mN.N _.mxN=ozv N.N|N.N ONON _owNN .QQNN .mmNN N .NNxN=u. m.N|o.N ..mxN=u. QNN|NNN .ow«N _cNmN _°mwN .°NNN._°N«N .mN»0N .N NNNNNH 12 452 006 Hmu. @m~m _.=u. QHH _^mx~=uz. «_~|«.~ m>°H _°HHH _mwHH HN _.~=u. HH.~ _.@xH=u. «_~|~_H _o@«H _°~mH _mm@H _°mm~ .QQHH Hsu» ~m_m _.=u..°_« _Hmx~=uz. H_m|m_~ mß°H _=HHH _°wHH OH _ H _ _ H _ 1 _ _ow«H _m~mH _°mwH _m~m~ _°m«m H mo. mm N Hßx mo. H H H H .

Huv. om.w _.=uv @°~w _.=u. mm.m _.mmuo. «_~ mmm _mm@H _mmHH _QmmH QH _^mx~muzV «_~|m_~ _HmxHmu~.m_~|«_H _mmHH _°~mH _m@@H _°HmH _ooH~ ^mo. @w.w _Hmu. «o~@ _.=ov mw_m omøH _mHHH _m-H _o@nH .QWHH wH _^mx~=uzv «_m|m.~ _.wx~=u. w_~1~_H .ommH _owwH _°mm~ _°vmH .oo«m Hzuv mæ_@ _.muV ~Q_@ .^=u. °w_w °moH _mHHH _m@HH _Q@mH ~H _Hmx~muz. H_m|m_~ .H>x~=u. m_~|H_H _owHH _°mmH _ow@H _m~@~ _oQ«m Hmu. Hm_@ _.=u. H°_w._.æoV wm_m _ mmmH wH s _Hmx~æuz. H_m|m_~ _.wx~mu. m_~«H_H o@ Hmzwuv ~m_> _ _ _ _ _ zu H _ _ N _ _ ~ _.| _ mmm Q«> QNQH mw°H @wHH H . m m ~. :vv fw H .ma wuz. H m m H _om«H _=~mH _mm@H _omm~ _o«m~ mH _.~x =u. m_~|°- _Hwx :vv °_~|~_H _ .muhow .H HHQQNR '- ßn .=f... 452 006 13 ^mmmu. ~m_~ _.mov °m_m _ _ _ _o A _o@mH _^~mu. «w_« _^=u. oo_« _.mx~=uz. <»m|m_~ mm@_mwW% _@Wm%._MmW% _°WM~ _omm~ @~ _.~mu. w«_~ _^~=u. -_~ ».mx~=u. m_H|«_H ^mu. ««_m _ _ H ^=u. ~°_« _.~x~mu. °ß_~ _.mx~=uz. <_m|m_~ _°m«H _°~mH _mmm% _wwM% _WwMm m~ _.~=u. m«_~ _.~mu. mH_~ _^mx~=u. @_H|«_H .nov H«_m _.mu. H°_« _ _ _ _^~mwv.ﬁ@_m _^mx~muzv <_m|m_~ _^~mu. n«_~ _mm«H _wwm% _mmm% _MwM% _@wM% VN _.~mu. mQ_~ _.~x~æu. m_~|~_H _^~=u. ~@.° .=uv m«_m _.~mu. ~°_« _ _ _ _.~wu. «@_~ _^mx~=uz. «_m|m_~ _^~=u. w«_~ _°@«H _mwm% _mmm% _MwM% _wmM% - _. zu. @~_~ _.mx~=uV m_~|«_H _.~mu. m~_~ _ .muv mm_m _ _ _ _ _.=u,.«°\« _.mmu. H«_~ _^mx~muzv «_m|m_~ _@Ww% _mwM% _mmW« _mWM% _mWw% NN _^~=u. m«_~ _.~muV m~_~ _.m»~=u. @_H|«_H . .mupow .M Hﬁmßmp :M1 lä 452 006 .own _.u. °°..w+ .+. .own .Hon .~.«w| .|. .n. ww .own ..o. °..~« .«. .own .won .n.m~+ .+. .own ..o. .w.n.| .|. .mo mw .own .won ,..w| .«. .own .ﬁoo .m.ww+ .+v .own .Huv .w_ww| .|. .w. vw. .own ..u.. .m.°+ .«. .own .duo .w.qw+ .+. .own ..o. .°.mw« .no .mo mw .own .nov .w.°| .«. .own .Huv .m.mw+ .+v .own .nov °w..w« .ln .m. ww .own .nov .o..| .«. .own ...ns _ .mwmw+ .i .own .Huv .«.ow| .|v m .own _.o. °°.° .no mwnßn .n=.nnnn> nnnnownw _. nnnnﬂﬁmon M. n=.=..now nn n=n=@nnn e .Swank 452 006 1.5 | C -C C-C m~CC C-C C~>C C~CC ~.CC nﬂﬁmamuwmm A1. m.CC C~mC CCH CCH CCH CCH CCH | ~.Cß CN m.mC >~>C CCH CCH CCH CCC CCH 1 C.CC CN C.«C H.>C CCC CCH CCC CCC CCC | C.C~ CN C_CC CCH CCH CCH CCH ACCC CCH 1 C.CC .+C NN C.mC C.>C CCH CCC CCH CCH CCH | C.Cß .IC -CC C~CC CCH 1 CCH | CCH C.HC CCCC CH C.>C m~CC CCH | CCH | CCH C.CC C.H> CH C.CC C~CC CCC I CCH | CCH C.CC C.~C CH C.>C C_CC. CCH CCC CCH CCH CCH C_CC CNCC C HC wﬁcwwmm CC C C F C C C C N mm ACC Cowuqwuwm C CCCCCC 10 15 20 25 452 006 16 (2) Biologiska egenskaper Alla föreningar enligt föreliggande uppfinning äger en tydlig karcinostatisk verkan och visar en stark tillvâxthäm- mande verkan på cancerceller in vitro och en levnadsförlängande verkan på möss som bär implanterade cancerceller, såsom visas nedan.

I. Tillväxthämmande verkan på cancerceller in vitro DBA/2 möss implanterades med vardera 105 mus- leukenia L-1210-celler. Askites, som uppsamlades aseptiskt från mössen efter 4 dagars utfodring, tvättades tre gånger med fysio- logisk saltlösning för att erhålla L-1210-celler, vilka sedan suspenderades i RPMI 1640-odlingsmedium ]C.E. Moore, Journal of the American Medical Association, VO1J99,519Ü957)š H.J. Morton, In Vítro, vol. 6, 89 (1970)], till vilka 10 % fosterkalvserum och 5 PM 2-merkaptoetanol hade satts, och erhållen suspension späddes till 5 X 104 L~1210-celler per 0,9 ml. En míkroplatta, som bar 0,9 ml av cellsuspensionen och 0,1 ml av odlingsmedíet innehållande provet, vilket skulle testas, hölls i en koldioxid- inkubator vid 37°C. Efter odling i 48 timmar mättes antalet cel- ler med hjälp av en "Coulter"-räknare (Coulter Electronics, Inc., USA) för erhållande av tillväxthämning (%) = (1-T/C) x 100 = jï - (antal tillväxta celler i mediet innehållande provet)] (antalet tillväxta celler i kontrollmediet)] x 100. Den 50-pro- centiga tillväxthämningskoncentrationen beräknades från värdena av tillväxthämning vid olika provkoncentratíoner. Testresultaten på typiska föreningar enligt föreliggande uppfinning för till- växthämning av L-1210-celler var såsom visas i tabell 6. 452 006 17 HN 1 m.m> @.mm m~>« H.mH H~H~ m HN 1 NH QH 1 m.>~ @~H> H~mm ~_~m °.mm 1 1 HH mm m«m~ «.~w «.~m m~wm m.w~ m.mH 1 1 OH ~H o.wm m~om H.w> m.~w 1m.m< m.mm 1 1 m w~ ~_@w mHww m~mm w~w« H.æm ~.m~ 1 1 w m.H 1 1 m.mm m.mm @.m@ m«@m >~°w »Hmm >. °.w 1 1 1 m.>m m.om m~mH ».@H Q .mm w »H @Hwm m_w@ o.w@ ~.Hm OHQH HHQN m.H~ 1 m H.@. 1 1 >.w> m.m~ HH@m m.m~ m.- Q_o~ H ».m 1 1 1. >.@m @.Hw ~.Hw >.wm w_Q~ H °.m 1 w.m> @.m> w.Hﬁ m.mw m.@H m~°m @.m H HHN. 1 1 1 _ OCH HQH HHHH ~H~m 1 H HHwwwmv °wH ow OH OH OH m m¶~ m~.H ...Hævwmmmwn Häxml .wﬁcowmwwxnmnwm .>m :Ouvmuuﬂuucow w .Hc -sms HOW HQH x .u\a1H. .H». @:H=:w@HxH>HHHH =H=@H@w ø .H ﬁmhnwe. _ 18 452 006 -~ 1 m_>m w_wm -°m °.m> ~.«m 1 wﬂ ~.~ 1 >.«> mAmw °.~« °.°~ Q~m 1 WN @.~ 1 ~.ßm o.mm m.m@ w~m~ m.>« 1 «~ -~ 1 «.wm H~@m °.~m m.m@ m.mm 1 MN @\H 1 m.mm @~wm m.«m @_~m w.Q@ 1 - md m_vm okvm w.Hm m.>m >.m~ m.H~ w.«H HN »N 1 1 >~m« >.o~ m.m~ H.0~ ~.>H ON m\w H_mm «~mm @.m~ «.@m «.@« ~.~m m_m~ mä om w.>@ .-- m~m~ m.°~ >.mﬁ 1 1 md oß 1 ~m.~m >.m~ m.wH m.mH m.< H- »A »Ü 1 1 ~.@m m.~m H.Hm w.- 1 wﬂ Hxm 1 ooﬂ >_>m m.«m °.H> Q.mm H1ß~ md Nm w~wm >-« m_m~ m.«~ ~.- 1 1 vﬂ qﬁ 1 m-> >.m@ ~*mm okqw -H~ okßﬂ MH .mppow .o Hﬂmnmæ 10 “Q 452 one II. Terapeutisk verkan på ímplanterad cancer hos möss Hanmöss av BDF1-stam (5 veckor gamla) ympades vardera íntraperitonealt med 105 mus-leukemi L-210-celler och administre- rades intraperitonealt en gång om dagen med en försöksförening löst i fysiologisk saltlösning under 6 på varandra följande da- gar med början på dagen för ínympningen. Under uppfödningen ob- serverades mössen under 30 dagar för att bestämma hastigheten av 100 x T[C = 100 x (medel- överlevnadsdagar hos behandlad grupp)/(medelöverlevnadsdagar hos kontrollgrupp). Den terapeutiska verkan för typiska föreningar enligt föreliggande uppfinning på mus-leukemi L-1210 var såsom visas i tabell 7. förlängningen av överlevnadstiden = Tabell 7 íïäš Dosering Förlängning Antal möss av överlevna s- som överlevt “T (mg/kg/dag) tia (1) 1 so dagar T/C x 100 so 1 0 o/4 25 336 o/4 ”Ä 12,5 >3sv 2/4 6,25 >3s9 1/4 4 3,13 >se4 2/4 1,ss >429 4/4 0,78 >429 4/4 0,39 >390 3/4 0,20 197 0/4 50 0 0/4 25 306 0/4 5 12,5 181 0/4 6,25 125 0/4 3,13 118 o/4 1,56 104 o/4 so 0 0/4 25 0 0/4 12,5 >429 4/4 5,25 >429 4/4 5 3|13 >386 2/4 1,55 >393 3/4 0,73 >429 4/4 9139 >383 2/4 0,20 >354 2/4 452 006 20 Tabell 7, forts. 50 0 0/4 25 0 0/4 12,5 >429 4/4 6,25 >429 4/4 9 3,13 >429 4/4 (2) 1,56 >411 1/4 0,78 >300 2/4 0,39 171 0/4 0,20 114 0/4 25 0 0/4 12,5 >390 2/4 6,25 >336 1/4_ 9 3,13 >411 3/4 (-) 1,56 >356 2/4 0,78 >370 2/4 0,39 >342 2/4 0,20 127 0/4 0,10 110 0/4 50 0 O/4 _25 0 0/4 lo 12,5 129 0/4 6,25 107 0/4 3,13 100 0/4 1,56 100 0/4 50 0 0/4 25 0 0/4 12,5 >357 2/4 6,25 >393 3/4 11 3,13 >357 2/4 1,56 200 0/4 0,78 200 o/4 0,39 143 0/4 0,20 107 0/4 50 0 0/4 25 236 0/4 12,5 >354 2/4 15 5,25 >350 2/4 3,13 >343 2/4 1.56 233 0/4 0,78 129 0/4 12,5 0 0/4 5,25 >350 2/4 3,13 >429 4/4 13 1,56 >429 3/4 0,78 200 0/4 0,39 157 0/4 0,20 136 0/4 0,10 129 o/4 2' 0 452 000 Tabell 7 , førts . 25 0 0/4 12,5 >354 2/4 5,25 >429 å/å 3 13 ' >321 19 1155 >350 2/4 0,70 154 0/4 0.39 107 0/4' 0,20 '100 0/4 so 0 0/4 25 229 0/4 12,5 200 0/4 5 25 104 . 0 4 21 3:13 129 0/4 1,55 114 0/4 0,78 100 0/4 0,39 100 0/4 0,20 100 0/4 50 7 0/8 22 25 >414 6/8 (s) 12,5 >3s0 5/8 (5) _ 5,25 >332 4/9 3,13 153 0/0 1,55 117 0/8 '22 25 >423 2/2 12 5 >40s (S: 5:25 >4oo 4/5 (' 3,13 >290 1/5 1,55 177 0/5 25 - 200 0/4 23 12,5 129 0/4 0,25 119 0/4 3,13 104 2 0/4 50 >429 4/4 25 25 229 - 0/4 12,5 193 0/4 5,25 107 0/4 452 006 22 III. Toxicítet Alla föreningarna enligt föreliggande uppfinning uppvisar en jämförelsevis låg toxicitet och kännetecknas av låg växande toxicitet vid fortsatt administrering. I tabell 8 5 visas median-letaldoser (LDSO) för typiska föreningar enligt föreliggande uppfinning hos möss vid en enda intraperitoneal administrering, såväl som maximala tolererade doser uttryckt i total dos, när en fixerad mängd per kroppsenhet administreras intraperítonealt till möss en gång om dagen under 6 pà varandra 10 följande dagar.

Tabell 8 Fdre- LD50, Maximal ** :äng (mg/kg) toåšríšad dos 1 50< _ 300< 2 so< sooè 3 I 5o< . 300< 4 25 - 50 l50< s zs - so 1so< h 6 12,5 - 25 7S< 8 25 - 50 lS0< 9 12,5 - 25 ' 1s< 10 12,5 - 25 7S< 11 12,5 - 25 7s< 12 12,5 - 25 7S< 14 25 - 50 l50< is 12,5 - 25 _ 7s< 16 25 - 50 _ l50< 17 12,5 - 25 f 75< 10 15 20 25 23 452 006 Tabell 8, forts. is eizs - iaïs 37.s< 19 12,5 - 25 75< 20 50< 300< 21 25 - 50 l50< 22 25 - 50 l50< 23 25< l50< 24 50< 300< 25 50< 300< 26 12,5 - 25 75< Anm: * Median-letaldosen vid en enda administrering Maximalt värde av den totala dosen som inte förorsakar död, när en fixerad mängd per enhetskroppsvikt administreras till möss en gång om dagen under 6 på varandra följande dagar.

Som framgår av föregående beskrivning är föreningarna enligt föreliggande uppfinning, vilka motsvaras av formel (I), använd~ bara såsom karcinostatika. Alla de inviduella föreningarna som tidigare uppräknats uppvisar en utmärkt tillväxthämmande verkan mot mus-leukemi L-1210-celler. I dessa föreningar har de speci- ellt en mycket hög verkan, i vilka R betecknar en väteatom, en alkylgrupp med 1-4 kolatomer, vilken kan ha en hydroxylgrupp så- som substituent, eller en bensylgrupp, och n betecknar ett hel- tal från 1 till 6, varvid, när Y betecknar -CH-CH2, betecknar R H grupper andra än väteatomen. Dessutom uppenbarades en utmärkt terapeutisk verkan på möss, som bar ímplanterad cancer, av de före- ningar i vilka R betecknar en väteatom eller en alkylgrupp med en eller två, lämpligen en, kolatom, vilka kan ha hydroxylgrupper som substituenter, och n betecknar 4 eller 6. Av dessa före- ningar har de,i vilka R betecknar en metylgrupp (en alkylgrupp med en kolatom) även utmärkt kemisk stabilitet, varvid föreningar nr 9, 19 och 22 är mest önskvärda.

Förfarandet för syntes av föreningarna enligt föreliggande uppfinning beskrives nedan.

Fastän daikan utföras i organiska lösningsmedel utföres kon- 10 15 20 25 30 452 006 24 densationen vanligen av en cd-guanidino-fettsyraamid med for- meln (II) och en dihydroxietanamid med formel (III) enligt före- liggüe uppfinning i närvaro av små mängder vatten, på grund av lösligheten av de båda föreningarna, vilka vanligen behandlas i form avsyraadditionssalter. ' När organiska lösningsmedel skall användas är aceton och dimetylformamid lämpliga; men kondensationen utföres vanligen i närvaro av små mängder vatten utan användning av organiska lösningsmedel. Mängden vatten som skall användas skall vara åt- minstone möjlig för att upplösa båda föreningarna. I praktiken användes dêﬂi en mängd inom området från 2 till 60, lämpligen från 4 till 40, mol för 1 mol av guanidino-fettsyraamiden med formeln (Il). Emedan dessa föreningar med formlerna (II) och (III) vanligen användes i form av syraadditionssalt, är det ej nödvändigt att tillsätta en syra i lösningen för reaktionen.

Emellertid är det, med hänsyn till utbytet av kondensat, lämp- ligt att använda en syrakatalysator. Lämpliga syrakatalysatorer omfattar oorganiska syror, såsom saltsyra, svavelsyra, fosfor- syra och borsyra, och organiska syror, såsom ättiksyra, citron- syra, vinsyra, bärnstenssyra, glutarsyra och adipinsyra. En dikarboxylsyra, såsom glutarsyra är lämplig. Mängden av en syra som skall användas är 0 till 10, lämpligen 0,5 till 4, mol per mol guanidino-fettsyraamid med formeln (II). Reaktionstemperatu- ren är 0 till 100°C, vanligen från rumstemperatur till 80°C, lämpligen 40 till 70°C. Reaktionstiden varierar med reaktions- temperaturen. En reaktionstid av 1 till 2 dagar är lämplig för att öka utbytet. Fastän förhållandet av guanidino-fettsyraamid med formeln (II) till dihydroxietanamid med formeln (III) inte är specifikt begränsad, är det allmän praxis att använda 0,5 till 4, lämpligen 0,8 till 1,5, mol av den senare för 1 mol av den förra. Erhållen förening är en N-[Ä-(3-aminopropyl)amino- butyl]-2-Q»-guanidinofettsyraamido)-2-hydroxietanamid som mot- svaras av den allmänna formeln 1: n n m 9 s 1 s s u 2 2 en NH H2NïNH(CH2)n-Y-CONHCHCONHCH2CH2CH2CH2NHCH2CH2 2 2 NH OH (Ia) 10 15 20 25 30 35 ” 452 ooe vari Y och n har ovan angiven betydelse, som är föreningen med formeln (I), vari R betecknar en väteatom.

Föreningarna med formel (I), vari R betecknar grupper andra än väteatomen, erhålles genom alkylering av hydroxylgruppen i ställning 11 i föreningen med formel (Ia) med den förut angivna alifatiska alkoholen, diazoparaffin eller bensylalkohol. Erhål- len förening genom ovanstående kondensation eller spergualin, som erhållits från den mikrobiella odlingen, kan båda användas för föreningen med formel (Ia). Föreningen, som erhållits genom alkylering, är en N-[Å-(3-aminopropyl)aminobutyl]-2-Q4-guanidino- fettsyra-amido)-2-alkoxietanamid som motsvaras av den allmänna formeln HZNENH(CH2]n-Y-CONH?HCONH(CHz)4NH(CH2)3NH2 NH OR' vari Y och n har ovan angiven betydelse och R' betecknar en alkylgrupp med 1-4 kolatomer, som kan ha en hydroxylgrupp som substituent, eller en bensylgrupp. Alkyleringen utföres på föl- jande sätt.

(Ib) Reaktionen mellan en N-[4-(3-aminopropyl)-amínobutyl]-2- Gd-guanidino-fettsyraamido)-2-hydroxietanamid med formeln (Ia) och alkoholen utföres vanligen i närvaro av en syrakatalysator.

Före reaktionen är guanidino- och amínogrupperna i hydroxietan- amiden med formeln (Ia) inte nödvändigtvis skyddade men kan vara skyddade. Alkoholen representeras av formeln R'-OH (IV) vari R' betecknar en alkylgrupp med 1-4 kolatomer, som kan ha en hydroxylgrupp som substituent, eller en bensylgrupp. Sådana alko- holer omfattar làgalkoholer, såsom metanol, etanol, propanol och butanol, glykoler, såsom etylenglykol och propylenglykol och bensylalkohol. Reaktionen utföres lämpligen i alkoholen med ovan- stående formel (IV), fastän ett inert lösningsmedel kan användas.

Lämpliga syrakatalysatorer omfattar oorganiska syror, såsom saltsyra och svavelsyra, organiska syror, såsom ättiksyra och p-toluensulfonsyra, och katjoniska utbyteshartser. Reaktíonstem- peraturen är inom omrâdet från 0 till 100°C, vanligen från rums- temperatur till 80OC, varvid rumstemperatur är mest lämplig.

Reaktionstiden varierar med reaktionstemperaturen och sträcker sig från 1 timme till 10 dagar, lämpligen från 1 till 2 dagar.

När lösligheten av en hydroxietanamid med formeln (Ia) i 10 15 20 25 30 35 40 452 006 N en alkohol med formeln (IV) är låg, är skyddandet av amino- och iminogrupper i hydroxietanamid med skyddande grupper fördel- aktig för att öka utbytet. Lämpliga skyddade grupper kan utväl- jas genom hänvisning till litteraturen (J.F.W. Mcomie, Ed., "Protective Groups in Orgﬂüc Chemistry", Plenum Press. N.Y. 1973). Dessa skyddande grupper för aminogruppen, vilka vanligen användes i peptidsyntesen, är användbara. Exempel är monovalenta skyddande grupper, såsom bensyloxikarbonyl, p-metoxibensyloxi- karbonyl, p-nitrobensyloxikarbonyl, tert-butoxikarbonyl, tri- kloroetoxikarbonyl och isobormyloxikarbonyl och divalenta skyd- dande grupper, såsom ftaloyl och succinyl. Av dessa grupper är lämpliga aralkyloxikarbonylgrupper, såsom bensyloxikarbonyl- och p-metoxibensyloxíkarbonylgrupper, på grund av lättheten att införa och borttaga dessa. Införandet av dessa skyddande grupper verkställes-genom kända förfaranden och fördelaktivt ge- nom metoden av aktiv ester. I detta förfarande förblir guanidíno- gruppen i föreningen med formeln (Ia) oförändrad.

Alkyleringen av hydroxylgruppen vid ställning 11 av hydroxi- etanamiden med formeln (Ia) genom reaktion med en diazoparaffin utföres på följande sätt. w Vanligen skyddas först amino- och iminogrupperna i hydroxi- etanamiden med formeln (Ia) med ovan angivna skyddande grupp och erhållen förening underkastas reaktion med díazoparaffin i ett inert organiskt lösningsmedel, såsom metylenkloríd eller tetrahydrofuran, vid en temperatur av -20 till ZOOC, vanligen -10 till 1o°c, iänpiigen -3 till 3°c under 1 till 15, vanligen 2 till 8, timmar för att verkställa alkylering. Reaktíonen er- fordrar inte nödvändigtvis en katalysator, men pàskyndas i när- varo av en Lewis-syra-katalysator såsom bortrífluorid, aluminium- klorid, hydrofluoborsyra eller seleniumdioxid. Såsom exempel på diazoparaffiner med 1-4 kolatomer, kan nämnas diazometan, diazo- etan, diazopropan och díazobutan. Dessa diazoparaffiner kan syn- tetiseras från motsvarande N-nitrosoalkylkarbamid, N-nitroso- alkyluretan, N-nitrosoalkylsulfonamíd och N-nitrosoalkyl-N'-nitro- guanidin genom kända förfaranden [t.ex. "Organic Synthesis" (John Wiley and Sons, Inc.), II, 165 (1943); III, 119 (1955); Journal of Organic Chemistry, 13, 763 (1948); "Organic Synthesis", IV, 250 (1963): Chemísche Berichte, 94, 2547 (1961); Canadian Journal of Research, 28B, 683 (l950); "Organic Synthesis", III, 244 (1955); Journal of Chemical Society, 1935, 286]. 10 15 20 25 30 35 ” 452 one Alkyleríngen med en diazoparaffin möjliggör hydroxylgruppen vid ställning 11 att bli alkylerad utan förändring i konfigura- tion vid ställning 11 i formeln (Ia). Exempelvis omvandlas en C-)-hydroxietanamid med formeln (Ia) till motsvarande (-)-alkoxietanamid med formeln (lb). En (+)-alkoxietanamíd eller en epimer blandning (i) med avseende på ställning 11 erhålles från (+)-hydroxietanamid eller (ilhydroxietanamid, respektive.

Hydroxietanamidföreníngen med formel (Ia) kommer att ha hydroxylgrupper i båda ställningarna 11 och 15 när Y betecknar -CH-CH2-. I detta fall är det, beroende på skillnader i reaktivi- H tet mellan tvà hydroxylgrupper, möjligt att selektivt alkylera hydroxylgruppen i ställning 11.

De skyddande grupperna för amino- och iminogrupperna hos den alkylerade produkten kan borttagas på vanligt sätt för att bakom sig ge en alkoxietanamid med formeln (Ib). Exempelvis kan, när den skyddande gruppen är en aralkyloxikarbonylgrupp, den borttagas genom den vanliga katalytiska hydreringen vid atmosfä- riskt tryck. Reaktionen utföres i ett lämpligt lösningsmedel, såsom etanol, metanol, dioxan eller en blandning därav, i när- varo av palladium eller platina såsom katalysator. Reaktionen accelereras genom tillsats av en syra, såsom saltsyra eller ättik- syra.

När Y betecknar -CH-CH2-, är den 2-substituerade etanamiden ön med formeln (I) N-[Ä-(3-aminopropyl)aminobutyl]-2-&u-guanídíno- -ß-hydroxifettsyra-amido)-Z-substituerad etanamid som motsvaras av den allmänna formeln 8-5 H 11+ 131211109 3-l l5 HZNÜNH (CE-Iz) nïHCH2CONHCHCONH (C32) 4NH (CHZ) 3NH2 (IC) NH OH OR vari R och n har ovan angiven betydelse, varvid när n beteck- nar 4, R betecknar grupperna andra än väteatomen. När konfigura- tionen vid ställning 15 í denna förening är antingen (S) eller (R) och föreningen är en epimer blandning med avseende på ställ- ning 11, kan föreningen separeras i båda epimererna [(+)-form och (-)-form] med hjälp av kromatografi. För detta ändamål är vätskekromatografí med hög prestanda (HPLC) lämplig.

Ett lämpligt resultat erhålles genom att använda exempelvis Nucleosil C18 (M. Nagel Co.) såsom kolonnpackningsmaterial och 10 15 20 25 30 452 006 zs en blandning av acetonitril-natriumpentansulfonat-fbåfäïbuffërt Såsom elueringsmedel.

Som beskrivits ovan ger alkylering av hydroxylgruppen vid ställning 11 med en diazoparaffin eller separation med HPLC i utbyte en optiskt aktiv N-[Å-(3-aminopropyl)-aminobutyl]-2-üu- guanidino-ß-hydroxifettsyra-amido]-2-alkoxietanamíd som motsva- ras av den allmänna formeln ß in u n n a2NïNH(ca2)n?HcH2coNHoacoNH(cH2l4NH(CH2)3Na2 (Id) on on' vari R' och n har ovan angiven betydelse. När hydroxylgruppen i ställning 15 i denna förening borttages genom dehydratisering eller deoxigeneras kommer det att bildas en optiskt aktiv N-[Ä-(3-aminopropyl)aminobutylj-2-Ahßguanidino(æ,ß-omättad) fettsyra-amido]-2-alkoxietanamid som motsvaras av den allmänna formeln HZNÉNH(CH2)nCH=CHC0NHCHCONH(CH2)4NH(CH2)SNHZ NH R' (Ie) m? vari R' och n har ovan angiven betydelse, eller en optiskt aktiv N-[ï-(3-aminopropyl)aminobutyl]-Z-[hrguanidino(omättad) fettsyra-amídQ]-2-alkoxietanamid som motsvaras av den allmänna formeln HZNECH(CH2)nCH2CH2CONHâHCONH(CH2)4NH(CHZ)3NH2 NH R' (If) vari R' och n har ovan angiven betydelse.

Föreningen med formeln (le) erhålles genom att skydda amino- och iminogrupperna i föreningen med formeln (Id) med de ovan an- givna skyddande grupperna, underkasta erhållen förening dehydra- tiseringsbehandling och borttaga de skyddande grupperna. Dehydra- tiseringen kan utföras exempelvis genom en känd metod i vilken dicyklohexylkarbodiimid tíllátes att reagera i närvaro av koppar (I eller II)-klorid [ïournal of the American Chemical Society, 90, 3245 (196S)]. Denna metod är lämplig emedan den utföres under milda neutrala förhållanden. Ett överskott av dicyklohexylkarbo- diimid avkortar reaktionstiden. Med hänsyn till lösligheten av utgängsmaterial är N,N-dimetylformamíd ett exempel på lämpligt lösningsmedel. Reaktionstemperaturen är vanligen från rumstempe- ratur till 100°C. Reaktionstiden varierar från flera timmar till 10 15 20 25 30 35 29 452 006 flera dagar beroende på reaktionstemperaturen.

Föreningen med formeln (If), som kommer att bildas från föreningen med formel (Id) genom deoxigenering av hydroxylgruppen i ställning 15, erhålles fördelaktigt från föreningen med for- meln (Ie) genom reduktion av dubbelbindníngen. Reduktionen av dubbelbindningen utföres med vanliga metoder, såsom exempelvis katalytisk reduktion. Om den skyddande gruppen för amino- och iminogrupperna är en aralkyloxikarbonylgrupp uppnås reduktion av dubbelbindningen och borttagande av skyddande grupper samti- digt genom den katalytíska reduktionen.

När R' i alkoxietanamidföreningen med formeln (Ib) är en bensylgrupp, borttages bensylgruppen genom den katalytiska reduk- tionen och föreningen omvandlas till hydroxietanamídföreningen med formeln (Ia) under det att konfigurationen i ställning 11 förblir oförändrad. I detta fall fortgår den katalytiska reduk- tionen för borttagande av en skyddande aralkyloxíkarbonylgrupp vid en lag hastighet under atmosfäriskt tryck, under det att ett tillfredsställande resultat'erhålles med minskad reaktions- tid genom att utföra reaktionen i vattenhaltíg ättíksyralösning under ett högre tryck av flera till flera tiotal atmosfärer. ul-guanidino-fettsyraamiden som motsvaras av formeln H NCNH(CH2)n~Y-CONH2 NH (II) vari Y och n har ovan angiven betydelse, vilken är ett ut- gàngsmaterial för syntesen av föreningarna med formeln (Ia) syntetiseras såsom beskrives nedan.) (a) Syntes av en förening med formel (II) vari Y betecknar -CHZCHZ-: Denna förening är en aßguanídino-mättad fettsyraamid som motsvaras av den allmänna formeln H2NENH(CH2)nCH2CH2CONH2 (lla) NH vari n har ovan angiven betydelse. Dessa w-guanidinomättade fettsyraamider är kända föreningar och kan syntetíseras från kommersiella råmaterial genom kända reaktioner. Exempelvis er- hålles föreningen genom att skydda aminogruppen hos en 0>amino-fettsyra med formeln H2N(CHZ)nCH CHZCOOH (V) Z 10 15 20 25 30 35 452 006 30 vari n har ovan angiven betydelse, sedan förestra karboxyl- gruppen, behandla erhällen ester med ammoniak för att omvandla den till en amíd, borttaga den aminoskyddande gruppen och om- vandla aminogruppen till en guanidinogrupp.

Föreningen med formeln (lla) kan även framställas genom att oxidera en díamín till en motsvarande nitrilförening som motsvaras av formeln H2N(CH2)nCH2CH2CN (IV) vari n har ovan angiven betydelse, sedan hydrolysera nitril- gruppen för att bilda en amídförening och omvandla aminogruppen till en guanidinogrupp. Exempel pà speciella uﬁguanidino-mättade fettsyraamider med formeln (IIa) omfattar 4-guanidinobutanamid, 5-guanidinopentanamíd, 6-guanidinohexanamid, 7-guanidinoheptan~ amid, 8-guanidinooktanamid, 9-guanidinononanamid, 10-guanidino- dekanamid och 11-guanidinoundekanamid. (b) Syntes av en förening med formeln (II) vari Y beteck- nar -$H-CH2- OH Denna förening är en akguanidino-ß-hydroxi-fettsyra- amid som motsvaras av den allmänna formeln H2NENH(CH2)nçHCH2CONH2 NH OH (IIb) vari n har ovan angiven betydelse, och syntetíseras genom kända reaktioner på olika sätt. Exempelvis syntetíseras den genom att skydda aminogruppen hos en ukamino-fettsyra, som motsvaras av formeln H2N(CH2)nCOOH (VII) vari n har ovan angiven betydelse, sedan utsträcka karbonked- jan med två kolatomer, omvandla erhållen förening till en ß-hydroxi-fettsyraamid genom en serie reaktioner som vanligen användes vid framställning av ett ßrhydroxikarboxylsyraderivat, sedan borttaga den skyddande gruppen för att alstra amínogruppen och omvandla aminogruppen till guanidinogrupp. Förfarandet be- skrives ytterligare nedan i detalj med hänvisning till ett exempel.

En ukguanídino-Û-hydroxi-fettsyraamid syntetíseras genom att skydda aminogruppen hos en ubamino-fettsyra med formeln (VII) med en aminoskyddande grupp, såsom bensyloxikarbonylgrupp, omvandla karboxylsyran till ett reaktivt derivat, såsom en syra-_ 10 15 20 25 30 31 452 nos imídazolid, kondensera det reaktiva derivatet med magnesium- enolat av monoetylmalonat med formeln o c - o CH/ \Mg (VIII) \§~ /' - o om ßsuietin de Ia Société chimique de France, 945 (1964)) för i utbyte ge en att 6-ketoester med formeln X'-NH(CH2)nCOCH COOEt (IX) 2 vari X' betecknar en aminoskyddande grupp och n har ovan betydelse, reducera keton-karbonylgruppen för att bilda en G-hydroxiester, behandla estern med ammoniak för att bilda en amid, borttaga den aminoskyddande gruppen och omvandla alstrad aminogrupp till guanidinogruppen. Såsom exempel på sålunda fram- angiven ställda ukguanidino-ß-hydroxí-fettsyraamider kan nämnas 4-guanidino-3-hydroxíbutanamid, 5-guanidino-3-hydroxipentanamid, 6-guanidino-3-hydroxihexanamid, 7-guanidino-3-hydroXíheptanamid, 8-guanidino-3-hydroxioktanamid, och 9-guanídino-3-hydroxinonan- amid.

(S)-7-guanidino-3-hydroxiheptanamid erhålles även genom hydrolys med en syra eller alkali av den antibiotiska substansen BMG 162-aF2 (spergualin) som motsvaras av formeln (S) H2NENH(CH2]4CHCH2CONHÃHCONH(CH2)4NH(CH2)3NH2 NH H H som isoleras från odlingsfiltratet av en mikroorganism av släktet Bacillus, såsom Bacillus BMG 162-aF2 (FERM-P5230; ATCC 31932). Den syntetiseras även såsom beskrives i Journal of 34, 1625 (1981) genom att bilda (S)-3,7-dí- aminoheptansyra från L-lysin genom Arndt-Eistert-reaktion [Uournal of Organic Chemistry, vol. 17, 347 (1952)], sedan deami- nera ß-aminogruppen med en salpetersyrlighet, omvandla karboxyl- Antibíotics, vol. gruppen till en amidgrupp och ytterligare omvandla aminogruppen till guanidinogruppen. (c) Syntes av en förening med formeln (II), vari Y beteck- nar -CH=CH-: Denna förening är en w-guanidíno-W,ß-omättad-fettsyra- amid som motsvaras av formeln 10 15 20 25 30 35 452 006 31 (IIC) H2NENH(CH2)nCH=CHC0NH2 NH vari n har ovan angiven betydelse. Dessa föreningar synteti- seras fördelaktigt genom dehydratisering av a)-guanidino-ß-hydr- oxí-fettsyraamider med formeln (IIb), vars framställning beskri- vits ovan. Fastän dehydratíseringen kan utföras genom metoder som vanligen användes vid hydratísering av en @-hydroxí-fett- syraamid, är det dock lämpligt att utföra reaktionen under milda neutrala förhållanden. Ett lämpligt sätt är att verkställa de- hydratiseríng genom verkan av dicyklohexylkarbodiimid i närvaro av koppar(II)klorid [Uournal of the American Chemical Society, 90, 3245 (1968)]. Emedan föreningen med formel (IIb) vanligen behandlas i form av syraadditíonssalt är ett lämpligt lösnings- medel N,N-dimetylformamid på grund av lösligheten av syraaddi- tionssaltet. Reaktionstemperaturen är vanligen från rumstempera- tur till 100°C. Reaktionstiden sträcker sig vanligen från flera timmar till flera dagar beroende på reaktionstemperaturen. Reak- tionstiden kan minskas genom att använda dicyklohexylkarbodiimid i överskott. Exempel på sålunda framställa a»guanidíno-ogß- omättade fettsyraamider omfattar 4-guanidino-2~butenamid, 5-guanidino-2-pentenamíd, 6-guanídino~2-hexenamid, 7-guanidino- -2-heptenamid, 8-guanidino-2-oktenamid och 9-guanídino-2-nonen- amid.

Reduktionen av dubbelbindningen i den Lu-guanidino-w,ß- omättade fettsyraamiden med formeln (IIc) antingen katalytiskt på vanligt sätt eller genom användning av natriumborohydrid i närvaro av en övergángsmetallförening, såsom nickelkloríd eller koboltklorid [Chemical and Pharmaceutical Bulletin, 19, 817 (1971)] ger en ußguanidino-mättad fettsyraamid med formeln Clla).

N-[Ä-(3-aminopropyllaminobutylj-2,Z-dihydroxietanamid med formeln HQ\ //CHC0NH(CHz)4NH(CH2)3NH2 HO (III) som är ett utgängsmaterial för syntesen av föreningen med for- meln (Ia), syntetiseras på följande sätt såsom rapporteras i detalj i Journal of Antibíotics, vol. 34, 1625 (1981).

Den fria aminogruppen hos föreningen som motsvaras avfonmﬂn 10 15 20 25 30 - n -t är 452 ooe 1 H2NccH2)4n§cHZ)3mH-x cx) X vari X1 betecknar en aminoskyddande grupp, acyleras med en dialkyl- acetal av glyoxylsyra som motsvaras av formeln XZO \\CHCOOH 2 // X 0 (XI) vari X2 betecknar en alkylgrupp med 1-5 kolatomer, eller med ett reaktívt derivat av karboxylsyra, och sedan borttages den aminoskyddande gruppen X1 och alkylgrupper X2 för att i utbyte ge föreningen med formel (III).

Föreningen med formel (III) kan även erhållas i ett högt utbyte genom hydrolys av förut angiven antibiotisk substans BMG 162-aF2 (spergualin).

Uppfinningen belyses nedan under hänvisning till hänvis- ningsexempel och exempel.

Hänvisníngsexempel 1 Syntes av (S)-7-guanídino43-hydroxiheptanamid (a) Syntes av (S)-3,7-diaminoheptansyra: Till en lösning av 15 g (82,1S mmol) L-lysinhydroklorid i 150 ml vatten sattes 8,7 g (82,15 mmol) natriumkarbonat och 43,2 g (200 mmol) N-etoxikarbonylftalimid. Blandningen omrördes í 20 timmar vid rumstemperatur. Reaktionsblandningen tvättades med 50 ml etylacetat. Det vattenhaltiga skiktet reglerades till pH 3,0 med 6 N saltsyra och extraherades tre gånger med 100 ml toluen. Extraktet tvättadßﬁtvå gånger med 100 ml vatten (pH 2,0), torkades övervattenfritt natriumsulfat och indunstades till torr- het under reducerat tryck för att i utbyte ge 27,95 g (84 % ut- byte) av ett vitt pulver av dimhfmﬂoyldflyshn sönderdelnings- punkt 11°-72°c; Aæjšz -sz° (ci, metanol).

Till 27,0 g (66,4 mmol) di-N-ftaloyl-L-lysin sattes 40 ml oxalylklorid. Blandningen upphettades i ett oljebad vid 90°C, blandades sedan med 40 ml 1,2-dimetoxíetan och upphettades under áterflöde i 2 timmar. Reaktionsblandningen indunstades till torr- het, löstes åter i 20 ml 1,2-dimetoxíetan till 500 ml av en eterlösning innehållande 330 mmol diazometan och sattes droppvis inner-kylning i ísvatten. Blandningen omrördes sedan i 1 timme.

Reaktionsblandningen indunstades till torrhet och löstes i 250 ml vattenfri metanol. Till lösningen sattes S0 ml av en 10 15 20 25 35 40 452 006 30 trietylaminlösning innehållande 3,4 g (14,8 mmol) silverbensoat.

Blandningen omrördes vid rumstemperatur i 15 timmar. Pällningen uppsamlades genom filtrering, löstes i 100 ml kloroform, filtre- rades från olösligt material och indunstades till torrhet för att i utbyte ge 15,3 g (53 % utbyte] (S)-3,7-diftaloylamínohep- tansyrametylester. Sönderdelníngspunkt 118-11900; ﬁt]š2 -3° (C2, kloroform).

Till 15,0 g (34,5 mmol) (S)-3,7-diftaloylaminoheptansyra- metylester sattes 100 ml 1 M etanoliskt hydrazinhydrat och 100 ml 95-procentig etanol. Blandningen upphettades (oljebadtemperatur 90°C) under àterflöde i 1 timme. Reaktionsblandningen indunstades till torrhet, löstes i 250 ml 5-procentig saltsyra, upphettades till 80°C i 1 timme, reglerades till pH 7,1 med 17-procentig vat- tenhaltig ammoniak, och passerade genom en kolonn (27 mm inre diameter) packad med 300 ml Amberlite CG-50 (70 % NH4-typ).

Kolonnen tvättades successivt med 900 ml vatten och 900 ml 0,2 M vattenhaltig ammoniak och eluerades med 0,5 M vattenhaltig ammo- niak. De ninhydrin-positiva fraktionerna uppsamlades och induns- tades till torrhet för att i utbyte ge 3,15 g (57 % (S)-3,7-diaminoheptansyra (C7H16N202-1/4 HZCOS) i färglös sirap- form; ÄKIÉ1 +2,9° (Cl, vatten). (b) utbyte).av Syntes av (S)-7-guanidino-3-hydroxiheptanamid: Till 30 ml pyridin-vatten-trietylamin (10:10:1) bland- ning innehållande 3,1 g (19,3 mmol) (S)-3,7-díaminoheptansyra som erhållits i (a) ovan, sattes sakta 4,81 g (19,3 mmol) N-bensyloxikarbonyloxisuccinimid. Blandningen omrördes i 5 tim- mar vid rumstemperatur. Reaktíonsblandningen indunstades till torrhet, löstes sedan i 30 ml vatten, reglerades till pH 6,4 med 6 N saltsyra och passerade genom en 100 ml kolonn (16 mm CG-50 (80 % NH4-typ). Kolon- nen framkallades med 300 ml vatten.Da1 uppsamlade utströmmande inre diameter) packad med Amberlíte vätskan passerade vidare genom en kolonn (16 mm inre diameter) packad med 100 ml Dowešâ SOW-X4 (H-typ).Kolonnen tvättades i följd med vardera 300 ml vatten och 0,2 M vattenhaltig ammoniak och eluerades med 0,5 M vattenhaltíg ammoniak (10 ml fraktions- storlek). Fraktionerna nr 16 till 33 kombinerades och indunstades till torrhet för att i utbyte ge 2,73 g (48 % utbyte) av ett vitt pulver av (S)-3-amino-7-bensyloxikarbonylamínoheptansyra (C N 0 'H2O]; sönderdelningspunkt 143-147°C; [äišz +14° 1sHzz 2 4 (Cl, metanol). Amberlite CG-50-kolonnen eluerades med 0,5 N 10 15 20 25 30 35 40 (j) bn 452 006 vattenhaltig ammoniak för att utvinna 746 mg (24 % utvinning) av (S)-3,7-diaminoheptansyra.

Till en lösning av 2,7 g (9,17 mmol) av (S)-3-amíno-7-ben- syloxikarbonylaminoheptansyra i 33-procentig vattenhaltig ättik- syra, under kylning i is, sattes droppvis under en tid av 1 tim- me en lösning av 1,9 g (27,51 mmol) natriumnitrit i 10 ml vatten.

Blandningen omrördes ytterligare i 1 timme och fick stå vid S°C i 24 timmar. Efter tillsats av S0 ml vatten extraherades reak- tionsblandningen två gånger med S0 ml etylacetat. Det organiska skiktet torkades över vattenfritt natriumsulfat och indunstades till torrhet för att i utbyte ge 2,16 g av ett rått pulver.

Med användning av kolonnkromatografi (28 mm inre diameter) med 200 g silikagel (Wakoge C-200), framkallades ovanstående råa pulver med en kloroform-metanol-koncentrerad vattenhaltig ammo- niak (30:10:1 i volym)-blandning (20 ml fraktionsstorlek). Frak- tionerna nr 51 till 60 kombinerades och indunstades till torrhet för att i utbyte ge 460 mg (17 % (S)-7-bensyloxikarbonylamino-3-hydroxiheptansyra; sönderdelnings- punk: 11s-117°c; /ÖJÉS +3° (cz, metanol).

Till en lösning av 450 ml (1,5Z mmol) (S)-7-bensyloxikarbo~ nylamino-3-hydroxiheptansyra i 1,2-dimetoxietan under kylning i is, sattes droppvis 7 ml (4,56 mmol) av en lösning av diazometan utbyte) av ett vitt pulver av i eter. Blandningen omrördes i 30 minuter. Reaktionsblandningen índunstades till torrhet för att i utbyte ge 461 mg (98 % utbyte] av (S)-7-bensyloxíkarbonylamino-3-hydroxiheptansyrametylester; fkjš1 +10, .

En lösning av 450 ml (1,45 mmol) (S)-7-bensyloxikarbonyl- amíno-3-hydroxiheptansyrametylester i S0 ml vattenfri metanol under kylning till -1000, mättades med gasformig ammoniak och fick stå iett förseglat rör vid rumstemperatur i 3 dagar. Reak- tionsblandníngen indunstades till torrhet och underkastades kro- matografi med användning av en kolonn (20 mm inre diameter) som innehöll S0 g silikagel (Wakogel C-200) och framkallades med kloroform-metanol (100:1 i volym). Fraktioner nr 82 till 106 (vardera 10 ml i volym) kombinerades och indunstades till torr- het för att i utbyte ge 371 mg (87 % utbyte) av ett vitt pulver av (S)-7-bensyloxikarbony1amino-3-hydroxíheptanamid; sönderdel- ningspunkt 126-12700; ﬁﬁjšz -30 (CS, metanol) Till en blandning av 10 ml 90-procentig vattenhaltig meta- nol och 0,01 ml ättiksyra löstes 350 mg (1,19 mm01) 10 15 20 25 30 40 452 ooe 35 (S)-7-bensyloxikarbonylamino-3-hydroxiheptanamíd. Efter tillsats av 50 mg 5 % palladium-kol omrördes blandningen under en väte- ström vid rumstemperatur i 3 timmar. Efter borttagande av kataly- satorn genom filtrering indunstades filtratet till torrhet, lös- tes åter i en liten volym vatten och passerade genom en kolonn (12 mm inre diameter) innehållande 30 ml Dowe SOW-X4 (H-typ).

Kolonnen tvättades med 90 ml vatten och eluerades med 0,5 M vat- tenhaltig ammoniak (3 ml i fraktionsstorlek). Fraktionerna nr 28 till 34 kombinerades och indunstades till torrhet för att i utbyte ge 201 mg (96 % utbyte) av (S)-7-amino-3-hydroxiheptan- amid; ÅQJÉZ -20 (CZ, vatten).

Till en lösning av 190 mg (1,08 mmol) (S)-7-amino-3-hydroxi- heptanamid i 3 ml vatten sattes 0,54 ml 2 N vattenhaltig natrium- hydroxidlösning. Till erhàllen lösning under kylning i is sattes droppvis under en tid av 30 minuter 1 ml av en metanollösning, som innehöll 129 mg (1,08 mmol) 2-metyl-1-nitrosokarbamid. Bland- ningen omrördes ytterligare i 5 timmar, reglerades sedan till pH 6,0 med 6 N saltsyra, indunstades till torrhet och renades genom kromatografi med användning av en kolonn (15 mm inre dia- meter) innehållande 30 g silikagel (Wakogel C-200) och man fram- kallade med en blandning av kloroform, metanol och koncentrerad vattenhaltig ammoniak (60:10:1 i volym). Fraktioner nr 67-90 (6 ml i fraktionsstorlek) kombinerades och indunstades till torr- het för att i utbyte ge 187 mg (70 % av (S)-7-nitroguanidino-3-hydroxiheptanamid; sönderdelningspunkt 148-149°C; Lkjšz -2° (CZ, metanol).

Till en blandning av 15 ml vatten, 15 ml metanol och 7,5 ml ättiksyra löstes 170 mg (0,69 mmol) av (S)-7-nitroguanidino-3- hydroxiheptanamid. Efter tillsats av 50 mg S“% palladium-kol om- utbyte) av ett vitt pulver rördes blandningen under en väteström under 1 timme vid rumstem- peratur.Efter borttagande av katalysator genom filtrering induns- tades filtratet till torrhet för erhållande av 165 mg av ett rått pulver. Det råa pulvret löstes i 10 ml vatten, passerade genom en kolonn (12 mm inre diameter) packad med 20 ml CM-Sephade C-25 (Na-typ) och eluerades med 0,5 M vattenhaltig natriumkloridlösning (2 ml i fraktionsstorlek). Fraktioner nr 18 till 25 kombinerades, indunstades till torrhet och extrahera- des tre gånger med 10 ml metanol. Metanollösningarna kombinerades, passerade genom en kolonn (20 mm inre diameter) packad med 100 ml Sephadex LH-20, och eluerades med metanol (1 ml i fraktionsstor- 10 15 20 25 35 40 31 452 006 lek). Fraktioner nr 28 till 46 kombinerades och indunstades till torrhet för att i utbyte ge 149 mg (91 % utbyte) av ett vitt pul- ver av (S)-7-guanidino-3-hydroxíheptanamidhydroklorid . _ 22 o Hänvisningsexempel 2 Syntes av 7-guanidino-2-heptenamid Till en lösning av 955 mg (4 mmol) (S)~7-guanidino-3-hydr- oxiheptanamidhydroklorid i 20 ml vattenfri N,N-dimetylformamid, sattes 2,48 g (12 mmol) dicyklohexylkarbodiimid och 40 mg koppar(Il)klorid. Blandningen omrördes i Z dagar vid rumstempera- tur. Reaktionsblandningen fíltrerades för att borttaga fällningen och filtratet koncentrerades under reducerat tryck. Återstoden löstes i 10 ml vatten och tvättades två gånger med 10 ml etyl- acetat. Det vattenhaltiga skíktet índunstades till torrhet, lös- tes í 5 ml vatten, passerade genom en kolonn (20 mm inre diameter) packad med 50 ml CM-Sephadex C-25 (Na-typ) och kolonnen eluera- des med 200 ml 0,5 M vattenhaltig natriumkloridlösning (10 ml fraktionsstorlek). Fraktionerna nr 17 till 30 kombinerades, in- dunstades till torrhet och extraheradesš gånger med metanol.

Metanollösningen passerade genom en kolonn (20 mm inre diameter) packad med 150 ml Sephade LH-20 och framkallades med metanol (S ml fraktionsstorlek). Praktíoner nr 9 till 10 kombineradcs och indunstades till torrhet. Återstoden, som vägde 950 mg, kristalliserades från etanol-aceton för erhållande av 790 mg (89,5 % utbyte) av 7-guanidino-2-heptenamíd-hydroklorid med en smältpunkt av 162-168°C.

Proton-NMR (mätt i deuterometanol), 5: 1,4-1,8 (CHZx2); 2,27 (CH2); 3,20 (CH2); 5,98 (CH); 6,80 (CH) Infrarödabsorptionsspektrum (KBr-tablett), cm_1 1060, 1625, 1610, 1590, 1415, 1595, 1570 .- Hanvisningsexempel 3.

Syntes av 7-guanidinoheptanamid-hydroklorid 5370, 5150, Till en lösning av 441 mg (Z mmol) 7-guanidíno-2-heptenamíd- hydrokloríd i 7 ml metanol sattes 47,5 mg (0,2 mmol) nickelklorid.

Till blandningen sattes, under omröring vid rumstemperatur, 189 mg (5 mmol) natriumborohydrid i små portioner. Efter till- satsen omrördes blandningen ytterligare i 1,5 timmar, filtrerades sedan från en svart fällning och filtratet indunstades till torr- het. Återstoden löstes i 5 ml 0,5 M vuttenhaltig natriumklorid- lösning, passerade genom en kolonn (30 mm inre diameter) packad 10 15 20 25 35 40 452 006 3% med 100 ml Diaiodâ HP-20 och framkallades med 300 ml 0,5 M vattenhaltig natriumkloridlösning, sedan med 300 ml vatten (15 ml fraktionsstorlek). Fraktioner nr 25 till 33 kombinerades, indunstades till torrhet och extraherades tre gånger med 5 ml metanol. Metanolskiktet passerade genom en kolonn (20 mm inre diameter) packad med 150 ml Sephade LH-20 och framkallades med metanol (5 ml fraktionsstorlek). Fraktioner nr 8 till 13 kombinerades, indunstades till torrhet och kristalliserades från etanol-aceton för att i utbyte ge 372 mg (83,5 % utbyte) av färglösa kristaller av 7-guanidinoheptanamid-hydroklorid med en smältpunkt av 140-141°C.

Proton-NMR (mätt i deuterometanol), år 1,2-1,9 (CH2x4); 2,23 (CH2); 3,20 (CH2).

Infrarödabsorptionsspektrum (KBr-tablett), cm' 3350, 3150, 2920, 1655, 1630, 1590, 1455, 1430, 1400, 1220, 1165, 1130, 1065.

Hänvisningsexempel 4 Syntes av 8~guanidino-3-hydroxioktanamid (a) Syntes av 8-bénsyloxikarbonylamino-3-ketooktansyra- etylester: 1! Till en lösning av 6,56 g (50 mmol) 6-aminohexansyra i 25 ml 2 N vattenhaltig natriumhydroxidlösning sattes 5 ml etyl- eter. Till blandningen sattes droppvis under kylning i is och omröring, under en tid av 30 minuter 10 ml bensyloxikarbonyl- klorid och 37,5 ml 2 N vattenhaltig natriumhydroxidlösning.

Efter tillsatsen bríngades temperaturen tillbaka till rumstempe- ratur och omröring fortsattes i Z timmar. Reaktionsblandningen tvättades två gånger med 20 ml etyleter. Det vattenhaltiga skik- tet surgjordes med koncentrerad saltsyra och extraherades tre gånger med S0 ml etylacetat. Extraktlösningarna kombinerades, tvättades med utspädd saltlösning, torkades över vattenfritt natriumsulfat och befriades från lösningsmedel genom destilla- tion för erhållande av 12,16 g (92 % utbyte) av 6-bensyloxikarbo- nylaminohexansyra med en smältpunkt av 127-128°C.

En lösning av 2,65 g (10 mmol) 6-bensyloxikarbonylamino- hexansyra och 1,62 g (10 mmol) kommersiell 1,1'-karbonyldiimid- azol i 25 ml vattenfri tetrahydrofuran omrördes i 15 minuter vid rumstemperatur. Till reaktionsblandningen sattes en suspension av 6,18 g (40 mmol) av ett vitt pulver av magnesiumenolat av monoetylmalonat (framställd från 5,28 g monoetylmalonat och 10 15 20 25 30 40 5* 452 ooe 972 mg magnesium) i 50 ml vattenfri tetrahydrofuran. Blandningen omrördes i 2 timmar vid rumstemperatur. Efter tillsats av 50 ml 1 N saltsyra och omröring i 10 minuter extraherades blandningen tre gånger med S0 ml kloroform. Kloroformskíktet tvättades i följd med 1 N saltsyra, mättad vattenhaltig natríumvätekarbonat- lösning och mättat saltvatten, torkades sedan över vattenfritt natriumsulfat och befriades från lösningsmedlet genom destilla- tion. Återstoden passerade genom en kolonn av 100 g "Silica Gel 60" (Merck & Co.) och eluerades med kloroform (20 g fraktions- storlek). Fraktioner nr 43 till 105 kombinerades och indunstades till torrhet för att i utbyte ge 2,35 g (70 % bensyloxikarbonylamino-3-ketooktanoat. utbyte] av ety1-8- Proton-NMR-spektrum (i deuterokloroform), 8: 1,27 (CH3); 1,1-1,9 (cH2x3); 2,52 (cH2); 3,17 (NcH2); 3,40 (cH2); 4,18 (CH2); 5,05 (NH); 5,09 (CH2); 7,32 (CÖHS).

Infrarödabsorptionsspektrum (KBr-tablett) cm_1 3360, 2920, 1730, 1710, 1520, 1240 (b) Syntes av 8-guanidino-3-hydroxioktanamid: .

Till 20 ml etanol löstes 2,01 g (6 mmol) etyl-8-bensy1- oxikarbonylamino-3-ketooktanoat som erhållits ovan i (a). Till lösningen sattes portionsvis under omröring vid rumstemperatur 227 mg (6 mmol) natríumborohydrid. Blandningen omrördes i 30 mi- nuter, blandades sedan med flera droppar ättiksyra, hälldes till 100 ml vatten och extraherades tre gånger med 50 ml kloroform.

Kloroformskikten kombinerades, tvättades i följd med 1 N salt- syra, mättad vattenhaltig natriumkarbonatlösníng och mättad salt- lösning, torkades sedan över vattenfritt natriumsulfat och be- friades från lösningsmedlet genom destillation för att i utbyte ge 2,00 g (99 t oxioktanoat med en smältpunkt av 47-SOOC. utbyte) av etyl-8-bensyloxikarbonylamino-3-hydr- Till 40 ml metanol mättad med gasformig ammoniak löstes 1,69 g (5 mmol) etyl-8-bensyloxikarbonylamino-3-hydroxi-oktanoat.

Lösningen omrördes i 3 dagar vid rumstemperatur och reaktions- blandningen indunstades till torrhet. Återstoden kristalliserades från etanol för att i utbyte ge 1,18 g (72,5 % utbyte) av 8-ben- syloxíkarbonylamíno-3-hydroxíoktanamíd med smältpunkten 100401°C.

Till en lösning av 1,04 g (3,2 mmol) 8-bensyloxikarbonyl- amino-3-hydroxikarbonylamino-3-hydroxioktanamid i 20 ml metanol sattes 3,2 ml 1 N saltsyra och 200 ml 10 % palladium-kol. Bland- ningen omrördes under en kväveström vid rumstemperatur i 3 timmar. 10 15 20 25 30 40 452 006 40 Katalysatorn borttogs genom filtrering och filtratet indunstades till torrhet för att i utbyte ge 670 mg 8-amino-3-hydroxioktan- amid-hydroklorid.

Till en lösning av 670 mg 8-amíno-3-hydroxíoktanamid-hydro- klorid i 8 ml 1 N vattenhaltig natriumhydroxidlösning äattes 668 mg (2,4 mmol) S-metylisotiokarbamid-hemisulfat. Blandningen omrördes över natten vid rumstemperatur. Reaktionsblandningen reglerades till pH 6 med 1 N saltsyra, indunstades till torrhet och löstes i 5 ml 1 M saltlösning. Lösningen passerade genom en HP-20 (Mitsubishi Chemical Co.) och kolonnen eluerades i följd med 400 ml 1 M saltlösning, 400 ml 0,8 M saltlösning och 800 ml 0,6 M saltlösning (15 g fraktions- storlek). Fraktioner nr 41 till 87 kombinerades, indunstades till torrhetoch extraherades tre gånger med 10 ml metanol. Metanol- skiktet passerade genom en kolonn av 300 ml Sephadex LH-20 och eluerades med metanol för att verkställa avsaltning ( 7 ml frak- tionsstorlek). Fraktioner nr 25 till 35 kombinerades och induns- tades till torrhet för att erhålla 687 mg (85 % 8-guanidino-3-hydroxioktanamid-hydroklorid.

Proton-NMR-spektrum (i deuterometanol), 6: 1,4-1,8 (CH2x4); W 2,36 (CH2); 3,20 (NCH2); 3,95 (CH) Infrarödabsorptionsspektrum(KBr-tablett), cm' 2930, 1655, 1400, 1175 Hänvisningsexemnel 5 Syntes av 8-guanidino-2-oktenamid kolonn av 160 ml Díaion utbyte) av 1; 3350, 3170, På liknande sätt som i syntesen av 7~guanidino-2-hepten- amid i hänvisningsexempel 2, erhölls 218 mg (86 % utbyte) av 8-guanidíno-2-oktenamid-hydroklorid med en smältpunkt av 163-165°C från 270 mg 8-guanidino-3-hydroxioktanamid-hydroklorid.

Proton-NMR~spektrum (i deuterometanol), 5: 1,4-1,9 (CH2x3); 2,25 (CH2); 3,19 (NCH2); 5,94 (CH); ó,79_%CH) Infrarödabsorptionsspektrum (KBr-tablett), cm : 3400, 3120, 2920, 1660, 1630, 1400 Hänvisningsexemnel 6 Syntes av 9-guanidíno-3-hydroxinonamíd På liknande sätt som i syntesen av 8-guanidíno-3-hydroxi~ oktanamid i hänvísningsexempel 4 erhölls 892 mg 9-guanidino-3- hydroxínonanamid-hydroklorid från 2,56 g 7-aminoheptansyra.

Proton-NMR-spektrum (i deuterometanol), 6: 1,2-1,9 (CHZxS); 2,35 (cHz); 3,19 (NcH2); 3,92 (CH) 10 15 20 ZS 30 35 40 “' 452 006 Infrarödabsorptíonsspektrum (KBI-tablett), cm_1 3350, 3180, 2940, 1660, 1400, 1175 Hänvisningsexemgel 7 Syntes av 9-guanidino-2-nonenamid På liknande sätt som i syntesen av 7-guanidino-2-hepten- amíd i hänvísningsexempel 2 erhölls 253 mg (75 % utbyte) av 9-guanidíno-2-nonenamíd-hydrokloríd från 361 mg 9-guanidíno-3- hydroxinonanamid-hydroklorid; smältpunkt 132-135°C.

Proton-NMR-spektrum (deuterometanol),6 : 1,2-1,9 (CH2x4); 2,23 (CHz); 3,20 (NCH2); 5,97 (CH); 6,80 (CH) lnfrarödabsorptíonsspektrum (KBr-tablêtt) cm- ' 3350, 3175, 2940, 1660, 1620, 1420 Hanvisníngsexemgel 8 Syntes av N-[Å-(3-aminopropyl)aminobutyl]-2,2-díhydroxi- etanamid (a) Syntes av mono-N-bensyloxikarbonyl-1,4-butandiamin Till en lösning av 1,76 g (20 mmol) 1,4-butandiamín i 30 ml 50-procentig vattenhaltig metanol sattes 5,48 g (20 mmol) bensyl-S-4,6-dimety1pyrimid-2-yltiokarbonat (Kokusan-kagaku Co).

Blandníngen omrördes i 3 timmar. Reaktionsblandningen filtrerades för borttagande av fällningen [2,08 g (29 %) di-N-bensy1oxíkar- bonylförening erhölls från fällningen]. Filtratet indunstades till torrhet, löstes i 250 ml kloroform och tvättades fem gånger med 100 ml vatten. Kloroformskíktet torkades över vattenfritt natriumsulfat och índunstades till torrhet för erhållande av 1,0 g (23 % utbyte) mono-N-bensyloxikarbonyl-1,4-butandiamin, en färglös sirap. (b) Syntes av 0-tosyl-3-tert-butoxikarbonylamino-1~propanol Till en lösning av 1,5 g (20 mmol) 3-amino-1-propanol i 30 ml metanol sattes 4,8 g (20 mmol) tert-butyl-S-4,6-dimetyl- pyrimid-2-yl-tiokarbonat. Blandníngen omrördes i 6 timmar. Reak- tionsblandningen indunstades till torrhet, löstes i 200 ml k1oro~ form och tvättades med 200 ml vatten. Kloroformskíktet koncentre- rades och underkastades kolonnkromatografi under användning av 300 g silíkagel (Wakogel acetat (1:1 i volym) såsom framkallande lösningsmedel (15 ml C-200) och en blandning av toluen~etyl- fraktíonsstorlek). Fraktíoner nr 82 till 151 kombinerades och in- dunstades till torrhet för att i utbyte ge 2,95 g (84 % utbyte) av 3-tert-butyloxikarbonylamíno-1-propanol, en färglös oljig substans. 10 15 20 25 30 35 40 452 006 “fi Till en lösning av 2,95 g (16,9 mmol) 3-tert- butoxikarbo- nylamino-1-propanol i 50 ml pyridin sattes, under iskylning och med en argonatmosfär, droppvis under en tid av 40 minuter en py- ridínlösning innehållande 3,36 g (17,7 mmol) p-toluensu1fonyl- klorid. Blandningen lämnades att stå över natten vid 7°C, blan- dades sedan med en liten volym vatten och indunstades till torr- het. Återstoden löstes i 200 ml kloroform, tvättades i följd med en 5-procentig vattenhaltig kaliumvätesulfatlösning, mättad vattenhaltig natriümvätekarbonatlösning och vatten och torkades sedan över vattenfritt natriumsulfat och indunstades till torrhet. Återstoden underkastades kolonnkromatografi under användning av 120 g sílíkagel (Wakogef® C-200) och en toluen-etylacetatblandning (8:1 i volym) såsom framkallande lösningsmedel (15 ml fraktions- storlekl. Fraktioner nr 35 till 68 kombinerades och indunstades till torrhet för att iutbyte ge 3,06 g (55 % utbyte) O-tosyl-3- tert-butoxikarbonylamino-1-propanol, en färglös oljig substans.

(C) Syntes av N-tert-butoxikarbony1-N-(tert-butoxi- karbonylaminopropyl)-1,4-butandiamin I 15 ml N,N-dimetylformamid löstes 800 mg (2,43 nmol) O-tosyl-3-tert-butoxikarbonylamino-1-propanol som erhållits ovan i (b). Efter tillsats av 510 mg (4,8 mmol] litiumbromid UdBr+50] omrördes blandningen vid rumstemperatur i 24 timmar. Till reak- tionsblandningen, innehållande bromföreningen, sattes 540 mg (2,43 mmol) mono-N-bensyloxikarbonyl-1,4-butandiamin, som erhål- lits Ovwli (a) och 0,34 ml trietylamin. Blandníngen omrördes vid rumstemperatur i 48 timmar. Till reaktionsblandningen sattes 699 mg (2,9 mmol) tert-butyl-S-4,6-dimetylpyrímid-2-yl-tíokarbo- nat. Blandníngen omrördes i 13 timmar vid rumstemperatur. Reak- tionsblandningen indunstades till torrhet, löstes i 100 ml kloro- form, tvättades med 50 ml vatten, torkades över vattenfritt nat- ríumsulfat och índunstades till torrhet. Återstoden underkasta- des kolonnkromatografi under användning av 200 g silikagel (Wakogel C-200) och en blandning av toluen-etylacetat (4:1 i volym) såsom framkallande lösningsmedel (12 ml fraktionsstorlek).

Fraktioner nr 134 till 165 kombinerades och indunstades till torrhet för erhållande av 608 mg (52 % nyl-N'-tert-butoxikarbonyl-N'-(tert-butoxikarbonylaminopropyl)- drf; utbyte) N-bensyloxikarbo- 1,4-butandiamin, en färglös sírapsaktig substans.

Till en lösning av 144 mg (0,3 mmo1) av ovanstående siraps- aktiga substans i S ml metanol sattes 100 mg 5 % palladíum-bﬂTíUm- 10 15 20 25 30 35 15 452 one karbonat. Blandningen omrördes under en väteström vid rumstempe- ratur i 5 timmar. Efter borttagande av katalysatorn genom filtre- ring indunstades filtratet till torrhet för erhållande av 103 mg (100 % utbyte) av N-tert-butoxikarbonyl-N'-(tert-butoxikarbonyl- aminopropyl)-1,4-butandiamin. (d) Syntes av N-[4-(3-aminopropyl)-aminobutyl]- 2,2-dihydroxietanamid Till 2 ml etylacetat löstes 100 mg (0,29 mmol) av N-tert-butoxikarbonyl-N-(tert-butoxikarbonylaminopropyll-1,4- butandiamin, som erhållits ovan i (c), och 148 mg (1 mmol) 2,2-dietoxiättíksyra. Till erhállen lösning sattes 135 mg (1 mmol) 1-hydroxibensotriazol och 206 mg (1 mmol) dicyklohexyl- karbodiimid. Blandningen omrördes vid rumstemperatur i 15 timmar.

Fällningen separerades genom filtrering och tvättades med kallt etylacetat. Filtratet och tvättvätskorna kombinerades och tvätta- des med 1 M vattenhaltig ammoniak, sedan med vatten. Etylacetat- skiktet torkades över vattenfritt natriumsulfat, indunstades till torrhet och underkastades kolonnkromatografi under användning av C-200) och en toluen-etyl- acetat-blandning (1:2 i volym) såsom framkallande lösningsmedel (3 ml fraktionsstorlek). Fraktioner nr 14 till 21 kombinerades och indunstades till torrhet för att i utbyte ge 109 mg (79 % ut- byte) av N-[4-(3-tert-butoxikarbonylaminopropyl)-4-tert-butoxi- en kolonn av 20 g silikagel (wakogel karbonylaminobutyl]-2,2-dietoxietanamid, en färglös sirapsaktig Substans.

Till en lösning av 44 mg (0,13 mmol) av ovanstående siraps- aktiga substans i 1 ml dioxan sattes 2,5 ml 0,1 N saltsyra.

Blandningen omrördes i ett oljebad vid 100°C i 4 timmar. Reak- tionsblandningen neutraliserades med 0,2 N vattenhaltig natrium- hydroxidlösníng till pH 6 och indunstades till torrhet. Återsto- den extraherades med 1,5 ml metanol och metanolskiktet passerade genom en kolonn (16,5 mm inre diameter) packad med 100 ml LH-20, och framkallades med metanol (2 ml fraktions- storlek). Fraktioner nr 22 till 25, positiva till ninhydrin- Sephadex reaktionen, kombinerades och indunstades till torrhet för att i utbyte ge 13 mg (46 % Z,Z-dihydroxietanamid-dihydroklorid, en färglös sirapsaktig sub- utbyte) av N-[4-(3-aminopropyl)aminobutylj- 5113115 . 10 15 20 25 30 35 40 452 006 4"* Exempel 1. Syntes av N-[4-(3-aminopropyl)aminobutyl]-2-(4- guanidinobutanamido)-2-hydroxietanamid En blandning av 360 mg (2 mmol) 4-guanidinobutan- amid-hydroklorid, 701 mg (2,4 mmol) N-[4-(3-aminopropyl)amino- butyl]-2,2-díhydroxietanamid-dihydroklorid, 264 mg (2 mmol) glutarsyra och 0,36 ml vatten upphettades till 60°C i 24 timmar.

Efter fullbordan av reaktionen sattes 5 ml vatten till reaktions- blandningen, passerades sedan genom en kolonn (20 mm inre dia- meter) packad med 150 ml CM-Sephade C-25 (Na-typ), och man fraktionerade genom gradienteluering med 1,5 liter vatten och 1,5 liter 0,8 M vattenhaltig natriumkloridlösning (15 ml frak- tionsstorlek). Fraktioner nr 125 till 137, som motsvarar natrium- kloridkoncentrationer av 0,48-0,56 M, kombinerades, koncentrera- des sedan och extraherades tre gånger med 10 ml metanol. skíktet passerade genom en kolonn (20 mm inre diameter) med 150 ml Sephadex LH-20 och framkallades med metanol fraktionsstorlek). Fraktioner nr 9 till 15 kombinerades och in- dunstades till torrhet för att i utbyte ge 318 mg (35 % utbyte) av ett vitt pulver av N-[4-(3-aminopropyl)aminobutyl]-2-(4-guani- dinobutanamido)-2-hydroxíetanamid-trihydroklorid.

Exempel 2. Sxntes av N-[4-(3-aminopropyl)aminobutyl]-Z-(5- guanidinopentanamido)-2-hydroxietanamid En blandning av 92,4 mg (0,48 mmol) 5-guanidino- pentanamid-hydroklorid, 166,5 mg (O,57 mmol) N-[4-(3-aminopropyl)- aminobutylj-2,2-dihydroxietanamid-dihydroklorid, 62,8 mg (0,48 mmol) glutarsyra och 0,1 ml vatten upphettades till 60°C i 24 timmar. Efter fullbordan av reaktionen sattes 5 ml vatten till Metanol- packad (7 ml reaktionsblandningen, som sedan renades på liknande sätt som i exempel 1 under användning av CM-Sephadex C-25 (Na-typ) och Sephade LH-20 för erhållande av 82,5 mg (37,1 % utbyte) av ett vitt pulver av N-[4-(3~aminopropyl)-aminobutyl]-2-(5-guanidino- pentanamido)-2-hydroxietanamíd-trihydroklorid.

Exempel 3. Syntes av N-[4-(3-amínopropyl)aminobutyl]-2- (6-guanidínohexanamido)-2-hydroxietanamid En blandning av 446 mg (2,14 mmol) av 6-guanidino- hexanamidhydroklorid, 750 mg (2,57 mmol) N-[4-(3-aminopropyl) aminobutyl]-2,2-dihydroxíetanamid-dihydroklorid, 283 mg (2,14 mmol) glutarsyra och 0,45 ml vatten upphettades till 60°C i 24 timmar. Efter fullbordan av reaktionen sättes S ml vatten till reaktíonsblandningen och erhållen blandning renmæß påsätt 10 15 20 25 30 35 40 “5 452 noe liknande det i exempel 1 under användning av CM-SephadefE)C-25 (Na-typ) och Sephadex LH-20 för erhållande av 459 mg (44 % byte) av ett vitt pulver av N-[Ä-(3-aminopropyl)aminobutyl]-2- (6-guanidinohexanamido)-2-hydroxietanamid-trihydroklorid.

Exempel 4. Syntes av N-[Ä-(3-aminopropyl)aminobutyl]-2- (7-guanidinoheptanamido)-2-hydroxietanamid. ut- En blandning av 360 mg (1,62 mmol) 7-guanidino-hep- tanamid-hydrokloríd, 568 mg (1,94 mmol) N-[Å-(3-aminopropyl) aminobutyl]-2,2-dihydroxíetanamid-dihydroklorid, 214 mg (1,62 mmol) glutarsyra och 0,36 ml vatten upphettades till 60°C i 24 timmar. Efter fullbordan av reaktionen sattes 5 ml vatten till reaktionsblandningen och erhållen blandning renades på sätt liknande det i exempel 1 under användning av CM-Sephadex C-25 (Na-typ) och Sephadešä LH-20 för erhållande av 317 mg (39 % byte) av ett vitt pulver av N-[Ä-(3-aminopropyl)aminobutyl]-Z- (7-guanidinoheptanamido)-2-hydroxietanamid-trihydroklorid.

Exempel 5.

Ut- Syntes av N-[Ä-(3-aminopropyl)aminobutyl]-Z- (8-guanidinooktanamido)-2-hydroxietanamid En blandning av S00 mg (2,11 mmol) 8-guanidínooktan- amid-hydroklorid, 740 mg (2,53 mmol) N-[Ä-(3-aminopropy1)amino- butyl]-2,2-dihydroxietanamid-dihydroklorid, 335 mg (Z,53 mmol) glutarsyra och 0,34 ml vatten upphettades till 60oC i 24 timmar.

Efter fullbordan av reaktionen sattes 5 ml vatten till reaktions- sätt liknande det C-25 (Na-typ) och LH-20 för att i utbyte ge 526 mg (49 % utbyte) av ett vitt pulver av N-[H-(3-aminopropyl)aminobutyl]-2-(8-guanidino- blandningen och erhållen blandning renades ëš i exempel 1 under användning av CM-Sephadex Sephadex oktanamido)-2-hydroxietanamid-trihydroklorid.

Syntes av N-[Ä-(3-aminopropyl)aminobutyl]-2- (9-guanidinononanamido)-2-hydroxietanamíd Exempel 6.

En blandning av 316 mg (1,26 mmol) 9-guanidínononan- amid-hydroklorid, 442 mg (1,51 mmol) N-[Ä-(3-aminopropy1)amíno- butyl]-2,2-dihydroxíetanamid-dihydroklorid, 166 mg (1,26 mmol) glutarsyra och 0,01 ml vatten upphettades till 60°C under 24 timmar. Efter fullbordan av reaktionen sattes 5 ml vatten till reaktionsblandningen och blandningen renades på sätt liknande C-25 (Na-typ) LH-20 för att i utbyte ge 324 mg (49 % utbyte) av ett vitt pulver av N-[Z-(3-aminopropyl)aminobutyl]-2-(9-guani- det i exempel 1 under användning av CM-Sephadex och Sephade dinononanamido)-2-hydroxietanamid~trihydroklorid. 10 15 20 25 30 35 40 452 006 46 Exempel 7. §yntes av N-[Ä-(3-aminopropyl)aminobutyl]- 2-(4-guanidinobutanamido)-2-metoxíetanamid Till en lösning av 45,5 mg (0,1O mmol) N-/Ä-(3-amíno- propyl)aminobutyl]-2-(4-guanidinobutanamido)-2-hydroxíetanamid- trihydroklorid í 1 ml vattenfri metanol sattes 0,1 ml 2 N väte- klorid-metanol. Blandningen omrördes vid rumstemperatur i 17 tim- mar. Reaktionsblandningen koncentrerades under reducerat tryck och löstes i 3 ml vatten. Erhållen lösning fick passera genom en kolonn (20 mm inre diameter) packad med 150 ml CM-Sephadex C-25 och fraktionerades genom gradientelueríng med vardera en liter vatten och 1 M vattenhaltíg natriumkloridlösning (17 ml fraktionsstorlek). Praktioner nr 67 till 71, som motsvarade salt- koncentrationerna av 0,63-0,67 M, kombinerades, indunstades till torrhet och extraherades tre gånger med S ml metanol. Metanol- skiktet fick passera genom en kolonn (20 mm inre diameter) packad 150 ml Sephade LH-20 och framkallades med metanol (7 ml fraktionsstorlek). Fraktioner nr 10 till 14 kombínerades och in- dunstades till torrhet för att i utbyte ge 31,4 mg (67 % utbyte) av ett vitt pulver av N-[Ä-(3-aminopropyl)aminobutyl]-2-(4-guani- dinobutanamido)-2-metoxietanamid-trihydroklorid.

Exempel 8. Syntes av N-[Ä-(3-aminopropyl)aminobutyl]-2- (6-guanidinohexanamído)-Z-metoxietanamid Till en lösning av 177 mg (0,37 mmol) N-[Å-(3-amino- propyl)aminobutyl]-2-(6-guanidinohexanamido)-2-hydroxietanamid- trihydroklorid i 3,6 ml vattenfri metanol sattes 0,36 ml 2 N väteklorid-metanol. Blandningen omrördes vid rumstemperatur i med 17 timmar. Reaktionsblandningen koncentrerades under reducerat tryck och erhållet vitt pulver renades på sätt liknande det i exempel 7 under användning av CM-Sephadeéä C-25 (Na-typ) och LH-20 för att i utbyte ge 110 mg (60 % utbyte) av ett vitt pulver av N-[Ä-(3-aminopropyl)aminobutyl]-2-(6-guanidino- hexanamido)-2-metoxietanamid-trihydroklorid.

Syntes av N-[Z-(3-aminopropyl)aminobutyl]-2- (7-guanidínoheptanamido)-2-metoxietanamid Till en lösning av 920 mg (1,85 mmol) N-/Ä-(3-amino- propy1)aminobutyl]-Z-(7-guanídinoheptanamído)-2-hydroxietanamid- Sephadex Exempel 9. trihydroklorid i 20 ml vattenfri metanol sattes 2 ml 2 N väte- klorid-metanol. Blandníngen omrördes vid rumstemperatur i 15 tim- mar. Reaktionsblandningen koncentrerades under reducerat tryck och erhållet vitt pulver löstes i 15 ml vatten. Den vattenhaltiga 10 15 20 25 30 35 ”* 452 one lösningen reglerades till pH 6 med 1 N vattenhaltig natrium- hydroxidlösning, passerades sedan genom en kolonn (25 mm inre diameter) packad med 300 ml CM-Sephadex C-25(Na-typ) och frak- tíonerades med gradienteluering med vardera 2 liter vatten och 1 M vattenhaltig natriumkloridlösning (fraktionsstorlek 17 ml).

Fraktioner nr 138 till 152, vilka motsvarar natríumkloridkoncent- ratíonerna av 0,59-0,65 M, kombinerades, índunstades till üorrhet och extraherades två gånger med 10 ml metanol. Metanolskiktet passerade genom en kolonn (25 mm inre diameter) packad med 300 ml Sephadex LH-20 och framkallades med metanol (fraktíonsstorlek 7 ml). Fraktíoner nr 18 till 32 kombínerades och indunstades till torrhet för att i utbyte ge 607 mg (64 % utbyte) av ett vitt pulver av N-[4-(3-aminopropyl)-aminobutyl]-2-(7-guanidino- heptanamído)-2-metoxietanamid-trihydroklorid.

Exempel 10. Syntes av N-[4-(3-aminopropyl)aminobuty1]-2- (8-guanidínodktanamido)-2-metoxietanamid Till en lösning av 220 mg (0,43 mmol) N-[4-(3-amino- propyl)aminobutyl]-2-(8-guanidinooktanamido)-2-hydroxietanamid- trihydroklorid i 4,4 ml vattenfri metanol sattes 0,44 ml 2 N väteklorid-metanol. Blandningen omrördes över natten vid rumstem- peratur. Reaktíonsblandningen koncentrerades under reducerat tryck och erhållet vitt pulver renades på sätt liknande det i exempel 7 under användning av CM-Sephadešä C-25 (Na-typ) och Sephade LH-20 för att i utbyte ge 195 mg (86 % utbyte) av ett vitt pulver av N-[4-(3-aminopropyl)amínobutyl]-Z-(8-guanidino- oktanamido)-Z-metoxíetanamid-trihydroklorid.

Exempel 11. Syntes av N-[4-(3-aminopropyl)aminobutyl]-2- (9-guanidínononanamido)-2-metoxietanamíd Till en lösning av 160 mg (0,31 mmol) N-j4-(3- aminopropyl)aminobutyl]-Z-(9-guanidinononanamído)-2-hydroxietan- amid-trihydroklorid i 3,2 ml vattenfri metanol sattes 0,32 ml 2 N vätekloríd-metanol. Blandníngen omrördes över natten vid rumstemperatur. Reaktíonsblandningen koncentrerades under re- ducerat tryck och erhàllet vitt pulver renades på sätt som i exempel 7 under användning av CM-Sephadex C-25 (Na-typ) och Sephadex LH-20 för att i utbyte ge 107 mg (65 % utbyte) av ett vitt pulver av N-[4-(3-aminopropyl)amínobutyl]-2-(9-guanídíno- nonanamido)-2-metoxietanamid-tríhydroklorid. 10 15 20 25 30 35 40 452 006 43 Exempel 12. §yntes av N-[Ä-(3~aminopropyl)aminobutyl]-2- (7-guanidínoheptanamido)-2-etoxíetanamid Till 100 mg (0,20 mmol) N-[K-(3-aminopropyl)-amino- butyl]-2-(7-guanidinoheptanamido)-2-hydroxietanamid-trihydroklo- rid, sattes 10 ml vattenfri etanol och 1 ml vattenfri etanol mättad med gasformig väteklorid. Blandningen omrördes vid rums- temperatur i 24 timmar. Reaktionsblandningen filtrerades för borttagande av olösligt material och filtratet koncentrerades under reducerat tryck. Erhàllet vitt pulver renades på sätt lik- C-ZS LH-20 för att i utbyte ge 71 mg (68 % utbyte) av ett vitt pulver av N-[Ä-(3-aminopropyl)aminobutylj- 2-(7-guanidinoheptanamido)-2-etoxietanamid-trihydroklorid.

Exempel 13. Syntes av N-[ﬂ-(3-aminopropyl)aminobutyl]-2- (7-guanidinoheptanamído)-2-butoxietanamid Till 100 mg (0,2 mmol) N-[Ä-(3-aminopropyl)-amino- butyl]-2-(7-guanidinoheptanamido)-2-hydroxietanamid-trihydro- klorid sattes 10 ml n-butanol och 1 ml n-butanol mättad med gas- formig väteklorid. Blandníngen omrördes vid rumstemperatur i nande det í exempel 7 under användning av CM-Sephade (Na-typ) och Sephade två dagar. Reaktionsblandningen filtrerades för borttagande av 5 olöslígt material och filtratet (n-butanol-lösning) extraherades tre gånger med S ml vatten. Det vattenhaltiga skiktet neutrali- serades med Amberlite IR-410 och koncentrerades under reducerat tryck. Återstoden renades på sätt liknande det i exemšfl 7 under användning av CM-Sephadešæ C-25 (Na-typ) och Sephadex LH-20 för att i utbyte ge 15 mg (13,5 % utbyte) av ett vitt pulver av N-[Ä-(3-aminopropyl)-aminobutyl]-2-(7-guanidinoheptanamidol-2- butoxietanamid-trihydroklorid_ Exempel 14. Syntes av N-[Ä-(3-aminopropyl)amínobutyl]-2- 7-guanídinoheptanamido)-2-(2-hydroxi)-etoxietanamid Till en lösning av 100 mg (0,2O mmol) N-[Å-(3-amino- propyl)aminobutyl]~2-(7-guanidinoheptanamido)-2-hydroxietanamid- trihydroklorid i S ml etylenglykol sattes 0,5 ml etylenglykol mättad med gasformig väteklorid. Blandningen omrördes över nat- ten vid rumstemperatur. Efter tillsats av 25 ml vatten reglerades reaktionsblandníngen till pH 6 med 1 N vattenhaltig natriumhydr- oxidlösning och renades på sätt liknande det i exempel 7 under användning av CM-Sephadex C-25 (Na-typ) och Sephadex LH-20 för att i utbyte ge 63 mg (58 % utbyte) av ett vitt pulver av N-[Ä-(3-amínopropyl)aminobutyl]-2-(7-guanídinoheptanamido)-2- 10 15 20 25 30 35 “q 452 ooe (2-hydroxi)etaoxietanamid-trihydroklorid.

Exempel 15. §yntes av N-[4-(3-amínopropyl(aminobutyl]-2- (7-guanidinoheptanamido)-2-bensyloxietanamid Till 100 mg (0,20 mmol) N-[4-(3-aminopropyl)-amino- butyl]-Z-(7-guanidinoheptanamido)-2-hydroxietanamid-trihydroklo- rid sattes 10 ml bensylalkohol och 1 ml bensylalkohol mättad med gasformig väteklorid. Blandníngen omrördes vid rumstemperatur i 18 timmar. Reaktíonsblandningen fíltrerades för borttagande av olösligt material och bensylalkoholskiktet extraherades tre gånger med 5 ml vatten. Det vattenhaltiga skiktet neutraliserades med Amberlite IR-410, índunstades till torrhet och renades på sätt liknande det i exempel 7 under användning av CM-Sephadex C-25 (Na-typ) och Sephadefg LH-Z0 för att i utbyte ge 61 mg (52 % butyl]-2-(7-guanidinoheptanamido)~2-bensyloxíetanamid-trihydro- klorid.

Exempel 16. utbyte) av ett vitt pulver av N-j4-(3-aminopropyl)amino- Syntes av N-[4-(3-aminopropyl)aminobutyl]-2- (7-guanidino-2-heptenamído)-2-hydroxietanamid En blandning av 234,5 mg (1,06 mmol) av 7-guanídino- 2-heptenamid-hydroklorid, 372,3 mg (1,27 mmol) N-[4-(3-amino- propyl)aminobutyl]-2,2-dihydroxietanamid~dihydroklorid, 140,4 mg (1,06 mmol) glutarsyra och 0,2 ml vatten upphettades till 60°C i 24 timmar. Efter fullbordan av reaktionen renades reaktions- blandníngen på sätt liknande det i exempel 1 under användning av CM-SephadeÅ® C-25 (Na-typ) och Sephade LH-20 för erhållande av 244,6 mg (46,5 % utbyte) av ett vitt pulver av N-[4-(3-amino- propyl)aminobuty1]-2-(7-guanidino-2-heptenamido)-2-hydroxíetan- amíd-tríhydroklorid.

Exempel 17. Syntes av N-/4-(3-aminopropyl)aminobutyl]-2- (8-guanidino-Z-oktenamido)-2-hydroxietanamid En blandning av 202,4 mg (0,86 mmol) 8-guanidino- 2-oktenamid-hydroklorid, 302,4 mg (1,04 mmol) N-[4-(3-aminopropylJ- aminobutyl]-2,2-dihydroxíetanamid-díhydroklorid, 113,9 mg (0,86 mmol) glutarsyra och 0,2 ml vatten upphettades till 60°C i 24 timmar. Efter fullbordan av reaktionen renades reaktionsbland- ningen på sätt liknande det i exempel 1 under användning av CM-Sephadex C-25 (Na-typ) och Sephadex LH-20 för erhållande av 128,3 mg (29,2 % utbyte] N-[4-(3-aminopropyl)aminobutyl]-2-(8- guanidino-Z-oktenamido)-2-hydroxietanamid-tríhydroklorid. 10 15 20 25 30 35 40 452 006 5° Exempel 18. Syntes av N-[Ä-(3-amínopropyl)aminobutyl]-2- (9-guanidino-2-nonenamido)-2-hydroxietanamíd En blandning av 206,2 mg (O,84 mmol) 9-guanidino-Z- nonenamid-hydroklorid, 291,0 mg (1,00 mmol) N-[Ä-(3-aminopropy1)- aminobutyl]-2,2-dihydroxietanamid-dihydroklorid, 109,6 mg (O,84 mmol) glutarsyra och 0,2 ml vatten upphettades till 60°C i 24 timmar. Efter fullbordan av reaktionen renades reaktionsbland- ningen på sätt liknande det i exempel 1 under användning av CM~Sephadex C-25 (Na-typ) och Sephade LH-20 för erhållande av 135,0 mg (31,1 % utbyte) av ett vitt pulver av N-[1-(3-amino- propy1)aminobutyl]-2-(9-guanidino-2-nonenamido)-2-hydroxíetan- amid-trihydroklorid.

Exempel 19. §yntes av N-[1-(3-aminopropyl)aminobutyl]-2-(7- guanidino-Z-heptenamido)-2-metoxietanamid Till en lösning av 50,3 mg (0,10 mmol) N-[Ä-(3- aminopropyl)aminobutyl]-2-(7-guanidino-2-heptenamido)-2~hydroxi- etanamid-trihydroklorid i 1 ml vattenfri metanol sattes 0,1 ml 2 N väteklorid-metanol. Blandningen omrördes över natten vid rumstemperatur och reaktionsblandningen koncentrerades under re- ducerat tryck. Återstoden renades på sätt liknande det i exem el 7 under användning av CM-Sephadešg C-25 (Na-typ) och Sephadefå LH-20 för erhållande av 37,2 mg (72,4 % utbyte) av N-[Ä-(3-amino- propyl)-amínobutyl]-2-(7-guanídino-2-heptenamído)-2-metoxietan- amid-trihydroklorid.

Exempel 20. Syntes av N-[Å-(3-amingpropyl)aminobutyl]-2- (8-guanidino-3fbydroxíoktanamído)-2-hydroxietanamid En blandning av 150 mg (0,S9 mmol) 8-guanidíno-3- hydroxíoktanamid-hydrokloríd, 208 mg (0,71 mmol) N-[Ä-(3-amino- propy1)aminobutyl]-Z,2-dihydroxietanamid-dihydroklorid, 78 mg (0,59 mmol) glutarsyra och 0,1 ml vatten upphettades till 60°C i 24 timmar. Efter fullbordan av reaktionen renades reaktions- blandningen på sätt liknande det i exem el 1 under användning av CM-Sephadex C-25 (Na-typ) och Sephade LH-20 för att i utbyte ge 120,7 mg (38,6 % utbyte) av ett vitt pulver av N~[Ä-(3-amino- propyl)aminobutyl]-2-(8-guanidíno-3-hydroxioktanamido)-2-hydr- oxietanamid-trihydroklorid.

Exempel 21. Syntes av N-[Ä-(3-aminopropyl)aminobutyl]-2-(9- guanídino-3-hydroxinonanamido)-2-hydroxietanamid En blandning av 325,8 mg (1,23 mmol) 9-guanidino- -3-hydroxinonanamid-hydroklorid, 428,1 mg (1,47 mmol) N-[Ä-amino- 10 15 20 25 30 35 40 5! 452 006 propyl)aminobutyl]-2,2-dihydroxietanamid-dihydroklorid, 161,4 mg (1,23 mmo1) glutarsyra och 0,3 ml vatten upphettades till 60°C i 24 timmar. Efter fullbordan av reaktionen renades reaktions- blandníngen på sätt liknande det i exempel 1 under användning av cM-sephaaeß c-zs (Na-typ) och sephade LH-zo för att i ut- byte ge 220,8 mg (33,4 1 utbyte) av ett vitt pulver av N-[Ä-(3-aminopropyl)aminobutyl]-2-(9-guanidino-3-hydroxinonan- amido)-2-hydroxíetanamid-trihydroklorid.

Exempel 22. Syntes av 11~0-metylspergualin Till en lösning av 1,8 g (3,51 mmol) (-)-spergualin- trihydroklorid i 35 ml vattenfri metanol sattes 3,5 ml 2 N väte- kloríd-metanol. Blandningen omrördes vid rumstemperatur i 15 timmar. Reaktionsblandningen índunstades till torrhet, löstes sedan i 30 ml vatten, passerade genom en kolonn av CM-Sephadex C-25 (Na-typ; 600 ml) och fraktionerades genom gradientelueríng med vardera 3 liter vatten och 1 M vattenhaltig natriumklorid- lösning (fraktionsstorlek 17 g). Fraktioner nr 230 till 230 kom- binerades, indunstades till torrhet och extraherades tre gånger med 10 ml metanol. Metanolskiktet passerade genom en kolonn av LH-20 (300 ml) och eluerades med metanol för att verk- ställa avsaltning (fraktionsstorlek 7 g). Fraktíoner nr 19 till Sephadešæ 33 kombinerades och indunstades till torrhet för att i utbyte ge 1,528 g (82 % lin-trihydroklorid. utbyte) av ett vitt pulver av 11-0-metylspergua- För separation av 11-O-metylspergualin-trihydrokloríd till HPLC pà en kolonn, 2 cm 0 x 25 cm, packad med Nucleosil SOC18, ett omvänt faspacknings- dess epimera komponenter användes material av M. Nagel Co., under följande förhållanden: Flödeshastighet: 10 ml/minut Tryck 2,94 MPa Lösningsmedel : acetonitril-10,01 M natriumpentansulfonat +0,01 M Na2HP04 (pH 3)] = 9:91 Sats : 6 mg Pàvisande : UV 205 nm I HPLC framträdde UV~absorptionstopp för (-)-11-0-metylspergualin (retentionstíd 48,3 minuter) först och den för (+)-11-0-metyl- spegualin (retentionstid 56,5 minuter) följde. Fraktioneringen upprepades 12 gånger. Fraktionerna som motsvarade varje topp uppsamlades och renades på sätt liknande det í exempel 1 under användning av CM-Sephadex C-25 (Na-typ) och Sephadex LH-20 10 15 20 25 30 35 40 452 006 51 för erhållande av 32,9 mg av ett vitt pulver av (-)-11-O-metyl- spergualin-trihydroklorid och 24,5 mg av ett vitt pulver av (+)-11-0-metylspergualin-trihydrokloríd.

Exempel 23. Syntes av 11-O-etylspegualin Till 484 mg (0,94 mmol) spergualin-dihydroklorid [(-)-spergualin: (+)-spergualin = 1:1/ sattes 20 ml vattenfri etanol och 2 ml 2 N väteklorid-etanol. Blandníngen omrördes vid rumstemperatur i 2 dagar. Reaktionsblandningen indunstades till torrhet, löstes sedan i 10 ml vatten, justerades till pH 4 med 1 N vattenhaltig natríumhydroxidlösning och renades på väsent- ligen samma sätt som i exempel 22 under användning av CM-Sephade C-25 (Na~typ) och Sephade H-20 för att i utbyte ge 355,6 mg (70 % utbyte) av ett vitt pulver av 11-O-etyl- spergualín-trihydroklorid.

För separation av 11-O-etylspergualin-trihydroklorid i dess epimera komponenter användes HPLC på väsentligen samma sätt som i exempel 22 med undantag av att använt lösningsmedel var en blandning av acetonitril-[0,01 M-natriumpentansulfonat +0,01 M Na2HP04 (pH 3)] (10,S:89,5)- Vid upprepad fraktionering, 6 gånger totalt, erhölls 11 mg av ett vitt pulver av (-)-11-O-etyhﬂærgualin-trihydroklorid och 14,5 mg av ett vitt pulver av (+)-11-O-etylspergualin-trihydroklorid.

Exempel 24. Syntes av 11-O-n-butylspergualin Till 493 mg (0,96 mmol) (-)-spergualin-trihydroklo- rid sattes 30 ml n-butanol och 3 ml n-butanol mättad med väte- klorid. Blandningen omrördes vid rumstemperatur i 2 dagar. Den n-butanol-lösliga delen av reaktionsblandningen indunstades till torrhet, löstes sedan i 10 ml vatten, reglerades till pH 4 med 1 N vattenhaltig natriumhydroxidlösning och renades med CM-Sephadex C-25 (Na-typ) Och Sephadefß LH-20 på väsentligen samma sätt som i exempel 22 för erhållande av 114,7 mg (21 % ut- byte) av ett vitt pulver av 11-0-n-butylspergualin-trihydro- klorid.

För separation av 11-O-n-butylspergualin-trihydroklorid till dess epimera komponenter gjordes användning av HPLC på väsentligen samma sätt som i exempel 22 med undantag av att använt lösningsmedel var en blandning av acetonitril-10,01 M natríumpentansulfonat +0,01 M Na2HPO4 (pH 31] (14,5:85,5]. Vid upprepad fraktionering, 6 gånger totalt, erhölls 15 mg av ett vitt pulver av (-)-11-0-n-butylspergualin-trihydroklorid och 10 15 20 25 30 35 40 53 452 noe 16 mg av ett vitt pulver av (+)-11-O-n-butylspergualin-trihydro- klorid.

Exempel 25. Syntes av 11-0-(2-hydroxí)-etylspergualin Till en lösning av 2,88 g (5,61 mmol) av (-)-spergualin-tfíhydroklorid i 100 ml etylenglykol sattes 10 ml etylenglykol mättad med väteklorid. Blandningen omrördes vid rumstemperatur i 24 timmar. Efter tillsats av 200 ml vatten reg- lerades reaktionsblandningen till pH 4 med 1 N vattenhaltig nat- ríumhydroxidlösning och renades med CM-Sephadedg C-25 (Na-typ) och Sephadex LH-20 på väsentligen samma sätt som i exempel 22 för att i utbyte ge 2,7 g (73 % 11-O-(2-hydroxí)-etylspergualin-trihydroklorid. utbyte] av ett vitt pulver av För separation av 11-O-(2-hydroxi)-etylspergualin-trihydro- klorid i dess epimera komponenter gjordes användning av HPLC såsom i exempel 22 med undantag av att lösningsmedlet och satsen var följande: Lösningsmedel : acetonitril-[0,01 M natriumpentansulfonat + 0,01 M Na2HP04 (pH 3)] (7:93) Sats 20 mg Vid upprepad fraktioneríng, 6 gånger totalt, erhölls 2,3 mg av ett vitt pulver av (-)-11-0-(2-hydroxi)etylspergualín-trihydro- klorid och 2,5 mg av ett vitt pulver av (+)-11-0-(2-hydroxi)- etylspergualin-tríhydroklorid.

Exempel 26. Syntes av 11-O-bensylspergualin Till 2,36 g (4,60 mmol) av (-)-spergua1in-trihydro- klorid, sattes 90 ml bensylalkohol och 9 ml bensylalkohol mättad med väteklorid. Blandningen omrördes vid rumstemperatur över nat- ten. Reaktionsblandningen extraherades med 350 ml vatten och det vattenhaltigaskiktet reglerades till pH 6,0 med 1 N vattenhaltig natriumhydroxidlösning och koncentrerades till torrhet. Återsto- den löstes i 20 ml 1 M vattenhaltig natriumklorídlösning, passe- HP20 (Mitsubishi Chemical Co.) och eluerades i följd med vardera 1,5 liter av 0,6 M salt- rade genom en kolonn av S00 ml Diaion lösning, 0,4 M saltlösning och vatten. Portionen som eluerats med vatten, índunstades till torrhet och avsaltades med Sephadex (69 % utbyte) av ett vitt pulver av 11-0-bensylspergualin-tri- hydroklorid.

För separation av 11-O-bensylspergualin-tríhydrokloríd i LH-ZO såsom i exempel 1 för att i utbyte ge 1,92 g dess epímera komponenter gjordes användning av HPLC, som utfördes 10 15 20 25 30 35 40 452 006 S" på samma sätt som i exempel 22, med undantag av att använt lös- ningsmedel var en blandning av acetonitril-[0,01 M natriumpentan- sulfonat + 0,01 M Na2HP04 (pH 3)] (16:84). Vid upprepad fraktio- nering, 9 gånger totalt, erhölls 21,2 mg av ett vitt pulver av (-)-11-0-bensylspergualin-tríhydroklorid och 18,8 mg av ett vitt pulver av (+)-11-0-bensylspergualin-trihydroklorid.

Exempel 27. §yntes av (-)-11-0-métylspergualin (a) (-)-1-N,4-bis(bensyloxíkarbonyl)spergualinz Till en lösning av 2,3 g (4,48 mmol) (-)-spergualin- trihydroklorid i en blandning av 11 ml N,N-dimetylformamíd och 11 ml vatten, under det man kylde i is, sattes 1,25 ml (8,96 mmol) trietylamín följt av en lösning av 2,24 g (8,97 mmol) N-bensyloxikarbonyloxisuccinimid i 11 ml N,N-dimetylformamid.

Blandningen omrördes i 15 timmar vid 5°C. Reaktionsblandningen koncentrerades under reducerat tryck, löstes i 10 ml 0,5 M vattenhaltig natríumkloridlösning, fick sedan passera genom en kolonn av Diaion HP-20 (400 ml) ijämvikt med 0,5 M vattenhaltig natriumkloridlösning, tvättades med 1 liter 0,5 M saltlösning, sedan med 1 liter vatten och eluerades med metanol (fraktions- storlek 15 g). Fraktioner nr 21 till 30 kombinerades och induns- tades till torrhet för att i utbyte ge 287 mg (82 % utbyte) av ett vitt pulver av (-)-1-N,4-bis(bensyloxikarbonyllspergualin- hydrokioria; [4712] -11° (cl, vatten).

Proton-NMR- (i deuterometanol), 5: 1,3-2,0 (CH2x6), 2,38 (CH2), 2,9-3,4 (NCHzxS), 4,0 (CH), 5,04 (CH2), 5,07 (CHz], 5,56 (CH), 7,30 (C6H5x2) (b) (-)-1-N,4-bis(bensyloxikarbonyl)-11-0-metyl-spergualín; Till en lösning av 78 mg (0,484 mmol) av ovanstående (-)-1-N,4-bis(bensyloxikarbonyl)spergualin-hydroklorid i 12 ml metylenklorid sattes under iskylning 2,44 ml (0,484 mmol) av en lösning av 0,1 ml bortrifluorid-eterkomplex i 4 ml metylenklorid.

Till blandningen sattes portionsvís 9 ml (1 ml vid ett tids- intervall av 30 minuter till 1 timme) av en lösning av diazometan i metylenklorid. [Diazometanlösníngen framställdes genom att långsamt tillsätta 10 g N-nitrosometylkarbamid till en blandning av 30 ml av en 40-procentig kalíumhydroxidlösning och 100 ml metylenklorid under kylning vid 40°C i vatten; separeríng av det organiska skiktet och extrahering av det vattenhaltíglskiktet med 10 ml metylenkloríd; kombinering av de organiska skikten och torkning över granulär kaliumhydroxid vid 5°C i 8 timmar). Efter 10 15 20 25 30 35 40 55 452 006 3,5 timmar från begynnelsen av reaktionen avbröts omröringen.

Efter tillsats av flera droppar av utspädd ättiksyra, koncentre- rades reaktionsblandningen under reducerat tryck, löstes sedan i 3 ml S0-procentig vattenhaltig metanol, passerade genom en kolonn av Díaíon H 20 (100 ml), tvättades med 300 ml 10-procentig vat- tenhaltig metanol och eluerades med metanol (fraktionsstorlek 15 ml). Fraktioner nr 25 till 28 kombinerades och indunstades till torrhet för att i utbyte ge 262,4 mg av ett vitt pulver av en blandning av (-)-1-N,4-bis(bensyloxikarbonyl)-11-O-metylsper- gualin-hydroklorid och oreagerad (-)-1-N,4-bis(bensy1oxikarbonyl)- spergualín-hydroklorid (utvinning 69,2 viktprocent). Sammansätt- ningen av denna blandning bestämdes genmn HPLC på en kolonn av Nucleosil SC18 (4,0 x 150 mm), eluerades med en blandning (1:1) av acetonitril och 0,01 M (NH4)ZHPO4 vid en flödeshastighet av 0,8 ml/min. Det visade sig att förhållandet mellan (-)-1-N,4- bis(bensyloxikarbonyl)-11-0-metylspergualin-hydroklorid (reten- tíonstid 10,47 minuter) och (-)-1-N,4-bis(bensyloxikarbony1)- spergualin-hydroklorid (retentionstid 7,74 minuter) var 47:50.

Ovanstående blandning (78,S mg) passerade genom en kolonn av 30 ml Silicagel 60 (Merck Co.) och eluerades med en 10-pro- centíg metanol-kloroformblandning. Eluatet renades genom HPLC utförd under samma förhållanden som beskríves ovan. Fraktioner som visade UV-absorption vid 220 nm vid en retentionstid av 10,47 minuter uppsamlades och indunstades till torrhet för att i utbyte ge 28,6 mg av ett vitt pulver av (-)-1-N,4-bis(bensyloxi- karbonyl)-11-O-metylspergualin-hydroklorid. [xjšs -14,4° (cl, metanol).

ProuxrNMR (i deuterometanol), 5: 1,3-2,0 (CH2x6), 2,42 (CH2), 2,9-3,4 (NCHZXS), 3,37 (OCH3), 4,0 (CH), 5,03 (CH2), 5,08 (CHZ), 5,34 (CH), 7,29 (CÖHSXZ). (c) (-)-11-O-metylspergualinz Till en blandning av 5 ml etanol, 5 ml vatten och 0,36 ml 1 N saltsyra löstes 130 mg av ovanstående blandning (47:50) av (-)-1-N,4-bis-(bensyloxíkarbonyl)-11-O-metylspergualin- hydroklorid och (-)-1-N,4-bis(bensyloxíkarbonyl)spergualin-hydro- klorid. Efter tillsats av 50 mg 10 % palladium-kol till lösningen omrördes blandningen under en väteström i 4 timmar vid rumstem- peratur. Katalysatorn borttogs genom filtrering och filtratet in- dunstades till torrhet. Återstoden löstes i 3 ml vatten, passe- rade genom en kolonn av 150 ml CM-Sephadex C-25 (Na-typ), och 10 15 20 25 30 35 40 452 006 5*- fraktionerades genom gradientelueríng med vardera 900 ml vatten och 1 M vattenhaltig natriumkloridlösning (fraktionsstorlek 17 g). Fraktioner nr 76 till 81 kombinerades och avsaltades så- som i exempel 22 under användning av Sephadex LH-20 för erhål- lande av 25,4 mg (51 % utbyte) av ett vitt pulver av (-)-11-O- metylspergualin-trihydroklorid; Åkjšs -27,10 (Cl, vatten).

Fraktioner nr 83 till 86 av eluatet från CM-Sephadex3Lkolon- nen avsaltades på liknande sätt för Ufvínníng av 24,5 mg (52 % utvinning) av ett vitt pulver av (-)-spergualin-trihydrokloríd.

Exempel 28. Syntes av (-)-11-O-etylspergualin På sätt liknande det i exempel 27 (b) tillåtes en metylenkloridlösning av diazoetan att reagera med 352 mg (0,451 mmol) av (-)-1-N,4-bis(bensyloxikarbonyﬂspergualin-hydro- klorid, som erhållits i exempel 27 (a) för att i utbyte ge 217,0 mg av en blandning av (-)-1-N,4-bis(bensyloxikarbonyl)-11- -O-etylspergualin-hydroklorid och oreagerad (-)-1-N,4~bis(bensyl- oxíkarbonyl)spergualin-hydroklorid. Blandningen behandlades vä- sentligen pä samma sätt som i exempel 27 (c) för erhållande av 41,7 mg av ett vitt pulver av (-)-11-O-etylspergualin-tríhydro- klorid i ett totalt utbyte av 17,1 %; làjås -24,8° (Cl, vatten).

Exempel 29. Syntes av (-)-N-[4-(3-aminopropyl)aminobutyl]-2- (7-guanidinoheptanamido)-2-metoxietanamid (a) (-)-N-[4-(3-bensyloxikarbonylaminopropyl)-bensyloxi- karbonylaminobutyl]-2-(7-guanidino-2-heptenamido)-2- metoxietanamid: I 1,2 ml N,N-dimetylformamid löstes 134,8 mg (O,187 mmol) av (-)-1-N,4-bis(bensyloxikarbonyl)-11-O-metyl- spergualin-hydroklorid som erhållits i exempel 27 (b). Till lös- ningen sattes 192,9 mg (0,935 mmo1) dicyklohexylkarbodiímid och 5,6 mg kopparklorid (CuCl). Blandningen upphettades till 700C i 3 timmar. Efter kylning borttogs fällningen genom filtrering och fíltratet koncentrerades under reducerat tryck. Återstoden lös- tes í 5 ml 30-procentig vattenhaltíg metanol, reglerades till pH 7, passerade genom en kolonn (80 ml) av Diaion HP-20, tvät- tades med 300 ml vatten, sedan med 300 ml 10-procentig vatten- haltig metanol och eluerades med metanol. Fraktioner positiva till Sakaguchi-reaktion uppsamlades och koncentrerades under re- ducerat tryck för erhållande av 114 mg rå (-)-N-[4-(3-bensyloxí- karbonylaminopropyllbensyloxikarbonylaminobutylj-2-(7-guanídino- -2-heptenamido)-2-metoxietanamíd-hydroklorid, som visade en H1 _..

'JI 'Jl s? 452 006 signal på olcfinproton vid 6 6,02 i proton-NMR-spektrum (i deutcrometanoll. (b) (-)-N-[4-(3-aminopropyl)aminohutyl]-2-("-guanidino- heptannmido)-Z-mctoxíctanumíd: I en blandning av vardera 5 ml metanol och vatten lös- tes 114 mg av rå (-)-N-[Ä-(3-bcnsyloxíkarbonyluminopropyl)hcnsyl- oxíkarbonylaminohutyl]-2-(7-guanidíno-2-hcptcnamído)-2-mctoxí- ctunumid-hydroklorid, som erhållits ovan i (u). Till crhüllcn lösning sattex 0,32 ml 1 N sultsyra och 50 mg 10 % palludíum-kol.

Blundníngcn omrördcs under en väteström í 1,5 timmar vid rums- temperatur. Katalysntorn borttogs genom filtrering och fíltrntct koncentreradcs under reducerat tryck. Återstoden passerade genom en kolonn av 100 ml CN-Sephadešß C-ZS (Na-typ) och fruktíoncra- des genom gradíentelueríng med vardera 500 ml vatten och 1 M rut- tenhultig natríumklorídlösning (fraktíonsstorlek 10 g). Fraktio- 69 tryck och ner nr till 74 kombínerades, koncentrerades under reducerat cxtrnherades tre gånger med 5 ml metanol. Mctunolskik- LH-20 (fruktionß- tet passerade genom en kolonn (150 ml) av Sephudešß och clncrndos med metanol för att verkställa avsultning storlek 5 gl. Frnktíoner nr 16 till 21 kombinerades och índuns- tades till torrhet för erhållande av 17,4 mg av ett vitt pulver av (-)-N-[4-(3-aminopropyl)amínobutyl]-2-(7-guanídínoheptun- amído)-2-metoxíetanamid-trihydrokloríd; totalt utbyte 16,7 %; ÅÄJÉS -30,40 (Cl, Vatten).

Claims

452 006 Patentkrav

1. N-[Å-<3-aminopropyl)aminobutyI7-2-(u+guanidinofett- syraamido)-2-substituerade etanamid, k ä n n e t e c k - n a d av den allmänna formeln Hzncnnccnz nfï-conncncoun < CH; > 4NH< cuz > amaz c I > n f m: oR vari Y betecknar -CHZCH2-, ~CH=CH- eller -CH-CH2~, OH R betecknar en väteatom, en alkylgrupp med 1-4 kolatomer, som kan innehålla en hydroxylgrupp såsom substituent, eller en bensylgrupp, och n betecknar ett heltal fràn 1 till 8, varvid när Y betecknar -CH-CH2- och n betecknar 4, R betecknar grup- H per andra än väteatomen; eller ett salt därav.

2. Förening eller ett salt därav enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d därav, att R betecknar en väteatom eller en alkylgrupp med 1 eller 2 kolatomer, som kan innehålla en hydroxylgrupp sásom substituent, och n betecknar ett heltal fràn 4 till 6.

3. Förening eller ett salt därav enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d därav, att R betecknar en väteatom eller en metylgrupp och n betecknar ett heltal 4 eller 6.

4. Förening enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d därav, att den utgöres av N-[Ä-(3-aminopropyl)aminobutyl7-2- (7-guanidinoheptanamido)-2-metoxietanamid, N-[Ä-(3-amino~ propyl)aminobutylï-2-<7-guanidino-2-heptenamido)~2-metoxi- etanamid, N~L}-(3~aminopropyl>aminobutyL7-2-(7-guanidino-3- hydroxiheptanamido)-2-metoxietanamid, N~¿ä-(3-aminopropyl)- aminobutyl]-2-(9-guanidinononanamido)-2-metoxietanamid, N-[Ä-<3-aminopropyl>am1nobutyI?~2-(7-guanidinoheptanamido)-2- hydroxietanamid, N-[Ä-(3-aminopropyl)aminobutyL7~2-(9-guani- dinononanamido)-2-hydroxietanamid eller ett salt av dessa föreningar.

5. Föfarande för framställning av en N-LÄ-(3-amino- propyl)aminobutyl7-2-(W-guanidinofettsyraamido)~2-substi- tuerad-etanamid, som motsvaras av den allmänna formeln 5% 452 one H2NCNH(CH2Jn-Y-CONH?HCONH(CH2)4NH(CH2)3NH2 (I) l H OR vari Y betecknar -CH2-CH2~, -CH=CH- eller -CH-CH2~, OH R betecknar en väteatom, en alkylgrupp med 1 till 4 kolatomer, som kan innehålla en hydroxylgrupp såsom substituent, eller en bensylgrupp och n betecknar ett heltal fràn 1 till 8; varvid när Y betecknar -CH-CH2 och n betecknar 4, R betecknar grup- ön perna andra än väteatomen, k ä n n e t e c k n a t därav, att (a) i fallet av föreningen med den allmänna formeln (I), vari R betecknar en våteatom, en uhguanidinofettsyraamid, som motsvaras av formeln H2NCNH H M vari Y och n är definierade såsom ovan, kondenseras med N-LK-<3-aminopropyl)aminobutyl-2.2-dihydroxietanamid, som motsvaras av formeln HO \\\\ CHCONH(CH2)4NH(CH2)3NH2 (III); HO /// eller (b) i fallet av föreningen med den allmänna formeln (I), vari R betecknar en alkylgrupp med 1 till 4 kolatomer, som kan innehålla en hydroxylgrupp såsom substituent. eller en bensyl- grupp, en förening med formeln (Ia) 1332111098 7 6 5 #3 2 l H2NﬁNH(CH2)n-Y-CONHCHCONHCH2CH2CH2CH2NHCH2CH2CH NH 2 2 m: os (Ia) vari n och Y är definierade sàsom ovan, bringas efter skyddan- de av aminogruppen och iminogruppen, om sà är nödvändigt, att 452 006 éø reagera med en envârd eller tvàvärd alifatisk alkohol med 1 till 4 kolatomer, en diazoparaffin med 1 till 4 kolatomer eller bensylalkohol och de skyddande grupperna, om det finns nägra, borttages.